Vi står på samma mark

Det blev tydligt för oss som var i Kungälv igår, tillsammans med Zifa och Diakonia. Och igår gungade marken av (mer eller mindre) rytmiska danssteg och trumslag. Stämningen var på topp!

Eftermiddagen svettades bort i en liten skolgymnastiksal. Män och kvinnor, unga och äldre, dansvana och dansovana tillsammans. Glädjen, energin och entusiasmen var total! Zifa (Mikael Eriksson) kan verkligen konsten att lära ut dans, inspirera och dela med sig av den afrikanska livsfilosofin.

Efter en god middag i missionskyrkan blev det seminarium. Det ena om Diakonias kampanj "Rättvisa i konflikt", det andra mer teologiskt om engagemang med Petter Jacobsson från kontoret i Hufvudstaden. Även jag fick vara med på ett hörn. Jag passade på att berätta om insamlingen som Göteborgsaktivisterna anordnade i onsdags, då vi fick in 13 351 kr (!!!) till Afrikas horn.

Därefter var det dags för konsert i kyrksalen med Zifa och hans gäng. Vilket ös! Min kompis och jag kunde inte sitta still till sista låten, så vi dansade loss i altargången. Så himla skönt att släppa på alla stela, svenska spärrar och bara låta kroppen röra sig till det rytmiska trummandet!

Det var tredje gången jag var med på en sådan Diakoniahelg, och det var lika bra som vanligt. Återigen har jag blivit påmind om att vi hänger ihop, vi människor, djur och natur på HELA jordklotet. Vi står på samma mark. Vi sitter ihop. Min mobiltelefon i byxfickan har med konflikten i Kongo att göra. Palmoljan som smyger sig in lite här och var i allt från choklad till tvål förstör för människorna i Sydamerika. Och så vidare.

Då är det gott att veta att organisationer som Diakonia finns. Att förändring är möjlig - och att det är vi människor som förändrar världen!