Urkultäventyr

Urkultäventyret började med att jag, Gustav F och Julia stod och kikade på ett berg av utställningsprylar som låg i en hög i en källare i Sundbyberg och funderade på hur i hela friden allt detta skulle få plats i vår fina miljöbil tillsammans med oss själva, vår packning och tillräckligt med luft för att andas. Våra bästa ingenjörshjärnor plockades dock fram och vi kunde påbörja den 526 kilometer långa färden mot Urkult.

Väl framme och i gång med att packa upp vårt tält upptäckte vi en av fördelarna med att vi är så många aktivister i flera olika grupper – det blir ett mycket spännande företag att plocka upp en utställning ingen sett i riktigt färdigt skick. I bästa fall konstaterade vi saker som att ”Den här duschen är mycket coolare än jag trodde!” eller ”Kolla, vi har visst en cykel och ett immunförsvar också!” och i sämsta fall samlades vi kring någon liten påse för att gemensamt försöka klura ut vad innehållet var för något och vad det skulle användas till.

Resten av mina Urkultupplevelser vill jag gärna presentera i listform.

Urkultlistan: Minus
- Folkbristen! Kanske var det mina egna höga förväntningar på att alla 6000 festivaldeltagare utan tvekan skulle vilja besöka vårt grymma tält minst en gång som gjorde det hela, men jag hade helt klart väntat mig mer folk.
- Regn, som tvingade oss att pressa in hela utställningen i själva tältet och fick det masonitskivsbaserade lyckohjulet att bågna.

Urkultlistan: Plus
+ Komplimangerna angående vårt tält, både från besökare och representanter från andra organisationer. ”Diakonia har alltid så schyssta grejer med sig” sa någon och ”SÄG att ni har en arvoderad projektledare som byggt detta!” sa en annan.
+ Att när folk väl kommer in i vårt tält, så fungerar vår kampanj och våra grejer som de ska, trots ett något invecklat kampanjbudskap. Duschen är grym, till exempel!
+ De kära aktivistkollegorna.
+ Att vi har uppfyllt den viktigaste festivalregeln enligt instruktionerna från Julia: ”Ha roligt!”, med hjälp av trevliga människor, smaskigaste veganmaten och mycket, mycket bra konserter.
+ Folk i högstadieåldern som överraskar genom att vara väldigt intresserade och ställa nästan för bra frågor.
+ Zifa, som framförde sin konsert i Diakoniatröja och kändes som trovärdigheten själv när han pratade om vårt ansvar att förändra världen.

Till sist återstod bara äventyret att packa bilen och köra hem igen.