Praktikrapport 3: Flyplansfilosoferande

Har inte så mycket att uppdatera om, inget nytt på visumfronten än. Har visserligen kommit på plats på kontoret i Chang Mai, men vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra. Så in the meantime går jag tillbaka till flygresan Sverige-Thailand.

Ett stort problem när man ska flyga långt är att hitta saker att göra hela tiden. Dels på planet och dels medan man väntar på anslutande plan. Flygplansbolagen gör sitt bästa för att fylla våra timmar - serverar mat, dricka, små påsar med konstiga snacks som mest smaka mjöl och tillhandahåller en liten TV med diverse filmer för oss rastlösa passagerare att titta på. Just denna lilla TV hade jag sett fram emot. Förväntan var stor. Därför blev besvikelsen desto större när jag upptäckte att filmerna dom visade var 1) en tecknad fånig sak om nån elefant som syskonparet 9 + 12 snett framför mig hade makalöst roligt åt, 2) förutsägbar saga om en tjej som föddes med grisansikte samt 3) en kostymfilm som trots Natalie Portman och Scarlet Johansson inte lyckades "leverera" (som det tydligen heter...). Suckande stängde jag av TV:n. Now what? Ja, då får man helt enkelt sätta sin tillit till den hederliga, pålitliga hjärnan. Tänka lite, helt enkelt.

Jag drog mig till minnes vad som hade hänt när jag gick genom säkerhetskontrollen på Arlanda. Strax framför mig i kön stod en man som förvånat fick slänga sin lilla flaska olivbaserad hudkräm, eller vad det nu var. Hade han haft den i en sån där käck liten förslutningsbar påse (tillverkarna av dom måste ju tjäna multum sen de nya reglerna trädde i kraft!) hade det nog varit ok. Nu utgjorde flaskan helt plötsligt en säkerhetsrisk. Två minuter senare var det min tur att kontrolleras. Jag hade en flaska tandkräm PLUS en deodorant och inte heller någon påse och tänkte att nu är det kokta fläsket stekt. Jag frågade lite snällt om jag var tvungen att ha en påse, men mannen svarade vänligt att nej då, det går bra ändå, och skickade mig vidare. Jaha? tänkte jag. Mannen framför mig i kön fick slänga sin flaska, för mig var det ok. Han: skäggig med svaga arabiska drag. Jag: blond och blåögd. Kan det ha nåt med saken att göra månntro?

Hjärnan spann vidare på detta orättvisetema. Som ett resultat av att mina biljetter bokades så sent fick jag flyga business class (ska erkänna att jag inte direkt grät floder över detta, men lite malplacerad bland alla kostymgubbar kände jag mig dock). Och där i mitt breda säte som kunde fällas och vinklas åt alla möjliga håll och kanter, blev flygplanet en liten miniatyr av världen. Uppdelad i olika klasser, med olika förutsättningar och bekvämligheter. Bara det att på flygplanet är dessa klasser klart avdelade från varandra, så att man inte ska se vad dom i den andra klassen har för sig och vilka förmåner dom får. Det är väl smidigast så, så man slipper massa tjafs. I verkliga världen ser vi (tack och lov?) hur andra människor i andra klasser lever och (förhoppningsvis) inser att det inte är särskilt hållbart att man i en del av världen dör pga att man inte har tillgång till rent vatten, medan man i den andra håller sig med både pool och fontän.

Efter detta konstaterande satte jag på mig ögonskyddet, vinklade ner stolen och la mig tillrätta för att sova. Tänkande tar på krafterna.