Grymma tanter

En torsdageftermiddag häromveckan strax före Diakoniamötet ägnade jag och Calle oss åt att strosa omkring lite i Uppsala stad. När vi kom fram till Stora Torget fick jag syn på några svartklädda (ursäkta uttrycket men de var faktiskt) tanter som placerat sig i ett hörn av torget tillsammans med ett och annat brinnande ljus. Min första reaktion var ärligt talat att avfärda dem som någon skojig sekt, men då fångades min blick av en stor banderoll med texten ”Stoppa muren!”. Hm?

När vi gick fram till dem visade de sig tillhöra Kvinnor i svart, ett internationellt nätverk för fred. De delade ut lappar som uppmanade till att avbryta ockupationen av Palestina, och berättade mer än gärna om Israels brott mot FN-resolutioner.
- Jaha, vad bra! Ska ni stå här många torsdagar framöver eller? frågade jag lite förvånat, eventuellt ganska påverkad av mina egna fula fördomar om vad tanter brukar ägna sig åt på vardagseftermiddagarna. (Virka, fika, spela bingo... Ni fattar.) På detta svarade en av tanterna leende:
- Vi har stått här en timme varje torsdag i flera år. Vi hoppas att någon läser våra lappar.

Grymma tanter, eller hur? Grejen är att detta fantastiska, envisa och långsiktiga engagemang känns så otroligt fjärran från mitt eget. Lägga en timme i veckan under flera år på att stå vid en banderoll, utan att se någon direkt och tydlig förändring som kommer av detta eviga stående? Verkar inte så troligt att jag skulle ägna mig åt det. Och kanske är det lite synd? Kanske borde jag försöka lära mig något av detta tålmodiga, envisa?

Det ska jag fundera på. Under tiden konstaterar jag igen, grymma tanter. Och för er som känner till mitt (ändå ganska tålmodiga!) jämställdhetsengagemang och undrar varför jag bloggar om en kvinnoföreningen citerar jag nu: ”Män och kvinnor är välkomna att stå med oss i en manifestation för fred och rättvisa.” (Min kursivering.)

Ps. Mer information om Kvinnor i svart finns på www.fredskontakt-uppsala.net
Pss. Bor du i Uppsala är ett tips det föredrag Kvinnor för fred anordnar nu på onsdag 18:30. ”Vill de verkligen ha fred?” om Israel/Palestina. Återigen, se hemsidan.

Nu har jag mött en samarbetsorganisation

Jag är i Kongo sedan en vecka och reser runt med en klass från Lidingö folkhögskola. Extremt härligt. Hittills har vi mest sett kyrkans projekt, de gör mycket!
Nu är vi i Kinshasa och har varit uppe på Diakoniakontoret och sedan träffat en av Diakonias samarbetsorganisationer. De heter Nelson Mandelas vänner! De jobbar med mänskliga rättigheter och ger rådgivning ute i byar och bostadsområden. Mest hndlar det om att registrera äktenskap vilket gör att kvinnorna har rättigheter. En liten insats som ger extrem stor skillnad för människor. Det var så roligt att höra vad de gör och det känns bra att se andra sidan, när man sitter och jobbar i Sverige mest hela tiden.
För övrigt är det ca 35 grader här...blir en stor skillnad mot Sverige!

Våga vara nöjd?

Förnöjsamhet, tänk om man skulle ta och gör det till sitt personliga mantra... Att våga vara nöjd. Inte så lätt alla gånger i vårt ekorrhjulsnurrande konsumtionssamhälle, där förnöjsamheten blir skrämmande, utskrattad och rent av farlig. För tänk (Gud förbjude!) om alla en dag skulle vara nöjda och säga "Nej, nu har jag nog shoppat färdigt för ett tag. Jag har tillräckligt med kläder, min lägenhet behöver ingen renovering eller nya gardiner, jag klarar mig med de tekniska prylar jag redan har. Nu är jag nöjd!" Alla tillväxtmässande ekonomer och politiker skulle i förtvivlan slita sitt hår! Vart skulle samhället ta vägen om dess medborgare var nöjda?

Jag har nyligen kommit ut från skolan efter en föreläsning om etisk konsumtion med Stefan Edman, biolog, författare och "miljöväckarklocka" och tankarna i huvudet börjar så smått att rulla. Han pratade om att miljöfrågan, och därmed i någon mån allas våra liv, bara kan komma framåt med hjälp av två åror - tekniken och etiken. Annars snurrar vi bara runt. Endast ny, miljövänlig teknik hjälper inte, vi måste också se över våra liv. Bli lite nöjda. Kanske gå lite mer på teater, konserter och bio istället för att köpa nya kläder stup i kvarten och ta en sista-minuten till Spanien så fort andan faller på. Mer tjänster, mindre prylar helt enkelt. För då har vi fortfarande nåt att lägga alla våra pengar på, samhällens hjul kan fortsätta snurra och miljön mår bra. Alla vinner.

Men jag kan inte sluta fundera på vad som skulle hända om jag tog makten över mina pengar. Om jag vågade jobba mindre så jag enbart tjänade så mycket pengar som jag behöver för att klara mitt uppehälle. Inte ett uppehälle i fattigdom, men inte heller i lyx.
Om jag vågade vara nöjd...

Världsfattigdomsdagen = Aktionsdag

I tisdagskväll träffades vi och tillverkade plakat och "valurna" som kom till användning under gårdagens aktion i Göteborg. Vi var ett gäng Diakoniaaktivister som höll till utanför Valand från klockan 12 til klockan 18. Utrustade med plakat med budskapen "Utrota fattigdomen nu!" och "Halvvägs till att Millenniemålen ska vara uppfyllda - dags att sätta fart!" stod vi och delade ut vita armband till förbipasserande. Ca 700 armband lyckades vi göra oss av med - en rätt okej insats måste man säga!

För de personer som inte hade alltför bråttom förbi fanns det även möjlighet att skicka ett vykort till vår biståndsminister - Gunilla Carlsson (inte många som visste vad hon hette!). Detta var en del av kampanjen "Put your money where your mouth is" som riktar sig till Världsbanken. Kampanjen pågår runt om i Europa och vill påverka våra biståndsministrar att påverka Världsbanken att arbeta på ett justare sätt. T.ex. genom att investera i förnyelsebar energi istället för i fossila bränslen. Mer om kampanjen finns att läsa på hemsidan www.worldbankcampaigneurope.org - där kan man även passa på att själv tycka till i frågan. Under de timmar vi stod på stan igår lyckades vi få in 388 påskrivna vykort som vi ska se till att Gunilla Carlsson får på sitt bord. Inte illa!

Vi blev även påhälsade av både Metro och av GP, vilket ju gav en extra kick! Går man in på www.gp.se får man se en vitklädd Gudrun. Att reportaget säger att vårt syfte var att "uppmärksamma människor på världsfattigdomen och FN:s millenniemål" känns dock lite sådär. Så kan det gå när man inte får nån chans att läsa igenom texten... Förstår faktiskt inte var hon fick den formuleringen ifrån. Kanske var det den halvdana texten som gjorde att vi inte fick plats i pappers-GP... Tyvärr kunde jag inte heller hitta ens en liten notis i Metro. Det gör mig lite besviken, då de ju faktiskt var där och snackade med oss och fotade!

Nåväl, jag ska inte låta några usliga tidningar göra mig mindre nöjd med vår insats igår! Vi pratade faktiskt med massor av folk! och 388 påskrivna vykort som sagt. -You've got mail Gunilla Carlsson! (snart)

Uppsalaaktionen visualiserad

Eftersom bildverktyget behagade strula igårkväll kommer här nu lite komplettering till förra inlägget: bilder! Ta en titt på oss i full gång...

Aktion på FN:s världsfattigdomsdag

Mihihiiii! När jag nu sitter och tänker tillbaka på dagens aktion blir jag nästan lite sådär pirrig i magen som man kan bli när man står och försöker berätta för lunchsugna gångtrafikanter om millenniemål och fattigdom. Dagens aktion är avklarad och vi känner oss nöjda!

Omgivna av fina skyltar om FN:s världsfattigdomsdag och iklädda söta banderoller som gjorde att vi alla symboliserade varsitt millenniemål stod vi idag vid lunchtid på ett torg i Uppsala och delade ut vita band. Tack vare grym förstärkning från Speak lyckades vi karaktärisera alla åtta målen och på mindre än en timme bli av med 500 band med tillhörande broschyrer!

Så vad handlade aktionen om? Jo, idag är det FN:s världsfattigdomsdag, vilket vi valt att uppmärksamma genom att stå på stan, dela ut vita band med texten ”Utrota fattigdomen nu” och informera om millenniemålen. Saken är nämligen den att noll av de åtta millenniemål som formulerades på FN:s toppmöte år 2000, kommer att uppfyllas till det utsatta året 2015 med den takt som vi håller idag. Dags för politiska kraftansträngningar alltså! Tycker i alla fall vi, och nu hoppas vi att ett antal Uppsalabor också tycker det.

Trots pressmeddelandeutskick till fyra olika lokala medier dök inte någon upp på aktionen. Jag väljer att tolka det som att de gärna hade kommit, men att det hände så många andra helt galet intressanta saker idag, att de inte hann med oss. Politiska löften, svält och skola för alla… Man får ju förstå att det inte är saker som kan prioriteras.

Tack alla Speakare och Diakoniaaktivister för väl genomförd aktion!

Ps. Vill du veta mer om millenniemålen? www.millenniemalen.se Ds.

Varför demokrati?

Hela denna vecka, och lite till, sänder SVT en dokumentärserie i 10 delar som heter Varför demokrati? Detta är ett samarbete med Metro International, BBC och andra public service-företag.

Igår såg jag första programmet som hette Rösta på mig där man fick följa tre kinesiska 8åringar som med olika taktik drev sina kampanjer för att bli vald till klassens ordningsman. Det är deras första möte med begreppet demokrati. De coachas, peppas och drillas av sina föräldrar för att bli så populära och framgångsrika som möjligt. Men de hittar också på egna små knep.
De värvar supportrar och medhjälpare, utnyttjar varandras svagheter och attackerar varandras brister. Det blir mycket förtal, arrogans, stolthet, tårar och sårade egon. Men ville de verkligen ”folkets” bästa? Klassens väl drunknade i den egna agendan. De prioriterade främst att ta upp sina motståndares brister, sedan att framhålla sig själv i god dager och sist, om alls, att tala om vad klassen skulle få ut av det hela om de blev valda. Det var intressant att dra paralleller till vuxenvärlden och genom barnens banala valkampanj drogs verklighetens demokratiproblem till sin spets.
Jag rekommenderar verkligen att ni om ni har tid kollar på någon av de kommande dokumentärerna (eller alla). Kvällens program heter På jakt efter revolution.

Läs mer om detta i Metro eller på http://www.svt.se/


Apropå demokrati eller bristen därav, berättade Julia just för mig om tre IT-killar som startat en internetkampanj för folket i Burma. De beskriver det själva som ett ideellt initiativ av en grupp privatpersoner som ska fungera som en manifestation och insamling för ett fritt och demokratiskt Burma. Genom rekommendationer från SIDA och Svenska Burmakommissionen ska de skänka alla insamlade pengar till Diakonias arbete i Burma. Detta är människor som använder sin kompetens och vilja att påverka för att kanalisera sitt missnöje med situationen i världen till förändring. Detta är Människor som förändrar världen! Använd den talang eller intresse du har, gör det du är bra på; bygg en hemsida, skriv en låt, blogga, prata etc. för att förändra världen. Svårare än så behöver det inte vara.

Gå in på http://www.friaburma.nu/

Äntligen höststart för Sthlmsaktivisterna

I måndags hade vi vår första träff i Sthlmsgruppen, en infokväll för intresserade. Vi var ett ganska så lagom stort gäng som samlades i Andreaskyrkan. Några var vänner eller vänner till vänner, några SPEAKare, ett par som hittat oss på hemsidan och så några vetteraner. Det är speciellt roligt att det finns folk som läser om oss på hemsidan och hittar oss helt på egen hand och vågar sig till en infoträff helt ensamma. Jag ser fram emot höstens diakoniaaktiviteter och att få lära känna er som är nya i gruppen.

Var du inte med på infoträffen? - Frukta icke!
Du är fortfarande välkommen!
Vi träffas i Andreaskyrkan varannan måndagkväll kl.18.30 (jämna veckor) och vi ser fram emot att se dig där :)

Den optimala hållbara konsumtionen

Nu ska jag konsumera på ett hållbart sätt. Jag ska köpa julklapp till min syster. Det är verkligen tidigt att köpa julklapp men det beror på att vi ska använda den redan i början av november. Funderar på att försöka konsumera hållbart överlag när det gäller presenter framöver.
Jag ska köpa en danskurs till oss så att vi kan skaka loss när min syster hälsar på. Jag tror att det är en present som är vänlig mot miljö, människor och klimat. Varför:

Det är ingen pryl som kan ha tillverkat av något ämne som skadar naturen.
Det är inget som transporterats = inga koldioxidutsläpp.
Den kräver inte massa onödiga, miljöfarliga förpackningar eller omslagspapper som man ändå slänger sedan.
Den ger lön till en danslärare och några musiker, men troligen ingen stor vinst som går till någon rik knösus.
Man blir glad av att dansa!
Man bränner några kalorier också!
Lokalen har ingen airkondition = ingen överdriven energiåtgång + det blir varmt och känns lite som om man var i något varmt afrikanskt land!
Man kan åka dit med cykel eller kollektivtrafik = inga onödiga avgaser smutsar ner stan.

Summa summarum, den ultimata hållbara miljö- och människovänliga presenten, tror jag.

Fundera över vad du brukar ge folk i present. Ger du bort en massa koldioxidutsläpp, eller besprutningsmedel, eller dåliga arbetsvillkor till dina vänner och familj? Inte så snällt, kanske!
Det finns schyssta alternativ – köp rättvisemärkta rosor, eller varför inte plocka en egen bukett vid vägkanten. Tillverka egna kort av miljövänligt papper. Köp rättvise- och kravmärkt choklad eller snygga ekologiska kläder. Det finns massa olika märken nu! Eller gör som jag, ge en upplevelse som ni gör tillsammans.

Kom ihåg - det bästa du kan ge är vänskap, kärlek och en kram!