Jag tror att jag är nåt

Igår kväll satt jag euforisk bland en stor samling lika euforiska människor på Södra Teatern. På scenen stog Emil Jensen, förhoppningsvis lika lycklig som vi. Nu kanske du tänker att det är ju kul att jag går på konsert men vad har det med aktivism och en rättvis värld att göra? Ganska mycket, faktiskt. Emil Jensen måste vara den artist som bäst säger och sjunger det som Diakonia och Diakoniaaktivisterna gör. För er som ännu inte känner till Emil – sluta läsa här nu och gå in på hans hemsida, blogg och lyssna på Spotify omedelbart. Efter föreställningen satt jag och kollade på en dokumentär om när Emil var ute på sin cykelturné genom Sverige. Han drabbades av en massa bra saker men också en hel del skit – svenskt sommarväder och att bli nerslagen av nazister bland annat. När Emil får frågan om allt engagemang han har (han aktivistar inom klimat, rättvisa, jämställdhet, asylpolitik, antirasism för att nämna några) så säger han allt det han egentligen vill är att människor ska uppleva att de ÄR någon. Att de betyder något. För om jag ÄR någon så är ju också min granne det, och Amir som är ensamkommande flyktingbarn, och troligen även Marie som är bonde i Burkina Faso, liksom Shobuja som ror en båt i Bangladesh. Och om jag är viktig är ju också de det. Det verkar så enkelt. Vad världen behöver är helt enkelt en ordentlig självförtroendeboost! Ett sätt att få det är att lyssna på Emils musik. Ett annat är att faktiskt börja göra något som betyder något för andra, det innebär ju per definition att du faktiskt ÄR någon. Och det är fantastiskt skönt att vara någon! Det är inte en alltför vågad gissning att detta är en anledning att Diakonias aktivistgrupper växer så det knakar. För det är ju ännu roligare att vara någon tillsammans med andra sköna människor som också är någon.
Och jag är säker på att du också är nåt!

hög TID för KLIMATRÄTTVISA

...så löd texten på lakanet Lundaktivisterna rullade upp på torget. Vilken också fick stadstrafiken att sakta ned farten.
Gångare väcktes ur vardagstankarna då våra klockor pep och ringde för att påkalla deras uppmärksamhet.

Mitt i kvällsruschen i ljuset från mataffären stod vi och pratade med folk om de kommande klimatförhandlingarna och samlade in namn till Count down to Copenhagen.
Många passerade oss men långt långt många fler än jag förväntat mig stannade upp, lyssnade och skrev på - för klimaträttvisa.

En glad aktivistgrupp rullade en timme senare ihop plakatet, tog det obligatoriska gruppfotot och gick mycket nöjda hem efter sin första aktion.

Aktivism framför datorn

Ena dagen aktivistas det på spårvagnar i Göteborg. En dag inom en snar framtid kommer det aktivistas och demonstreras så det står härliga till (på ett föredömligt fredligt sätt) på en gata i Köpenhamn. Och en lördagseftermiddag som denna aktivistas det lite framför datorn. I alla fall i mitt hem.

Var in på Rena kläders hemsida i torsdags och såg deras vykortskampanj till textilföretag, med anledning av deras nya rapport Hem ljuva hem. Jag slängde iväg ett förifyllt vykort till Hemtex. Ni vet det där företaget som alltid verkar ha utförsäljning, som om de ska lägga ner. Frågorna handlade om arbetsvillkor, miljöarbete och sånt. Och redan igår fick jag svar. Svaret var nog dock lika förformulerat som mitt vykort (de har väl förmodligen fått ett antal redan), och gav inga förvånande svar. Code of Conduct, rätt att organisera sig fackligt, bla bla, inget barnarbete, minimilöner bla bla. Same old same old. Jag kollade runt lite på deras hemsida, ögnade igenom den till skyarna upphöjda Uppförandekoden och författade sedan ett följebrev med några ytterligare frågor. Om de har produktion i Kina, hur kan de då ställa krav på att arbetarna ska få organisera sig fackligt? Oberoende fackförbund är ju inte tillåtna där. Om de ställer krav på minimilön till sina underleverantörers arbetare, kan de då på något sätt försäkra sig om att det faktiskt går att leva på den lönen? Minimilöner ger som bekant oftast ett minimiliv. Inte möjlig att leva på helt enkelt. Och om de i sin uppförandekod inte tillåter längre än 60-timmarsveckor, ser de då också till att de ger tillräckligt långa deadlines till deras underleverantörer för att hinna tillverka beställningen utan att de ska bli tvungna att tumma på det kravet? Ser med spänning fram mot svaret. Får se om det kommer lika snabbt som det förra.

Så hurra för aktivism framför datorn! Livet blir liksom lite härligt när man kan påverka åtminstone litelitegranna utan att behöva lyfta på rumpan från sin sköna fåtölj.

Tack alla spårvagnstrafikanter!

Tack resenärer att ni har bestämt er att åka kollektivt ljöd sången från ett gäng diakoniaaktivister på spårvagnar och bussar lördagen den 14 november i centrala Göteborg.      

Med en gitarr och iförda klockdräkter från klimatkampanjen "Countdown to Copenhagen" for vi runt i kollektivtrafiken för att sjunga diakoniaaktivisternas glada tacksång. Tysta gick vi på spårvagnarna som vilka resenärer som helst och när dörrarna stängdes bröt sången ut.

För att rädda oss på jorden behövs det fler som ni.  Tack att ni bryr er om vårt klimat och jordens folk, tack att just du åker vagn! 

 En del resenärer satt och log för sig själva och andra började klappa i takt, sången avslutades alltid med en varm applåd och vi applåderade tillbaka.

Folk behöver uppmuntran då de reser klimatsmart och det bästa stället att sprida glädje måste vara i kollektivtrafikens stress. Glada och exalterade över göteborgarnas reaktioner hoppade vi från vagn till vagn, in på centralstationen, in i ett tåg som snart skulle avgå och tillbaka ut i västtrafiken igen. Kommentarer som "buskul" på bred skånska och "tack, jag blev alldeles tårögd" fick oss att vilja göra detta varenda lördag framöver!

Namninsamling på stan

Mörkret hade lagt sig över staden när vi under gårdagens Diakoniaträff gav oss ut på stadens gator för att samla in namnunderskrifter. Klimattoppmötet i Köpenhamn närmar sig och ett rättvist klimatavtal skulle sitta på sin plats. Vi tänkte därfär använda denna måndagkväll till att fråga stadens invånare om de tycker som vi. Åttiotre göteborgare höll med om att detta var något viktigt. Endel var insatta och tyckte det var helgalet att länder som Indien skulle behöva betala för de utsläpp som vi i de rika länderna orsakat. Vissa sa att de verkligen inte brydde sig medan andra ville veta mer. En kvinna sa att det Reinfelt egentligen behöver är en dask i stjärten. Nu postar vi vykorten till Stockholm och hoppas att de lyssnar.

Diakonia "enögt" i Israel/Palestina-konflikten?

Kunde inte bärga mig från att skriva om Diakonias eventuella partiskhet i konflikten i mellanöstern igen. Siewert Öholm har skrivit ett inlägg där han utan pardon beskyller Diakonias arbete i Israel/Palestina vara helt och hållet propalestinskt och antiisraeliskt. Han beskriver det som "enögt".

Öholm kritiserar först att Diakonia distribuerat Pippi Långstrump-böcker till palestinska barn. Därefter beskyller han organisationen för att "Under flera år [...] systematiskt indoktrinerat svenska grupper från främst frikyrkor, till total aningslöshet inför konfliktens orsaker." Diakonia vill även "förringa judarnas lidande och även omvärldens antisemitism som motiv till den israeliska staten" genom att jämföra förintelsen med Al Nakba. Öholm anklagar också Diakonia för att under sina resor generellt bara ta kontakt med palestinier "och i Israel de politiskt korrekta i den israeliska utomparlamentariska vänsteroppositionen." Avslutningsvis kritiseras Diakonia för att lyssna på FN-organet UNOCHA, att aldrig uppmärksamma palestinska självmordsbombare och antisemitism och att hela tiden skylla allt på Israel, måla upp israeler som orättfärdiga och vilja ställa dem inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter och inte lyssna på dem.

Konstruktiv kritik av Diakonias arbete är jag inte emot, men det här är inte konstruktivt kritik. Jag skulle inte vilja hålla med Lilith som till inlägget skrivit kommentaren "När det gäller enögdhet i Israel/Palestinadebatten finns det ingen eller inget som slår Siewert", men jag håller faktiskt med henne. Det är ingen hemlighet att Siewert Öholm är proisrael och alltid analyserar konflikten ur israeliskt perspektiv. Och då är det inte konstigt att han anklagar Diakonia för att indoktrinera svenskar fel orsaker till konflikten, för den sanna orsaken är förstås palestinierna, Israel är oskyldigt! Det är inte konstigt att han anser att kontakt med UNOCHA och beskyllning mot israeler för att vara orättfärdiga och bör ställas inför rätta är fel, UNOCHA är ju inte proisraeliskt, och israeler kan ju inte begå brott mot mänskliga rättigheter, de är ju oskyldiga! Menar Öholm att vi inte ska anklaga israeler som begår brott mot mänskliga rättigheter för att ha begått brott mot mänskliga rättigheter för att de är israeler?

Det skulle bli ohållbart om Diakonia hade kontakter med nationalister som hela tiden sätter käppar i hjulet för freden, oavsett om de är palestinier eller israeler. Diakonia har inte kontakt med vare sig Hamas eller israeler som vill fortsätta ockupera palestiniernas område, eftersom deras idéer inte leder till fred. Diakonia har kontakt med fler israeler än vänsteroppositionen, men gemensamt för alla är att de vill ha en hållbar fred och är beredda att göra uppoffringar för att få det.

Jämförelsen med förintelsen och Al Nakba är oproportionelig, jag skulle inte göra den jämförelsen. Jag vet inte vem som har sagt det och hur han/hon menade, men jag tror knappast att syftet var att bagatellisera förintelsen utan snarare peka på att även de som utsatts för avskyvärda saker kan utsätta andra för avskyvärda saker. Tvångsdeportation är aldrig rätt.

Slutligen vill jag som kristen beklaga mig över att Öholm anser att ett enögt proisraeliskt synsätt på ett krig är Bibliskt. Den kristna sionismen har bara funnits i cirka 100 år, men många troende har för sig att det är äkta kristendom att bete sig så här.

Uppdatering 25/11: Siewert Öholm visade sig ljuga när han skrev att Diakonia inte träffade några israeliska politiker förutom "den utomparlamentariska vänsteroppositionen".

Så stoppar du Afrikas mobilkrig

Nu har jag berättat lite om hur din mobil/mp3-spelare/digitalkamera/laptop/annan bärbar elektronik kan ha producerats under hemska förhållanden och bidragit till krig. Förhoppningsvis tycker ni detta är oacceptabelt och vill hjälpa till att stoppa detta. Men hur gör man då? Här är lite tips:

• Påverka politiker och företagare. Det är de som har den största makten, vid sidan om konsumenterna, att påverka detta. Skriv insändare och brev, gå med i demonstrationer, var högljudd och envis så lyssnar de förhoppningsvis. Vi har redan lyckats få igenom rättvisemärkt kaffe och bananer – nu är det dags för elektronik!
• Kolla efter innan du köper elektronik. Vissa företag är mer måna om var mineralerna och metallerna kommer ifrån än andra. En rapport (den finns i kortfattad version här) från makeITfair, Swedwatch och Fair Trade Center studerade fyra svenska mobilopperatörers etiska krav på mobiler, och det visade sig att Tre saknar etisk uppförandekod och att Tele2 förvisso har en men som saknar förbud mot tvångsarbete och barnarbete (!). Företag som Nintendo, Sony och Microsoft har kritiserats för att de knappt tar någon hänsyn till människa och miljö när de producerar sina spelkonsoler. Jag kan rada upp flera andra företag som inte är så noga med att ta hänsyn till det här (Apple, LG, Motorola, m fl) men min poäng är att om du vill köpa elektronik – kontrollera först noga företaget som producerar den.
• Köp TCO-märkt. Ett bra sätt att veta om produkten tagit hänsyn till arbetarnas villkor är att se om den är TCO-märkt. TCO är först och främst en miljömärkning som ser till att utsläppen under produktionen av elektronikvaran varit låga, att inga giftiga ämnen släppts ut i naturen etc, man ser även till att strålningen i t ex mobiltelefoner är låg. Men för att en produkt ska få märkningen måste den ha utvunnits under schyssta arbetsvillkor, TCO skriver på sin hemsida: "För att få TCO-märket ska varumärkesinnehavaren arbeta aktivt med att förbättra arbetsförhållandena vid tillverkningen av produkten. Det inkluderar frågor som fackliga rättigheter, arbetstid, skälig lön och tvångs- och barnarbete." TCO är det närmaste rättvisemärkt elektronik vi kan komma idag. Dock är utbudet ganska litet än så länge (nästan uteslutande datorskärmar), så vi konsumenter måste fortsätta ställa krav på producenterna.
• Köp begagnat eller inte alls. Ett effektivt sätt att inte blanda sig i all den blodsutgjutelse som sker i elektronikindustrin. Mycket av den elektronik folk gör sig av med funkar utmärkt. Genom att öka second hand-marknaden när det gäller mobiler minskar antalet som köper metaller och mineraler från orättvisemärkta, krigsdrabbade gruvor. Och självklart kan man leva mobilfri. Mp3-spelare och digitalkamera är det uppenbart att man kan bojkotta.
• Återvinn!! Släng aldrig någonsin e-avfall i soptunnan, elektronik innehåller mängder med miljöfarliga gifter. När du återvinner elektroniken kan metallerna och mineralerna också användas i ny elektronik och håller industrin borta från DR Kongo.
• Sprid information. Detta är den viktigaste punkten. Som sagt har vi konsumenter väldigt stor makt, och grunden till problemen i elektronikgruvorna är att så få känner till dem. Folk verkar tro att mobiler växer på träd. Jag har gjort mitt bästa för att sprida information om detta här på bloggen, nu är det din tur. Till din hjälp kan du fördjupa dig i ämnet på Kyrkornas globala veckas fördjupningssida samt hämta fakta från Fair Trade Center, makeITfair och Swedwatch. Se också filmerna Grand Theft Congo och Blood Coltan. Och framför allt: engagera dig lokalt i kampanjen för konfliktfria mobiler! Vi är i detta nu mitt inne i Kyrkornas globala vecka som uppmärksammar detta, se här vilka evenemang som sker i din närhet.