Pengarna eller livet?

Veckan som gick tillbringade jag i Finland och tillsammans med 80 stycken andra världsförändrare (om man får kalla sig så?) och diskuterade hur vi får kvalitet och verklig förändring genom "Development Education" - d.v.s. information, utbildning, medvetandehöjande och kampanjande om globala utvecklingsfrågor. Det var en kurs anordnad av det europeiska nätverket Concord, och folk hade kommit från hela världen för att delta. Det var verkligen en helt makalös upplevelse att få träffa alla dessa människor som arbetar för en och samma sak - förändring genom kunskap.

Men veckan var inte bara fylld av inspiration. Ibland lyste även frustrationen igenom. Under en av diskussionerna om hur vi skapar långsiktig förändring utbrast min belgiska kollega: "Why is all the burden on us? What is the rest of the world doing?!". Vi andra nickade igenkännande.

Så länge världen ser ut som den gör, med extrem fattigdom och hunger sida vid sida om extrem rikedom och överflöd, är bistånd viktigt. Men det är inte den enda lösningen! Företag och stater måste också ta sitt ansvar. Så länge företagen producerar sina varor under horribla förhållanden och undgår att betala skatt i länderna de verkar genom att placera vinsterna i skatteparadis, kommer ojämlikheterna i världen att finnas kvar. Så länge stater uppmuntrar detta och dessutom inte betalar ut de pengar i bistånd som de lovar, kommer den extrema fattigdomen leva vidare.

För att förändra detta tror jag det är extremt viktigt att tala om för företagen vi nyttjar och våra folkvalda politiker vad vi tycker: Det är allas ansvar - stater, företag och organisationer - att sätta livet före pengarna. Därför drar Diakoniaaktivisterna i sommar ut på turné med vår utställning "Pengarna eller livet?", som handlar om svensk export och hur den ibland kränker mänskliga rättigheter och förvärrar fattigdom. Du kan vara med och påverka genom att ladda upp din bild på Diakonias facebooksida, så talar du om för vår handelsminister Ewa Björling att du vill att svenskt exportstöd ska främja mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning.

När du gjort det kan du ju också passa på att sprida budskapet vidare till dina vänner. Piece of cake, ett knapptryck, klappat och klart. Tackelitack!

Skriv på protestlista mot Sveriges handel med Libyen!

I början av förra månaden skrev Maria G. ett inlägg som ni kanske minns där hon uppmärksammade ett program från SVT:s Korrespondenterna (programmet går att se på SVT Play) som undersökte hur Sverige numera, till skillnad från förr i tiden, handlar hejvilt med de mest hänsynslösa diktaturerna och MR-kränkande staterna.

Hon skrev: ”Programmet visar handelsminister Ewa Björling som är på promotingresa till Libyen tillsammans med några svenska företag. Svenska Rymdbolaget är ett av dem, som är lite sugna på att sälja luftburen övervakningsutrustning till den libyiska regeringen, så de bättre ska kunna övervaka flyktingarna som försöker fly till Europa från deras stränder. Snällt av dom. Och Ewa lovar hjälpa dem med direktkontakter till den libyiska militären. Snällt av henne.”

Händelsen passerade utan något mer än en notis i tidningarna, med undantag från Korrespondenterna förstås. Jag har nu snappat upp en namnlista på Namnlista.se där man kan protestera mot detta avskyvärda beteende som FN och människorättsorganisationer kritiserar Sverige massivt för. Skriv på!

Kommentar till det nyss publicerade inlägget

Det kan nämnas att allas vår Joakim Wohlfeil på Diakonia förekommer med sina genomtänkta kommentarer inte bara en gång i programmet Maria länkade till i förra inlägget. Mina spontana kommentarer till videoklippet är att den borde visas obligatoriskt för hela svenska befolkningen och att Ewa Björling borde avgå.

(Obs: Det säger naturligtvis inget om vad Diakonia tycker.)

Det där med handel, ja...

Igår sände SVT:s Korrespondenterna ett program om svensk utrikeshandel, och frågan om handel kan bedrivas till vilket pris som helst. Är det rätt att bedriva handel med diktaturer som är kända för sina kränkningar av de mänskliga rättigheterna? Programmet visar handelsminister Ewa Björling som är på promotingresa till Libyen tillsammans med några svenska företag. Svenska Rymdbolaget är ett av dem, som är lite sugna på att sälja luftburen övervakningsutrustning till den libyiska regeringen, så de bättre ska kunna övervaka flyktingarna som försöker fly till Europa från deras stränder. Snällt av dom. Och Ewa lovar hjälpa dem med direktkontakter till den libyiska militären. Snällt av henne.

Ju längre programmet håller på desto mer står det klart för mig att trots att de är på samma resa så verkar inte handelsministern och företagen vara särskilt överrens om vem som ska sköta vad. Björling tycker att det är bra att svenska företag etablerar sig i diktaturer eftersom de är så bra när det gäller mänskliga rättigheter. Jaså, Ewa? Det hade jag ingen aning om. För lite senare i programmet säger Mattias Sjöborg, VD:n för det svenska investmentbolaget Plena Capital: "Vi håller på i en helt annan division. Vi sköter våra bolag och vad dom gör uppe på politisk nivå det är nåt helt annat." Med andra ord: det där med mänskliga rättigheter, det är politikernas jobb. Det kanske är en befängd tanke, kära handelsminister Björling, men om du nu tycker att svenska företag är så himla "bra på mänskliga rättigheter" - hade det inte då varit åtminstone lite smart att haft med något av de företag du pratar om på resan, som faktiskt ser det som en del i sitt uppdrag att främja de mänskliga rättigheterna? Och inte företag med herr Sjöborg i spetsen, som skuffar över det ansvaret på politikerna. Bara en tanke...

Nej, för mig står klart att Björling är naiv och Sjöborg efter sin tid. Sjöborg verkar inte ha fattat att man som företag faktiskt har ett ansvar. Och att det går att kombinera business med ansvar för de mänskliga rättigheterna. Det kallas för socialt företagande. Eller sunt förnuft, om man så vill. Men det kanske både han och Ewa Björling glömde hemma i Sverige?


Vill man se ännu fler förbluffande bortförklaringar finns även Rapports inslag från igår om programmet. Tystnaden som följer på journalistens frågor till Rymdbolagets representant måste tillhöra TV-historiens längsta. Vilket visar att svenska företag, i alla fall inte Rymdbolaget och med all säkerhet inte många andra heller, inte alls är världsbäst på att inkludera mänskliga rättigheter i deras verksamhet, vilket Björling gång på gång tar upp som ett argument för att bedriva handel med Libyen. Vilken sagovärld lever hon i egentligen?