Diakonias ombudsresa flyttar in på Aktivistbloggen

Just nu pågår de sista förberedelserna inför Diakonias ombudsresa till Bolivia och Peru. Några av er är kanske förvånade över att Petter Jakobsson, som jobbar med ombud och församlingar på Diakonia, bloggar här på Aktivistbloggen om ombudsresan. Men vi som åker till Latinamerika har fått löfte att synas här från och till de närmaste veckorna. Min signatur kommer att finnas på alla inläggen även om det är olika resenärer som skriver om våra upplevelser.
Vi som reser är femton personer mellan 27 och 70 år. Vi kommer att besöka Diakonias partnerorganisationer i Bolivia och Peru och vi kommer att fokusera på klimatpåverkan i dessa länder.

Vatten, en bristvara

På gårdagens Diakoniaakivitmöte i Uppsala var temat vatten. Erik, Karin, Daniela och Fredrik berättade om olika aspekter på vatten: hur mycket det finns, vad vattenbrist orsakar för sjukdomar, vad för risker det finns med att försöka kontrollera vattnet för mycket - och på slutet klämdes det även in lite info om de där sopöarna ute i Stilla havet som sägs vara stora som Texas.

Erik berättade att det finns ca 1 400 000 000 000 km3 vatten i världen. Det är ju inte lite direkt, så ovanstående rubrik kan kännas missvisande. Men av dessa mängde vatten är det bara 2,5 % som är sötvatten. Och av dessa 2,5 % sötvatten finns 70 % i snö och is, vi kommer inte åt det helt enkelt. Ytterligare 30 % kommer vi inte heller åt pga att det är så djupt nere i marken. Det är bara 0,3 % av 2,5 % av världens vatten som vi kan dricka. Följande bild illustrerar det ganska tydligt:

Det ljusaste blåa fältet nere till höger är alltså det vatten vi kan dricka. Många tror att vatten kommer bli orsaken till många konflikter i framtiden. Vi måste vara sparsamma med denna bristvara. Vi har visserligen mycket gott om vatten här i Sverige, och ingen annan lider av att vi använder det, men vi bör tänka oss för innan vi t ex köper vattenkrävande varor från eller turistar i ett land med vattenbrist.

Swedfund istället för Swedwatch - staten ger mer till svenska företag, mindre till biståndsorganisationer

Jag tar inte partipolitisk ställning, vare sig som diakoniaaktivist eller privat, men både som diakoniaaktivist och privatperson känner jag mig tvungen att ryta ifrån när politiker gör saker som, vetenskapligt bevisat, missgynnar fattiga och förtryckta. Den nuvarande regeringen sysslar just nu med något som ärligt talat är absurt och vanvettigt.

Många fick en chock när regeringen presenterade att informationsbidraget till biståndsorganisationer skulle över bara ett år minska med 60 %. Informationsbidrag är som namnet antyder pengar som ska gå till information och opinion till givare, politiker och allmänheten i den rika världen. Många biståndsorganisationer förlitar sig rejält på statens bidrag vilket gör att 60 % mindre pengar från dem för ett ändamål gör att man måste göra stora nedskärningar. Detta gäller inte minst Diakonia. Andra organisationer sysslar nästan enbart med informationsverksamhet, t ex SwedWatch som bevakar hur företag - svenska företag i synnerhet - sköter sig i utvecklingsländer, om de tänker på miljön, främjar mänskliga rättigheter, ger arbetare bra villkor etc. Dessa kommer tvingas gå på sparlåga, vissa kommer troligtvis gå under.

Men trots all skit som detta för med sig kan man förstå hur regeringen tänker, man vill ge mer pengar till arbetet ute på fält, och då tvingas man ta från de pengar som bara stannar i Sverige. Även om man kan ha invändningar mot det resonemanget (många ger inte till biståndsorganisationer för att de tycker att det finns för lite information om vad pengarna går till) så finns det ändå en god tanke bakom det.

Det är därför jag blir så otroligt upprörd när jag hör om att staten ger mer och mer biståndspengar till svenska företag och riskkaptitalbolag samtidigt som denna nedskärning av informationsbidraget sker. Magnus Walan skriver på vår storasysterblogg Diakonia bloggar om detta; till exempel har riskkapitalbolaget Swedfund som kritiserats av både regeringens utvärderingsorgan SADEV och Riksrevisionen för att ha lönsamhet och affärer i fokus, inte effekterna för fattiga människor, fått massivt med biståndpengar under den nuvarande regeringen, en miljard totalt. Walan skriver om att trycket på politiker från företag som vill tjäna pengar i u-länder utan tanke på fattigdomsbekämpning och MR är stenhårt, och att regeringen har givit vika för detta. Det bör dock poängteras att inte bara den borgerliga regeringen ska beskyllas för det här, den förra regeringen gav t ex 80 miljoner till ett riskkaptitalbolag i Sydafrika i samband med JAS-affären som inte skapade ett enda jobb och tvingades lägga ned.

Hela Walans bloggpost finns här, läs den. Summan av kardemumman är att pengar tas från Swedwatch och ges till Swedfund, pengar som övervakar att svenska riskkaptialbolag sköter sig flyttas över till ett riskkapitalbolag som fått kritik av SADEV och Riksrevisionen för att inte sköta sig. Det är ett skämt. Det är absurt. Och det sker i detta nu. Vet skattebetalarna om detta?

Haiti behöver bistånd - inte mer lån

Haitis enorma skulder är en av orsakerna till att landet innan katastrofen var ett av världens fattigaste. Hälften av skulderna är hos internationella organ som Sverige har inflytande i. Diakonia har nu i ett brev till finansminister Anders Borg och biståndsminister Gunilla Carlsson uppmanat ministrarna till att Sverige ska verka för att avskriva Haitis skulder och att se till att nödhjälpen från IMF kommer i form av bistånd och inte lån, som det nu planeras, då Haiti inte på långa vägar har råd att betala sin nödhjälp själv.

Läs mer här.

Kommentar till det nyss publicerade inlägget

Det kan nämnas att allas vår Joakim Wohlfeil på Diakonia förekommer med sina genomtänkta kommentarer inte bara en gång i programmet Maria länkade till i förra inlägget. Mina spontana kommentarer till videoklippet är att den borde visas obligatoriskt för hela svenska befolkningen och att Ewa Björling borde avgå.

(Obs: Det säger naturligtvis inget om vad Diakonia tycker.)

Det där med handel, ja...

Igår sände SVT:s Korrespondenterna ett program om svensk utrikeshandel, och frågan om handel kan bedrivas till vilket pris som helst. Är det rätt att bedriva handel med diktaturer som är kända för sina kränkningar av de mänskliga rättigheterna? Programmet visar handelsminister Ewa Björling som är på promotingresa till Libyen tillsammans med några svenska företag. Svenska Rymdbolaget är ett av dem, som är lite sugna på att sälja luftburen övervakningsutrustning till den libyiska regeringen, så de bättre ska kunna övervaka flyktingarna som försöker fly till Europa från deras stränder. Snällt av dom. Och Ewa lovar hjälpa dem med direktkontakter till den libyiska militären. Snällt av henne.

Ju längre programmet håller på desto mer står det klart för mig att trots att de är på samma resa så verkar inte handelsministern och företagen vara särskilt överrens om vem som ska sköta vad. Björling tycker att det är bra att svenska företag etablerar sig i diktaturer eftersom de är så bra när det gäller mänskliga rättigheter. Jaså, Ewa? Det hade jag ingen aning om. För lite senare i programmet säger Mattias Sjöborg, VD:n för det svenska investmentbolaget Plena Capital: "Vi håller på i en helt annan division. Vi sköter våra bolag och vad dom gör uppe på politisk nivå det är nåt helt annat." Med andra ord: det där med mänskliga rättigheter, det är politikernas jobb. Det kanske är en befängd tanke, kära handelsminister Björling, men om du nu tycker att svenska företag är så himla "bra på mänskliga rättigheter" - hade det inte då varit åtminstone lite smart att haft med något av de företag du pratar om på resan, som faktiskt ser det som en del i sitt uppdrag att främja de mänskliga rättigheterna? Och inte företag med herr Sjöborg i spetsen, som skuffar över det ansvaret på politikerna. Bara en tanke...

Nej, för mig står klart att Björling är naiv och Sjöborg efter sin tid. Sjöborg verkar inte ha fattat att man som företag faktiskt har ett ansvar. Och att det går att kombinera business med ansvar för de mänskliga rättigheterna. Det kallas för socialt företagande. Eller sunt förnuft, om man så vill. Men det kanske både han och Ewa Björling glömde hemma i Sverige?


Vill man se ännu fler förbluffande bortförklaringar finns även Rapports inslag från igår om programmet. Tystnaden som följer på journalistens frågor till Rymdbolagets representant måste tillhöra TV-historiens längsta. Vilket visar att svenska företag, i alla fall inte Rymdbolaget och med all säkerhet inte många andra heller, inte alls är världsbäst på att inkludera mänskliga rättigheter i deras verksamhet, vilket Björling gång på gång tar upp som ett argument för att bedriva handel med Libyen. Vilken sagovärld lever hon i egentligen?

Länktips: www.rattvishandel.net

Nätverket rättvis handel (http://www.rattvishandel.net/) är en godisfabrik för oss stolliga aktivister. Här finns en massa fakta om hur de olika typerna av rättvis handel (långt ifrån bara Rättvisemärkt) ser ut och fungerar, vad det finns för olika aktörer inom rättvis handel och även fakta kring vilka varor som finns och hur man får tag på dem. Här finns en enorm resursbank med rapporter, informationsmaterial, kartor till rättvisa butiker, bemötande av kritik med mycket mera. Här finns nyheter kring vad som händer gällande rättvis handel ute i landet och kalendarium för ambassadörsutbildningar. Och så finns det inte minst ett community som fungerar som en slags blogg med ca 40 olika författare som kan kommentera varandras inlägg.

Rättvis handel är oerhört viktigt för fattiga människors utveckling. Även om man ger miljarder i bistånd till ett land kan allt gå upp i rök om rika länders handel med landet innebär svältlöner, tvångsarbete och orättvisa villkor, t ex att man pumpar in europeiska subventionerade varor på den afrikanska marknaden som konkurrerar ut de afrikanska varorna. Därför är rättvis handel ett oerhört viktigt initiativ som det är väl värt att engagera sig i. Och rattvishandel.net är ett riktigt bra och satsat sätt att engagera sig i det. Ses där?