Vi är Diakoniaaktivisterna. Vi lämnar avtryck och tror på att en bättre värld är möjlig. Tillsammans förändrar vi världen. Välkommen till vår blogg!

måndag 12 oktober 2009

Är Diakonia en pro-palestinsk organisation?

Så fort en biståndsorganisation blandar sig i politiskt uppstår arga reaktioner. Man tycker att hjälporganisationer bara ska ägna sig åt att hjälpa de fattiga, inte ställa sig frågan ”varför är folk fattiga?” och försöka påverka politiker att fatta beslut från de fattigas perspektiv. Om en biståndsorganisation sysslar med sådant får den mycket skit för det.

Diakonia är fast övertygade om att man måste försöka ändra på förtryckande och fattigdomsskapande system om man är en organisation som bekämpar fattigdom och förtryck. Därför har man flera gånger kritiserat myndigheter och militärer när de förvärrat situationen för fattiga människor. Inte minst i mellanöstern. För inte så länge sedan kritiserade den israeliska NGO-monitor Diakonia för att vara israelfientlig och bara ta palestiniernas part i konflikten. Liknande saker har jag hört från flera sionister, både judiska och kristna.

Allra senast hörde jag detta från en kommentar på bloggen Dessa mina minsta bröder, en blogg som uppmärksammar palestiniernas, och särskilt de kristna palestiniernas, situation och manar till fred i Mellanöstern. På blogginlägget ”Kristen extremism” skrev signaturen Hans:

Diakonias osmakliga kampanj om att Ta ställning för människorna [dvs. Var går
gränsen?
, min anm.] sågades brett i Sverige.
Kampanjen antyder att man
inte ser israelerna som människor, eftersom den så tydligt tog ställning för det
palestinska och arabiska våldsbudskapet, och mot Israels rätt att existera i
säkerhet.
Diakonia är idag altmer marginaliserad och alltfler kyrkor vill
lämna eländet.

Joakim Wohlfeil som jobbar på Diakonia svarade på den kommentaren:

Diakonia gör inget som inte våra ägare (5 svenska frikyrkor) bett oss om, när det gäller kampanjen ”Vart går gränsen”, så beslutades uppdraget först enhälligt av vår styrelsen där alla berörda samfund ingår. Inget samfund har varit missnöjt med utfallet.

Kampanjen blev för övrig en stor succe. De 2-3 personer som hörde av sig och sa de skulle sluta ge pengar till Diakonia, visade sig vara samma namn som brukar höra av sig till biståndsorganisationer och säga man skall sluta ge pengar när man säger nåt om Israel som de inte gillar, ingen av dessa har tidigare varit givare. Däremot tillkom det många nya givare.
Ca 25 personer reagerade negativt på kampanjen och skrev brev till både kyrkor och tidningar. Av dessa var det ett 10-tal som tyckte kapanjen var för Pro-israelisk och tyckte den hade för lite fokus på palestininernas historia, ca 15 tyckte istället den var för pro-palestinsk.
Det kan vara värt att nämna att flera av de som hade velat ha en mer pro-israelisk kampanj var rasister med kopplingar till ex. Sverigedemokraterna som menade att man skulle stödja Israel så inte muslimerna snart tar över Europa….

Så, nån ”sågning” finns nog mest i vissa skribenters fantasi, och som det redan påpekats blev det lite tragokomiskt med angreppen på annonserna. Samma personer som tyckte texten ”ställ dig på människornas sida” var nedvärdernade på de annonser som hade en palestininer på bilden, reagerade inte negativt när det var en israel på bilden. [...]

Problemet är att många Kristna fastnat i liberalteologiska villoläror där tron på evangeliet blir underordnad en dyrkan av den värdsliga staten Israel. Vad man egentligen gör är att man göder extremister på båda sidor. En ytterligare närmast bisarr effekt av dessa villoläror blir att de kristna palestininerna uppfattas som nån slags problem bara genom sin existens. Samtidigt så berör detta i högre grad lite äldre människor, medan yngre oavsett samfund ofta strävar efter ett bredare förhållningssätt och inte minst vill träffa och veta mer om våra kristna bröder/systrar i området.

En sak som stämmer är dock att det är svårare att komma ut i media med kritik mot andra aktörers MR-brott. Diakonia var exempelvis enda organisation i Sverige som föreslog att EU borde ställa krav på palestininerna i EU-förhandlingarna, en nyhet som endast ett fåtal tidningar tog upp, medan när Diakonia riktade samma krav på förhandlingarna med Isarel så blev det en stor nyhet.

Nästa vecka har Diakonia fått hedersuppdraget att vara med och ordna en studieresa för europeiska ledare inom bistånds och MR-organisationer för att just visa på de Israeliska perspektiven av konflikten och där vi exempelvis jobbar med Isareliska UD och militären. Det betyder inte att vi delar allt de säger, men eftersom Diakonia är en av de få aktörerna som har förtroende från både Israeliskt och Palestinskt håll (vi jobbar dock aldrig med Hamas) så kan vi också göra dessa sorters projekt.