Praktikrapport 2: A tribute to Tomas Ledin

Nar jag skulle ge mig ut pa min forsta langre trip (5 veckors studieresa till Nicaragua under MUL-kursen) sa var kara larare Ulrika ett orakneligt antal ganger: "Det har ar planen nu, men den kommer nog andras under resans gang". Likadant var det nar jag var volontar i Kongo. "Rakna inte med nanting, ta det som det kommer nar du ar pa plats istallet". Visst visst. Men begreppet "andrade planer" har pa riktigt inte fatt nagon innebord forran nu nar jag ska till Sri Lanka. Flybiljetter har bokats om 4 ganger (tror jag). Forst drog arbetsvisum ut pa tiden, sen kom det inte alls, sen hoppades vi pa turistvisum och jag drog ivag till Chang Mai, Thailand for att invanta Sri Lanka-chefen, sen verkade det som att arbetsvisumet trots att ar pa gang och har sitter jag nu. Pa ett internetcafe i Chang Mai och forsoker fa ett grepp om situationen. Enligt den nuvarande flygbokningen kommer jag komma till Sri Lanka nasta helg, alltsa ca 2 veckor efter den ursrpungliga planen. I sadana har lagen maste man bestamma sig: ska man grata och bli frustrerad over att inget gar som det ska och stressa upp sig over att arbetsbordan som ligger pa en nar man val kommer pa plats kommer vara bra mycket tyngre an tankt. Eller ska man skratta och tanka att jag kan tycka vad jag vill om Tomas Ledins musik, men pa vissa punkter har han nog ratt anda. Sommaren ar kort och regnar mest bort, och ja, man maste gilla laget, gillalalala laget. Under hela den har foljetangen har jag gatt pa alternativ 2, men jag maste erkanna att har, ensam i en stad och ett land jag aldrig varit i forut kanns alternativ 1 stundtals ganska lockande. Men det leder oftast ingenstans. Det ar ingen ide att bli frustrerad for jag kan inte gora nagot at det i alla fall. Och nar man far ett samtal fran regionchefen man aldrig traffat, som later lika omhandertagande som en klok moster aterkommer leendet pa lapparna och jag gar gilla laget-nynnandes till internetcafet.