Världens vanligaste människor och en glimt av paradiset

Det är sen kväll i S:t Cruz, Bolivia. Luftkonditioneringen brummar. Två intryck präglar dagen. Dels mötet med världens vanligaste människor och dels en glimt av paradiset.

Världens vanligaste människor är alla de kämpande globala medelklassarna. Människor som varit fattiga tills nyligen men som nu är på väg upp. Det finns sjukvård, ingen svälter, barnen går i skolan och de yttre tecken på misär är borta. Jag tänker på de människor jag sett på gatorna i Conception under dagen. Pappan på mopeden med sitt lilla barn, flickorna på väg till skolan, kvinnorna som odlar jorden och faktiskt kan sälja en del av överskottet på marknaden. Deras nyvunna och begränsade välstånd är så välförtjänt och så skört. Skyddsnäten är få, tryggheten är bräcklig. Nu behöver de demokrati, kunskap, hjälp att organisera sig. De behöver jämställdhet och tro på samhällsutveckling.

Jag har också kikat in i paradiset som det gestaltades av Jesuitmunkar på 1700-talet när de byggde missionsstationer i djungeln i Bolivia. De byggde mönstersamhällen och bidrog till att skydda ursprungsbefolkningen mot slavjägare och exploatörer. Under sextio år verkade de i djungeln och byggde upp en unik kultur i mötet mellan barockens Europa och den lokala kulturen. Musik och världsbilder blandades i ett socialt experiment som slogs sönder av den spanska kronan och jordägare när Jesuiterna fördrevs och missionsstationerna tömdes och människorna spreds som daglönare och gruvslavar. För dig som vill veta mer om detta kan man se filmen ”The Mission”, som nu har några år på nacken.

Ombudsresegruppen har det bra. Vi har varit två dagar i Conception och S:t Xavier i östra Bolivia, på gränsen till Amazonas, där djungeln har huggits ner för sojaodling och biffkor. På torsdag morgon flyger vi till La Paz, till ett annat klimat och en annan kultur.

Petter Jakobsson, Diakonia

Hett i Almedalen

Känns som vi redan börjar bli varma i kläderna här på Almedalsveckan och namnunderskrifterna till Countdown to Copenhagen fortsätter att rulla in. Härligt! Vår aktivisttrupp förstärktes idag av Oskar från Jönköpingsgruppen, som själv är gotlänning. Känns som en resurs, då vi vimsat bort oss innanför ringmuren ett antal gånger... =)


Dagen började med att lyssna på en debatt om hur näringslivet med flera bemöter klimatfrågan. Spännande att se hur så många olika typer av företag, myndigheter och andra organisationer har börjat tänka i de banorna, för klimatfrågan är het här i Almedalen!
Vi passade på att gå på teaterföreställningen Bitterfittan Airlines, som tog upp frågan om jämställdhet i relationer och i samhället. Var enligt mig klockren. Denna heta dag unnade vi oss ett dopp i havet, vilket var isande men uppfriskande, innan vi fortsatte att samla in namnunderskrifter i klockkostymerna. Får mest positiv respons, men vissa underskrifter får man kämpa för.
Vi höll till vid den stora scenen och lyssnade på Maud Olofssons tal och även hon lyfte upp frågan om jämställdhet och poängterade att klimatfrågan är enormt viktig. Så har varit ett återkommande tema idag, vilket både jag och resten av diakoniaaktivisterna har uppskattat.

Ska nu ladda inför ännu en kul och lärorik dag här i Almedalen!

Vi måste utmana de som trycker ner oss!

Helgen var fylld av möten.

Först var jag på Rätt Vis Helg i Linköping och träffade nästan hundra unga människor från olika organisationer som vill göra något för att skapa en bättre värld. Mäktigt! Läs med om helgen på ikon: http://www.ikon1931.se/news/?newsID=703.
Själv stod jag tillsammans med några till och bjöd på Rättvisemärkt choklad, bananer och apelsiner på Hemköp i Linköping. Vi bjöd oss själva lite grann också… och Hemköp hade bara Anthon Bergs rättvisemärkta. Snacka om god aktivitet.

Sen åkte jag till Tierp som ligger mellan Gävle och Uppsala. Där hade jag tillsammans med två Diakoniaaktivister en workshop om situationen i världen för nästan hundra konfirmander. När jag tänker på den potential som finns i dem blir jag nästan snurrig. Ett litet samhälle med 100 unga människor. Var och en av dem har potential att förändra världen, åtminstone en liten bit av den. Summan blir enorm. Att få inspirera dem är så häftigt. I en gruppdiskussion kom de på massor av saker man kan göra för att förbättra världen. En grupp med bara tjejer diskuterade jämställdhet och utveckling men också sin egen situation i Sverige. Deras viktigaste tips var: Vi måste utmana de som trycker ner oss! Vi ska sluta acceptera killar som inte respekterar oss. De sa det så lugnt och sakligt men det hördes att tjejerna talade av erfarenhet. Det blev stort när vi kunde se likheterna i att kvinnors styrka lever till minskad HIV-spridning och mer utveckling i fattiga länder liksom det leder till ett värdigt liv för alla i Sverige. Jämställdhet gör verkligen världen rikare!