Världsmiljödagen

Den 5 juni var det världsmiljödagen. Detta uppmärksammades av Uppsalagruppen. Med en banderoll med budskapet "Cykla för rättvisa" ville vi uppmärksamma de förbipaserande på att klimatförändringarna inte bör isoleras som en miljöfråga, då det i allra hösta grad även är en rättvisefråga. Det är de fattigaste människorna som har de sämsta fötutsättningarna att hantera effekterna av klimatförändringarna och många människor får sin mat och/eller vattenförsörjning förstörd på grund av dem.

Många av oss Diakoniaktivister har under resor träffat människor som själva har vittnat om detta. Därför ville vi, genom att bjuda förbipasserande cyklister på äpplen och bullar, uppmuntra cyklister till att göra ett bra val som gör att dessa människor kan behålla sin mat och vattenförsörjning även i framtiden.

Vi fyra Diakoniaaktivister samarbetade med Uppsala cykelförening som hade en cykelservice-station precis bredvid där man kunde få hjälp med att laga sin trasiga cykel.

Instämmer med föregående talare

Ja! Precis så! (Du bör läsa det senaste inlägget av Maria G innan detta om inte denna inledning ska uppfattas som lite tagen ur luften.)

I aktivistgruppen i Uppsala har höstens första möten inletts med lite pappersprasslande och orden "ja alltså vi har några förfrågningar att ta ställning till här då va..." Eftersom jag själv nyligen avgått som en av dem i gruppen med snäppet mer koll än de andra kan jag inte helt och hållet redogöra för alla besök gruppen gjort på sistone, men vet t ex att
- några av gruppens aktivister besökt Missionskyrkans internationella grupp och att de bl a hade med sig några schyssta värderingsövningar
- en (eller flera?) skolor i Västerås i veckan fått besök av en (eller flera?) aktivister som talat sig varm (eller varma?) för global rättvisa
- det precis i detta nu pågår en gospelhelg där aktivistgruppen är representerad med information och agerar allmänt levande bevis för att det finns de som vill förändra världen
- någon liten ort söder om Uppsala ska få besök en helg framöver

När vi sitter där och hör de prasslande papprena och alla förfrågningar är det kanske lätt att känna att vi inte hinner med allt; några har under höstens början fått nej. Men framförallt tycker jag att vi ska känna hurra! Det finns intresse för de frågor vi jobbar med! Folk bryr sig och det finns ett behov av människor som oss, som vill fundera tillsammans med andra på hur vi kan ordna lite global rättvisa.

Ja. Jag ville alltså bara hålla med.

Ett första litet pre-möte

Så har det hänt, några Uppsalabor har träffats lite snabbt och man kan nog säga att ett första Diakoniamöte ägt rum. Trots att vi mest gick på en debatt tillsammans och efteråt pratade ihop oss om var vi ska träffas den 20 september (då det riktiga första mötet inträffar) borde det väl räknas?

Debatten i fråga handlade om handel; ska den vara fair eller fri? Intressant att höra insatta och duktiga människor diskutera, även om det vara lite väl mycket ”det ligger förstås något i det du säger…” för att det skulle bli riktigt spännande. Debattören som propagerade för frihandel kom absolut med argument jag inte tänkt på överhuvudtaget, men min tro på Rättvisemärkt som ett bra sätt att förändra världen har dock inte rubbats. Tänk bara vilket grymt sätt det är att upplysa företag om att vi konsumenter vill se ansvarstagande när vi väljer en dyrare produkt som garanterar mänskliga rättigheter! Dessutom fick vi höra att Rättvisemärkta produkter nu utgör hela en procent av världsmarknaden (av de produkter som finns Rättvisemärkta alltså). Det låter kanske lite, men det måste handla om jättemycket pengar och därmed jättemånga människor som påverkas på ett positivt sätt.

Dessutom… Är det fler än jag som har den där känslan av att det liksom ”rör på sig” vad gäller varor och ansvar för hur de produceras? Tänk bara för typ två år sedan, såg man Rättvisemärkt någonstans då? Hade H&M en ekologisk kollektion? Pratade Anders & Måns om indiers arbetsförhållanden? När man frågade om barnarbete i en klädaffär, visste de ens vad man pratade om? Det händer grejer…

Hurra för konsumentmakt!