Nu är det en vecka sedan vi kom hem från Frizon. Sommarens äventyr är över, och när man åker tunnelbana på morgonen märks det att Stockholmarna har återvänt till verkligheten, tempot är tillbaka. Som vanligt känns det både skönt och sorgligt när sommaren går mot sitt slut.
Jag som jobbat på Diakonia första sommaren har haft en festivalsommar av sällan skådat slag. Summa summarum känner jag mig mycket nöjd. Festivalerna har varit olika, men bra. Vi har mött mycket människor, haft många korta diskussioner och några långa om Israel/Palestina, skuldavskrivningar, utsikterna att nå millennimålen, olika märken av rättvisemärkt choklad och mycket annat.
Nu i augusti är läget lite lugnare för Diakonias aktivister men i september drar det igång igen med loklagruppsträffar och informationsaktiviteter. Då återklommer vi även här på bloggen.
söndag 19 augusti 2007
lördag 11 augusti 2007
Nu regnar det...
Nu regnar det….
Det var fredag morgon och vi tittade ut genom fönstret. Jo, det låg regn i luften, som en tjock heltäckande filt bredde molnen ut sig över himlen. Och mycket riktigt kom skurarna efter någon timme och avlöste varandra. Försökte se detta från den positiva sidan: i och med regnet försökte många ta skydd någonstans där det fanns tak. Välrdens tält där vi sitter är ypperligt för folk som söker regnskydd, framförallt pga cafét som finns där. Men så finns ju också vi där. Så, fler kommer in i tältet vid regn, och fler tar en runda förbi oss och tittar lite och tatuerar sig lite eller spelar lite på labyrinten. It´s a win win situation nästan.
En intressant tanke som vi stötte på häromdagen kom från en bibelskole-lärare. Han filosoferade utifrån en bibeltext huruvida man ska strida för sina rättigheter. Egentligen är jag fel att skriva om samtalet för jag hörde det bara i efterhand, men, någonstans står det om att blablabla. Han ansåg helt att vi här i Sverige "kan" strida för andras rättigheter, men filosoferade kring det där just med att strida själv.
Själv lyssnade jag på en debatt om gender och varför det är så få tjejer som står på musikscenerna. Kort sammanfattning av vad vi bör: ändra rollerna redan i förskolan (måste killarna alltid vara dem som spelar gitarren?), tjejer måste ta sitt ansvar att använda sina gåvor de fått och inte backa i blyghet, killar sluta ge gliringar när en tjej ska va med i bandylaget eller spela trummor i popbandet och ge uppmuntran istället, ta upp frågan i församlingen så att det aktivt kommer på agendan en diskussion om hur man kan få jämställdhet över de deltagande.
Och så var det också dags för Joakim W att anlända och tala om Israel/Palestina. Trots en lite otacksam tid precis före kvällsmötet då många vill vara i tid och få bra platser, kom det drygt 50 pers som aktivt satte sig och lyssnade och ett 20 tal fikade eller allmänt hängde i tältet. Och efteråt var det ett tiotal som stannade och diskuterade med Joakim och ställde frågor och faktiskt stannade över en timme till. Kul. Det var mäktigt när Joakim skulle säga sin sista mening i föreläsningen, sekunderna innan så tystnade allt omkringliggande dunk, folk som diskuterade saker vid sidan om tystnade, symaskinerna slutade vibrera, "det är de människorna, de som inte vill att folk ska dödas för att man själv ska få det bättre ställt, det är dem människorna vi ber till Gud om ska få hjälp att finnas på båda sidor för att få arbeta för fred och kärlek." (obs, ungefärligt citat)
Ja, nu blir det ett långt inlägg märker jag. Vill bara passa på att hälsa Julia välkommen som anslöts igår kväll. Och att uppmärksamma killarna som kom och spelade labyrinten igår kväll med sin egen stil. De ville fortfarande ta den närmaste vägen till "farmor" och liksom hoppade med kulan över hålet, det gick ibland och ibland inte. Men de fattade fortfarande vad vi ville säga med spelet, för första gången de lyckades få bollen över hålet ropade de förtjust "vi lyckades smita förbi vakterna"! Roligt.
Det var fredag morgon och vi tittade ut genom fönstret. Jo, det låg regn i luften, som en tjock heltäckande filt bredde molnen ut sig över himlen. Och mycket riktigt kom skurarna efter någon timme och avlöste varandra. Försökte se detta från den positiva sidan: i och med regnet försökte många ta skydd någonstans där det fanns tak. Välrdens tält där vi sitter är ypperligt för folk som söker regnskydd, framförallt pga cafét som finns där. Men så finns ju också vi där. Så, fler kommer in i tältet vid regn, och fler tar en runda förbi oss och tittar lite och tatuerar sig lite eller spelar lite på labyrinten. It´s a win win situation nästan.
En intressant tanke som vi stötte på häromdagen kom från en bibelskole-lärare. Han filosoferade utifrån en bibeltext huruvida man ska strida för sina rättigheter. Egentligen är jag fel att skriva om samtalet för jag hörde det bara i efterhand, men, någonstans står det om att blablabla. Han ansåg helt att vi här i Sverige "kan" strida för andras rättigheter, men filosoferade kring det där just med att strida själv.
Själv lyssnade jag på en debatt om gender och varför det är så få tjejer som står på musikscenerna. Kort sammanfattning av vad vi bör: ändra rollerna redan i förskolan (måste killarna alltid vara dem som spelar gitarren?), tjejer måste ta sitt ansvar att använda sina gåvor de fått och inte backa i blyghet, killar sluta ge gliringar när en tjej ska va med i bandylaget eller spela trummor i popbandet och ge uppmuntran istället, ta upp frågan i församlingen så att det aktivt kommer på agendan en diskussion om hur man kan få jämställdhet över de deltagande.
Och så var det också dags för Joakim W att anlända och tala om Israel/Palestina. Trots en lite otacksam tid precis före kvällsmötet då många vill vara i tid och få bra platser, kom det drygt 50 pers som aktivt satte sig och lyssnade och ett 20 tal fikade eller allmänt hängde i tältet. Och efteråt var det ett tiotal som stannade och diskuterade med Joakim och ställde frågor och faktiskt stannade över en timme till. Kul. Det var mäktigt när Joakim skulle säga sin sista mening i föreläsningen, sekunderna innan så tystnade allt omkringliggande dunk, folk som diskuterade saker vid sidan om tystnade, symaskinerna slutade vibrera, "det är de människorna, de som inte vill att folk ska dödas för att man själv ska få det bättre ställt, det är dem människorna vi ber till Gud om ska få hjälp att finnas på båda sidor för att få arbeta för fred och kärlek." (obs, ungefärligt citat)
Ja, nu blir det ett långt inlägg märker jag. Vill bara passa på att hälsa Julia välkommen som anslöts igår kväll. Och att uppmärksamma killarna som kom och spelade labyrinten igår kväll med sin egen stil. De ville fortfarande ta den närmaste vägen till "farmor" och liksom hoppade med kulan över hålet, det gick ibland och ibland inte. Men de fattade fortfarande vad vi ville säga med spelet, för första gången de lyckades få bollen över hålet ropade de förtjust "vi lyckades smita förbi vakterna"! Roligt.
fredag 10 augusti 2007
Festivalen är i gång
Så var festivalen igång!
Efter att ha klurat lite med hur vår utställning skulle upp, blev vårt tält riktigt fint och trivsamt. Och redan första kvällen, i onsdags, kom flera nyfikna ungdomar in och läste på utställningen och testade både labyrint och gnuggisar. Jag undrar om det inte faktiskt spreds ett rykte om de där gnuggisarna för de går åt som smör i solen.
Men den första ”riktiga” festivaldagen var ju igår, torsdag, och vi fick hälsa Elin välkommen till vårt lilla gäng (jag, mikael, liv).
Vår första gäst var en kille som visste ganska mycket fakta och jag kände mig faktiskt ganska ställd då han kunde så många namn på människor och vapenvilor och hela tiden frågade ”varför?”. Det var inget annat att göra än att erkänna att jag faktiskt inte visste svaren på det han frågade, och hjärtligt bjuda in honom att komma och lyssna på Joakim W som ska komma och tala ikväll. En annan gäst var en ungdomsledare som kom med sina kids och sa till oss ”berätta för dem om Diakonia”, och det gjorde vi minsann.
Det känns bra att få ha vår utställning i Världens Tält i år. Det känns som att det blir lite lättare för folk att våga komma och titta och fråga och testa grejorna vi har, jämfört med att ha utställningen utomhus. Det är också många som kommer och sitter på vår kudd-grupp.
Liv, Mikael och jag hade ett litet seminarium/samtal igår kväll, om att engagera sig. Det kom 13 stycken sugna tonåringar som ville få tips om hur man kan engagera sig, och Liv pratade också om varför man bör engagera sig. Mikael hörde några prata efteråt och vårt betyg blev att det var trivsamt. Kul. Vi fick också två eventuella nya medlemmar var till Göteborgsgruppen och Sthlmsgruppen. Också kul.
Ja, vår känsla när vi gick hem till Götabro för att sova på natten, alldeles genomskrattade i våra kroppar efter en timme med improteater, var ”vilken härlig och bra dag det har varit!”
Efter att ha klurat lite med hur vår utställning skulle upp, blev vårt tält riktigt fint och trivsamt. Och redan första kvällen, i onsdags, kom flera nyfikna ungdomar in och läste på utställningen och testade både labyrint och gnuggisar. Jag undrar om det inte faktiskt spreds ett rykte om de där gnuggisarna för de går åt som smör i solen.
Men den första ”riktiga” festivaldagen var ju igår, torsdag, och vi fick hälsa Elin välkommen till vårt lilla gäng (jag, mikael, liv).
Vår första gäst var en kille som visste ganska mycket fakta och jag kände mig faktiskt ganska ställd då han kunde så många namn på människor och vapenvilor och hela tiden frågade ”varför?”. Det var inget annat att göra än att erkänna att jag faktiskt inte visste svaren på det han frågade, och hjärtligt bjuda in honom att komma och lyssna på Joakim W som ska komma och tala ikväll. En annan gäst var en ungdomsledare som kom med sina kids och sa till oss ”berätta för dem om Diakonia”, och det gjorde vi minsann.
Det känns bra att få ha vår utställning i Världens Tält i år. Det känns som att det blir lite lättare för folk att våga komma och titta och fråga och testa grejorna vi har, jämfört med att ha utställningen utomhus. Det är också många som kommer och sitter på vår kudd-grupp.
Liv, Mikael och jag hade ett litet seminarium/samtal igår kväll, om att engagera sig. Det kom 13 stycken sugna tonåringar som ville få tips om hur man kan engagera sig, och Liv pratade också om varför man bör engagera sig. Mikael hörde några prata efteråt och vårt betyg blev att det var trivsamt. Kul. Vi fick också två eventuella nya medlemmar var till Göteborgsgruppen och Sthlmsgruppen. Också kul.
Ja, vår känsla när vi gick hem till Götabro för att sova på natten, alldeles genomskrattade i våra kroppar efter en timme med improteater, var ”vilken härlig och bra dag det har varit!”
måndag 6 augusti 2007
norrland utan internet
Urkult var en go festival, mitt i skogen... inget internet, inte ens mobiler fungerade. Men en härlig Norrlandsupplevelse. Festivalen befolkades av alternativrörelsen när den är som bäst. Fullt av sjalar, dreads och radikala perspektiv på världen. Vi hade många bra diskussioner om situationen i Israel/Palestina, bistånd och läget i världen med deltagarna, som ofta var politiskt engagerade. Dessutom lyssnade vi på härlig musik - allt ifrån svenska snuskvisor på tramporgel till senegalesiska rytmer. Våra grannar på campingen var rätt bra på att spela djembe de med och brukade sätta igång sin konsert när det var slut inne på festivalområdet (de höll igån i några timmar tills det ljusnade..) Så sova har vi inte gjort överdrivet mycket.
På torsdag drar vi vidare till Frizon, en kristen festival utanför Örebro. Med internet...
På torsdag drar vi vidare till Frizon, en kristen festival utanför Örebro. Med internet...
onsdag 1 augusti 2007
på väg igen...
Nu åker vi igen, denna gången ska vi till Urkult och lyssna på folk- och världsmusik! Kolla mer på www.urkult.se. Vi hoppas att vi kan få tillgång till internet där och hör av oss så snart vi kan.
Nu ger vi oss ut på vägen...
Nu ger vi oss ut på vägen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)