Swedfund istället för Swedwatch - staten ger mer till svenska företag, mindre till biståndsorganisationer

Jag tar inte partipolitisk ställning, vare sig som diakoniaaktivist eller privat, men både som diakoniaaktivist och privatperson känner jag mig tvungen att ryta ifrån när politiker gör saker som, vetenskapligt bevisat, missgynnar fattiga och förtryckta. Den nuvarande regeringen sysslar just nu med något som ärligt talat är absurt och vanvettigt.

Många fick en chock när regeringen presenterade att informationsbidraget till biståndsorganisationer skulle över bara ett år minska med 60 %. Informationsbidrag är som namnet antyder pengar som ska gå till information och opinion till givare, politiker och allmänheten i den rika världen. Många biståndsorganisationer förlitar sig rejält på statens bidrag vilket gör att 60 % mindre pengar från dem för ett ändamål gör att man måste göra stora nedskärningar. Detta gäller inte minst Diakonia. Andra organisationer sysslar nästan enbart med informationsverksamhet, t ex SwedWatch som bevakar hur företag - svenska företag i synnerhet - sköter sig i utvecklingsländer, om de tänker på miljön, främjar mänskliga rättigheter, ger arbetare bra villkor etc. Dessa kommer tvingas gå på sparlåga, vissa kommer troligtvis gå under.

Men trots all skit som detta för med sig kan man förstå hur regeringen tänker, man vill ge mer pengar till arbetet ute på fält, och då tvingas man ta från de pengar som bara stannar i Sverige. Även om man kan ha invändningar mot det resonemanget (många ger inte till biståndsorganisationer för att de tycker att det finns för lite information om vad pengarna går till) så finns det ändå en god tanke bakom det.

Det är därför jag blir så otroligt upprörd när jag hör om att staten ger mer och mer biståndspengar till svenska företag och riskkaptitalbolag samtidigt som denna nedskärning av informationsbidraget sker. Magnus Walan skriver på vår storasysterblogg Diakonia bloggar om detta; till exempel har riskkapitalbolaget Swedfund som kritiserats av både regeringens utvärderingsorgan SADEV och Riksrevisionen för att ha lönsamhet och affärer i fokus, inte effekterna för fattiga människor, fått massivt med biståndpengar under den nuvarande regeringen, en miljard totalt. Walan skriver om att trycket på politiker från företag som vill tjäna pengar i u-länder utan tanke på fattigdomsbekämpning och MR är stenhårt, och att regeringen har givit vika för detta. Det bör dock poängteras att inte bara den borgerliga regeringen ska beskyllas för det här, den förra regeringen gav t ex 80 miljoner till ett riskkaptitalbolag i Sydafrika i samband med JAS-affären som inte skapade ett enda jobb och tvingades lägga ned.

Hela Walans bloggpost finns här, läs den. Summan av kardemumman är att pengar tas från Swedwatch och ges till Swedfund, pengar som övervakar att svenska riskkaptialbolag sköter sig flyttas över till ett riskkapitalbolag som fått kritik av SADEV och Riksrevisionen för att inte sköta sig. Det är ett skämt. Det är absurt. Och det sker i detta nu. Vet skattebetalarna om detta?

Röda korset i blåsväder

Sedan det uppdagats att en hög chef inom svenska Röda korset, Johan af Donner, misstänks ha förskingrat minst fem miljoner kronor har andelen personer som säger sig ha "mycket positiv" inställning till organisationen halverats.

I samma andetag som DN skriver om detta upplyser de om att Röda korsets generalsekreterare tjänar mest av de tio största biståndsorganisationernas generalsekreterare. Diakonia finns inte med på listan, men enligt obekräftade uppgifter (dvs. några kompisar på den senaste aktivistträffen) tjänar vår kära generalsekreterare Bosse ca 30 000 i månaden, vilket skulle placera honom ganska lågt på listan, om inte lägst.

Nog skrytet om Diakonia. Mina egna reationer på korruptionshärvan inom Röda korset är högst negativa. Det är för det första totalt avskyvärt att utnyttja en biståndsorganisation för att kamma hem privata miljoner, för det andra är det skandalöst att det har kunnat pågått så länge. För det tredje är det oerhört ledsamt att många nu tappar förtroendet inte bara för Röda korset utan för biståndsorganisationer överhuvudtaget.

Men vi får inte ge upp hoppet. Organisationerna bör satsa mycket resurser för att förhindra att korruption sker och se över sina anställningskrav. Och vi givare får noggrant studera vilka organisationer vi ger till, men fortfarande ge till någon, för om vi lägger våra pengar på annat (något kommer man ju lägga dem på till slut) som inte är en biståndsorganisation är risken att de korrumperas bort lika stor - kanske till och med större. Det känns värre när pengar som man ville ge till de fattiga hamnar i fel fickor än när man spenderar pengar på saker som inte har med fattigdomsbekämpning att göra - men resultatet blir detsamma, man hjälper inte de fattiga. Bättre att fortsätta ge och ställa krav på organisationerna att de ska öka kontrollen av korruption än att bojkotta alla biståndsorganisationer.