I min insändare uppmanade jag därför till att resurser ska spenderas på att identifiera varifrån metallen kommer ifrån när man producerar bärbar elektronik. Detta är svårt i dagsläget, det kongolesiska tennet som kommer från kassiterit smälts samman med tenn från t ex Brasilien som grävts fram under schysstare förhållanden. Men med ökad övervakning går det att spåra vilka mobiler och datorer som är garanterat fria från skit och som man kan sätta en fairtrade-logga på.Ärligt talat trodde jag att jag mest skrek ut i tomma luften, jag har aldrig hört talas om några som krävt rättvisemärkt elektronik. Men nu har jag upptäckt att det finns fler än jag som uppmärksammat detta, bl a inga mindre än Sveriges Kristna Råd! Inför kyrkornas globala vecka som de anordnar 15-22 november har de startat en kampanj för rättvisemärkta mobiler.
De skriver några saker som jag inte visste innan, t ex att vi i Sverige köper 3 000 000 mobiler per år och att massor av de mobilerna inte återvinns, vilket är mycket farligt för miljön (en del av kampanjen går ut på att samla in massa mobiler för att återvinna dem).
Organisationen Global Reporting har också uppmärksammat frågan om rättvisemärkta mobiler, och internationellt finns organisationen Make IT Fair som brinner för den här frågan. Vi måste fortsätta uppmärksamma de miserabla förhållandena i Kongos gruvor – många personer känner inte till dem – så att rättvisemärkta mobiler och datorer blir verklighet en dag. Gud vet hur många av våra mobiler som bidragit till lidande. Eftersom 49 % av all världens kobolt finns i just Kongo är antalet förmodligen fruktansvärt högt.
Inlägg
