Praktikrapport 9: inte sa sexigt...

Att beskriva min praktik och mina arbetsuppgifter gors ganska bra med en av Diakonias medarbetares uttryck - det ar inte sa sexigt bistandsarbete. Jag vistas inte dagarna i anda langt ute "i ingenstans" med "de fattigaste av de fattiga" och diskuterar hur deras levnadsvillkor har forbattrats. Nej, jag ar en kontorsratta. Dock en mycket stolt sadan, for jag lar mig valdigt mycket framfor min dator ocksa. Kan med ganska stor sakerhet saga att jag har ratt bra koll pa vad SOWSA, EHED, CHA, WDC, NGO Consortium, Al Quarish, Mahashakhti och alla andra partners pa ostkusten pysslar med. Och jag kan ganska ofta konstatera att Diakonias satt att arbeta ratt ofta inte heller ar sarskilt sexigt. Inga skolbyggen. Inga fadderbarn. Daremot en himla massa kapacitetsbyggande, mikrolan och "livelihood support".

Det som slar mig nar jag laser alla rapporter fran partners ar deras budgetar. De ar inte sa himla stora. Nagra hundra tusen dar, och nagra hundra tusen dar. Inga stora miljonbelopp, som man kanske kan vanta sig. Och anda verkar dom fa sa valdigt mycket gjort. Och det ar nog da jag borjar forsta att vi faktiskt har resurser till att utrota fattigdomen. Det ar den politiska viljan som saknas. Och den behover vi jobba pa i Sverige. Sa kor hart alla aktivister pa utstallningsturnen. Ni gor mig stolt!