Ny hemsida: Rättvis elektronik!

Ni som följer den här bloggen vet att jag flera gånger återkommit till de problem som finns i elektronikindustrin. Mineralerna i våra mobiler, datorer och andra elektroniska produkter produceras under hemska förhållanden i afrikanska gruvor och förlänger och förvärrar konflikten i Kongo-Kinshasa, enligt FN. Och när mineralerna sätts samman till färdig produkt sker även det under omänskliga arbetsvillkor i asiatiska fabriker.

För att uppmärksamma detta och ge resurser till andra som vill uppmärksamma detta har jag och min kompis Jonathan Wiksten lanserat en sprillans ny hemsida: Rättvis elektronik! Genom den ska vi inte bara länka till material från organisationer som Make IT Fair ochRaise Hope for Congo, utan även sprida egenhändigt skapat material. I samband med hemsidelanseringen startade vi också en facebookgrupp.

Genom att skriva upp sig på blogguppdateringar via epost i spalten till höger på hemsidan kan ni följa med vad som händer och kanske delta i evenemang som dyker upp. Om ni i Diakonias aktivistgrupper runt om i landet vill ha en temakväll om detta så hoppas vi kunna erbjuda tillräckligt med material för en sådan.

Diakoniaaktivist goes hip hop: Make IT Fair Rap

Ni har väl inte glömt att elektronikindustrin är en grogrund för orättvis handel, att mobiler och datorer produceras under hemska förhållanden och bidrar till kriget i östra Kongo, men att det finns många sätt att motverka det på? Här är en liten film som friskar upp minnet (den finns även på youtube (i bättre kvalitet)):

Västvärlden ger inget bistånd och har aldrig gjort det

Följande är en debattartikel jag fick in i Dagen. Klicka på bilden eller här för att läsa vad som står.

Sverige stoltserar ofta med att vi ger en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) i bistånd. Och visst, det är mer än vad de flesta länder ger. Få når upp till FN:s vädjan om 0,7 procent av BNI. Tyskland till exempel ger 0,37 procent och USA 0,16. Men samtidigt är det missvisande att påstå att vi ger mycket i bistånd. Sanningen är att vi inte ger något bistånd alls.

Ett argument mot bistånd som ofta används är att det finns många exempel på länder som fått miljarder i bistånd men där tillväxt uteblivit. Flera biståndskritiska artiklar, bloggposter och böcker har påpekat detta. Biljoner kronor har betalats i bistånd under årens lopp, ändå har tillväxten i stort sett stått still i Afrika söder om Sahara (SSA) med flera länder. Det man då inte tänker på är att bistånd är en av flera monetära strömmar mellan nord och syd. Och faktum är att det är en oerhört liten sådan.

2008 gick 36 miljarder dollar i bistånd till SSA. Lika mycket pengar betalade regionen till den rika världen i räntor och avbetalningar och genom de vinster utländska företag som jobbar där kammade hem. Så här har det alltid varit, miljarder har strömmat åt ”fel håll” i form av skulder, orättvis handel och arbetskraft (många välutbildade u-landsinvånare flyttar till väst). Sammanlagt övergår dessa summor biståndet till u-länderna. Inte undra på att de inte utvecklas.

Kampanjen Helpsweden.org har försökt uppmärksamma detta men det är fortfarande många som inte vet om det och det är allt för ofta frånvarande i biståndsdebatten. Egentligen är det underligt att man även oberoende av kunskapen om att de fattiga ger mer till oss än vi till dem försvarar att vi ger en procent av BNI. Den rika världen där Sverige ingår innehar 20 procent av jordens befolkning men förbrukar 80 procent av dess resurser. En ynka procent av vårt rikedomsberg är inte mer än en droppe i havet jämfört med tredje världens alla behov, ja, inte ens det med tanke på att den procenten äts upp igen.

Sanningen är att vi behöver ge minst 10 procent av BNI för att biståndet ska få någon effekt, helst 20 procent. Detta måste naturligtvis innebära rejäla nedskärningar på lyx, kultur och annat vi egentligen inte behöver, det vore befängt att hävda att vi kan utjämna klyftorna i världen utan att försaka något själva.

Dock är ett sådant statligt tionde inte särskilt realistiskt i dag, inget av de politiska blocken har det på sin agenda och det lär ta lång tid innan de har det, om de någonsin kommer att ha det. Det vi kan göra i dag är att köpa Rättvisemärkt för att motverka orättvis handel, trycka på politikerna att avskriva den fattiga världens skulder, själva ge så mycket vi bara kan och be för de fattiga. Samt vara medvetna om detta när folk säger att bistånd inte fungerar.

Länktips: www.rattvishandel.net

Nätverket rättvis handel (http://www.rattvishandel.net/) är en godisfabrik för oss stolliga aktivister. Här finns en massa fakta om hur de olika typerna av rättvis handel (långt ifrån bara Rättvisemärkt) ser ut och fungerar, vad det finns för olika aktörer inom rättvis handel och även fakta kring vilka varor som finns och hur man får tag på dem. Här finns en enorm resursbank med rapporter, informationsmaterial, kartor till rättvisa butiker, bemötande av kritik med mycket mera. Här finns nyheter kring vad som händer gällande rättvis handel ute i landet och kalendarium för ambassadörsutbildningar. Och så finns det inte minst ett community som fungerar som en slags blogg med ca 40 olika författare som kan kommentera varandras inlägg.

Rättvis handel är oerhört viktigt för fattiga människors utveckling. Även om man ger miljarder i bistånd till ett land kan allt gå upp i rök om rika länders handel med landet innebär svältlöner, tvångsarbete och orättvisa villkor, t ex att man pumpar in europeiska subventionerade varor på den afrikanska marknaden som konkurrerar ut de afrikanska varorna. Därför är rättvis handel ett oerhört viktigt initiativ som det är väl värt att engagera sig i. Och rattvishandel.net är ett riktigt bra och satsat sätt att engagera sig i det. Ses där?