Länktips: www.rattvishandel.net

Nätverket rättvis handel (http://www.rattvishandel.net/) är en godisfabrik för oss stolliga aktivister. Här finns en massa fakta om hur de olika typerna av rättvis handel (långt ifrån bara Rättvisemärkt) ser ut och fungerar, vad det finns för olika aktörer inom rättvis handel och även fakta kring vilka varor som finns och hur man får tag på dem. Här finns en enorm resursbank med rapporter, informationsmaterial, kartor till rättvisa butiker, bemötande av kritik med mycket mera. Här finns nyheter kring vad som händer gällande rättvis handel ute i landet och kalendarium för ambassadörsutbildningar. Och så finns det inte minst ett community som fungerar som en slags blogg med ca 40 olika författare som kan kommentera varandras inlägg.

Rättvis handel är oerhört viktigt för fattiga människors utveckling. Även om man ger miljarder i bistånd till ett land kan allt gå upp i rök om rika länders handel med landet innebär svältlöner, tvångsarbete och orättvisa villkor, t ex att man pumpar in europeiska subventionerade varor på den afrikanska marknaden som konkurrerar ut de afrikanska varorna. Därför är rättvis handel ett oerhört viktigt initiativ som det är väl värt att engagera sig i. Och rattvishandel.net är ett riktigt bra och satsat sätt att engagera sig i det. Ses där?

Våra mobiler produceras under hemska förhållanden

Som om det inte räckte med att de metaller och mineraler som används i bärbar elektronik förvärrar och förlänger konflikterna i östra DR Kongo, utvinns de under vansinniga förhållanden. Gruvarbete är ett av de tyngsta och farligaste jobb som finns, men i Kongo, Zambia och andra afrikanska länder jobbar människor utan någon som helst skyddsutrustning. Lönen är minimal, oftast tjänar man 1-2 dollar om dagen. Tvångsarbete är mycket utbrett – och barnarbete förstås. 50 000 barn arbetar bara med att bryta kobolt, en metall som används i mobilbatterier, ännu fler utvinner andra sorts mineraler. Barn är eftertraktade, de äter mindre och behöver därmed mindre lön, och de kommer in i trånga pass i gruvorna.


När barn arbetar i gruvorna kan de inte gå i skolan och lär därför syssla med gruvarbetet resten av sina liv. Detta kastar in kongoleserna i en cykel av fattigdom, beroende av elektronikindustrin. På grund av att säkerhetsrustning saknas är skador och dödsfall mycket utbrett i gruvorna, särskilt bland barnarbetarna.

Det blir inte mycket bättre när metallerna och mineralerna ska sättas ihop till en mobil. Hälften av världens mobiler produceras i, just det, Kina. Där finns lagar om att arbetare inte ska jobba under orimliga förhållanden men de följs inte och staten gör inte särskilt mycket för att kontrollera att de följs. Det är väldigt vanligt att en elektronikarbetare arbetar tio till tolv timmar om dagen sex till sju dagar i veckan och tjänar runt fyra kronor i timmen (det är mycket lite även med kinesiska mått mätt). Om de gör något misstag eller klagar på arbetstempot riskerar de avdrag på lönen eller till och med sparken. De kan inte protestera tillsammans eftersom oberoende fackföreningar är förbjudna i Kina.

Även om de kinesiska arbetarna inte har det lika bedrövligt som afrikanerna som gav dem råmaterialet att arbeta med så är det oacceptabla förhållanden som vi konsumenter inte kan tolerera. Det håller priserna på mobilerna, mp3-spelarna, kamerorna och datorerna nere, visst, men är vi inte beredda att betala extra för att de som gjort produkten ska få skäliga arbetsvillkor? Skulle du vilja jobba sju dagar i veckan för minimal lön? Skulle du vilja sända ut ditt barn till gruvorna? Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad och gå in här för att delta i kampanjen för rättvisa mobiler!

Kräv rättvisemärkt elektronik!

Den 4 september publicerades en insändare som jag skrivit i DN där jag hänvisade till en artikel i Södra Afrika (OBS: länken visar bara en del av artikeln) som handlar om att kassiterit, kobolt och andra mineraler och metaller bryts av tvångs- och barnarbetare som knappt får någon lön i livsfarliga gruvor i östra Kongo och omkringliggande länder. Inte nog med det: Mineralfyndigheterna är den främsta anledningen till de otaliga krig i regionen som har skördat flest offer sen andra världskriget jämfört med andra konflikter. Lokala rebelledare och milisgrupper vill kontrollera gruvorna för att kunna sälja de dyrbara mineralerna och metallerna till – just det – oss. Kassiterit och kobolt är viktiga beståndsdelar när man producerar bärbar elektronik: Mobiltelefoner, laptops, digitalkameror, mp3-spelare o. dyl. Med andra ord: våra hi-tech-grejor bidrar till afrikaners lidande och död.
I min insändare uppmanade jag därför till att resurser ska spenderas på att identifiera varifrån metallen kommer ifrån när man producerar bärbar elektronik. Detta är svårt i dagsläget, det kongolesiska tennet som kommer från kassiterit smälts samman med tenn från t ex Brasilien som grävts fram under schysstare förhållanden. Men med ökad övervakning går det att spåra vilka mobiler och datorer som är garanterat fria från skit och som man kan sätta en fairtrade-logga på.

Ärligt talat trodde jag att jag mest skrek ut i tomma luften, jag har aldrig hört talas om några som krävt rättvisemärkt elektronik. Men nu har jag upptäckt att det finns fler än jag som uppmärksammat detta, bl a inga mindre än Sveriges Kristna Råd! Inför kyrkornas globala vecka som de anordnar 15-22 november har de startat en kampanj för rättvisemärkta mobiler.

De skriver några saker som jag inte visste innan, t ex att vi i Sverige köper 3 000 000 mobiler per år och att massor av de mobilerna inte återvinns, vilket är mycket farligt för miljön (en del av kampanjen går ut på att samla in massa mobiler för att återvinna dem).

Organisationen Global Reporting har också uppmärksammat frågan om rättvisemärkta mobiler, och internationellt finns organisationen Make IT Fair som brinner för den här frågan. Vi måste fortsätta uppmärksamma de miserabla förhållandena i Kongos gruvor – många personer känner inte till dem – så att rättvisemärkta mobiler och datorer blir verklighet en dag. Gud vet hur många av våra mobiler som bidragit till lidande. Eftersom 49 % av all världens kobolt finns i just Kongo är antalet förmodligen fruktansvärt högt.

Första dan i Almedalen

Jag var förväntansfull att vara här men lite osäker på vad jag skulle vänta mig. Vilka skulle vara där? Vad pratar man om? Vad har man på sig?
Med mig var Cissi från Stockholmsgruppen som visade sig vara en Almedalsveteran så hon skingrade dimman. Sent på natten anslöt Frida från Jönköpingsgruppen.
I morse strålade solen och gav vi oss ner på stan och var med på Diakonias seminarium om Kapitalflykt. Penny från Diakonias kontor presenterade en rapport om det och sedan diskutera några politiker och Sidas generalsekreterare. Kapitalflykt är verkligen en viktig fråga för utveckling som inte uppmärksammats särskilt mycket. Hoppas att det blir mer av det nu.
Efter det drog vi på de snygga klockkostymerna och gick omkring i hamnen och samlade namnunderskrifter för Diakonias klimatkampanj. Jag och Cissi blev även intervjuade av finsk tv.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag blev utfrågad om klimat i internationella heta stolen. Han var helt överens med oss om att finansiering för klimatfinansiering ska göras utöver biståndsbudgeten. Härligt! Hoppas att han kan övertyga resten av alliansen om det också!

Vår första Almedalsdag kan sammanfattas med sol, massor av seminarier att försöka välja bland, intresserade människor och ganska många stora, lurviga varma hundar.

Dagen är inte slut – ikväll ska vi gå på Rättvisemärkts mingel och smaka på goda schyssta snacks…

Hurra!

Måste bara meddela att jag idag äntligen gjort min läxa, som vår aktivistgrupp gav sig själv efter en spännande kväll om fiskeindustrin. Här kommer den rafflande berättelsen om en lyckad shoppingtur:

Jag har länge gått och tjurat över att vår lokala matbutik inte har odlad, ekologisk laxfilé i sitt sortiment, i synnerhet när de profilerar sig som väldigt mycket eko och rättvismärkt. Och i synnerhet eftersom jag vet att den stora konkurrentkedjan har ekologisk, fryst lax i sitt sortiment, av sitt eget märke (efter besök hos mor och far, vi har ingen sådan butik i vårt område). Idag drog det äntligen ihop sig till konfrontation...

Jag skulle bestämt ha lax och smög runt i butiken länge och väl för att lyckas haffa person-som-troligen-är-chef istället för typisk-praktikant eller något-trumpna-kassörskan. Jag lyckades få tag på honom vid fiskdisken och frågade efter ekologisk laxfilé. Han visade mig både kall- och varmrökt ekologisk lax, men jag skulle ju inte ha rökt lax. Han föreslog istället den ekologiska torsken som kommit, men jag skulle ju inte ha torsk. Han sa då att de nog inte hade ekologisk laxfilé, även om de generellt är väldigt duktiga på ekologiskt och rättvisemärkt (vilket de faktiskt är). Han sa att han inte ens visste om det fanns. Jo, sa jag, konkurrenten har minsann ekologisk laxfilé, visserligen av sitt eget märke, men något måste ju finnas. (Hurra för konkurrens =) )Vid det här laget hade även något-trumpna-kassörskan anslutit sig och sa att det ska vi kolla upp. Person-som-troligen-är-chef sa: Tack för tipset! Och det verkade som att han menade det.

Jag tackade och gick mot kassan. När jag stod och drömde mig bort i kön, med ögonen på någon avlägsen tidning som av någon anledning verkade ha ett papper från rättvisemärkt choklad på utsidan (?), står någon plötsligt bakom mig och halvropar: Hallå! Något-trumpna-kassörskan står där och ber om ursäkt för att hon skrämde mig, men hon hade sprungit och kollat upp laxen och sett att det fanns ekologisk laxfilé, två-pack. I frysen, frågade jag. Nej, att få hem, sa nu-snabba-och-inte-alls-trumpna-kassörskan. Vad bra! utbrast jag. Tack!

Så kunde jag gå hem nöjd och glad, efter att förvånad ha insett hur otroligt lätt det är att påverka ibland - och hur välvilliga butiker kan vara (och hur otrumpen en till synes trumpen kassörska kanske egentligen är). Det som jag varit så irriterad på så länge togs tag i direkt med hjälp av en fråga och lite väl vald (konkurrent-)information. Hurra!

Nu återstår bara att se när laxen finns i frysen...

Rolig läxa - prova du oxå!

Hälsar Josefin, som idag också kunde glädjas åt de, för butiken, nya inslagen rättvisemärkt vaniljsocker, rättvisemärkta avokadosar och ett utökat rättvisemärkt-te-sortiment, samt en i höst installerad kaffemaskin med rättvisemärkt kaffe i butiken, ifall man blir fikasugen när man handlar!

Hurra! =)

bli rättvisemärkt

Vill bara dela med mig av ett förhandstips - efter ett möte på Tegnérgatan smög jag idag in i butiken som ska bli Stockholm Fair Trade Shop, och det såg mycket lovande ut! Massor av fina kläder, smycken m.m. På lördag öppnar de - gå dit (Tegnérgatan 8)! På lördag och söndag är det också Fair Trade-tema på Street, marknaden vid Hornstull, det är ett annat tips. Det ska bli soligt och skönt, så det är inte fel att hänga där heller tror jag.

Dags för en rättvis sommargarderob!

Ska Stockholm komma ikapp Malmö och Göteborg?

Stockholm är ju lite efter Malmö och Göteborg när det gäller utbud av ekologiskt och rättvisemärkt. Malmö är ju Fair Trade City och besöken i Malmö innehåller nu obligatoriska besök i trevliga ekorekobutiker, främst Uma Bazaar, en butik med underbar smak.

Göteborg känns också så där härligt före, när det gäller ekoreko, massor av caféer har gått över helt till rättvisemärkt kaffe och Göteborgare verkar alltid lyckas åstadkomma lite mer än alla andra. De borde snart vara Fair Trade City också.

Stockholm – sorgebarnet, där alla tycks sörpla på sin latte utan en tanke på konsekvenserna. Fram tills nu! Är det bara jag, eller är saker på gång även här i Stockholm? Det känns som om 2008 blir Stockholms år. Några exempel:
Ekovaruhuset säljer som aldrig förr (det tjuvlyssnade jag mig till där häromdagen). De har underbara bebiskläder, perfekt present till alla kompisar som börjar yngla av sig.
Snart öppnar Stockholms Fair Trade Shop – det blir riktigt bra, äntligen en schysst butik i centrala Stockholm. Mer info kommer!
Igår hittade jag av en slump ett mysigt nytt café med ekologiskt och rättvisemärkt sortiment. Gott var det också, kolla in Café Mineur, rakt ovanför T-banan i Gamla Stan.
Dessutom har Beckish café, precis vid T-banan också ekologiskt kaffe och vin.
Ja, ni fattar, det bubblar och pyser lite här och var i Stockholm. Vi väntar med spänning tills ekoreko väller över!

Alltså, Stockholmare och alla andra – shoppa och fika och hjälp mig att skapa en bättre värld! Det är ni värda!

Vi måste utmana de som trycker ner oss!

Helgen var fylld av möten.

Först var jag på Rätt Vis Helg i Linköping och träffade nästan hundra unga människor från olika organisationer som vill göra något för att skapa en bättre värld. Mäktigt! Läs med om helgen på ikon: http://www.ikon1931.se/news/?newsID=703.
Själv stod jag tillsammans med några till och bjöd på Rättvisemärkt choklad, bananer och apelsiner på Hemköp i Linköping. Vi bjöd oss själva lite grann också… och Hemköp hade bara Anthon Bergs rättvisemärkta. Snacka om god aktivitet.

Sen åkte jag till Tierp som ligger mellan Gävle och Uppsala. Där hade jag tillsammans med två Diakoniaaktivister en workshop om situationen i världen för nästan hundra konfirmander. När jag tänker på den potential som finns i dem blir jag nästan snurrig. Ett litet samhälle med 100 unga människor. Var och en av dem har potential att förändra världen, åtminstone en liten bit av den. Summan blir enorm. Att få inspirera dem är så häftigt. I en gruppdiskussion kom de på massor av saker man kan göra för att förbättra världen. En grupp med bara tjejer diskuterade jämställdhet och utveckling men också sin egen situation i Sverige. Deras viktigaste tips var: Vi måste utmana de som trycker ner oss! Vi ska sluta acceptera killar som inte respekterar oss. De sa det så lugnt och sakligt men det hördes att tjejerna talade av erfarenhet. Det blev stort när vi kunde se likheterna i att kvinnors styrka lever till minskad HIV-spridning och mer utveckling i fattiga länder liksom det leder till ett värdigt liv för alla i Sverige. Jämställdhet gör verkligen världen rikare!

Ett första litet pre-möte

Så har det hänt, några Uppsalabor har träffats lite snabbt och man kan nog säga att ett första Diakoniamöte ägt rum. Trots att vi mest gick på en debatt tillsammans och efteråt pratade ihop oss om var vi ska träffas den 20 september (då det riktiga första mötet inträffar) borde det väl räknas?

Debatten i fråga handlade om handel; ska den vara fair eller fri? Intressant att höra insatta och duktiga människor diskutera, även om det vara lite väl mycket ”det ligger förstås något i det du säger…” för att det skulle bli riktigt spännande. Debattören som propagerade för frihandel kom absolut med argument jag inte tänkt på överhuvudtaget, men min tro på Rättvisemärkt som ett bra sätt att förändra världen har dock inte rubbats. Tänk bara vilket grymt sätt det är att upplysa företag om att vi konsumenter vill se ansvarstagande när vi väljer en dyrare produkt som garanterar mänskliga rättigheter! Dessutom fick vi höra att Rättvisemärkta produkter nu utgör hela en procent av världsmarknaden (av de produkter som finns Rättvisemärkta alltså). Det låter kanske lite, men det måste handla om jättemycket pengar och därmed jättemånga människor som påverkas på ett positivt sätt.

Dessutom… Är det fler än jag som har den där känslan av att det liksom ”rör på sig” vad gäller varor och ansvar för hur de produceras? Tänk bara för typ två år sedan, såg man Rättvisemärkt någonstans då? Hade H&M en ekologisk kollektion? Pratade Anders & Måns om indiers arbetsförhållanden? När man frågade om barnarbete i en klädaffär, visste de ens vad man pratade om? Det händer grejer…

Hurra för konsumentmakt!