Vi står på samma mark

Det blev tydligt för oss som var i Kungälv igår, tillsammans med Zifa och Diakonia. Och igår gungade marken av (mer eller mindre) rytmiska danssteg och trumslag. Stämningen var på topp!

Eftermiddagen svettades bort i en liten skolgymnastiksal. Män och kvinnor, unga och äldre, dansvana och dansovana tillsammans. Glädjen, energin och entusiasmen var total! Zifa (Mikael Eriksson) kan verkligen konsten att lära ut dans, inspirera och dela med sig av den afrikanska livsfilosofin.

Efter en god middag i missionskyrkan blev det seminarium. Det ena om Diakonias kampanj "Rättvisa i konflikt", det andra mer teologiskt om engagemang med Petter Jacobsson från kontoret i Hufvudstaden. Även jag fick vara med på ett hörn. Jag passade på att berätta om insamlingen som Göteborgsaktivisterna anordnade i onsdags, då vi fick in 13 351 kr (!!!) till Afrikas horn.

Därefter var det dags för konsert i kyrksalen med Zifa och hans gäng. Vilket ös! Min kompis och jag kunde inte sitta still till sista låten, så vi dansade loss i altargången. Så himla skönt att släppa på alla stela, svenska spärrar och bara låta kroppen röra sig till det rytmiska trummandet!

Det var tredje gången jag var med på en sådan Diakoniahelg, och det var lika bra som vanligt. Återigen har jag blivit påmind om att vi hänger ihop, vi människor, djur och natur på HELA jordklotet. Vi står på samma mark. Vi sitter ihop. Min mobiltelefon i byxfickan har med konflikten i Kongo att göra. Palmoljan som smyger sig in lite här och var i allt från choklad till tvål förstör för människorna i Sydamerika. Och så vidare.

Då är det gott att veta att organisationer som Diakonia finns. Att förändring är möjlig - och att det är vi människor som förändrar världen!

Diakoniaaktivist goes hip hop: Make IT Fair Rap

Ni har väl inte glömt att elektronikindustrin är en grogrund för orättvis handel, att mobiler och datorer produceras under hemska förhållanden och bidrar till kriget i östra Kongo, men att det finns många sätt att motverka det på? Här är en liten film som friskar upp minnet (den finns även på youtube (i bättre kvalitet)):

Våra mobiler produceras under hemska förhållanden

Som om det inte räckte med att de metaller och mineraler som används i bärbar elektronik förvärrar och förlänger konflikterna i östra DR Kongo, utvinns de under vansinniga förhållanden. Gruvarbete är ett av de tyngsta och farligaste jobb som finns, men i Kongo, Zambia och andra afrikanska länder jobbar människor utan någon som helst skyddsutrustning. Lönen är minimal, oftast tjänar man 1-2 dollar om dagen. Tvångsarbete är mycket utbrett – och barnarbete förstås. 50 000 barn arbetar bara med att bryta kobolt, en metall som används i mobilbatterier, ännu fler utvinner andra sorts mineraler. Barn är eftertraktade, de äter mindre och behöver därmed mindre lön, och de kommer in i trånga pass i gruvorna.


När barn arbetar i gruvorna kan de inte gå i skolan och lär därför syssla med gruvarbetet resten av sina liv. Detta kastar in kongoleserna i en cykel av fattigdom, beroende av elektronikindustrin. På grund av att säkerhetsrustning saknas är skador och dödsfall mycket utbrett i gruvorna, särskilt bland barnarbetarna.

Det blir inte mycket bättre när metallerna och mineralerna ska sättas ihop till en mobil. Hälften av världens mobiler produceras i, just det, Kina. Där finns lagar om att arbetare inte ska jobba under orimliga förhållanden men de följs inte och staten gör inte särskilt mycket för att kontrollera att de följs. Det är väldigt vanligt att en elektronikarbetare arbetar tio till tolv timmar om dagen sex till sju dagar i veckan och tjänar runt fyra kronor i timmen (det är mycket lite även med kinesiska mått mätt). Om de gör något misstag eller klagar på arbetstempot riskerar de avdrag på lönen eller till och med sparken. De kan inte protestera tillsammans eftersom oberoende fackföreningar är förbjudna i Kina.

Även om de kinesiska arbetarna inte har det lika bedrövligt som afrikanerna som gav dem råmaterialet att arbeta med så är det oacceptabla förhållanden som vi konsumenter inte kan tolerera. Det håller priserna på mobilerna, mp3-spelarna, kamerorna och datorerna nere, visst, men är vi inte beredda att betala extra för att de som gjort produkten ska få skäliga arbetsvillkor? Skulle du vilja jobba sju dagar i veckan för minimal lön? Skulle du vilja sända ut ditt barn till gruvorna? Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad och gå in här för att delta i kampanjen för rättvisa mobiler!

Våra mobiler bidrar till afrikanska krig

Demokratiska Republiken Kongo är ett land i centrala Afrika med ca 60 miljoner invånare som befunnit sig i ändlösa konflikter i tiotals år. Av alla världens konflikter är det den i DR Kongo som skördat flest offer sedan andra världskriget: 5,4 miljoner människor de senaste tio åren. På grund av allt våld, all undernäring och alla sjukdomar konflikterna för med sig dör 1000 kongoleser varje dag. En miljon människor befinner sig på flykt. Var tredje kvinna har våldtagits, då våldtäkt används som vapen för att förtrycka befolkningen. Efter våldtäkten tar soldaterna sina knivar eller gevärspipor och totalförstör underlivet.



FN och massvis med människorättsorganisationer är överens: metaller och mineraler som används i bärbar elektronik, dvs. mobiltelefoner, bärbara datorer, mp3-spelare, kameror, GPS-apparater etc., förlänger och förvärrar kriget i Kongo. Kongo är oerhört rikt på mineralfyndigheter som Koltan, kassiterit och kobolt - 49 % av hela världens kobolt finns i DR Kongo - särskilt i Kivuprovinserna i öster finns det mängder av dessa naturfyndigheter som används i bärbar elektronik. Det är i Kivuprovinserna konflikten pågår. Statens roll där är nästan obefintlig, vilket gör att gerillorna leker stat och tar kontrollen över gruvorna och beskattar arbetarna.

Detta har pågått i flera år, och FN har sedan länge uppmanat till bojkott av kongolesiska metaller och mineraler. Ändå ser det likadant ut idag. Vi konsumenter måste höja vår röst och kräva en märkning som garanterar att bärbar elektronik inte har bidragit till krig och kränkningar av mänskliga rättigheter. Gå in här för att delta i kampanjen för konfliktfria mobiler!

Kräv rättvisemärkt elektronik!

Den 4 september publicerades en insändare som jag skrivit i DN där jag hänvisade till en artikel i Södra Afrika (OBS: länken visar bara en del av artikeln) som handlar om att kassiterit, kobolt och andra mineraler och metaller bryts av tvångs- och barnarbetare som knappt får någon lön i livsfarliga gruvor i östra Kongo och omkringliggande länder. Inte nog med det: Mineralfyndigheterna är den främsta anledningen till de otaliga krig i regionen som har skördat flest offer sen andra världskriget jämfört med andra konflikter. Lokala rebelledare och milisgrupper vill kontrollera gruvorna för att kunna sälja de dyrbara mineralerna och metallerna till – just det – oss. Kassiterit och kobolt är viktiga beståndsdelar när man producerar bärbar elektronik: Mobiltelefoner, laptops, digitalkameror, mp3-spelare o. dyl. Med andra ord: våra hi-tech-grejor bidrar till afrikaners lidande och död.
I min insändare uppmanade jag därför till att resurser ska spenderas på att identifiera varifrån metallen kommer ifrån när man producerar bärbar elektronik. Detta är svårt i dagsläget, det kongolesiska tennet som kommer från kassiterit smälts samman med tenn från t ex Brasilien som grävts fram under schysstare förhållanden. Men med ökad övervakning går det att spåra vilka mobiler och datorer som är garanterat fria från skit och som man kan sätta en fairtrade-logga på.

Ärligt talat trodde jag att jag mest skrek ut i tomma luften, jag har aldrig hört talas om några som krävt rättvisemärkt elektronik. Men nu har jag upptäckt att det finns fler än jag som uppmärksammat detta, bl a inga mindre än Sveriges Kristna Råd! Inför kyrkornas globala vecka som de anordnar 15-22 november har de startat en kampanj för rättvisemärkta mobiler.

De skriver några saker som jag inte visste innan, t ex att vi i Sverige köper 3 000 000 mobiler per år och att massor av de mobilerna inte återvinns, vilket är mycket farligt för miljön (en del av kampanjen går ut på att samla in massa mobiler för att återvinna dem).

Organisationen Global Reporting har också uppmärksammat frågan om rättvisemärkta mobiler, och internationellt finns organisationen Make IT Fair som brinner för den här frågan. Vi måste fortsätta uppmärksamma de miserabla förhållandena i Kongos gruvor – många personer känner inte till dem – så att rättvisemärkta mobiler och datorer blir verklighet en dag. Gud vet hur många av våra mobiler som bidragit till lidande. Eftersom 49 % av all världens kobolt finns i just Kongo är antalet förmodligen fruktansvärt högt.