Hans Rosling: Ge till de kristna organisationerna

Apropå katastrofen på Afrikas horn frågar en TV4-reporter Hans Rosling, professor i internationell hälsa: ”Hjälper vår hjälp?” varav Rosling svarar:

”Ja, de beprövade organisationerna är duktiga. Röda korset, Läkare utan gränser, Unicef och de missionsorganisationer och kristna organisationer som har varit på plats tidigare. De kanske inte är så stora men de som har varit på plats och som känner området som har en systerkyrka eller nåt sånt där, de är bra att hjälpa. Beprövade organisationer, de hjälper – Unicef är riktigt effektiva på sånt här, de vet vad kvinnor och barn behöver.”

Se hela intervjun här, den är sjukt inspirerande.

Diakonias matkampanj till Afrikas horn

Det som skett på Afrikas horn är chockerande och hemskt, men inom kort kommer Diakonia köra igång en kampanj för att ge mat till hungrande människor i området. DN skriver:

Nu snickrar Diakonia på en kampanj för att börja samla in pengar till nya insatser i de områden de blivit bannlysta från.

– Våra lokala samarbetsorganisationer kommer att arbeta med privata sektorn för att sätta igång ett kupongsystem så att vi kan förse människor med mat.

Det finns livsmedel att köpa i Somalia men de som hungrar har inte råd. Genom att köpa mat av privata aktörer och registrera de familjer som är i behov av mat, kan Diakonia etablera ett system där de behövande får en kupong som de löser in mot mat hos de aktörer man samarbetar med.

– Det betyder att vi slipper logistiken med att flytta mat, säger Stephen Ndichu.

Samtidigt minskar risken för extra avgifter och stölder och spänningen mellan inflyttade flyktingar och bofasta handelsmän reduceras.

Om du vill stöda Diakonia redan nu, gå in här.

Diakonia startar insamling till Afrikas horn

Den nuvarande torkan på Afrikas horn beskrivs av FN vara lika allvarlig som den i mitten på 80-talet när en miljon människor dog, och redan har många dött på grund av törst och hunger. DN skriver:

FN varnar för att en av tre somalier är i behov av humanitär hjälp. Ett av tio barn riskerar att dö av svält i de värst drabbade områdena. Två år i rad har regnen där uteblivit och därmed även den livsviktiga skörden. Människor har till slut tvingats äta upp utsädet. Men när även det tagit slut fanns inget alternativ. De tar sig an en flera veckor lång vandring till vad som blivit världens största flyktingläger, med tomma händer och redan utmattade kroppar.

– De svälter redan när de börjar gå, säger Sofia Malmqvist.

Till skillnad från dem som flyr från större städer har de flesta på landsbygden inget att sälja som kan betala en bussresa eller uppehälle på vägen. De har inte heller vanan att gå långa sträckor eller kameler som kan hålla vatten.

Tre av Musleema Adens barn dog under vandringen.

– Jag har förlorat lite av mitt förstånd efteråt, berättade hon för Antonio Guterres, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, när han nyligen besökte lägret.

De som lyckas ta sig fram till Dadaab anländer till ett läger som passerade bristningsgränsen för länge sedan. Redan för tre år sedan fanns 180.000 människor – som framför allt flytt konflikten i Somalia – i lägret, från början byggt för 90.000 människor. I slutet av förra året hade det svällt till över 300.000 och nu trängs närmare 400.000 människor där.

– Det är ett par hundra som får dela på en toalett. Människor har också mindre vatten — många kan ens inte tvätta sig, säger Sofia Malmqvist.

Ändå är livet i lägret värt att ta sig till. Väl här får flyktingarna ett tält och lite mat och vatten. När de har registrerats av kenyanska myndigheter kan de söka vård på sjukhusen i staden som växt upp runt lägret och skriva in barnen i skolan. Men numera kan det ta tre veckor att bli registrerad. Och sjukhusen är överfulla.

Klicka på bilden för att få den större

Ge så mycket ni kan för att lindra den här fruktansvärda katastrofen! Ge till Diakonia här. Sprid vidare den här länken till era vänner.

Här kan du kräva att politiker ser till att alla katastrofens offer får hjälp och att inget liknande ska få ske i framtiden.

Ta också och gå med i Facebookgruppen Stöd till Afrikas horn.

Diakonia skriver i ett pressmeddelande:

Torkan på Afrikas horn är på väg att bli en svältkatastrof som drabbar miljontals människor. Människor är på flykt för att få tag på vatten och mat och värst är situationen i Somalia. Diakonia drar nu igång en katastrofinsamling för att undsätta dem som drabbats av torkan.

- Diakonia finns på plats i Somalia, Kenya och Uganda. Den här torkan har pågått under en lång tid och Diakoniakontoren i regionen och våra samarbetsorganisationer arbetar långsiktigt för att förhindra att katastrofer av det här slaget ska uppstå. Men nu måste ett regelrätt katastrofarbete till för att bistå dem som behöver mat och vatten, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg.

I Kenya är det framför allt Diakonias partnerorganisation National Council of Churches Kenya med ett brett kontaktnät i landet som har erfarenhet av katastrofarbete. De kommer bland annat att bistå torkdrabbade människor med mat och vatten. Ett viktigt bistånd är att förse skolbarn med mat så att de fortsätter gå i skolan.

I Somalia är Diakonias landkontor involverat i ett arbete för att säkra vattentillgång och bygga lokal kapacitet för att hantera katastrofsituationer. Just nu samarbetar Diakonia både med den kenyanska och somaliska regeringen för att upprätta ett säkert sätt att föra in biståndsmedel in i Somalia för att kunna bistå människor som saknar tillräcklig tillgång till mat och vatten.

- Vi vill förhindra att människor blir flyktingar i grannländerna. Om vi kan bistå dem på plats betyder det att de kan bruka sin mark igen när regnet kommer, säger Stephen Ndichu, ansvarig för Somaliaprogrammet på Diakonias regionkontor i Afrika.

Stöd Diakonias arbete genom att sätta in din gåva på 90 33 04 – 4. Märk gåvan med ”Afrikas horn”. Du kan också ge en gåva till Diakonias långsiktiga biståndsarbete som förebygger katastrofer som den som just nu drabbat människorna på Afrikas horn. Gå in på: http://www.diakonia.se/ge_en_gava

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. SvD: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. Dagen: 1, 2. Expressen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. Aftonbladet: 1, 2, 3, 4, 5, 6.

Handlar det verkligen om säkerhet?

– Ahlan wa-sahlan! Välkomna till Jayyous! Kom och drick en kopp te hos mig.

I den gemytliga byn Jayyous på norra Västbanken är människor generösa med kaffe och te, vänliga ord och berättelser från sina liv. Jag slås av hur fort människor börjar berätta om svåra saker de varit med om. Kanske är det för att de är väl medvetna om vilken roll de ekumeniska följeslagarna har, efter följeslagarprogrammets mångåriga närvaro i byn. De vet att vi är en kanal ut till världen och är måna om att ta tillfället att berätta sin historia. Varje nytt möte bjuder på ännu en berättelse: berättelsen om kusinen som får sitt fängelsestraff förlängt gång på gång utan att han eller någon annan får veta varför, berättelsen om mannen som blev misshandlad av bosättare medan militären stod och såg på, berättelsen om marken man äger men inte har tillåtelse att beträda, berättelsen om de hundraåriga olivträden man förlorade när muren byggdes. Dessa berättelser växer ut som grenar från en och samma stam.

Jayyous är ett jordbrukssamhälle och därför handlar många av de angelägna livsberättelserna här om markegendom och möjligheten att utföra sitt arbete, det vill säga bruka sin mark. Förr om åren var byn ett rikt område på grund av sin bördiga mark. Frukter och grönsaker från Jayyous exporterades till grannländer, till Israel och till större palestinska städer som Nablus. Enda sedan Israel ockuperade Västbanken år 1967 har människorna här fått sin rörelsefrihet begränsad genom vägspärrar. Dessa ökade markant i antal efter den andra intifadan, för cirka tio år sedan, och år 2003 byggdes en mur rakt igenom Jayyous markområden. Ni känner säkert till att motiveringen för att bygga den (tillfälliga!) så kallade säkerhetsmuren var att skydda Israel mot självmordsbombare. Dock går muren på många platser långt utanför den Gröna linjen, vilket är den internationellt vedertagna gränsen. I Jayyous fall avviker muren från den Gröna linjen så pass att cirka 8600 dunam hamnat på den västra sidan av muren. Muren skiljer med andra ord inte Jayyousborna från Israel utan från sin egen mark.

Abu Azzam är en gladlynt herre som är aktiv i kommittén för landegendom. Hans kommentar om hur muren slingrar sig ifrån den Gröna Linjen och in på den mark hans familj ägt i generationer levereras med ett leende och en menande blick:

– Handlar det verkligen om säkerhet, eller handlar det om att stjäla mark?

På grund av att muren inte löper längst Israels gränser utan inne på ockuperad mark har FN:s internationella brottsmålsdomstol i ett rådgivande yttrande förklarat muren som olaglig enligt folkrätten. För invånarna i Jayyous betyder denna olagliga mur att merparten av byns jordbruksmark, inklusive 50 000 frukt- och olivträd, samt byns sex grundvattendiken som används för bevattning helt plötsligt befinner sig bakom ett högt elstängsel. Sedan muren byggdes behöver man särskilda besökstillstånd för att beträda sin mark – tillstånd som är både komplicerade och dyra att få. Vem som har möjlighet att få ett sådant tillstånd är oförutsägbart. Abu Azzam berättar:

– Det finns folk som är avlidna som har tillstånd, folk som är nyfödda som har tillstånd, folk som
bor utomlands som har tillstånd. Jag som har ärvt den här marken och arbetat på den hela mitt liv, jag får tillstånd för tre månader i taget och måste hela tiden ansöka om förlängning.

I Jayyous har cirka en tredjedel av bönderna tillstånd att gå igenom jordbruksgrinden för att komma till den sidan av muren där marken finns. Att få tillstånd att ta med sig en traktor eller nödvändiga redskap är svårt. Lägg till detta att din mark enligt israelisk lag kan exproprieras om den inte har brukats på tre år. Hundratals farmare på Västbanken skymtar i maktlöshet hur deras mark förfaller på andra sidan muren.

Almedalen 2011

Ännu en Almedalsvecka till ända

Politiker, journalister, diverse lobbyister, företagare och turister har; knutit kontakter, minglat debatterat, informerat och diskuterat...
Almedalen, ett unikt forum vilket vi är väldigt glada att vi haft möjligheten att finnas med!

Vår uppgift har varit att lyfta frågan om svenska företags, och statens, ansvar vid export. Detta för att inte riskera att med ena handen ge bistånd och med andra handen kränka mänskliga rättigheter och hindra fattigdomsbekämpning. Därför ställde vi frågan till Almedalsbesökarna,
- Pengarna eller livet?


Vi har haft en mycket go vecka på Göttland och här kommer

...veckans Gött-lista

+ 231 underskrivna vykort till
Handelsminister Ewa Björling!
+ Kändistätheten!
+ Guidning med en Gute!
+ Härligt väder! satiren.
+ Gästfriheten hos familjen Björkqvist,
"bovärdar", frukostfixare och bilutlånare!

/Clara Hermansson, Lisa Sjörén, Oskar Björkqvist, Ida Karlsson