Våga vara nöjd?

Förnöjsamhet, tänk om man skulle ta och gör det till sitt personliga mantra... Att våga vara nöjd. Inte så lätt alla gånger i vårt ekorrhjulsnurrande konsumtionssamhälle, där förnöjsamheten blir skrämmande, utskrattad och rent av farlig. För tänk (Gud förbjude!) om alla en dag skulle vara nöjda och säga "Nej, nu har jag nog shoppat färdigt för ett tag. Jag har tillräckligt med kläder, min lägenhet behöver ingen renovering eller nya gardiner, jag klarar mig med de tekniska prylar jag redan har. Nu är jag nöjd!" Alla tillväxtmässande ekonomer och politiker skulle i förtvivlan slita sitt hår! Vart skulle samhället ta vägen om dess medborgare var nöjda?

Jag har nyligen kommit ut från skolan efter en föreläsning om etisk konsumtion med Stefan Edman, biolog, författare och "miljöväckarklocka" och tankarna i huvudet börjar så smått att rulla. Han pratade om att miljöfrågan, och därmed i någon mån allas våra liv, bara kan komma framåt med hjälp av två åror - tekniken och etiken. Annars snurrar vi bara runt. Endast ny, miljövänlig teknik hjälper inte, vi måste också se över våra liv. Bli lite nöjda. Kanske gå lite mer på teater, konserter och bio istället för att köpa nya kläder stup i kvarten och ta en sista-minuten till Spanien så fort andan faller på. Mer tjänster, mindre prylar helt enkelt. För då har vi fortfarande nåt att lägga alla våra pengar på, samhällens hjul kan fortsätta snurra och miljön mår bra. Alla vinner.

Men jag kan inte sluta fundera på vad som skulle hända om jag tog makten över mina pengar. Om jag vågade jobba mindre så jag enbart tjänade så mycket pengar som jag behöver för att klara mitt uppehälle. Inte ett uppehälle i fattigdom, men inte heller i lyx.
Om jag vågade vara nöjd...