Framme på plats, trötta, förväntansfulla och peppade!

Hej hej!

I arla morgonstund hoppa 16 pigga resenärer upp ur sina sängar för att ta sig till Arlanda för att få uppleva sin livs resa i Israel/Palestina. Även om klockan bara var runt fyra på morgonen/natten så lyckades vi alla möttes upp och kom fram i tid. Kl.06.30 satt vi på planet och lyfte mot Wien för att sen byta flyg där och så flyga mot Tel Aviv. Några av oss passa på att sova medan andra hade fullt upp att läsa in sig på Israels historia eller lyssna på pratande medresenärer.

Resan ner gick väldigt bra men väl framme i Tel Aviv kom vår första stora prövning; säkerhetskontrollen!!! I säkerhetskontrollen fråga de ut oss om vad vi skulle göra i Israel, vart vi skulle bo, vad vi gör hemma och en massa annat men vi alla klara oss förbi vakterna så nu är vi redo att uppleva detta spännande land.

Vi fick ett väldigt fint välkomnande när vi kom ut ur flygplatsen av en fin röd sol som gick ner över staden. Det är jätte vackert land! I Tel Aviv vid havet är det ganska grönt ändå men ju högre upp vi åkte mot Jerusalem så blev det mer stenigt och kalt. Det var märkligt att åka i bussen till Jerusalem och se hur stängsel och den stora betongmuren slingrar sig runt staden. På ena sidan av vägen finns fina upplysta hus och så på den andra sidan bakom muren/stängslet (på den palestinska delen) var det mycket mer mörkt och slitet. Det är mycket intryck redan kan jag lova!

När vi kom fram till Jerusalem så samlades vi på Bildas center (Swedish Christian Study Centre) och gick igenom programmet för resan. Plus att vi har hunnit med att äta på en armenisk restaurang också. Gott gott!

Det är verkligen tio spännande dagar vi har framför oss. Fullproppat med aktiviteter, platser vi ska se och människor vi ska få träffa. Som vi sammanfatta kvällen förut; det är ett privilegium att få vara här. Tänk vad vi ska få vara med om!!!

Följ aktivisterna på resa!

Tidigt imorgon bitti beger sig ett gäng Diakoniaaktivister på resa till Israel och Palestina, för att träffa Diakoniapartner i området, lära sig mer om situationen där och hur det är att leva i en konfliktsituation. Det kommer med säkerhet bli både spännande, frustrerande och intressant. Vi kommer försöka blogga varje dag, så följ oss här om du vill höra mer om våra upplevelser!

So long!

Stockholmsgruppens och Uppsalagruppens klimataktion!

Vilken helg det varit!
Under förmiddagen i lördags var det än en gång dags att påverka årets klimatmöte i Durban! Denna gång var det aktivister från Stockholmsgruppen tillsammans med Uppsalagruppen som tappert stod på Norrmalmstorg i Stockholm och försökte få de förbipasserande att signera på klimatkampanjen We have faiths namninsamling och ta ett klimatfoto för Time For Climate Justice kampanjen. Dagen blev lyckad men vill ändå påpeka att vi alla någonstans drog slutsatsen av att vi kanske inte stod på den mest strategiska platsen precis! På Norrmalmstorg i lördags kunde en person börja gå tre takter snabbare enbart genom att man tittade på dem. Konstigt nog blev inte kaffet och kakorna heller så populära. Men vi sänkte inte våra huvuden för detta utan fortsatte istället att med glada miner sprida ordet om kampanjerna och klimat rättvisa!

Självklart fick vi även kontakt med trevliga och öppna människor som visade intresse vilket var jättekul! Och vi fick ihop ett par foton och några namn vilket var syftet till varför vi var där! Förutom detta så var nog det bästa av allt att samarbeta med aktivisterna från Uppsalagruppen, härligt att man kan åka från en stad till en annan för att träffas med andra aktivister och samarbeta! Något jag tycker bör ske oftare mellan oss aktivister runtom i Sverige!

Pepparkakor och fotograferande i Göteborg

En mörk, kall, sen måndagseftermiddag stod vi Göteborgsaktivister utanför Handelshögskolan och delade ut pepparkakor (ekologiska, förstås!), pratade klimat och fotade förbipasserande som gärna vill skicka ner ett budskap till politikerna som om en vecka samlas till ett nytt klimatmöte, COP17 (denna gång i Durban, Sydafrika).

Sammanlagt blev det 10 ansikten som laddades upp på climatejusticeonline.org. Vi kunde även konstatera att göteborgare är precis så go'a som ryktet säger: många stannade, pratade, log uppmuntrande, åt pepparkakor och stöttade oss i vår aktion. Tack för det! Det värmde i novembermörkret och kylan.

För er som inte kunde vara där: misströsta inte. Ni kan ladda upp en egen bild på nyss nämnda hemsida.

En hungersnöd i Sverige?!

Nä... en hungersnöd i Sverige är inte så sannolik. Inte ens om vi drabbas av torka. Krisen på Afrikas horn beror nämligen inte bara på torkan utan på att samhället fungerar så dåligt. Diakonia jobbar därför både med katastrofhjälp som räddar liv och långsiktiga insatser som förhindrar framtida katastrofer. Stöd arbetet här.

Filmen är gjord av Diakonias aktivistgrupp i Uppsala.

Bakom kulisserna under inspelningen

Diakonia skriver:

TACK alla som gett en gåva till Afrikas horn
Gensvaret från Diakonias givare med anledning av svälten på Afrikas horn är fantastiskt. Vi har hittills samlat in cirka tre miljoner kr. Pengarna gör nu stor nytta för att rädda och bygga upp liv i Somalia och Kenya.

Här räddar din gåva liv
Kenya: 1 miljon kr, främst till befolkning på landsbygden som drabbats av torkan och svälten.

Norra Somalia: 1 miljon kr från Radiohjälpen samt 500 000 av Diakonias insamlade medel till internflyktingar samt herdebefolkning som drabbats av torkan och svälten.

Centrala Somalia: 800 000 kr till internflyktingar, både nyanlända och familjer som just kommit från södra Somalia.

Somalia och Kenya: Genom ACT Alliance där Diakonia nu är medlem in med 600 000 kr som kommer att användas både i Somalia och i flyktinglägret Dadaab i Kenya. Det är Lutheran World Federation som rent praktiskt står för hjälpinsatserna.

Att förebygga katastrofer
Diakonia arbetar med bistånd på ett annorlunda sätt. Vi gör det långsiktigt och med en tydlig lokal förankring. Genom vårt stöd kan människor själva ta sig ur fattigdom och förtryck. Detta arbete vet vi förändrar världen. Och det gör människor bättre rustade när en katastrof slår till.

När katastrofen är ett faktum förändras vårt arbetssätt och vi fokuserar på att rädda liv. Men i takt med att vardagen återvänder fasas den humanitära hjälpen in i det långsiktiga arbetet för mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, fred och rättvisa.

Återigen, stöd arbetet här

“Det går inte att bygga en värld med murar”

Det konstaterade Bo Forsberg, generalsekreterare på Diakonia, under en migrationsdag i Hammarkullen i lördags.

Ett 60-tal personer i olika åldrar och med olika bakgrund hade samlats i Mariakyrkan i Hammarkullen för att samtala om, diskutera och fördjupa sig i migrationsfrågor. På plats fanns bland annat Mikael Ribbenvik, jurist vid Migrationsverket, Ellen Konnebäck, aktivist i organisationen “Ingen människa är illegal”, Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift och Ingrid Schiöler, som länge jobbat med asylfrågor och romer.

Det blev panelsamtal och seminarium. Många frågor skulle få plats i ett fullproppat program. Under lunchen klämdes det in ett samtal med Omar från den palestinska organisationen Sabeel. Han berättade hur läget är i Palestina, hur vattenbristen blir allt mer påtaglig och hur alla ungdomar flyttar ifrån landet. Många håller på att tappa hoppet. Därför har man nu bjudit in svenskar till Palestina i mars nästa år. “Kom och se” kallar de resan, som kommer att bjuda på samtal, bibelstudium och möjlighet att se de platser som Jesus själv var på.

Efter lunchen gick jag på ett seminarium om klimatflykt som Bo Forsberg höll i. Han berättade bland annat att det finns beräkningar som säger att om 20 år kommer 20% av Bangladeshs 160 miljoner invånare att stå utan tak över huvudet, då översvämningar är en följd av klimatförändringarna. I dessa förändringar kommer fler konflikter att bryta ut då bristen på mat och vatten blir ännu mer akut än vad den redan är. Människor kommer att tvingas lämna sina hem i jakten på beboelig mark. Vi kommer att få se fler flyktingar. I Danmark har de redan definierat och erkänt klimatflyktingar, något vi i Sverige inte har velat göra. Än.

Som en följd av större flyktingströmmar har det börjat sättas upp murar runt om i världen. USA försöker hindra människor från Mexiko att ta sig över gränsen. Indien sätter murar mot Bangladesh. Israel mot Palestina. Överallt säger man “stopp, det räcker nu, kom inte hit, ni får inte plats”. Men vi kan inte bygga en värld med murar. Vi måste hjälpas åt, för klimatfrågorna är globala. De påverkar oss alla, även om det allt för ofta är vi som står för det största klimatutsläppen som påverkas minst. Som vanligt är det de fattiga som drabbas värst.

Snart är det ett nytt klimatmöte i Durban, Sydafrika, då världens politiker måste fatta viktiga beslut. Vi har inte tid att vänta längre. Här har vi som samhällsmedborgare ett viktigt ansvar, för politiker kan bara ett språk: opinion. Vi måste börja ställa krav på våra politiker! Och vi som kyrka måste börja leva evangeliet!

Gå in på följande länkar och gör din röst hörd: climatejusticeonline.org, www.havefaithactnow.org

Stockholmsgruppens aktivistträff måndag 31/10

Efter en minst sagt inspirerande aktivisthelg på Lidingö Folkhögskola så var det dags för ännu en aktivistträff med Stockholmsgruppen. I måndags var det livat på mötet! Diakoniaaktivisten Jonatan hade med sig en super god bullängd och smarrig choklad som vi alla smaskade på medan Rebecka och Johnny från aktivistgruppen bidrog med sitt glada och engagerade humör! Sandra Rudholm kom på besök och delade med sig av sin erfarenhet som följeslagare på Västbanken. Konflikten Israel/Palestina är en invecklad fråga som så vitt jag vet sträcker sig långt tillbaka i tiden och det är ibland lätt att hamna i tankarna ”varför ska människor behandla varandra på detta vis?” ”Kommer konflikten någonsin att lösas?”















Men när man hör Sandras berättelser om hur bybor som trots militärens närvaro i deras byar stolt passerar och ignorerar dem, aktivisters engagemang och rop om rättvisa ute på gatorna, äldre damer som i ett antal år suttit på vägkanten med ”stop the occupation skyltar” så känner man att än finns det hopp, och som diakoniaaktivist så tror jag att det är bra att tro på hoppet, titta framåt och se möjligheter! Bilden ni ser är en del av den enligt folkrätten olagliga mur på palestinsk mark, tyckte att det som står skrivet med rosa var ett riktigt symboliskt budskap : "With Love and Kisses nothing lasts forever".



Träffen igår var ett perfekt tillfälle för de som inte var med på aktivisthelgen att lyssna på Sandras än en gång mycket inspirerande berättelse, vi tackar Sandra!

/Suzanne Kabwe
P.S Stockholmsgruppen är igång jiihoo!

Säg åt G20 att stoppa kapitalflykten!!

Forum Syd skriver:

Var med och påverka inför G20-mötet!

Tio gånger så mycket som det globala biståndet försvinner varje år från fattiga länder i form av olaglig kapitalflykt. Ett femtiotal organisationer från hela världen kräver att G20s ledare sätter stopp för skatteflykten vid ett möte i Frankrike i november. Var med och avgör utgången! Säg nej till skatteflykt. Skriv under ett upprop till statsminister Fredrik Reinfeldt och G20:s president Nicolas Sarkozy inför G20-ländernas möte i Frankrike i november.

Ingen bryr sig längre om klimatet

På den sjukt roliga aktivisthelgen som nyss har varit höll Ankin Ljungman, policyrådgivare på Diakonia, en lysande föreläsning om klimatförhandlingarna inför toppmötet i Durban 28 november till 9 december (COP17). Det är dött. Att Köpenhamn (COP15) var ett fiasko lär inte ha undgått någon. Konsekvenserna begränsades dock inte till ett urvattnat protokoll, utan att engagemanget för klimatet närmast slocknade i en tid när det absolut inte fick slockna.

Förhandlingarna går som de flesta vet ut på att hålla jordens uppvärmning under två grader celsius. Om uppvärmningen stannar på två grader minskar riskerna för en global klimatkatastrof, men riskerna uteblir inte helt och hållet. I dagsläget är vi påväg mot en uppvärmning på fyra grader, vilket innebär en säker katastrof. Engagemanget för att stoppa detta har drastiskt minskat.

Ankin Ljungman

Detta gäller framför allt Sverige. Vi ansågs vara drivande i klimatförhandlingarna i Köpenhamn, vi kom med radikala krav, statsministern åkte ned dit för att visa sitt engagemang, vi såg ner på hur andra länder och påpekade hur dåliga de var. Ankin berättade att idag betraktas Sverige som ett av de mest passiva länderna när det gäller klimatet. Politikerna har slutat bry sig. När hon ställde Finansdepartementet till svars för att den senaste budgetpropositionen knappt tog upp klimatfrågan ursäktade de sig med att de bara tänkte på eurokrisen. Durban är oprioriterat, Europa är större än planeten.

Lena Ek var en ivrig påhejare av att EU skulle öka sitt utsläppssänkningsmål till 30 % istället för 20 % (som långtifrån räcker) när hon satt i Europaparlamentet, men när hon för inte så länge sedan blev miljöminister har hon backat från det kravet.

 Om man går in på DN:s hemsida och söker på "klimat" eller "Durban" hittar man ytterst litet. Ankin frågade DN varför de inte kommenterade Durbans förberedande möte i Panama med mer än två artiklar från TT sa de "Men det händer ju inget!" Det om något är ett argument för att skriva om det. Vi har med en politisk skandal av gigantiska mått att göra. Sveriges regering bryr sig inte längre om klimatet. Skillnaden mellan engagemanget inför Durban och inför Köpenhamn är milsvid.


 Diakonia har precis som många andra organisationer fokuserat på klimaträttvisa. Kortfattat innebär konceptet att klimatfrågan är en rättvisefråga, eftersom de rika länderna har störst skuld till utsläppen medan de fattiga länderna drabbas absolut värst av klimatförändringarna. Det innebär att de rika länderna måste betala störst del av notan, och hjälpa de fattiga länderna att ställa om till klimatsmart produktion genom att ge dem pengar till detta. Sådana pengar utlovades i Köpenhamn, och även om det var mycket mindre än vad som behövs så var det ändå något. Idag, sa Ankin, har endast 8 % utbetalats - och samtliga pengar har tagits från de rika ländernas biståndsbudgetar. Det innebär att de som betalar för fattiga länders klimatomställningar inte är de rika länderna, inte heller de fattiga ländernas regeringar - det är de fattiga. Detta trots att pengarna skulle vara "new and additional" enligt Köpenhamndokumentet, och trots att när Diakonia frågade representanter från riksdagspartierna om huruvida pengar för klimatanpassning i utvecklingsländer skulle vara andra pengar än de en procent av BNI som finns i biståndsbudgeten svarade alla ja (utom Moderaterna som inte svarade på frågan).

Men det finns hopp.


Till skillnad från apatiska Sverige pågår en bred folkrörelse för klimaträttvisa och ett starkt avtal i Durban. Kampanjen heter We have faith - act now for climate justice och kommer utmynna i en stor aktion i Durban där tusentals samlas för att kräva detta. Rörelsen samarbetar med Time for Climate Justice där Diakonia och Svenska kyrkan är med. Vi samlar in foton på människor som håller ett budskap de vill föra med till politikerna som träffas i Durban. Dessa kommer lämnas över i flera fotoalbum när förhandlingarna kommer igång. Sätt press på de passiva politikerna - gå in här och ladda upp ditt foto!