tisdag 30 juni 2009
Hett i Almedalen
Dagen började med att lyssna på en debatt om hur näringslivet med flera bemöter klimatfrågan. Spännande att se hur så många olika typer av företag, myndigheter och andra organisationer har börjat tänka i de banorna, för klimatfrågan är het här i Almedalen!
Vi passade på att gå på teaterföreställningen Bitterfittan Airlines, som tog upp frågan om jämställdhet i relationer och i samhället. Var enligt mig klockren. Denna heta dag unnade vi oss ett dopp i havet, vilket var isande men uppfriskande, innan vi fortsatte att samla in namnunderskrifter i klockkostymerna. Får mest positiv respons, men vissa underskrifter får man kämpa för.
Vi höll till vid den stora scenen och lyssnade på Maud Olofssons tal och även hon lyfte upp frågan om jämställdhet och poängterade att klimatfrågan är enormt viktig. Så har varit ett återkommande tema idag, vilket både jag och resten av diakoniaaktivisterna har uppskattat.
Ska nu ladda inför ännu en kul och lärorik dag här i Almedalen!
måndag 29 juni 2009
Första dan i Almedalen
Med mig var Cissi från Stockholmsgruppen som visade sig vara en Almedalsveteran så hon skingrade dimman. Sent på natten anslöt Frida från Jönköpingsgruppen.
I morse strålade solen och gav vi oss ner på stan och var med på Diakonias seminarium om Kapitalflykt. Penny från Diakonias kontor presenterade en rapport om det och sedan diskutera några politiker och Sidas generalsekreterare. Kapitalflykt är verkligen en viktig fråga för utveckling som inte uppmärksammats särskilt mycket. Hoppas att det blir mer av det nu.
Efter det drog vi på de snygga klockkostymerna och gick omkring i hamnen och samlade namnunderskrifter för Diakonias klimatkampanj. Jag och Cissi blev även intervjuade av finsk tv.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag blev utfrågad om klimat i internationella heta stolen. Han var helt överens med oss om att finansiering för klimatfinansiering ska göras utöver biståndsbudgeten. Härligt! Hoppas att han kan övertyga resten av alliansen om det också!
Vår första Almedalsdag kan sammanfattas med sol, massor av seminarier att försöka välja bland, intresserade människor och ganska många stora, lurviga varma hundar.
Dagen är inte slut – ikväll ska vi gå på Rättvisemärkts mingel och smaka på goda schyssta snacks…
torsdag 4 juni 2009
Tror du på mänskligheten?
Som numera Diakonia-anställd fick jag chansen att överta en biljett till utdelningen av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset. Och anledningen till det var att pristagaren var Tamer Institute, en av Diakonias partner i Palestina, så några på kontoret hade fått inbjudningar. Tamers barnlitteratursprogram fyller en mycket betydelsefull roll i ett samhälle där våld är vardag. Genom översättning och distribution av barnböcker på arabiska, läs- och skrivgrupper och mycket annat får de palestinska barnen chans att möta en annan värld. En värld utan bomber och granater. Pippi, Mio min Mio och Alfons har hittat hem även på Västbanken och i Gaza.
Det var en häftig känsla att sitta mitt bland personer som varit med och startat upp verksamheten och stöttat den till att bli vad den är idag. Stoltheten och glädjen var påtaglig. Glädjen för deras skull, för att ett litet barnboksprojekt har vuxit så pass att de där och då fick ta emot världens största barnlitteraturpris. Men också min egen glädje och stolthet över att få arbeta åt en sådan fantastisk organisation som kan göra detta möjligt. En organisation som faktiskt gör skillnad.
En av kvinnorna som tog emot priset ursäktade sig för att hon ville läsa upp något som kanske inte var riktigt passande. Och så läste hon en dikt skriven av en 13-årig palestinsk tjej. Den var skriven på ett så moget och vackert sätt att jag förvånades över att författaren var så ung. Ja, den var vacker, men också sorgsen och grym.
En strof löd: I no longer believe in humanity.
13 år gammal. Och redan tappat tron på mänskligheten. Då är det något fel på världen. Allvarligt fel.
Tamer Institute kan inte bringa fred i Israel och Palestina. Men de kan i alla fall ge barn verktygen för att kunna uttrycka de känslor som bubblar och rör om i deras själar. Och inte minst stimulera deras fantasi.
När jag tänker efter tror jag faktiskt inte att det går att förgöra människor som har fantasin nära till hands.
onsdag 3 juni 2009
Klockan bara rusar fram
Löparfesten Vårruset turnerar nu landet runt, den 26 maj var det Stockholms tur att vara värd och hela 15000 tjejer samlades. Vi i Stockholmsgruppen tog naturligtvis tillfället i akt, gled i våra kära klockdräkter och spred ut oss över startområdet.
Att springa klädd så här var helt klart en ny upplevelse. Det är inte allför lätt att röra sig genom folkhav när man är dubbelt så bred som i vanliga fall. Ska man springa om någon blir det till att springa i sidled för att kunna passera. Att använda armarna gick ju inte heller, så nog tog det mer i benen än vad jag hade tänkt mig, tur att klockorna inte väger mer! Men här klagas inte, jag slapp ju frysa i alla fall, och var så varm och go om magen hela loppet!
Efter målgången varvade vi picknick med att traska runt och samla namnunderskrifter. Många glada och intresserade skrev gärna på, bland dem både Peter Siepen och Blossom Tainton. Dessutom lyckades vi få Peter Siepen, som var konfrancier för evenemanget, att läsa upp vårt budskap i högtalarna – snacka om bra! Mycket bra aktion – nöjd var ordet (trots en del träningsvärk dagen efter)!
(Skriven av Sara Wallin publicerad av Ellie)