På tal om klimatångest...

Man kan lätt bli nedslagen, nästintill lamslagen. Kunskap kan både ge och ta energi och visst tänker jag ibland att det är kört. Svenska Dagbladet har just avslutat en intressant artikelserie på temat klimatångest, ett relativt nytt begrepp som ändå tydligt visar vår ökade oro för vår värld. Jag bor och pluggar i Jönköping och har valt att engagera mig i Diakonias aktivistgrupp i stan. Att få vara en del av något större och träffa andra som vill lära sig mer om världen och dessutom väcka frågor hos andra är för mig ett sätt att hantera oron och ilskan kring vad som händer i världen. Rättvisor och orättvisor. Människors olika villkor. Klimatförändringar.

Under våren i år passade vi på att ta upp klimatfrågan i samband med Earth Hour. På västra torget i Jönköping mötte vi då en man som bestämt uttryckte att han minsann inte brydde sig, ”kom tillbaka när Visingsö börjar sjunka” ropade han efter oss. Jag kände mig både arg och besviken men kanske ännu mer peppad att försöka påverka. Vi har ett ansvar och för mig handlar det också om kärlek. Kärlek och respekt för andra människors liv och verklighet. Kan jag göra något så vill jag det!

Själv kan det vara svårt att få utlopp för sin oro, så är det nog med klimatångest som med annan ångest. Att göra något tillsammans är därför det bästa tips jag kan ge. Jag tror det behövs människor som vågar vara lite obekväma. Låt inte klimatångesten bli något som lamslår dig.
Bättra att reagera: agera!

COP 16

För nästan ett år sedan samlades världens topp politiker i Köpenhamn för att enas om ett juridiskt bindande avtal kring klimatförändringarna. Mötet var på allas läppar. Klimatförändringar och koldioxid var de mest frekventa ord tidningarna använde. På nyheterna visades dramatiska bilder från översvämmade byar och torkade skördar. Till varje pris måste vår planet räddas!

Ett år har gått. Tystnaden är total men klimatförändringarna slutar inte för det. Varje dag släpps det fortfarande ut massiva mängder koldioxid i luften. Förändringar i klimatet gör det fortfarande svårt för bönder runt om i världen att försörja sig.

Idag inleddes klimatmötet i Cancún, México. Det finns inga förhoppningar om att världens länder kommer signera något juridiskt bindande avtal som tvingar dem till att minska sina utsläpp. Sverige och EU står kvar vid sina krav men väntar på en kraftsamling från Kina och USA vilka fortfarande inte har visat några som helst ansatser för klimatet.

Det är lätt att känna hopplöshet. Men i kväll när en skara aktivister samlades i Göteborg och diskuterade klimat kände jag hoppet. Det finns engagemang. Det finns ett brinnande intresse. Det finns människor i Göteborg, i Sverige, i Världen som alla kämpar för en mer rättvis värld. En värld som vill se ekologin istället för ekonomin på piedestalen. Tillsammans förändrar vi världen. Vi ska fortsätta kampen!

Beröm!

Diakoniaaktivisterna har fått tack och beröm - från Anders Borg! För några veckor sedan träffade en delegation från Diakonia Finansdepartmentet för att lämna över alla påskrivna kapitalflyktsvykort som aktivisterna jobbat med att samla in under sommaren och hösten.

Idag kom ett tack från Anders Borg. Han skriver bland annat:
"Tack för ert besök på Finansdepartementet den 29 oktober 2010 då ni talade med mina medarbetare om ert arbete mot kapitalflykt från fattiga länder och överlämnade vykort från ungdomar som engagerat sig i frågan.

Jag uppskattar det stora engagemang som ni, bland annat genom er vykortskampanj, visat för frågan om kapitalflykt. Jag instämmer i att frågan är betydelsefull för den globala fattigdomsbekämpningen. Era synpunkter är viktiga bidrag till när Sveriges ståndpunkt formuleras i det fortsatta arbetet med kapitalflykt"

Folk säger så ofta att det inte går att påverka. Struntprat säger jag.

First they came…

Igår hade vi träff för aktivistgruppen I Borås. En skara människor, tillsammans fick vi lära oss mer om Burma. Kändes många gånger som en hopplös situation, vi avslutade kvällen med den här dikten av teologen Martin NieMöller, som handlar om hur Nazitysklands intellektuella inte agerade mot regimen.


They came first for the Communists,
and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and by that time no one was left to speak up. - - Martin Niemöller



I söndags var det val i Burma, andra gången sedan 1962 då militärjuntan tog makten genom en stadskupp. Valet som hölls den 7:e november var varken fritt eller rättvist. Deltagandet var begränsat av juntan. Inga kandidater fick vara straffade sedan tidigare, vilket diskvalificerar ett par tusen politiska fångar, inklusive oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Dessutom tillät juntan inga valobservatörer. Juntan säger att de vunnit 80 procent av rösterna och att valdeltagandet legat på runt 70 procent. USA och en lång rad andra demokratier fördömer dock valet som på förhand uppgjorts.

Varför skall vi bry oss? Jag tycker dikten ovan säger allt, så mycket mer behöver inte skrivas. Jag tror det handlar om att ställa upp för varandra!

Bildbevisen

Summa summarum: ca 1600 namnunderskrifter för att den svenska regeringen ska arbeta för att stoppa kapitalflykt från utvecklingsländer. Bra jobbat alla som byggt utställning och samlat in namn!

Så regeringen: varsågod! Ta väl hand om korten och det budskap de representerar.

Och så fick vi användning för vår gamla Home based care-låda från hiv-utställningen 2008. Den förtjänar en plats på Finansdepartementet efter lång och trogen Diakonia-tjänst.

Fika för en mer rättvis värld!

Fairtrade Challenge gick av stapeln i onsdags och hela 300 000 människor deltog i utmaningen. I Göteborg trotsade jag och mina aktivistkollegor det stadigt fallande regnet och bjöd de goa göteborgarna på kaffe och muffins, allting såklart med en rättvis touch!

Kylan och vätan gjorde att det varmt rykande kaffet var mycket uppskattat. Efter någon timma var alla muffins uppätna och kännedomen om Fairtrade hade ökad bland västkustens medborgare.

Genom ett enkelt val i affären skapar man möjligheter för arbetare och odlare i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.

Handla Fairtrade och bidra till en mer rättvis värld!

Vykortsöverlämning...

Idag var det så dags för Samuel och mig att bege oss till Stockholm för att under högtidliga former lämna över namninsamlingen om kapitalflykt. Jag och Samuel var där för att representera aktivistgrupperna. De som kom från kontoret var Bo Forsberg, Maria Gilljam och Penny Davies. Mötet var bokat med Mattias Hector, avdelningschef för internationella avdelningen på Finansdepartementet och Johan Berggren, politiskt sakkunnig i Anders Borgs stab. Några till från Finansdepartementet kom också och mötet som var tänkt att ta 10 minuter fick nästan en havtimme.

Vi började med att Bosse förklarade lite vad Diakonia är, hur vi jobbar och varför ci bryr oss om frågan om kapitalflykt. Sedan gick Penny vidare och presenterade sakfrågan och Diakonias föreslagna lösning på problemet. Sedan fick jag prata lite om sommarturnén, aktivistgrupperna och hur insamlingen gått till. Sedan lämnade vi över lådan med vykorten, som förhoppningsvis nu har ställs ner till finansminister Anders Borg.

Delegationen från Diakonia blev väldigt väl mottagna och de verkade genuint intresserade. De frågade Penny flera frågor om vad Diakonia vill och hur man konkret skulle kunna åstadkomma det. De lovade också att återkomma till Penny med Sveriges officiella syn på den här frågan, vilket de förhoppningsvis gör.

Det här var en väldigt häftig grej att få vara med på, jag är väldigt glad att jag fick den möjligheten!

Fika för rättvisa!

Nu är det Fairtrade focus, en två veckor lång kampanj för att sprida kunskap och engagemang om Fairtrade.

Onsdagen den 27 oktober kommer många runtom i Sverige att fika och samtidigt bidra till att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för de arbetare och odlare i utvecklingsländer som producerat produkterna.

Diakoniaaktivisterna i Uppsala ordnar en fika, gör det du också!

Morgondagens rubriker

Efter ett tips från en aktivistkollega ägnades en fredagskväll åt filmen ”Yes men fix the world”. Två kostymnissar åtog sig uppdraget att rädda världen – genom vissa mer eller mindre schyssta knep. Och även om de inte riktigt lyckades driva det ambitiösa projektet i hamn, så öppnade de åtminstone en del ögon, väckte stora tankar hos människor. Och delade med sig av finfina tips till andra med världsförbättrarambitioner!

Vad sägs till exempel om det här? De tryckte upp en egen version av The New York Times, daterad ett halvår in i framtiden. 100 000 exemplar delades ut en tidig morgon på Manhattan. Och för att visa vad som kan hända om vi släpper fantasin lös, innehöll tidningen rubriker som “Kriget i Irak är över”, ”Nationaliserad olja betalar miljöprojekt” och “Lag om maxlön införs”.

Redaktionen motiverade sitt påhitt med att de var tvungna att visa vad riktig förändring kan innebära. De ville peka på hur världen skulle kunna se ut. En kvinna på trottoaren kommenterade: ”It´s like waking up and all the things that you wanted became the news.”

Så. I din drömtidning, vilka rubriker hittar vi där? Och i Diakoniaaktivisternas version av DN, vem får ordet på debattsidan? (Kanske Shobuja?)



Ps. ”Yes men fix the world” finns på svtplay.se ett tag till!

Aktivisthelgen

I helgen så var det Diakoniaaktivishelg igen, denna gång i Örebro. Den inleddes med en supergoda mackor, presentationsrundor och prat om sommmarens festivaler. Under fredagskvällen hanns det även med en workshop om icksevåld av coola Sara Wallentin från Kristna fredsrörelsen.

Under helgen hann vi också med att få besök av Bilda och Andreas Ulfsax som jobbar på Diakonia med klimatfrågor. Han hade en föreläsning om klimatmötet som kommer att vara i Mexiko nu i slutet av året. Vi hade en workhop när vi spånade ideér inför den klimatkampaj som Diakonia kommer att driva för att uppmärksamma mötet och sätta press på politikerna att verka för ett rättvist klimatavtal. Eftersom det kommande mötet verkligen inte fått mycket uppmärksamhet i media tycker jag en en sådan kampanj verkligen behövs. Efter den föreläsningen fortsatte vi på klimattemat. Vi sjöng en "tack för att ni åker kolletkivt" sång till de som väntade på sina bussar och tåg på Örebro central. Lokaltidningen skrev en artickel om oss också. Det var hur kul som helst!

Kort sagt, en bra helg med myket god mat och många trevliga världsförbättrande människor och mycket klimat. Men jag tycker nog att höjdpunkten var de klockrena lekarna på lödagskvällen! Kul att Julia kom också och hälsade på! Och bra jobbat och tack Ellie för en superbra helg!

Valturné Göteborg

”Välkommen till världen den är stor och orättvis. Inget har nått värde här men allting har ett pris.”

det var så musikern och estradpoeten Emil Jensen inledde Diakonias valturné i Göteborg. De stora globala frågorna i valrörelsen 2010 tycks vara helt bortglömda. Men inte den här torsdagskvällen. Kul att intresset var så stort, fullt med folk när det diskuterades bistånd, hållbar utveckling, vapenhandel, kapitalflykt, mänskliga rättigheter osv. med representanter från V,Mp,S,C,Fp,Kd,M.

Emil Jensen sammanfattar det hela i ett blogginlägg om kvällen, http://www.emiljensen.se/h09/, under rubriken Valspecial 1.

Politikertåget rullar vidare, så alla ni som har möjlighet att besöka Diakonias politikerutfrågningar i Malmö, Lund, Jönköping, Örebro och Stockholm. Gör det och var med att förändra vär(l)den i valet!

Äntligen!!

Tre gånger har det hänt tidigare i mitt liv. Och idag hände det igen: ett röstkort låg och väntade på mig i brevlådan när jag kom hem. Fattar ni?! Ett r ö s t k o r t! Det ser inte så märkvärdigt ut men egentligen skulle det ju förstoras, ramas in i guldram och sättas upp på väggen. Det är banne mig inte många här i världen som har förmånen att få delta i fria, okorrupta val med fler än ett alternativ att rösta på.

Många suckar när det är valrörelse. Politiker spottar ur sig floskler som inte betyder något och löften de inte håller. Och visst handlar politik mycket om retorik - men borde vi egentligen inte jubla när det är valår? Glädjas åt att vi bor i ett land där politiker öppet och utan våld debatterar med varandra och där vi vet att förloraren inte kommer gripa till vapen bara för att valresultatet inte blev som man ville.

Vad du röstar på spelar ingen roll - men ATT du går och röstar, det spelar faktiskt väldigt stor roll! Så gå med rak och stolt rygg till vallokalen den 19 september och använd den lilla papperslapp som du fått!

Och har du turen att bo i Göteborg, Jönköping, Lund, Örebro eller Malmö tycker jag du ska passa på att gå på Diakonias politikerutfrågningar för att få lite kläm på vad partierna tycker om bistånd och utvecklingsarbete.

Resultatet från Frizon

Nu är Frizon över, och det gick riktigt, riktigt bra. En överhängande majoritet av dem vi stoppade på väg till hamburgartältet eller Samuel Ljungbladh-spelningen var villiga att skriva till Anders Borg och peppa honom att stoppa kapitalflykten. Hur många kort skrevs på då totalt?
Svar: Alla vi hade. :D

En hälsning från ett soligt frizon!

När vi anlände till frizon, som är en kristen musikfestival utanför Örebro, var det först bara regn, rusk och lera… Men igår hände det fantastiska –solen kom fram och årets frizon blev inget hav av lera!!
Partytältet är mysigt och folk hänger här bland palmerna. Vi har haft många intressanta samtal i tältet, även med folk som gått förbi utanför. Den hink vi hängt upp med hål i, för att symbolisera hur pengar flödar ut från utvecklingsländerna, är det som lockar till sig flest folk hit till tältet. Spelet ”På liv och död”, som visar den negativa sidan av skatteparadis, har också varit uppskattat. Alla som har tid att prata tycker att detta med skatteflykt och skatteparadis är ett stort problem och skriver gärna under. Vi har för tillfället fått in över 200 namnunderskrifter, som vi med glädje ska skicka till Anders Borg.

Jag ( Frida) pratade med en journalist på Sändaren (dock ingen intervju) om denna problematik och han tycker att det är bra att vi lyfter upp frågor som ingen annan berör. Efter ett tag berättar han att han ingår i ett band och att vi ska få en cd av honom. Han hade nämligen använt meningen ”himlen har ett tak” i en låttext och sen hade han en länk till hemsida i cd-fodralet. Bra!!!

Det är bra stämning här på festivalen. Utställarna runt omkring oss har visat intresse för vår utställning och bjuder gärna på kaffe och godis.Omkring oss har vi även sumobrottning, beachvollybollar och en härlig odör från fotbollsturneringen. Ikväll blir det dans och fina konserter…
Helt plötsligt öppnar sig himmelen för ett kort skyfall, tält fylls och vi blir super poppis!

Festivalhälsningar,
Maria och Frida

Urkult

Mitt bland tallar, forsar, renskav, veganer, dreadlocks, batiktröjor & fioler stod en skylt som välkomnade till Paradiset. Det var Diakonias aktivistgrupp ute på uppdrag för att informera "urkultarna" om kapitalflykt.

Det var många som ville bidra med sin röst i kampen att stoppa kapitalflykten. I paradistältet provade man aktivisternas sinnrika, pedagogiska & välsnickrade aktiviteter.

På SOL-idaritetstorget var vi i gemenskap med andra organisationer som arbetar för en bättre värld. Vi för människans & vår granne för djurens skull. Djurvännerna gick dock miste om den goda kantarell toasten med västerbottenost & de nygrillade tunnbrödsrullarna med smörstekt välsaltat renskav och tillhörande coleslaw.

När paradiset stängt för dagen fick vi aktivister njuta av den norrländska solnedgången, dansa till den rytmiska folkmusiken från när och fjärran, lyssna till poesi och hänföras av tidernas eldshow.

Efter tre soliga dagar och två älvdopp senare kom regnet. Då packade vi ihop och tog bussen söderut.

Anders Borg har efter dessa dagar många soliga hälsningar som väntar honom i Stockholm.

Urkraftshälsningar från

Annie, Ida, Elin, Caroline och Cissi.

En liten ljusning

Att utrikesfrågorna lyser med sin frånvaro under valrörelser är ingen nyhet, men att det skulle vara så även i år förvånar mig faktiskt lite. För ett halvår sedan stod vi aktivister på torget i Köpenhamn och fick gåshud av Desmond Tutus brandtal, i samband med ett klimatmöte som för övrigt var en flopp. Inför mötet höll Sverige huvudet högt i klimatdebatten och Fredrik Reinfeldt var helt plötsligt klimativraren nummer ett. Det var med glädje jag ofta öppnade min morgontidning - klimatfrågan var ett hett ämne som debatterades vitt och brett.

Men säg det som varar för evigt. Mötet tog slut, inga bindande beslut togs och världen återgick till det normala. Ja, förutom för världens alla fattiga som får leva med klimatförändringarnas effekter varje dag förstås. Men dom är det ju ingen som lyssnar på.

Men i min naivitet tänkte jag att i höst är det ju faktiskt riksdagsval. Då kanske det börjar snackas och debatteras igen. Men icke. Utrikesfrågorna verkar helt glömmas bort när politikerna istället kan diskutera "livsviktiga" saker som när betyg egentligen ska införas i grundskolan och rut-avdragets vara eller icke vara. Detaljer i sammanhanget. Hallå politiker! Vi står inför en klimatutmaning vi aldrig tidigare skådat. Och därpå en fattigdomsutmaning att lösa. VAKNA! Jag begär inte att ni ska använda all er vakna tid åt dessa frågor, men är är några minuter för mycket begärt?

Så igår ljusnade det vid horisonten lite. Då blev det äntligen lite debatt om biståndsdebatten. Det finns mycket mer att önska om denna debatt, men det är ett helt annat blogginlägg. Just nu är jag nöjd bara en politiker tar orden klimat, fattigdom eller utrikes i sin mun. Om detta ger några ringar på vattnet återstår att se.

(Debatten från Gomorron Sverige ser du här. Inslaget i Aktuellt och Rapport finns där på SVT Play också)

Festivalpremiär!

Årets utställning har varit på sin första festival: Storsjöyran - en ny blomma i vår festivalbukett. HURGICKDETHURGICKDET? undrar ni såklart ivrigt. Lugna er, folk! Här kommer den kompletta listan och några bilder:

Yrans bästa: att vi trots ett rätt komplicerat ämne lyckades nå fram med vårt budskap till ganska många
Yrans sämsta: blottaren vid vårt sovtält (som jag tack och lov missade, medan andra inte var lika lyckosamma)
Yrans kommentar: "Ni är ju de enda seriösa som är här"
Yrans feltolkning: den vackra palmen på vår gatupratarskylt blev i vissas ögon en hasch-planta... Vår och deras referensram verkar skilja sig en del.
Yrans oväntade höjdpunkt (för en som besökte festivalen för första gången): Presidenttalet! 20 minuter seriös ironi, som avslutas med att publiken sjunger Jämtlandssången. Jag diggar Jämtland!

Stoppa H&M:s kapitalflykt

Som vi uppmärksammat tidigare har vi diakoniaaktivister fokus på kapitalflykt nu under sommaren. Action Aid uppmärksammar nu i en rapport att det svenska modeföretaget H&M har stulit en hel del från utvecklingslandet Bangladesh genom att undvika skatt. Trots att H&M:s vinst år 2008 var 21 miljarder kronor och Bangladesh är ett av företagets största inköpsländer betalade H&M bara 585 kronor i bolagsskatt till den bengaliska staten. I det minsta laget, med andra ord. ActionAid ger tips på hur man kan protestera mot detta oacceptabla beteende här.

EU missar biståndsmålen

En rapport som tagits fram av AidWatch som är en kampanj av nätverket Concord som inkluderar Diakonia fastslår att medan EU har tagit fram mål för hur mycket pengar de ska ge i bistånd för att uppnå milleniemålen har 13 länder inte ens uppnått delmålen för 2010. Sverige ger mest bistånd i EU - 1,12 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) - men kritiseras av Concord för att mycket av de pengarna som kallas bistånd inte lämnar EU utan används till andra ändamål: flyktingmottagning, kostnader för utländska studenter och skuldavskrivning mm. Dessa ändamål är naturligtvis inte dåliga, men de ska inte användas som ursäkt till att ge mindre bistånd än man gjort om man verkligen gett 1,12 procent av BNI.

Läs rapporten här.

Svenskt bolag anklagas för brott mot mänskligheten

En nyhet som är värd att uppmärksamma är att det svenska företaget Lundin Petroleum anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten, i och med att de lagt bränsle på konflikten i Sudan där de borrar massvis med olja. Anklagelserna kommer bara från European Coalition on Oil in Sudan (ECOS), en koalition av ett 50-tal europeiska organisationer, bara några månader efter publiceringen av Affärer i blod och olja av Kerstin Lundell som tar upp flera brott mot mänskliga rättigheter Lundin Petroleum ska ha gjort sig skyldiga till i Afrika.

Lundin Petroleum har bestämt avvisat kritiken från både Lundell och ECOS. Det bör också nämnas att ordförande för Lundin Petroleum under tiden då krigsbrotten ska ha begåtts var ingen mindre än nuvarande utrikesminister Carl Bildt, vilket gör det hela extra känsligt. Han säger dock att han välkomnar en domstolsprövning.

Rapporten finns att läsa här, och satellitbilder som stöder tesen finns här. Lundin har för övrigt anklagats för diverse otrevligheter förut, bland annat av Diakonia.

Artiklar om anklagelserna mot Lundin: DN, SvD, Affärsvärlden, Aftonbladet, SVT, TV4.

Världsmiljödagen

Den 5 juni var det världsmiljödagen. Detta uppmärksammades av Uppsalagruppen. Med en banderoll med budskapet "Cykla för rättvisa" ville vi uppmärksamma de förbipaserande på att klimatförändringarna inte bör isoleras som en miljöfråga, då det i allra hösta grad även är en rättvisefråga. Det är de fattigaste människorna som har de sämsta fötutsättningarna att hantera effekterna av klimatförändringarna och många människor får sin mat och/eller vattenförsörjning förstörd på grund av dem.

Många av oss Diakoniaktivister har under resor träffat människor som själva har vittnat om detta. Därför ville vi, genom att bjuda förbipasserande cyklister på äpplen och bullar, uppmuntra cyklister till att göra ett bra val som gör att dessa människor kan behålla sin mat och vattenförsörjning även i framtiden.

Vi fyra Diakoniaaktivister samarbetade med Uppsala cykelförening som hade en cykelservice-station precis bredvid där man kunde få hjälp med att laga sin trasiga cykel.

Lundabor cyklar 4 varv runt jorden – varje dag...

…och diakoniaaktivisterna uppmuntrade med en bulle.

I tisdags gav sig sex lundaaktivister ut på Lunds torg med banderoll, bullar och cykelolja för att uppmuntra stans hurtiga och rullande befolkning.

Iklädda några fakta, så som:
”50% av alla bilresor i Sverige är under 5 km” och
”Om du cyklar 5 km om dagen halverar du risken för hjärt- och kärlsjukdomar”.
Efter ett stopp hos oss kunde de duktiga cyklisterna cykla vidare lite mättare, gladare och ännu mer peppade.

En rolig aktion som vi både uppskattade och blev uppskattade för.

Biståndsministern sparkar Sidachefen

Måste bara kommentera att Gunilla Carlsson har avskedat Sidas chef Anders Nordström. Hon har kraftigt kritiserat Sidas verksamhet då den har ”flera allvarliga brister [...] av såväl förberedelser som uppföljning av programstödet i hälsosektorn”. Spänningen mellan biståndsministern och biståndsmyndigheten har funnits länge, Henrik Brors på Dagens Nyheter säger till och med att det är underligt att avskedan inte kommit tidigare. Samtidigt är det som DN:s ledare poängterar problematiskt att Carlsson avskedar en Sidachef hon själv tillsatte för bara två år sedan.

Det är mycket sannolikt att Sida har haft brister, särskilt när det gäller kontroller, och sådant måste definitivt åtgärdas så att biståndspengarna inte hamnar på villovägar. Samtidigt är biståndet troligen den mest kontrollerade sektorn i världen. Även kontrollen av effektiviteten skulle behövas effektiviseras.

Ny hemsida: Rättvis elektronik!

Ni som följer den här bloggen vet att jag flera gånger återkommit till de problem som finns i elektronikindustrin. Mineralerna i våra mobiler, datorer och andra elektroniska produkter produceras under hemska förhållanden i afrikanska gruvor och förlänger och förvärrar konflikten i Kongo-Kinshasa, enligt FN. Och när mineralerna sätts samman till färdig produkt sker även det under omänskliga arbetsvillkor i asiatiska fabriker.

För att uppmärksamma detta och ge resurser till andra som vill uppmärksamma detta har jag och min kompis Jonathan Wiksten lanserat en sprillans ny hemsida: Rättvis elektronik! Genom den ska vi inte bara länka till material från organisationer som Make IT Fair ochRaise Hope for Congo, utan även sprida egenhändigt skapat material. I samband med hemsidelanseringen startade vi också en facebookgrupp.

Genom att skriva upp sig på blogguppdateringar via epost i spalten till höger på hemsidan kan ni följa med vad som händer och kanske delta i evenemang som dyker upp. Om ni i Diakonias aktivistgrupper runt om i landet vill ha en temakväll om detta så hoppas vi kunna erbjuda tillräckligt med material för en sådan.

Cykla och förändra världen!!

I lördags samlades diakoniaaktivister på Järntorget i Göteborg för att tacka alla cyklister för att de färdas på ett miljövänligt och hållbart sätt.

Utöver bullar och kakor erbjöds förbipasserande cyklar att "vårstäda" sina cyklar och fixa till små skavanker. Man kunde t.ex. få däcken pumpade och kedjan oljad i den lilla cykelverkstaden som byggdes upp vid sidan av Järntorget.

 

Trots ruggigt väder kom en och annan cyklist förbi för att göra i ordning sin cykel.

Runt om järntorget pyntades cyklar med tygbitar med budskap som ”Cyklist Javisst!” och ”tro hopp och cykel”

Med denna cykelaktion ville vi uppmärksamma miljö & klimatfrågan som är en av vår tids viktigaste globala frågor. Tack alla cyklister att ni bidrar till en bättre värld!

Sköna maj välkommen till Borås igen…

Ikväll har det skramlats med bössor bland vitsipporna i Annelundsparken på ett litet berg i Borås! Himlen täcktes av ett stort askmoln från en brasa som, på grund av regnet, aldrig riktigt tog fart. Den glada kören sjöng om sköna maj så det ekade i hela staden. Och samtidigt sprang entusiastiska aktivister runt i leran och samlade in, inte mindre än, 7900 svenska kronor (samt några enstaka euro) till Diakonias arbete. Samarbete över geografiska gränser förgyllde vår ”aktion” – boråsare och örebroare sida vid sida. Kul hade vi och det ska man ha som aktivist. Vi vet ju också att pengarna kommer innebära en förändring för många människor som Diakonia samarbetar med. Också en uppmuntran för alla andra aktivister om mer gränsöverskridande samarbete. Det lönar sig!

Frida, Sara & Josefine

Carrotmob, eller morotsmaffian!

Konsumentrörelsen Carrotmob startade i San Francisco 2009 och har fått stor internationell genomslagskraft. Över 50 event har körts runtom i världen och onsdag den 28 april hade morotsmaffian nått Stockholm!

Närmare bestämt var det matvarubutiken Good Store på Södermalm som fick besök av en stor grupp konsumenter som valde att handla just där. Eventet hade föregåtts av en tävling där flera matbutiker hade haft budgivning om vem som ville lägga störst andel av den ökade omsättningen på energibesparande åtgärder i sin butik, och Good Store tog alltså hem segern med löfte om 30 procent. Initiativtagare till carrotmob Stockholm var Föreningen Medveten Konsumtion och Minplanet.se.

Jag tyckte carrotmob var en superbra idé när jag fick höra talas om det! Verkligen ett sätt att utöva positiv konsumentmakt. Makt kan ju klinga lite negativt annars. Men hellre morötter än pekpinnar eller piskor!

Eftersom jag bor i närheten av Good Store så var det lätt för mig att slinka förbi och stilla min aptit och nyfikenhet! Det var ungefär lika delar av varje som fick mig att gå de extra metrarna för att handla just där.

Jag möttes av: mycket folk både i butiken, och utanför på gatan. Jag fick: trevlig och snygg (!) personal och butik, kvalitetsmatvaror och ett band som spelade schysst musik till shoppandet.

Mest nöjd var jag med att upptäcka att det finns ekologiska popcorn! Som jag inte har provsamkat än. Men jag tror de är extra goda:-)

Karin Eriksson, aktivist i Stockholm

Världsbanken stödjer Kapitalflykt

I det senaste numret av Sidas tidning OmVärlden (nr 2 2010) beskrivs på sidan 21 hur Världsbanken mer och mer lånar ut pengar till utvecklingsländer genom det privata näringslivet, bl.a. till finansieringsorganet IFC (vars chef för övrigt är svensken Lars Thunell). IFC:s investeringar har ökat massivt på senare tid och 2008 omsatte de 120 miljarder kronor, fyra gånger vad Sverige ger i bistånd. Det är pengar som gått till företag och banker som använder sig av skatteparadis.

Skatteparadisen orsakar som jag redan skrivit om massivt lidande och skatteflykt är en av de största anledningarna till att utvecklingen står stilla eller går neråt i utvecklingsländer. Att IFC, som ger sken av att vilja hjälpa u-länder, därför medverkar till skatteflykt är därför skandalöst. I OmVärlden-artikeln citeras IFC:s presstalesman: "Det är så klart ett problem, men det är så situationen ser ut i många av utvecklingsländerna. Det finns utrymme för förbättringar och IFC har en roll att spela här. Men intiativet behöver komma från regeringar."

Antingen är det en felcitering eller så är det den dåligaste bortförklaringen som någonsin gjorts. "Så länge inte regeringarna inte stoppar oss är vi tvungna att suga ut de fattiga. Tyvärr, det är så situationen ser ut. Vi kan ju inte satsa på företag och banker som inte använder sig av skatteparadis, för regeringarna tvingar ju oss inte!"

Scouter är smartare än politiker

Igår for jag och Carro från Uppsalagruppen till världsmetropolen Österhåla, förlåt, Östervåla. SMU:s scoutförening hade bjudit in oss för att prata om valfritt ämne, och vi valde att prata om klimatet (kapitalflykt var något komplicerat). När vi började med att fråga vad de visste om klimatförändringen sa 95 % av barnen att de inte hade en aning om vad det var. Vilken tur att vi hade kommit!

Vi körde en liten powerpoint som försökte förklara detta ganska komplicerade ämne på ett enkelt sätt, och därefter fick barnen rita hur de kunde motverka växthuseffekten. Avslutningsvis körde vi en lek där barnen uppdelade i tre lag skulle ta sig över till andra sidan av en å där det fanns krokodiler (jag och Carro) genom att använda sig av plattor. "Syftet", sa vi "är att ALLA ska ta sig över till andra sidan. Varenda kotte." Ett lag hade två plattor, det andra fem och det tredje fjorton. När leken var över klagade laget med två plattor medan det vinnande laget var överförtjusta. Men var syftet att ens eget lag skulle ta sig över snabbast? Barnen tänkte efter. Nej, det var det ju inte. Så körde vi om, leken när alla barnen delade på alla plattor. Genast kunde alla lag ta sig över samtidigt.

Plötsligt förstod barnen att om man delar på resurserna och fördelar ansvar så blir det bättre för alla. Målet är att inte själv ta sig över först utan att alla ska ta sig över. Vi sa att nu var de smartare än politikerna som befann sig i Köpenhamn förra året.

Inte värd tändstickan att bränna upp den med

För nån månad sen kom Linda Polmans bok "Kriskaravanen" som utan pardon kritiserar hur nödhjälp, dvs. bistånd efter krig eller katastrofer som det till Kongo eller Haiti, bedrivs. Jag har inte läst boken själv (och kommer inte göra det av skäl som ges nedan), dock några recensioner.

Aftonbladets recenscent Anders Johansson rycktes med i kritiken till den grad att han skrev "Lägg ner biståndet!" i marginalen efter att ha läst 41 sidor. Även om han inser att hon förtiger mycket som motsäger hennes tes är han uppenbart medhållande till hennes slutsats: "Hon börjar med Florence Nightingale och rör sig via Biafra, ­Live Aid, Rwanda med mera, till dagens Afghanistan, och hela tiden tänker man: total passivitet hade varit bättre än denna förödande 'hjälp'! I Rwanda lyckades omvärlden inte bara nonchalera ett folkmord; när man väl ryckte in var det mördarna, inte offren, man överöste med bistånd. Så att de kunde fortsätta mörda lite till." Polman visar på problematiken som uppstår när man ger nödhjälp till soldater och när soldater kontrollerar biståndet (vilket villkoret ofta är för att biståndsorganisationer är). Flyktingläger används som vilo- och rekryteringsläger för rebellmiliser. Polman, och Aftonbladets recenscent, menar att alternativet att inte göra någonting alltid måste få finnas.

Även recensionen i Göteborgsposten av Lars Åberg är positiv till boken och vill att vi tar den på allvar. "I sönderskjutna städer lever 'humanitärsamfundets' utsända jetset-liv. Många tror på välgörenhet. De känner sig moraliskt kallade och öppnar postgirokonton, de delar ut Biblar och tiotusen udda par skor eller filmar amputerade barn för att höja insamlingstemperaturen. Kalla den gärna en hyenekultur; den framstår i alla fall här som vedervärdig.
Gör biståndet mer skada än nytta? Vem och vad gynnas? Hur mycket svinn på vägen kan accepteras? Polmans bok kommer på svenska precis när sådana frågor åter aktualiserats."

Men sanningen är att vi inte ska ta Polmans bok på allvar, vilket recensionen i DN av Stefan de Vylder avslöjar. Han skriver att Linda Polmans bok är fullspäckad med grova sakfel, vilket med råge ”underminerar trovärdigheten”. Samtliga siffror som han har kunnat kontrollera visade sig vara helt felaktiga, även de som var relativt irrelevanta för bokens budskap. ”Det är genom skribenter som Linda Polman som vandringssägner sprids. Själv anger hon aldrig någon källa till sina mest uppseendeväckande utsagor, men journalister och bloggare kan nu hänvisa till Polman som källa när de vidarebefordrar tokigheterna.”

Ingen seriös människa kan efter att ha läst de Vylders sågning ta Linda Polman på allvar. Kriskaravanen är ett skämt och inte ens värd tändstickan som krävs att bränna upp den med – den behöver förstås inte komma till fel slutsats bara för att den innehåller kilovis med felaktigheter, men den tillför lika mycket till biståndsdebatten som Bamse i trollskogen.

För övrigt är det sant att nödhjälpsorganisationer många gånger betett sig riktigt illa, men de problem Polman tar upp ser ut att kunna lösas med ännu mer insatser och kontroller. Att inte göra någonting utan stå och titta på medan människor dör får aldrig bli ett alternativ.

Åtgärder mot kapitalflykt

Allt är inte nattsvart när det gäller kapitalflykt (se här vad det är och här vad det orsakar). Eftersom detta är ett problem som drabbar i-länder lika väl som u-länder, och eftersom kapitalflyktens effekter blev extra tydliga under finanskrisen, har västvärldens politiker börjat uppmärksamma det och ta krafttag mot det.

G20 sa 2009 att "perioden av banksekretess är över". Spanien som nu är ordförande i EU har valt att ha just skatteflykt som huvudfråga under ordförandeskapet. EU-kommisionen arbetar också mycket riktigt med ett meddelande om skatteflykt inför toppmötet i maj i år. Och den 10 februari i år antog EU-parlamentet en resolution (554 röster för, 46 mot och 71 avstod) som kräver automatiskt informationsutbyte på multinationell nivå, land för land-rapportering av företags vinster samt motarbetning av manipulerad prissättning.

Detta är ett stort framsteg. OECD har innan krävt bilateralt (tvåstatligt) informationsutbyte istället för multilateralt (allstatligt), vilket gynnat rika länder men missgynnat fattiga. På svenska innebär detta att Sverige förhandlar ensamt med skatteparadiset Jersey fram information och kan på så sätt stoppa svensk skatteflykt. Zimbabwe och Kongo får inte del av Sveriges information utan måste själva förhandla fram information, vilket tar mycket administrativa resurser - något som är närmast obefintligt i dessa länder. Att EU vill ha multilateral information gynnar inte bara Europa utan u-länderna.

Det finns dock mycket kvar att göra. Långt ifrån alla länder vill ha multilateralt informationsutbyte, och informationsutbyte i sig räcker inte ensamt. Diakonia vill ha mycket mer skärpta krav på skatteparadisen och på sikt avveckla dem, samt att i-länderna ger stöd åt u-länder så att de kan bekämpa kapitlflykt likaväl som vi kan.

Att påminna och själv bli påmind

På lördagsmorgonen den 28 mars 2010 samlades vi för att äta frukost ihop. Trängdes gjorde vi i en liten mysig etta. Att ha en aktivistgrupp är väldigt mysigt. Vi skulle ut på stan, en aktion inför kvällens Earth Hour var planerad men inte riktigt organiserad än. Med frallor i magen, kartong, pennor och mer eller mindre galna tips inför den släckta timman kommer man långt. Förmiddagens Jönköpingsbor som lockats ut av marknaden på västra torget fick påminnas om att det skulle släckas mellan 20.30 - 21.30. Värmeljus och roliga tips delades ut och vi mötte många härliga människor och en och annan nyfiken hund.

Att själv påminna och uppmana folk kan ibland vara lätt. Att dessutom vara en i en grupp gör det hela ännu lättare. Efter att vi varit inne på Friskis & Svettis gick vi förbi en mamma och hennes dotter. Vi stannade och frågade om de ville ha ett värmeljus och kollade om de hört att det var Earth Hour på kvällen. Flickan sträckte sig och tog ett värmeljus och frågade ”Varför ska man släcka alla lampor då?”

Det tog några sekunder innan jag kom på vad jag skulle svara. Under de sekunderna slog tanken mig. Varför gör jag detta? Varför ska vi släcka lamporna?

En enkel fråga. En tjej som istället för att bara ta emot ljuset, nicka och säga att ”ja, de skulle släcka” eller skaka på huvudet och ignorera, ställde en enkel fråga. Precis rätt fråga. När jag så fick svara var det för mig inte mitt svar som var det viktiga utan hennes fråga. Vilken möjlighet det är att få vara med och påverka. Vilken glädje det är att få möta människor och vad utvecklande det är att få ställas till svars ibland. Att få stanna upp och i den enklaste av frågor få klarhet i varför man gör det man gör. Att påminna och att själv bli påmind!

Släcker du?

Fredagen 26 mars genomförde vi i stockholmsgruppen en mini-aktion med anledning av den stundande Earth Hour i morgon kväll. Vi var fyra aktivister som slöt upp på Södermalmstorg och försedde förbipasserande med ett värmeljus och ett meddelande med tips på vad de kunde hitta på i mörkret. Vi hade roligt, vårsolen lyste och folk hade precis fått helg, så det kanske bidrog till att vi ganska snabbt hade delat ut 60 ljus och nöjt kunde vända hemåt, jag för min del funderande på vad jag själv skulle hitta på under den mörka timman i morgon…

Några roliga kommentarer från människor:
Men det är ju fusk att tända ett ljus!
Jag har redan så många hemma! (det var förövrigt den i särklass vanligaste kommentaren)
Jag är från Norrland, men jag ska ringa hem till min familj och påminna dem!
Åhhh, så gulligt!

Skrivet av Karin Eriksson

Kapitalflykt dödar

Bilden ovan visar tredje världens monetära in- och utflöden. Som ni ser går mer pengar ut (till oss) än in. Den i särklass största delen av detta är kapitalflykt, de andra två amorteringar och räntebetalningar på u-ländernas skulder samt rika västerländska gubbars vinst på orättvis handel i dessa länder (som ensamt är ett större belopp än all världens bistånd - vi ger så otroligt mycket till de fattiga, eller hur?).

Det är inte underligt att ekonomen Raymond Baker kallade kapitalflykt för "det fulaste kapitlet i global ekonomi sedan slaveriet". Christian Aid skrev 2008:

The situation is stark and urgent. We predict that illegal, trade-related
tax evasion alone will be responsible for some 5.6 million deaths of young
children in the developing world between 2000 and 2015. That is almost 1,000 a
day. Half are already dead.

Kapitalflykt dödar. Vi måste se till att täppa igen utflödet från u-länderna så att inflödena kan få effekt så fort som möjligt.

Härnäst: Vad har man gjort - och vad mer bör göras?

Vad är kapitalflykt?

Vad innebär då kapitalflykt, detta oerhörda problem som tar tio gånger mer av fattiga länder än vad de får i bistånd? Det är något komplicerat, men i runda slängar delas kapitalflykt upp i tre olika saker: Korruption, som utgör 5 % av den totala kapitalflykten, kriminell verksamhet (31 %) samt pengar från kommersiella transaktioner (64 %) eller med andra ord: skatteflykt. Nedan är en graf som illustrerar detta.

Skatteflykten i sin tur kan gå till på två sätt, antingen genom att vinsten placeras i s.k. skatteparadis eller att man utför "manipulerad internprissättning", vilket innebär att man inom ett multinationellt företag säljer en dyr vara till ett sjukt lågt pris eller en billig vara till ett sjukt högt och på det sättet minimerar skatteinbetalningarna. Det finns exempel på när man importerat plasthinkar för 973 USD/styck eller exporterat missilramper för 52 USD/styck.

Och vad är då ett skatteparadis? Det är helt enkelt ett ställe där man betalar minimal eller ingen skatt på inkomster och kapital, där ägarna hemlighålls och innehållet i transaktioner inte redovisas. Nästan alla skatteparadis är mikrostater som Monaco eller Bahamas eller små områden inom en stat som har andra skatteregler än staten de befinner sig i, t ex Jersey i Storbritannien eller Macao i Kina. Påfallande många skatteparadis ligger i Europa (och påfallande många av dem igger i Storbritannien), se bilden nedan.

Härnäst: Mer info om hur kapitalflykt är så förödande för fattiga länder.

Kapitalflykt - fattigdomsbekämpningens svarta hål

Dagen uppmärksammar problemet med kapitalflykt och intervjuar Penny Davies från Diakonia om frågan. På aktivisthelgen som var förra veckan berättade Penny om detta för oss, och temat för vår sommarutställning som vi ska föra med oss på festivaler och dylikt under sommaren kommer bli kapitalflykt. Det är nämligen ett gigantiskt hinder för fattigdomsbekämpningen och viktigt för biståndsorganisationer att ta upp - ungefär tio gånger mer pengar åker ut u-länderna än det bistånd som åker in. Det är uppenbart att om vi vill se milleniemålen gå i hamn och fattigdomen utrotas måste vi se till att ge mer än vi tar till u-länderna.

Men vad är kapitalflykt? Hur kan man stoppa det? Går någon något för att stoppa det? Det finns mycket att skriva om det här, men jag tror jag faktiskt spar mig till andra blogginlägg (ni har redan en hel del annat att läsa nedan). Men en rapport om detta som Diakonia skrivit finns här: http://www.diakonia.se/sa/node.asp?node=3114

Debatt om regeringens slakt av infobidraget till biståndsorganisationer

Jag röt till för ett tag sen om hur regeringen skär ner på informationsbidraget till biståndsorganisationer med 60 % på ett år samtidigt som svenska företag i u-länder får alltmer av biståndsbudgeten, och hur absurt detta är då biståndsorganisationer som bevakar att företag sköter sig i u-länder pga slakten av informationsbidraget nästan hamnar i konkurs. Det har blossat upp en debatt om detta i Dagen. Christian Holm, moderat riksdagsledamot i utrikesutskottet (som jag för övrigt träffat ett par gånger, en riktigt trevlig kille) försvarade nedskärningen 23 februari. Anders Malmstigen, biträdande generalsekreterare för Svenska Missionsrådet, Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia och Niclas Lindgren, direktor för PMU (jag kallar dem fortsättningsvis i texten för de tre vise männen för att inte dryga ut texten onödigt mycket) svarade på Holms insändare den 2 mars. Den 10 mars svarade Holm i sin tur på deras debattartikel. Dags för mig att ge mig in i debatten (och som alltid, mina åsikter är inte med nödvändighet Diakonias officiella hållning).

Holm börjar med att hänvisa till hur en Dagenartikel om infobidragsnedskärningen (en riktigt intressant artikel för övrigt, läs den) skrev att detta skulle leda till urholkad biståndsvilja och minskad yttrandefrihet. ”Detta är märkliga påståenden då neddragningarna handlar om ett minskat anslag till biståndsorganisationers informations- och kommunikationsverksamhet i Sverige. Hur detta skulle kunna minska yttrandefriheten förblir en obesvarad gåta.” Nej, det är ingen gåta, när biståndsorganisationer får mindre resurser till att kritisera beslut av politker och företagare som missgynnar de fattiga kommer sådan kritik inte nå ut till lika många. Att sänka bidraget för en part i biståndsdebatten gör att demokratin blir sämre. Staten får en massiv del av skattepengarna, och företagen får allt mer, även från biståndsbudgeten, då är det i en demokrati även nödvändigt att ge något av skattepengarna till folk som kan kritisera dem, så att de kan ställas till svars av skattebetalare och konsumenter. Staten har förvisso inte förbjudit biståndsorganisationer att uttrycka kritik, men i denna värld krävs pengar för att nå ut med sådan kritik, därmed tystar man kritiker genom att ge dem mindre pengar.

Holm skriver: ”I de prioriteringar som regeringen tvingades göra tycker jag de har valt helt rätt – de fattiga. Det innebär exempelvis att i stället för att prioritera glassiga broschyrer, gratisseminarier och konferenskaffe på hemmaplan, lägger regeringen hellre biståndet på att mildra katastrofen i Haiti, motverka könsstympning av unga flickor eller hjälpa bönderna i Bangladesh som får sina skördar bortspolade för tredje året i rad.” Det är helt uppenbart att om inga pengar lades på broschyrer och annan information skulle biståndsorganisationerna gå i konkurs. Jag kan hålla med om att vissa sorters information är för lyxig. Men att dra all informationsverksamhet över en kam och påstå att allt skulle vara onödigt är befängt och ett slag i ansiktet på engagerade biståndsaktivister. Är denna blogg en glassig broschyr eller ett nödvändigt språkrör för att få ut information om vad som händer i biståndspolitiken? Om Holm tycker att mycket av informationsbidraget går till onödiga saker bör han lobba för en reform som ger organisationerna riktlinjer för hur information ska se ut – inte skära bort från hela informationsbidraget! För information behövs, det kan ingen förneka, vi skulle inte på långa vägar gett lika mycket till Haiti som vi gjort utan biståndsorganisationernas massiva informationampanj. För övrigt är infobidraget, som de tre vise männen skriver, en liten del av det totala biståndet men viktiga i biståndsorganisationernas verksamhet. Genom att stycka det vinner staten lite och organisationerna förlorar mycket.

Holm fortsätter: ”Vad som inte nämns i artikeln är att det även efter förändringarna finns resurser för organisationerna i det civila samhället att använda för informations- och kommunikationsverksamhet. Vad har yttrandefrihet för prislapp? Mig veterligen står det ingenting i Sveriges konstitution om att skattemedel ska vara kopplade till denna rättighet. Vilken annan bransch får skattemedel för att bedriva PR för sin verksamhet och oppositionspolitik mot regeringsbeslut, oavsett vilken regering som sitter?” Detta skrev Holm i en tidning som får statligt stöd och undertecknade med att beskriva sig tilhöra ett politiskt parti som får statligt stöd. Staten har i alla tider stött sektorer och organisationer som de anser nödvändiga i en demokrati, inte minst de som granskar makthavare. Detta gäller särskilt biståndsorganisationer, som till skillnad från företag som säljer varor och tjänster inte får någon inkomst för sin verksamhet utan är beroende av gåvor.

De tre vise männen skriver: ”Holm säger att regeringen valt att prioritera de fattiga. Det påståendet rimmar illa med det faktum att den största biståndsökning som man beslutat om gått till riskkapitalfonden Swedfund vars anslag ökat med flera hundra miljoner kronor när alla andra fått nedskärningar. Det gör regeringen trots att Riksrevisionen och utvärderingsorganet SADEV kritiserat Swedfund för bristande resultat – att det handlar mer om lönsamhet än att stärka fattiga människors makt.” På detta vägrar Holm svara på den viktigast anklagelsen: att Swedfund får så mycket pengar trots att de blivit så hårt kritiserade, utan flyr undan med ett försök att anklaga organisationsledarna för sakfel: ”När det gäller Swedfund har de fått ett kapitaltillskott för 2010 med hundra miljoner, inte flera hundra miljoner.” Ja, men de tre vise männen nämnde inte år 2010. Regeringen har ökat Swedfunds kapitaltillskott under fler år än detta. Och om tillskottet är hundra miljoner på bara ett år kan man ana hur mycket det har varit totalt under mandatperioden. För övrigt är hundra miljoner exakt lika mycket som informationsbidraget var innan nedskärningen. Nu har man skurit bort sextio miljoner. Och gett hundra till ett illa kritiserat riskkapitalbolag som har tillväxt, inte fattigdomsbekämpning, i fokus.

Holms genomgående argument är att biståndsorganisationer egentligen inte bör klaga på minskat infobidrag eftersom bidraget är en oförtjänt bonus från första början som staten bestämmer över. De får bekosta informationen med givarnas pengar eller pengarna från Sida som inte är öromräkta till information: ”Att stödet minskar innebär inte att man inte kan bedriva opinionsbildning. För det första får man faktiskt fortfarande en ansenlig summa skattemedel att disponera för detta avseende och för det andra kan man göra en mindre insats själv som ger avkastning.” Holm skriver som sagt sakfelet att ingen annan verksamhet får bidrag från staten för PR för sin verksamhet och kritik mot politiker, det får organisaionerna själva samla in pengar till, infobidraget är inte någon rättighet. ”Att klaga över att anslaget till egen informationsverksamhet minskar är således inte bara okunnigt utan även själviskt.” Och ja, varför ger staten pengar till biståndsorganisationer överhuvudtaget? Varför inte luta ge alla sorters bidrag och istället sänka skatten så att enskilda individer kan skänka större frivilliga gåvor? Nu kommer vi in på partipolitik och ideologi, och det täner jag inte diskutera, men oberoende av detta finns fyra skäl till att inte sänka infobidraget:

1. Inte ens de mest biståndskitiska ledamöter (eller ja, kanske någon) menar att vi ska sluta ge bistånd. Sverige ska ge en procent av BNI (bruttonationalinkomsten) varje år, och även om man sänker den summan till 0,7 procent (som flera ledamöter vill) är det en ansenlig summa pengar som måste kanaliseras på något sätt. Och faktum är att biståndsorganisationer är ett av de effektivaste sättetatt kanalisera pengana på. Det finns mycket mindre risk för korruption och förskingringar än när man ger bilateralt (från stat till stat). Därför är infobidraget viktigt, eftersom…

2. Hela organisationernas verksamheter kommer påverkas negativt med sänkt infobidrag. Holm säger som sagt att organisationerna får förlita sig på givarnas pengar. Vilka givare? Med sänkt infobidrag kommer man nå ut till mycket färre människor. Infobidragsslakten kommer innebära större förluster för organisationerna än 60 miljoner iom. att man förlorar givare, både nutida (som blir sura över att de får mindre info om vart pengarna tar vägen) och framtida.

3. Mot det skulle man kunna invända det som Holm poängterar i texten, organisationen kan slussa andra Sidapengar till information. Detta skapar dock det som Holm vill undvika, lika mycket pengar till glassiga broschyrer, mindre till Haiti.

4. Slutligen vill jag hävda, visserligen utan att genomfört någon gallup men ändå, att majoriteten av skattebetalarna vill att deras skattepengar ska gå till biståndsorganisationer och att dessa ska få informationsbidrag så att de i sin tur kan få information om biståndet från fler håll än från politiker och företagare. Det är trots allt inte Holms egna pengar det handlar om utan medborgarnas. Vad tycker de om att bra fungerande biståndsorganisationer som kan redovisa goda resultat ute i fält får mindre pengar medan ett illa kritiserat rikskapital får nästan det dubbla av vad biståndsorganisationerna förlorar?

Avslutningsvis: Gratulera dig själv att du orkat läsa ända ner hit genom en klapp på axeln och valfritt stort bidrag till valfri biståndsorganisation med Sidastöd, märk gåvan med ”till information”.

Diakoniaaktivist goes hip hop: Make IT Fair Rap

Ni har väl inte glömt att elektronikindustrin är en grogrund för orättvis handel, att mobiler och datorer produceras under hemska förhållanden och bidrar till kriget i östra Kongo, men att det finns många sätt att motverka det på? Här är en liten film som friskar upp minnet (den finns även på youtube (i bättre kvalitet)):

Västvärlden ger inget bistånd och har aldrig gjort det

Följande är en debattartikel jag fick in i Dagen. Klicka på bilden eller här för att läsa vad som står.

Sverige stoltserar ofta med att vi ger en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) i bistånd. Och visst, det är mer än vad de flesta länder ger. Få når upp till FN:s vädjan om 0,7 procent av BNI. Tyskland till exempel ger 0,37 procent och USA 0,16. Men samtidigt är det missvisande att påstå att vi ger mycket i bistånd. Sanningen är att vi inte ger något bistånd alls.

Ett argument mot bistånd som ofta används är att det finns många exempel på länder som fått miljarder i bistånd men där tillväxt uteblivit. Flera biståndskritiska artiklar, bloggposter och böcker har påpekat detta. Biljoner kronor har betalats i bistånd under årens lopp, ändå har tillväxten i stort sett stått still i Afrika söder om Sahara (SSA) med flera länder. Det man då inte tänker på är att bistånd är en av flera monetära strömmar mellan nord och syd. Och faktum är att det är en oerhört liten sådan.

2008 gick 36 miljarder dollar i bistånd till SSA. Lika mycket pengar betalade regionen till den rika världen i räntor och avbetalningar och genom de vinster utländska företag som jobbar där kammade hem. Så här har det alltid varit, miljarder har strömmat åt ”fel håll” i form av skulder, orättvis handel och arbetskraft (många välutbildade u-landsinvånare flyttar till väst). Sammanlagt övergår dessa summor biståndet till u-länderna. Inte undra på att de inte utvecklas.

Kampanjen Helpsweden.org har försökt uppmärksamma detta men det är fortfarande många som inte vet om det och det är allt för ofta frånvarande i biståndsdebatten. Egentligen är det underligt att man även oberoende av kunskapen om att de fattiga ger mer till oss än vi till dem försvarar att vi ger en procent av BNI. Den rika världen där Sverige ingår innehar 20 procent av jordens befolkning men förbrukar 80 procent av dess resurser. En ynka procent av vårt rikedomsberg är inte mer än en droppe i havet jämfört med tredje världens alla behov, ja, inte ens det med tanke på att den procenten äts upp igen.

Sanningen är att vi behöver ge minst 10 procent av BNI för att biståndet ska få någon effekt, helst 20 procent. Detta måste naturligtvis innebära rejäla nedskärningar på lyx, kultur och annat vi egentligen inte behöver, det vore befängt att hävda att vi kan utjämna klyftorna i världen utan att försaka något själva.

Dock är ett sådant statligt tionde inte särskilt realistiskt i dag, inget av de politiska blocken har det på sin agenda och det lär ta lång tid innan de har det, om de någonsin kommer att ha det. Det vi kan göra i dag är att köpa Rättvisemärkt för att motverka orättvis handel, trycka på politikerna att avskriva den fattiga världens skulder, själva ge så mycket vi bara kan och be för de fattiga. Samt vara medvetna om detta när folk säger att bistånd inte fungerar.