Röda korset i blåsväder

Sedan det uppdagats att en hög chef inom svenska Röda korset, Johan af Donner, misstänks ha förskingrat minst fem miljoner kronor har andelen personer som säger sig ha "mycket positiv" inställning till organisationen halverats.

I samma andetag som DN skriver om detta upplyser de om att Röda korsets generalsekreterare tjänar mest av de tio största biståndsorganisationernas generalsekreterare. Diakonia finns inte med på listan, men enligt obekräftade uppgifter (dvs. några kompisar på den senaste aktivistträffen) tjänar vår kära generalsekreterare Bosse ca 30 000 i månaden, vilket skulle placera honom ganska lågt på listan, om inte lägst.

Nog skrytet om Diakonia. Mina egna reationer på korruptionshärvan inom Röda korset är högst negativa. Det är för det första totalt avskyvärt att utnyttja en biståndsorganisation för att kamma hem privata miljoner, för det andra är det skandalöst att det har kunnat pågått så länge. För det tredje är det oerhört ledsamt att många nu tappar förtroendet inte bara för Röda korset utan för biståndsorganisationer överhuvudtaget.

Men vi får inte ge upp hoppet. Organisationerna bör satsa mycket resurser för att förhindra att korruption sker och se över sina anställningskrav. Och vi givare får noggrant studera vilka organisationer vi ger till, men fortfarande ge till någon, för om vi lägger våra pengar på annat (något kommer man ju lägga dem på till slut) som inte är en biståndsorganisation är risken att de korrumperas bort lika stor - kanske till och med större. Det känns värre när pengar som man ville ge till de fattiga hamnar i fel fickor än när man spenderar pengar på saker som inte har med fattigdomsbekämpning att göra - men resultatet blir detsamma, man hjälper inte de fattiga. Bättre att fortsätta ge och ställa krav på organisationerna att de ska öka kontrollen av korruption än att bojkotta alla biståndsorganisationer.

Insändare i UNT 091021

På aktivisthelgen skrev några av oss insändare som man sedan kunde skicka till lokaltidningarna. I onsdags publicerades en av dem i UNT (Upsala Nya Tidning). Den hade av redaktörerna styckas ungefär till hälften, men på ett bra sätt så att budskapet kom fram ändå. Jag publicerar den ursprungliga, oklippta insändaren nedan:

Det är inte bara isbjörnar som drabbas av klimatförändringarna. Många av världens fattiga drabbas redan idag av torka och översvämningar som bidrar till svält och konflikter. De rika länderna släpper ut mest. Trots det drabbas de fattiga länderna värst av konsekvenserna eftersom de saknar resurser att hantera problemen. Därför förespråkar vi i Diakonia klimaträttvisa; att de rika länderna tar störst ansvar för att minska utsläppen av växthusgaser.

Vi driver tillsammans med Svenska kyrkan och flera utländska organisationer kampanjen Countdown to Copenhagen. Syftet med kampanjen är att Köpenhamnsavtalet bland annat garanterar att Sverige och andra rika länder tar större ansvar för att minska sina egna växthusgasutsläpp samtidigt som de betalar för klimatvänlig utveckling i fattiga länder. Dessa pengar ska inte tas från biståndsbudgeten.

Alla människor är lika mycket värda, men när vi förbrukar mer resurser än vår beskärda del betyder det att andra inte får tillräckligt. Om alla levde som vi här i Sverige skulle det behövas fyra jordklot. Politiska beslut är nödvändiga, men hur du lever i din vardag är också mycket viktigt. Cykla till jobbet, ät mindre kött, köp närproducerat, avstå från att flyga, köp lågenergilampor, handla second hand.

Ditt vardagslunk kan rädda liv!

Caroline Öberg
Johanna Skagerlid
Micael Grenholm

Diakonias aktivistgrupp i Uppsala

Nordic Fairtrade Challenge

Idag gick Nordic Fairtrade Challenge av stapeln vilket betyder att Sverige, Norge, Danmark och Finland kämpar om vilket land som kan samla flest personer att fika rättvisemärkt på en dag. Vi i Göteborgsgruppen gjorde vårt genom att stå på Avenyn med kaffe, hembakade kakor och broschyrer om Rättvisemärkt och Diakonia. De flesta var positiva, såklart, gratis fika tackar man väl sällan nej till. Speciellt inte när enda hållhaken var att vi ville att de gjorde ett streck på vårt blädderblock. En och en halv timma på Avenyn resulterade i 247 fikande människor, vi är mycket nöjda!

En inbiten göteborgare, med glimten i ögat och ironin bakom örat, förklarade för mig att han egentligen inte konsumerade solidariskt och undrade istället om jag kunde garantera att någon av ingredienserna kom från ockuperade landområden i Israel. När han senare gick, efter en pratstund och inmundigat fika, hörde jag honom säga till sin kompis att ”de här va änna ett gäng fina männsker”. Det gjorde min dag, om inte min vecka.

Ge pengar till välgörenhet - gratis!

Här är lite tips för dig som vill ge till välgörenhet men inte har några pengar att ge:

- Använd sökmotorn Growyn istället för Google. Ju mer du använder Growyn desto mer pengar ger Growyns annonsörer till Naturskyddsföreningen och Barnens Regnskog. Sök dig till en bättre miljö!

- Spela spel på Freerice.com. På Freerice finns spel som tränar dina kunskaper i geografi, engelsk grammatik, historia etc. Varje gång du svarar rätt på frågorna fylls en skål på med ris. När du spelat klart kommer sponsorerna bidra med så mycket pengar att några får äta så mycket ris som du spelat ihop. Spela dig till en mättare värld!

- Gå in och klicka på The Hunger Site eller Klimatbalans. Det är precis samma princip här: ju fler som besöker sidan och klickar på knappen, desto mer pengar ger sponsorerna till välgörenhet. Tar inte mer än tre sekunder och är helt gratis. Klicka dig till en bättre värld!

Är Diakonia en pro-palestinsk organisation?

Så fort en biståndsorganisation blandar sig i politiskt uppstår arga reaktioner. Man tycker att hjälporganisationer bara ska ägna sig åt att hjälpa de fattiga, inte ställa sig frågan ”varför är folk fattiga?” och försöka påverka politiker att fatta beslut från de fattigas perspektiv. Om en biståndsorganisation sysslar med sådant får den mycket skit för det.

Diakonia är fast övertygade om att man måste försöka ändra på förtryckande och fattigdomsskapande system om man är en organisation som bekämpar fattigdom och förtryck. Därför har man flera gånger kritiserat myndigheter och militärer när de förvärrat situationen för fattiga människor. Inte minst i mellanöstern. För inte så länge sedan kritiserade den israeliska NGO-monitor Diakonia för att vara israelfientlig och bara ta palestiniernas part i konflikten. Liknande saker har jag hört från flera sionister, både judiska och kristna.

Allra senast hörde jag detta från en kommentar på bloggen Dessa mina minsta bröder, en blogg som uppmärksammar palestiniernas, och särskilt de kristna palestiniernas, situation och manar till fred i Mellanöstern. På blogginlägget ”Kristen extremism” skrev signaturen Hans:

Diakonias osmakliga kampanj om att Ta ställning för människorna [dvs. Var går
gränsen?, min anm.] sågades brett i Sverige.
Kampanjen antyder att man
inte ser israelerna som människor, eftersom den så tydligt tog ställning för det
palestinska och arabiska våldsbudskapet, och mot Israels rätt att existera i
säkerhet.
Diakonia är idag altmer marginaliserad och alltfler kyrkor vill
lämna eländet.

Joakim Wohlfeil som jobbar på Diakonia svarade på den kommentaren:

Diakonia gör inget som inte våra ägare (5 svenska frikyrkor) bett oss om, när det gäller kampanjen ”Vart går gränsen”, så beslutades uppdraget först enhälligt av vår styrelsen där alla berörda samfund ingår. Inget samfund har varit missnöjt med utfallet.

Kampanjen blev för övrig en stor succe. De 2-3 personer som hörde av sig och sa de skulle sluta ge pengar till Diakonia, visade sig vara samma namn som brukar höra av sig till biståndsorganisationer och säga man skall sluta ge pengar när man säger nåt om Israel som de inte gillar, ingen av dessa har tidigare varit givare. Däremot tillkom det många nya givare.
Ca 25 personer reagerade negativt på kampanjen och skrev brev till både kyrkor och tidningar. Av dessa var det ett 10-tal som tyckte kapanjen var för Pro-israelisk och tyckte den hade för lite fokus på palestininernas historia, ca 15 tyckte istället den var för pro-palestinsk.
Det kan vara värt att nämna att flera av de som hade velat ha en mer pro-israelisk kampanj var rasister med kopplingar till ex. Sverigedemokraterna som menade att man skulle stödja Israel så inte muslimerna snart tar över Europa….

Så, nån ”sågning” finns nog mest i vissa skribenters fantasi, och som det redan påpekats blev det lite tragokomiskt med angreppen på annonserna. Samma personer som tyckte texten ”ställ dig på människornas sida” var nedvärdernade på de annonser som hade en palestininer på bilden, reagerade inte negativt när det var en israel på bilden. [...]

Problemet är att många Kristna fastnat i liberalteologiska villoläror där tron på evangeliet blir underordnad en dyrkan av den värdsliga staten Israel. Vad man egentligen gör är att man göder extremister på båda sidor. En ytterligare närmast bisarr effekt av dessa villoläror blir att de kristna palestininerna uppfattas som nån slags problem bara genom sin existens. Samtidigt så berör detta i högre grad lite äldre människor, medan yngre oavsett samfund ofta strävar efter ett bredare förhållningssätt och inte minst vill träffa och veta mer om våra kristna bröder/systrar i området.

En sak som stämmer är dock att det är svårare att komma ut i media med kritik mot andra aktörers MR-brott. Diakonia var exempelvis enda organisation i Sverige som föreslog att EU borde ställa krav på palestininerna i EU-förhandlingarna, en nyhet som endast ett fåtal tidningar tog upp, medan när Diakonia riktade samma krav på förhandlingarna med Isarel så blev det en stor nyhet.

Nästa vecka har Diakonia fått hedersuppdraget att vara med och ordna en studieresa för europeiska ledare inom bistånds och MR-organisationer för att just visa på de Israeliska perspektiven av konflikten och där vi exempelvis jobbar med Isareliska UD och militären. Det betyder inte att vi delar allt de säger, men eftersom Diakonia är en av de få aktörerna som har förtroende från både Israeliskt och Palestinskt håll (vi jobbar dock aldrig med Hamas) så kan vi också göra dessa sorters projekt.

En uppmuntran...

Jag vet att det kan kännas tungt ibland att försöka påverka människor i sin omgivning, det känns som att det inte går att göra några större förändringar. Därför kan det behövas lite uppmuntran och bevis på att det går att göra saker.

Jag spenderar höstterminen i England, närmare bestämt på University of East Anglia utanför Norwich och vad är det då som man kan inspireras av här?

Jo, bland annat att:

-Norwich är en rättvisemärkt stad, man kan tycka vad man vill om det, men Fairtrade-loggan syns ofta och i många olika sammanhang –det är mycket lättare att köpa rättivemärkta varor i England än i Sverige.


-man får rabatt i vissa affärer om man har med sig en tygkasse att stoppa varorna i och inte tvingas använda miljöfarlig plast!



Och studenter på UEA har lobbat för rättvise- och internationella frågor en längre tid vilket resulterat i att:

-Universitetets affärer och caféer säljer så mycket rättvisemärkt och ekologiska varor som möjligt, det innebär allt från matvaror och kläder till pappersmaterial.

-Nestlé-produkter säljs inte alls i affärer och caféer på campus eftersom de anses vara producerade på oetiska grunder.

-studentkorridorerna runt campus tävlar om vilka som kan spara mest energi och vara mest miljövänliga.

(Förutom det som nämnts ovan så har såklart skolan också en miljöpolicy om t.ex. energisparåtgärder och återvinning mm.)

Allt detta alltså tack vare att studenter och andra har varit ihärdiga och jobbat för frågor som de tycker är viktiga och därmed har de lyckats inspirera andra! Imponerande eller hur?!

Det går att genomföra förändringar!

/Karin


Självklart finns det även mycket annat kvar att göra här för en bättre och rättvisare värld, så även här har engagerade människor nåt att förändra!

Inspirerande aktivisthelg

I helgen var ett 40-tal aktivister från runt om i landet på plats i Stockholm för att bli informerade, inspirerade och aktiverade av varandra, några på kontoret och några utifrån. Gamla veteraner blandades med många nya och några mittemellan gamla aktivister. Vi fick leka och lära känna varandra och brainstorma och utforma ideér till aktioner, workshops, insändare och insamlingsarbetet. Vi fick gå på (mestadels) intressanta seminarier i ABF-huset om klimatförändringarna och ta del av förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet av vår vän från svenska kyrkan. Dessutom förbereddes och inspirerades vi inför vår egen insats med Count Down to Copenhagen-gänget under Köpenhamnsmötet. En mycket lyckad helg! Tack alla som var med! På återseende i Köpenhamn :)