Så har det hänt, några Uppsalabor har träffats lite snabbt och man kan nog säga att ett första Diakoniamöte ägt rum. Trots att vi mest gick på en debatt tillsammans och efteråt pratade ihop oss om var vi ska träffas den 20 september (då det riktiga första mötet inträffar) borde det väl räknas?
Debatten i fråga handlade om handel; ska den vara fair eller fri? Intressant att höra insatta och duktiga människor diskutera, även om det vara lite väl mycket ”det ligger förstås något i det du säger…” för att det skulle bli riktigt spännande. Debattören som propagerade för frihandel kom absolut med argument jag inte tänkt på överhuvudtaget, men min tro på Rättvisemärkt som ett bra sätt att förändra världen har dock inte rubbats. Tänk bara vilket grymt sätt det är att upplysa företag om att vi konsumenter vill se ansvarstagande när vi väljer en dyrare produkt som garanterar mänskliga rättigheter! Dessutom fick vi höra att Rättvisemärkta produkter nu utgör hela en procent av världsmarknaden (av de produkter som finns Rättvisemärkta alltså). Det låter kanske lite, men det måste handla om jättemycket pengar och därmed jättemånga människor som påverkas på ett positivt sätt.
Dessutom… Är det fler än jag som har den där känslan av att det liksom ”rör på sig” vad gäller varor och ansvar för hur de produceras? Tänk bara för typ två år sedan, såg man Rättvisemärkt någonstans då? Hade H&M en ekologisk kollektion? Pratade Anders & Måns om indiers arbetsförhållanden? När man frågade om barnarbete i en klädaffär, visste de ens vad man pratade om? Det händer grejer…
Hurra för konsumentmakt!