Vi är Diakoniaaktivisterna. Vi lämnar avtryck och tror på att en bättre värld är möjlig. Tillsammans förändrar vi världen. Välkommen till vår blogg!

måndag 9 juni 2008

Praktikrapport 1: Den däringa räkmackan

Att resa runt i världen är för många ett kärt nöje. Så även för undertecknad, även om miljösamvetet skadas något. Oftast innebär det inga större problem att ta sig in i andra länder. Visum ordnas relativt enkelt. När det nu drar ihop sig för min Sri Lanka-praktik har dock problem uppstått. Reglerna har skärpts och plötsligt ville myndigheterna i Colombo se mitt CV och betyg... Annars är det kalla handen. Detta har lett till att min avresa förmodligen kommer att skjutas upp några dagar. Irritationen kommer smygande - ska det va så svårt att få en sketen stämpel? Men så sansas jag och drar mig till minnes att jag glider runt i världen på den fetaste av räkmackor i jämförelse med människor från andra delar av världen. Det är först när man ser verkligheten för dessa, som man förstår hur bra man själv har det.

Att som kongoles och indier komma till Nicaragua visade sig vara ett projekt större än någon kunnat ana, när SMU:s internationella projekt ID ordnade läger i Nicaragua i vintras. Att åka via USA var uteslutet - transitvisum för kongoleserna och indierna var inte att tänka på. Att åka via Mexico trodde vi var lugnt, men det visade sig att transitvisum behövdes även där. Nu ordnade det sig dock för kongoleserna, men endast tack vara goda kontakter mellan kyrkan och ambassaden. För indierna var det dock stopp. Air France sa "Nej, vi tänker inte flyga er till Mexico". Och så var det med det. Inget läger för dom.

När min kongogranne och dito körledare nyligen skulle åka till Sverige för att besöka Svenska Missionskyrkan stötte man på problem redan innan själva visumprocessen. Eftersom detta var deras första resa utanför landets gränser (grannen nyss fyllda 60, körledare ca 30. Det ni!) behövde de skaffa pass. Men det var inte det lättaste. Staten hade nämligen bestämt sig för att sluta utfärda pass. Kiadi! Nu ordnade det sig till slut och dom fick sina pass, men det drog ut på tiden och resan fick skjutas upp några dagar.

För att vara nån här i världen ska du alltså helst vara vit och välvårdad samt ha pass och stämpel på att du är vit och välvårdad. Annars är det bäst att du stannar där du är och blir vid din läst. Under tiden glider vi vita och välvårdade världen runt på våra feta räkmackor och lever livets glada dagar.