En uppmuntran...

Jag vet att det kan kännas tungt ibland att försöka påverka människor i sin omgivning, det känns som att det inte går att göra några större förändringar. Därför kan det behövas lite uppmuntran och bevis på att det går att göra saker.

Jag spenderar höstterminen i England, närmare bestämt på University of East Anglia utanför Norwich och vad är det då som man kan inspireras av här?

Jo, bland annat att:

-Norwich är en rättvisemärkt stad, man kan tycka vad man vill om det, men Fairtrade-loggan syns ofta och i många olika sammanhang –det är mycket lättare att köpa rättivemärkta varor i England än i Sverige.


-man får rabatt i vissa affärer om man har med sig en tygkasse att stoppa varorna i och inte tvingas använda miljöfarlig plast!



Och studenter på UEA har lobbat för rättvise- och internationella frågor en längre tid vilket resulterat i att:

-Universitetets affärer och caféer säljer så mycket rättvisemärkt och ekologiska varor som möjligt, det innebär allt från matvaror och kläder till pappersmaterial.

-Nestlé-produkter säljs inte alls i affärer och caféer på campus eftersom de anses vara producerade på oetiska grunder.

-studentkorridorerna runt campus tävlar om vilka som kan spara mest energi och vara mest miljövänliga.

(Förutom det som nämnts ovan så har såklart skolan också en miljöpolicy om t.ex. energisparåtgärder och återvinning mm.)

Allt detta alltså tack vare att studenter och andra har varit ihärdiga och jobbat för frågor som de tycker är viktiga och därmed har de lyckats inspirera andra! Imponerande eller hur?!

Det går att genomföra förändringar!

/Karin


Självklart finns det även mycket annat kvar att göra här för en bättre och rättvisare värld, så även här har engagerade människor nåt att förändra!

Inspirerande aktivisthelg

I helgen var ett 40-tal aktivister från runt om i landet på plats i Stockholm för att bli informerade, inspirerade och aktiverade av varandra, några på kontoret och några utifrån. Gamla veteraner blandades med många nya och några mittemellan gamla aktivister. Vi fick leka och lära känna varandra och brainstorma och utforma ideér till aktioner, workshops, insändare och insamlingsarbetet. Vi fick gå på (mestadels) intressanta seminarier i ABF-huset om klimatförändringarna och ta del av förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet av vår vän från svenska kyrkan. Dessutom förbereddes och inspirerades vi inför vår egen insats med Count Down to Copenhagen-gänget under Köpenhamnsmötet. En mycket lyckad helg! Tack alla som var med! På återseende i Köpenhamn :)

Kräv rättvisemärkt elektronik!

Den 4 september publicerades en insändare som jag skrivit i DN där jag hänvisade till en artikel i Södra Afrika (OBS: länken visar bara en del av artikeln) som handlar om att kassiterit, kobolt och andra mineraler och metaller bryts av tvångs- och barnarbetare som knappt får någon lön i livsfarliga gruvor i östra Kongo och omkringliggande länder. Inte nog med det: Mineralfyndigheterna är den främsta anledningen till de otaliga krig i regionen som har skördat flest offer sen andra världskriget jämfört med andra konflikter. Lokala rebelledare och milisgrupper vill kontrollera gruvorna för att kunna sälja de dyrbara mineralerna och metallerna till – just det – oss. Kassiterit och kobolt är viktiga beståndsdelar när man producerar bärbar elektronik: Mobiltelefoner, laptops, digitalkameror, mp3-spelare o. dyl. Med andra ord: våra hi-tech-grejor bidrar till afrikaners lidande och död.
I min insändare uppmanade jag därför till att resurser ska spenderas på att identifiera varifrån metallen kommer ifrån när man producerar bärbar elektronik. Detta är svårt i dagsläget, det kongolesiska tennet som kommer från kassiterit smälts samman med tenn från t ex Brasilien som grävts fram under schysstare förhållanden. Men med ökad övervakning går det att spåra vilka mobiler och datorer som är garanterat fria från skit och som man kan sätta en fairtrade-logga på.

Ärligt talat trodde jag att jag mest skrek ut i tomma luften, jag har aldrig hört talas om några som krävt rättvisemärkt elektronik. Men nu har jag upptäckt att det finns fler än jag som uppmärksammat detta, bl a inga mindre än Sveriges Kristna Råd! Inför kyrkornas globala vecka som de anordnar 15-22 november har de startat en kampanj för rättvisemärkta mobiler.

De skriver några saker som jag inte visste innan, t ex att vi i Sverige köper 3 000 000 mobiler per år och att massor av de mobilerna inte återvinns, vilket är mycket farligt för miljön (en del av kampanjen går ut på att samla in massa mobiler för att återvinna dem).

Organisationen Global Reporting har också uppmärksammat frågan om rättvisemärkta mobiler, och internationellt finns organisationen Make IT Fair som brinner för den här frågan. Vi måste fortsätta uppmärksamma de miserabla förhållandena i Kongos gruvor – många personer känner inte till dem – så att rättvisemärkta mobiler och datorer blir verklighet en dag. Gud vet hur många av våra mobiler som bidragit till lidande. Eftersom 49 % av all världens kobolt finns i just Kongo är antalet förmodligen fruktansvärt högt.

Kvarnen 2009

Vi har varit med om göra Tämta, utanför Borås 8 gånger så stort. En ort på 300 har ökat med 2100 personer då SMU i Västra Götaland har haft distriktscoutlägeret KVARNEN.

Till en kvarn kommer spannmål som förädlas och lämnar kvarnen med nytt värde. Så hoppas vi att det också ska vara med lägret Kvarnen. Människor från olika håll träffas, lär sig, utvecklas. Man reser härifrån rikare både som Diakonia aktivist och som scout!















Vi har hållit i workshops dagligen under veckan som gått, totalt 8 varje dag.Vi har träffat fantastiska ungdomar som har på ett enkelt sätt fått simulera hur orättvis världen kan vara. Vi har diskuterat och kommit fram till grymma idéer på hur vi människor kan förändra. Borde vi inte alla, Reinfeldt med andra lyda scouters lag!

1 En scout söker sin tro och respekterar andras
2 En scout är ärlig och pålitlig
3 En scout är vänlig och hjälpsam
4 En scout visar hänsyn och är en god kamrat
5 En scout möter svårigheter med gott humör
6 En scout lär känna och vårda naturen
7 En scout känner ansvar för sig själv och andra

Ungefär det roligaste debattinlägget hittills

Guldbitarna i SVT:s tablåer är ofta kortfilmerna. De man bara råkar se utan att man hade planerat det. Och som ger det där lilla extra åt tillvaron. Som den som gick nyss: Vänstra med ansvar.com (eller cheatneutral.com), det roligaste inlägget i klimatdebatten jag sett och hört på länge. Den går som följer:

2 killar startar en hemsida: Cheatneutral.com. Den går ut på att man kan betala dem för att man är otrogen, så går de pengarna till en som är trogen. På så vis ökar inte den totala mängden otrohet i världen och man kan sluta ha dåligt samvete.

Korkad tycker alla, naturligtvis. Så kan man ju inte göra.

Grejen är bara att det redan görs. Fast inte när det gäller otrohet, utan koldioxidutsläpp. Betala för dina utsläpp (otrohet) för att någon annan, någon annanstans inte ska släppa ut (vara otrogen). Men där höjs inga ögonbryn och ingen viskar "idioter", lite subtilt. Det är tydligen ok.

Men vi kan inte köpa oss ur klimatkrisen. Vi kan inte fortsätta med vår koldioxidbaserade livsstil och dämpa våra dåliga samveten genom att betala andra för att kompensera för dem. Det håller inte, det fattar ju en 3-åring. Vi behöver politisk vilja och handling. Vi behöver människor som sätter press på politikerna att fatta de rätta besluten.

I dagarna tog regeringen Reinfeldt över ordförandeklubban i EU. Upp till bevis, Reinfeldt. Upp till bevis.

Parad genom stan

Igår blev vi inbjudna av Global Focus, som vill få företagare att tänka mer klimatsmart, att komma på deras seminarium. Eftersom seminariet redan var i gång smög jag, Frida, in för att kunna ställa en fråga om hur de ser på rättviseperspektivet, medan Oskar och Cissi ställde sig utanför med klockdräkterna för att samla in namn. Var kul att både miljöpartisten och moderaten i panelen tyckte frågan var intressant och att de höll med om att de fattigaste inte ska behöva bidra.
På eftermiddagen mötte vi upp med svenska kyrkans unga och gick en klockparad genom innerstaden. Vi drog på oss mycket uppmärksamhet, eftersom vi ringde med våra väckarklockor och var åtta klockor med hattar på rad. Slutstationen var Almedalen, där miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson, skulle hålla sitt tal. Miljöpartiet var det enda partiet som inledde med att sitt ungdomsförbunds ordförande fick hålla ett tal. Vi tyckte det var ett bra initiativ att även låta ungdomsförbundet tala i Almedalen!
Då detta var vår sista kväll tillsammans firade vi vår lyckade vecka med att äta ute på en god Italiensk restaurang. Det va sorgligt att vi nu splittras då vi haft så roligt tillsammans!!

Klockan klämtar i Visby

Sitter hemma vid datorn efter ännu en het dag i Almedalen. Som vanligt bjuder Gotland på strålande solsken och värmen i kombination med en nyss avnjuten middag (grillat) gör att man är ganska dåsig så här på kvällen men jag ska ändå försöka ge en rapport från dagen som gått.

Vi inledde med att delta i ett seminarium anordnat av Bilda. Vi diakoniaaktivister gjorde ett bejublat inhopp där vi berättade om vårt ideella engagemang, vad vi gjort under våren och lite om Countdown to Copenhagen. Kan glädja Örebrogruppen med att berätta att vi visade upp er film från sångaktionen vilket givetvis bemöttes med rungande applåder från en helt klart inspirerad publik.

Sedan var det dags för klockspel i Domkyrkan. Ett specialkomponerat stycke framfördes av klocktornet (eller vad säger man? Klockaren kanske...) Jaja, det handlade i alla fall om att klockan klämtar för oss här på jorden om vi ska hinna minska våra växthusgasutsläpp i tid. Ärkebiskopen var där och talade och han avslutade med att fråga publiken om klockspelet ringde ut vår tid här på jorden eller om kanske den sista tonen var en ton av hopp?

Efter klockspelet var vi på ett Diakoniaseminarium, även här med medverkan från ärkebiskopen. Seminariet avslutades med paneldebatt med bland annat miljöpartiets språkrör Peter Eriksson.

På kvällen hade jag den stora äran att få bjuda Julia, Cissi och Frida på middag hemma i trädgårdsmöbeln. Kändes som lite välbehövlig avslappning och en bra avslutning på ännu en lyckad dag i Almedalen!

/Oskar