Praktikrapport 12: Bakvända världen

Jaja, jag vet att varlden ar lite bakvand. De 500 rikaste personerna ager mer an de 416 miljoner fattigaste. Svalt orsakar 30.000 dodsfall varje dag, samtidigt som fetma pa vissa hall blivit en folksjukdom. Bakvant sa det forslar. Men strunt i det nu. For pa Sri Lanka har jag upptackt fler bakvanda saker:

- Nyckeln till min ytterdorr ska vridas at hoger for att lasa och vanster for att oppna. Bakvant!
- Den vanstra lysknappen i mitt rum tander den hogra lampan och vice versa. Bakvant!
- Frukt foredras garna i kombination med salt medan avokadon avnjuts med socker. Bakvant, ju! I min varld bor saltet halla sig sa langt borta fran frukten som mojligt men med gladje tas fram nar avokado ska inmundigas.
- Sist men inte minst: vanstertrafiken! Jajaja, jag vet... En hel hoper lander har vanstertrafik. Men anda. Det forvirrar mig! Jag vet aldrig at vilket hall jag ska titta nar jag ska ga over gatan. Bakvant!

Men sa finns det ocksa vissa bakvanda saker som ar positiva:
- Ata mat med handerna. Bakvant, men ooooh sa gott! Och ju mer du gojsar, desto godare blir det.
- Nar jag kommer till ”mitt” fruktstand pa marknaden for att kopa frukt, blir jag istallet bjuden. ”Har, prova den har mangon, den ar god! Om du inte gillar den har jag den har ocksa, den ar lite surare. Eller banan idag, kanske? Vill du smaka sot, sur eller rod?” Bakvant men oerhort trevligt. Och formodligen ratt lonsamt eftersom jag gar pa tricket och kommer hem med frukt for ett helt kompani.

Praktikrapport 11: Rationalitet

Nanting har slagit mig har pa Sri Lanka. Vid ett flertal ganger har jag kommit fram till en och samma slutsats – Nar allt kommer omkring, ar manniskan trots allt en ratt rationell varelse. Och darmed har jag nu forflyttat mig ut pa hal sociologisk is... Om sanningshalten i detta pastaende tvista de larde och lar sa gora ett tag till, oavsett mina blygsamma slutsatser i detta bloginlagg.

Hur manga ganger har man inte hort det forut, ja kanske till och med tankt det sjalv? ”Alltsa, fattiga manniskor, dom ar ju bara dumma, lata och giriga! Har skanker vi vara surt forvarvade pengar och dom vill bara ha mer och mer”. Men bakom vad som kan tolkas som dumhet/lathet/girighet, star ganska ofta en rationell forklaring och kikar fram. Dock kravs det lite kunskap (men ofta bara lite!) for att se den. Tillat mig exemplifiera.

Misstankt dumhet/lathet/girighet 1: Tsunamidrabbade slutade ga till risfalten och kravde istallet mer hjalp fran bistandsorganisationerna.
Rationell forklaring: Ja – for att det lonade sig! Tyvarr var manga organisation (ofta de stora, internationella sadana) allt for snabba i att bista med hjalp utan en ordentlig kontroll om denna manniska verkligen var tsunamidrabbad alt. var den som var i storst behov av hjalp. Kan bara forestalla mig situationen: oandliga behov, X antal dollar att spendera inom X antal manader, bristfallig kunskap om lokala forhallanden och en regering som inte har koll pa laget. Klart som katten det ibland kanske gick lite for fort... Vilket resulterade i att vissa (hor och hapna!) struntade i att ga upp i ottan, ta sig till faltet (till fots, eventuell cykel var formodligen bortspolad), jobba hart hela dagen i varmen och komma hem trott och med liten dagsvinst for att upptacka att grannen, som varit hemma hela dagen, tjanat mer tack vare nagon organisation. Lathet? Nej, rationellt beteende.

Misstankt dumhet/lathet/girighet 2: En partner till Diakonia genomforde program i grundlaggande halsa och hygien i en tsunamidrabbad by, i samband med att man byggt brunnar och toaletter dar. Varfor? tankte jag. Har dom inte den kunskapen redan? Ar dom dumma?
Rationell forklaring: Nej, dom ar inte dumma. Men situationen efter tsunamin sag helt annorlunda ut an innan. Da hade byn varit utspridd pa ett stort omrade och man hade kunnat utfora sina behov och slanga sitt skrap (oftast biologiskt nedbrytbart) lite varstans utan nagra negativa konsekvenser. Efter tsunamin byggdes husen upp i anslutning till varandra, vilket gjorde att de inte kunde fortsatta med de gamla vanorna langre. Och darfor behovde lara sig hur de skulle hantera sopor, vatten, kiss och bajs. Tank dig sjalv om du skulle flytta ut till en by utan el, rinnande vatten och sophamtning. Skulle du klara dig utan att forst fa forklarat och visat hur du ska leva? Just det.

Misstankt dumhet/lathet/girighet 3: Trots att folk ar trotta pa kriget, ansluter unga manniskor till LTTE och kriget kan fortsatta. Dumt...
Rationell forklaring: Ja, det kan ju tyckas vara dumt. Men vad ar alternativet for dessa unga manniskor? Stanna kvar i sin by/stad dar ytterst sma jobbmojligheter finns? Skulle inte tro det. Ga med i LTTE och du far mat, boende och (kanske framfor allt) en tillhorighet. Skyll inte pa individerna, skyll pa fattigdomen. Forbattra villkoren for unga manniskor att fa jobb och en vardig tillvaro och LTTE kommer fa det mycket svarare att rekrytera.

Sa nasta gang du tycker att ett beteende kan verka lite dumt/lataktigt/girigt – stanna upp, tank efter och var lite fragvis, sa far du sakert en rationell forklaring.

halvtidsrapport: Scoutlägret Adventure

Scoutlägret Adventure är i full gång. Jag har lämnat lägret på grund av en seg förkylning som inte uppskattade en halvblöt scoutmiljö, tråkigt men så är det.

I måndags sammanstrålade fem aktivister på lägerområdet i Tiveden: Lisa, Gudrun, Johan, Johanna och jag (Christine). Vår utställning bor i ett gammalt tält (inte vårt partytält) som säkerligen var vitt en gång i tiden, men nu är mer beige/grå/brunt. Men det har sin charm. Vädret är omväxlande, ena stunden sol och varmt, sedan ösregn, sedan sol och sedan blåsigt och kallt. Vilket medför att vi springer ut och in med lyckohjulet…

På förmiddagarna har vi en workshop som scouterna kan välja att komma på. Onsdagens var mycket lyckad med ett gött gäng diskussionssugna ungdomar! På eftermiddagarna finns vi tillgängliga i tältet och visar med glädje upp vårt ursnygga thivoli. Jag tror att de andra kommer ha det oerhört bra nu resten av lägret för det verkar finnas en hel del som är intresserade av vad vi håller på med!

Vi har även extraknäckt som indianer, under en spårning. Det här med kontakter - ett givande och ett tagande. Men vi tycker ju om äventyr och så fort de nämnt ordet indian och gett oss ansiktsfärg så vi spädde på alla tänkbara fördomar om hollywood-indianer och la till ännu mer (för vi är väl medvetna om att bastkjol nog inte tillhörde gemene indians klädnad).

Medan jag är hemma och vilar upp mig, så har de andra det antagligen hur bra som helst i Tiveden!

Praktikrapport 10: Safety first!

Nej, inte “For Sri Lanka i tiden” – har ar “Safety first” presidentens motto. Fint va? For saker vill val alla vara. Vad innebar det for sri lankesen da? Ska val erkanna att jag inte ar expert i fragan efter en ynka manad i landet. Men det som ganska snart blir uppenbart ar att det i runda slangar innebar – checkpoints!

Dessa kontroller ar uppstallda med jamna mellanrum utefter vagarna, oftast pa vag in/ut ur en lite storre stad. Och alltid finns det nagon anledning att satta upp nagra extra for att kolla folk lite noggrannare. Nyss var det SAARC-motet i Colombo. Da stangdes vissa gator av helt under langre eller kortare perioder. En resa pa 40 minuter tog plotsligt 2 timmar och folk hade svart att ta sig till jobbet. Men strunt i det – Safety first!

Nu har alla poliser, polishundar, vagsparrar och visiteringsbas flyttat till Kandy. Den arliga festivalen/karnevalen/hogtiden Perahera gor att sakerhetsnivan har gatt upp till max. Safety first! Kring tre-tiden pa eftermiddagen borjar gator stangas av och sakerhetskontroller sattas upp. Att rora sig i stan efter det ar ett aventyr och framat 6-tiden blir det smatt omojligt pga allt folk som ar dar for att se den spektakulara processionen. Har man tur blir man bara kroppsvisiterad tva ganger. Och har ar det inte fraga om nagon enkel, snabb koll. Nej nej. Nu snackar vi patvingad tafsning pa hogsta niva. Safety first! Det galler att svalja sin prydhet for har klams och kanns det bade har och dar. Tack och lov visiteras kvinnor av kvinnliga poliser och man av manliga. Dock maste kvinnorna ga in i ett bas for visitering. Att ta pa en kvinnas kropp sadar ar alltsa lite for mycket tabu for att kunna visas oppet.

Nar Perahera ar over (vilket jag borjar langta lite till nu, sa man kan rora sig normalt i stan igen. Och tuktukforarna slutar krava nastan dubbelt sa mycket som vanligt) vantar lokalval i nagra av distrikten. Sa da invaderas dessa omraden av checkpoints. Det finns ju som sagt alltid nagon stans dar det behovs kollas lite extra. Safety first!

Trots att jag ar langt ifran fortjust i Perahera-visiteringarna ar det anda en sak som pa nagot absurt vis glader mig: jag kollas lika mycket som alla andra. I vanliga checkpoints langs bilvagar (eller tag fran Galle till Kandy i tid for SAARC-motet) ar det ingen som bryr sig om mig. Mina medresenarer far se sina vaskor genomkollade och ID-kort granskade. Jag gar fri. Men inte under Perahera. Safety first! Including tourists.

Fast jo, forresten. En sak skiljer sig. Jag behover inte visa ID-kort som alla andra. Innan jag akte hit var jag pa ett Sri Lanka-seminarium pa universitetet i Goteborg. En lankesisk professor talade bland annat om konsekvenserna av att inte ha ett ID-kort. Nu borjar jag fatta vad han pratade om. Har du inget ID-kort kan du inte ta dig nagonstans i landet. Du skulle inte slappas igenom sakerhetskontrollen. Vilka ar det da som saknar ID-kort? Tja, t.ex. tamilska teplantagearbetare, som ”importerades” av engelsmannen fran Indien for att bygga upp teindustrin. Vissa av dom saknar fortfarande Sri Lankesiskt medborgarskap, trots att de bott har i generationer. Himla smidigt satt att halla dom kvar pa plantagen och sakerstalla billig arbetskraft.

Ja, sakerhet ar en svar fraga. Vem definierar den? Vem eller vad ska skyddas? Och fran vem?...

24 timmar på Frizon

Mitt senaste dygn på Frizon:
Regn,välkomstkrav kram från Liv, regn, blygrå himmel, regn, trevliga besökare i utställningen, regn, pastalunch vid stormköket, regn, aktivister, regn, festivalområdet förvandlas till leråker, regn, härlig gudstjänst, regn, några besökare till i utställningen, regn, superösig konsert, regn, finstämd folkmusikkonsert, regn, mysig sovsäck, regn, nästan tre timmars sömn, regn, snarkningar (inte mina), sol!!!!, skjuts av Liv till stationen, avskedskram av Liv, köra vilse på väg tillbaka, vila, frukost, kaffe, lite regn igen, superintresserade besökare i utställningen.

Alltså – det har varit bra 24 timmar sedan jag kom hit!

På fotona:
Före detta gräsmatta, numera leråker, på Frizon

Kristna freds och vi gör en manifestation om svensk vapenexport
Marin snurrar lyckohjul om hivmedicin och sjukvård

Frizon...

Nu har vi varit här på Frizon i nästan två dagar. Jag tycker utställningen är jättefin!!!!!! Speciellt kavajen med massa fingeravtryck på som Anders Borg (finansminseter=han för sveriges talan i IMF) är en bra idé. Jag hoppas verkligen att han reagar när han får den. Han lär inte ha fått så många liknande saker innan i alla fall.

Vi har mest varit i Värdens tält, där vi har våran utställning. Det är ett väldigt mysugt ställe att vara på, det finns ett café och några andra organisationer här inne. Ett annnat väldigt mysigt ställe är virustälstet. Dit kan man gå och dricka te, man får jättgulliga pyttesmå tekoppar och hela tekannor. Borden är låga, så man sitter på golvet. Vi har varit på några konserter också. Min faviorit hitills har varit ett band som heter "the lonley deer".

Det har regnat båda nätterna vi har varit här, men det har mest varit uppehållsväder på dagarna. Som tur är så har det inte regnat in i tältet, så inga av våra saker har blivit våta.

Praktikrapport 9: inte sa sexigt...

Att beskriva min praktik och mina arbetsuppgifter gors ganska bra med en av Diakonias medarbetares uttryck - det ar inte sa sexigt bistandsarbete. Jag vistas inte dagarna i anda langt ute "i ingenstans" med "de fattigaste av de fattiga" och diskuterar hur deras levnadsvillkor har forbattrats. Nej, jag ar en kontorsratta. Dock en mycket stolt sadan, for jag lar mig valdigt mycket framfor min dator ocksa. Kan med ganska stor sakerhet saga att jag har ratt bra koll pa vad SOWSA, EHED, CHA, WDC, NGO Consortium, Al Quarish, Mahashakhti och alla andra partners pa ostkusten pysslar med. Och jag kan ganska ofta konstatera att Diakonias satt att arbeta ratt ofta inte heller ar sarskilt sexigt. Inga skolbyggen. Inga fadderbarn. Daremot en himla massa kapacitetsbyggande, mikrolan och "livelihood support".

Det som slar mig nar jag laser alla rapporter fran partners ar deras budgetar. De ar inte sa himla stora. Nagra hundra tusen dar, och nagra hundra tusen dar. Inga stora miljonbelopp, som man kanske kan vanta sig. Och anda verkar dom fa sa valdigt mycket gjort. Och det ar nog da jag borjar forsta att vi faktiskt har resurser till att utrota fattigdomen. Det ar den politiska viljan som saknas. Och den behover vi jobba pa i Sverige. Sa kor hart alla aktivister pa utstallningsturnen. Ni gor mig stolt!

Urkultäventyr

Urkultäventyret började med att jag, Gustav F och Julia stod och kikade på ett berg av utställningsprylar som låg i en hög i en källare i Sundbyberg och funderade på hur i hela friden allt detta skulle få plats i vår fina miljöbil tillsammans med oss själva, vår packning och tillräckligt med luft för att andas. Våra bästa ingenjörshjärnor plockades dock fram och vi kunde påbörja den 526 kilometer långa färden mot Urkult.

Väl framme och i gång med att packa upp vårt tält upptäckte vi en av fördelarna med att vi är så många aktivister i flera olika grupper – det blir ett mycket spännande företag att plocka upp en utställning ingen sett i riktigt färdigt skick. I bästa fall konstaterade vi saker som att ”Den här duschen är mycket coolare än jag trodde!” eller ”Kolla, vi har visst en cykel och ett immunförsvar också!” och i sämsta fall samlades vi kring någon liten påse för att gemensamt försöka klura ut vad innehållet var för något och vad det skulle användas till.

Resten av mina Urkultupplevelser vill jag gärna presentera i listform.

Urkultlistan: Minus
- Folkbristen! Kanske var det mina egna höga förväntningar på att alla 6000 festivaldeltagare utan tvekan skulle vilja besöka vårt grymma tält minst en gång som gjorde det hela, men jag hade helt klart väntat mig mer folk.
- Regn, som tvingade oss att pressa in hela utställningen i själva tältet och fick det masonitskivsbaserade lyckohjulet att bågna.

Urkultlistan: Plus
+ Komplimangerna angående vårt tält, både från besökare och representanter från andra organisationer. ”Diakonia har alltid så schyssta grejer med sig” sa någon och ”SÄG att ni har en arvoderad projektledare som byggt detta!” sa en annan.
+ Att när folk väl kommer in i vårt tält, så fungerar vår kampanj och våra grejer som de ska, trots ett något invecklat kampanjbudskap. Duschen är grym, till exempel!
+ De kära aktivistkollegorna.
+ Att vi har uppfyllt den viktigaste festivalregeln enligt instruktionerna från Julia: ”Ha roligt!”, med hjälp av trevliga människor, smaskigaste veganmaten och mycket, mycket bra konserter.
+ Folk i högstadieåldern som överraskar genom att vara väldigt intresserade och ställa nästan för bra frågor.
+ Zifa, som framförde sin konsert i Diakoniatröja och kändes som trovärdigheten själv när han pratade om vårt ansvar att förändra världen.

Till sist återstod bara äventyret att packa bilen och köra hem igen.