Det är alltid lika spännande när man börjar läsa ett nytt ämne i skolan, får en ny hobby eller liknande. Plötsligt öppnar sig ögonen för en helt ny värld, eller en gammal värld som man ser på ett nytt sätt. När denna termin började gick jag från att läsa globala studier till medie- och kommunikationsvetenskap, och har de senaste veckorna läst om roliga saker som mediemakt och mediestruktur samt mindre roliga saker som tittarundersökningar och presstöd. Men oavsett vad som är roligt respektive tråkigt har jag i alla fall börjat fundera på det här med media. Och kanske framförallt: i vilken mån jag själv påverkas och formas av media.
Media är ju, när man tänker efter, en rätt fantastisk grej. Genom TV, tidningar och andra prylar får vi information om ställen och händelser vi inte skulle haft en aning om, om vi levde för sisådär en 100 år sedan. Upprop mot militärjuntan i Burma sprids som en löpeld på Facebook (att den tystnar lika snabbt som den uppkom är en annan diskussion) och live 8-galor hålls över hela jorden för att slå ett slag för en bättre värld utan fattigdom. Men media har ju också en oerhörd makt (här skulle jag nu kunna rabbla upp hur forskningen har sett på mediamakt under 1900-talet eller problematisera vad man egentligen menar med mediamakt, men eftersom detta är en blogg och inte en hemtenta förmodar jag att ni inte är ett dugg intresserade av det). Nu så här i USA-primärvalstider (som skulle passera obemärkt i Sverige om det inte vore för media, btw) kom jag att fundera på hur man bedriver valkampanjer i USA och i Sverige. Over there verkar det vara rätt mycket vanligare med stora valmöten och och kanske framför allt dörrknackning, än här hemma. Vilket har lett till att min kontakt jag haft med politiker har varit genom media! I princip aldrig en personlig kontakt med någon som sitter i någon stadsfullmäktige eller riksdag. De frågor media tycker är viktiga, är också de jag har en åsikt om och vet i alla fall lite om var politikerna står i frågan. Andra saker, som inte lyfts fram i media, är jag smått bortblåst i. Ska det va så?
När man forskade om mediamakt på typ 50-talet (förlåt, men jag kunde inte hålla mig) kom man fram till att media är i princip chanslös när de ställs mot den gamla hederliga, beprövade personliga kontakten. Och jag håller nog med. Så man kanske skulle ta sitt vetande i egna händer, utsätta sig för lite personlig kontakt och påverkas lite. Och kanske få påverka nån annan...
måndag 28 april 2008
måndag 14 april 2008
Dagens ros
Häromdagen fick jag Westanders pr-handbok 2008 i brevlådan. Handboken visade sig innehålla massor av praktiska tips inför olika typer av pr-arbete, allt från tips för TVs morgonsoffa till tips för journalistsamtal. Många av tipsen var sådant jag genast tänkte att vi i våra grupper skulle ha användning för och om det gör dig intresserad går handboken att beställa gratis via Westanders hemsida eller ladda ner här.
Under rubriken ”20 tips om att kontakta beslutsfattare” återfanns tipset ”ge positiv respons”:
”Visa tacksamhet när ledamöter driver de frågor ni arbetar med. Detta stärker deras engagemang, samtidigt som det är ett bra tillfälle att etablera och vårda betydelsefulla kontakter.
Exempel: När s, v och mp i budgetförhandlingarna kom överens om att återställa det svenska biståndet till en procent av BNI sände biståndsorganisationen Diakonia blommor till partiernas ledare och förhandlare.”
Jag gillade det här tipset – tänk vad skönt att få uppmärksamma att någon är bra istället för att man återigen tycker att någon är kass. Därför tänkte jag passa på att dela ut två virtuella blombuketter till två politiker jag anser gjort bra ifrån sig på sistone.
Tack Anders Lago, kommunstyrelseordförande i Södertälje, för att du i den amerikanska kongressen vågade påpeka att Södertälje kommun tar emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans – trots att det inte var Sverige som startade kriget.
Tack Fredrik Reinfeldt för att du tog upp frågan om brott mot mänskliga rättigheter med Kinas president.
Blommor till er båda!
Under rubriken ”20 tips om att kontakta beslutsfattare” återfanns tipset ”ge positiv respons”:
”Visa tacksamhet när ledamöter driver de frågor ni arbetar med. Detta stärker deras engagemang, samtidigt som det är ett bra tillfälle att etablera och vårda betydelsefulla kontakter.
Exempel: När s, v och mp i budgetförhandlingarna kom överens om att återställa det svenska biståndet till en procent av BNI sände biståndsorganisationen Diakonia blommor till partiernas ledare och förhandlare.”
Jag gillade det här tipset – tänk vad skönt att få uppmärksamma att någon är bra istället för att man återigen tycker att någon är kass. Därför tänkte jag passa på att dela ut två virtuella blombuketter till två politiker jag anser gjort bra ifrån sig på sistone.
Tack Anders Lago, kommunstyrelseordförande i Södertälje, för att du i den amerikanska kongressen vågade påpeka att Södertälje kommun tar emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans – trots att det inte var Sverige som startade kriget.
Tack Fredrik Reinfeldt för att du tog upp frågan om brott mot mänskliga rättigheter med Kinas president.
Blommor till er båda!
fredag 11 april 2008
Marias avskaffningsnämnd
Som vanligt lyssnade jag på P3:s Morgonpasset i morse, ett enligt mig mycket bra radioprogram och som jag ofta hänvisar till i samtal med vänner. Men i morse blev jag lite upprörd. Morgonpassets avskaffningsnämnd hade tydligen fått igenom att avskaffa papayan. Visst, för tre år sedan hade jag jublat. Då hade jag enbart ätit papaya i Nicaragua och i ärlighetens namn var den ingen kulinarisk läckerhet. Så kom det sig att jag hamnade i Kongo och återigen fick jag denna frukt placerad framför mig. Med stor skepsis förde jag frukten till min mun, och döm om min förvåning när smaken jag fick uppleva var alldeles fantastisk. Jag fick erkänna mig besegrad och buga mig inför denna goda frukt.
Men nu till saken. Morgonpassets avskaffningsnämnd fick mig att fundera: Vad vill jag avskaffa? Tankarna började spinna och jag kom fram till följande (obs! utfärdar stor pretto-varning):
- Rikedomen! "Mä?!", tänker du kanske. "Är det inte fattigdomen som borde avskaffas?". Jo, det tänkte jag också först. Men så kom jag på att det är bättre att avskaffa rikedomen. En anledning till att så många i världen idag är fattiga beror ju på att de är utsatta för andra människors/länders/företags girighet och rikedom. Alltså: utan rikedom och girighet - ingen fattigdom! Två flugor i en smäll!
- Könsroller! Jag vet inte vad som hänt med mig, men den senaste tiden har jag verkligen sett könsdiskriminering vart jag än vänder mitt huvud. Aaarrggh! I våra konstruerade bilder av hur en man/en kvinna bör vara ligger ett ojämlikt förhållande. Männens roll värderas högre än kvinnans. Argast blir jag när jag märker att jag själv faller in i dessa roller. Som att jag (och andra kvinnor med mig) verkar ha mycket svårare att stå för vem jag är och tycka att jag är bra och är värd saker, än vad män verkar göra. Det är ju blaj! Fullständigt urlöjligt att det ska behöva vara så.
Så: bort med rikedomen och könsrollerna! Tänk vilket samhälle vi skulle få!
Men nu till saken. Morgonpassets avskaffningsnämnd fick mig att fundera: Vad vill jag avskaffa? Tankarna började spinna och jag kom fram till följande (obs! utfärdar stor pretto-varning):
- Rikedomen! "Mä?!", tänker du kanske. "Är det inte fattigdomen som borde avskaffas?". Jo, det tänkte jag också först. Men så kom jag på att det är bättre att avskaffa rikedomen. En anledning till att så många i världen idag är fattiga beror ju på att de är utsatta för andra människors/länders/företags girighet och rikedom. Alltså: utan rikedom och girighet - ingen fattigdom! Två flugor i en smäll!
- Könsroller! Jag vet inte vad som hänt med mig, men den senaste tiden har jag verkligen sett könsdiskriminering vart jag än vänder mitt huvud. Aaarrggh! I våra konstruerade bilder av hur en man/en kvinna bör vara ligger ett ojämlikt förhållande. Männens roll värderas högre än kvinnans. Argast blir jag när jag märker att jag själv faller in i dessa roller. Som att jag (och andra kvinnor med mig) verkar ha mycket svårare att stå för vem jag är och tycka att jag är bra och är värd saker, än vad män verkar göra. Det är ju blaj! Fullständigt urlöjligt att det ska behöva vara så.
Så: bort med rikedomen och könsrollerna! Tänk vilket samhälle vi skulle få!
onsdag 2 april 2008
Mitt i terminen
Så har mer än halva terminen gått som i ett nafs! I Uppsalagruppen har vi hittills haft ett antal kvällar på olika teman, som några från gruppen planerat och genomfört. Själv är jag glatt överraskad över hur mycket jag lärt mig om olika frågor såsom mikrokrediter, genus och etiska problem i elektronikindustrin. Som planeringen ser ut just nu kommer resten av terminen ägnas åt att förbereda oss inför sommaren genom att greja med informationsturnéns utställning och lära oss mer om hiv/aids.
En av de planer vi hade inför terminen var att genomföra en Rättvisemärkt-offensiv i Uppsalas kyrkor med målet att alla församlingar i stan sedan skulle använda sig av Rättvisemärkta varor. Josefin och Karin tog på sig att kolla upp vilka kyrkor som skulle kunna vara aktuella för ett besök och gjorde en liten undersökning kring detta. Några veckor senare återkom de med det mycket glädjande beskedet att alla kyrkor i Uppsala redan använder Rättvisemärkta produkter. Därför tänker vi nu istället luta oss tillbaka och känna oss väldigt nöjda med att ha lyckats uppnå detta mål, dessutom med minimal arbetsinsats…:)
Slutligen vill jag bara dela med mig av något nytt jag lärt mig på sistone, nämligen att fler kvinnor dör varje år i mödradödlighetsrelaterade incidenter (typ aborter, missfall, förlossningar) än vad som omkommer i malaria, aids och tuberkulos tillsammans. En kvinna i minuten dör! Förutom att det är kasst i sig blir jag också störd på att jag inte ens visste om detta, då jag misstänker att det finns en relation mellan den bristande belysningen av detta problem och det faktum att det bara drabbar kvinnor.
En av de planer vi hade inför terminen var att genomföra en Rättvisemärkt-offensiv i Uppsalas kyrkor med målet att alla församlingar i stan sedan skulle använda sig av Rättvisemärkta varor. Josefin och Karin tog på sig att kolla upp vilka kyrkor som skulle kunna vara aktuella för ett besök och gjorde en liten undersökning kring detta. Några veckor senare återkom de med det mycket glädjande beskedet att alla kyrkor i Uppsala redan använder Rättvisemärkta produkter. Därför tänker vi nu istället luta oss tillbaka och känna oss väldigt nöjda med att ha lyckats uppnå detta mål, dessutom med minimal arbetsinsats…:)
Slutligen vill jag bara dela med mig av något nytt jag lärt mig på sistone, nämligen att fler kvinnor dör varje år i mödradödlighetsrelaterade incidenter (typ aborter, missfall, förlossningar) än vad som omkommer i malaria, aids och tuberkulos tillsammans. En kvinna i minuten dör! Förutom att det är kasst i sig blir jag också störd på att jag inte ens visste om detta, då jag misstänker att det finns en relation mellan den bristande belysningen av detta problem och det faktum att det bara drabbar kvinnor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)