Parad genom stan

Igår blev vi inbjudna av Global Focus, som vill få företagare att tänka mer klimatsmart, att komma på deras seminarium. Eftersom seminariet redan var i gång smög jag, Frida, in för att kunna ställa en fråga om hur de ser på rättviseperspektivet, medan Oskar och Cissi ställde sig utanför med klockdräkterna för att samla in namn. Var kul att både miljöpartisten och moderaten i panelen tyckte frågan var intressant och att de höll med om att de fattigaste inte ska behöva bidra.
På eftermiddagen mötte vi upp med svenska kyrkans unga och gick en klockparad genom innerstaden. Vi drog på oss mycket uppmärksamhet, eftersom vi ringde med våra väckarklockor och var åtta klockor med hattar på rad. Slutstationen var Almedalen, där miljöpartiets språkrör, Peter Eriksson, skulle hålla sitt tal. Miljöpartiet var det enda partiet som inledde med att sitt ungdomsförbunds ordförande fick hålla ett tal. Vi tyckte det var ett bra initiativ att även låta ungdomsförbundet tala i Almedalen!
Då detta var vår sista kväll tillsammans firade vi vår lyckade vecka med att äta ute på en god Italiensk restaurang. Det va sorgligt att vi nu splittras då vi haft så roligt tillsammans!!

Klockan klämtar i Visby

Sitter hemma vid datorn efter ännu en het dag i Almedalen. Som vanligt bjuder Gotland på strålande solsken och värmen i kombination med en nyss avnjuten middag (grillat) gör att man är ganska dåsig så här på kvällen men jag ska ändå försöka ge en rapport från dagen som gått.

Vi inledde med att delta i ett seminarium anordnat av Bilda. Vi diakoniaaktivister gjorde ett bejublat inhopp där vi berättade om vårt ideella engagemang, vad vi gjort under våren och lite om Countdown to Copenhagen. Kan glädja Örebrogruppen med att berätta att vi visade upp er film från sångaktionen vilket givetvis bemöttes med rungande applåder från en helt klart inspirerad publik.

Sedan var det dags för klockspel i Domkyrkan. Ett specialkomponerat stycke framfördes av klocktornet (eller vad säger man? Klockaren kanske...) Jaja, det handlade i alla fall om att klockan klämtar för oss här på jorden om vi ska hinna minska våra växthusgasutsläpp i tid. Ärkebiskopen var där och talade och han avslutade med att fråga publiken om klockspelet ringde ut vår tid här på jorden eller om kanske den sista tonen var en ton av hopp?

Efter klockspelet var vi på ett Diakoniaseminarium, även här med medverkan från ärkebiskopen. Seminariet avslutades med paneldebatt med bland annat miljöpartiets språkrör Peter Eriksson.

På kvällen hade jag den stora äran att få bjuda Julia, Cissi och Frida på middag hemma i trädgårdsmöbeln. Kändes som lite välbehövlig avslappning och en bra avslutning på ännu en lyckad dag i Almedalen!

/Oskar

Tck tck tck och Reinfeldt i Visby

I morse såg dagen ej så hoppfull ut då vi möttes av en regnskur på vägen in mot ringmuren… men innehållsrik blev den.

På förmiddagen fick vi inbjudan till en aktion med kampanjen ”tck tck tck” för att uppmärksamma att Sverige går in i ordförandeskapet i EU just idag. Med gråa overaller och Reinfeldtmask gick vi ut på stan och såg allmänt förvirrade ut. Just så förvirrade som vi tycker ledarskapet är angående klimatfrågan. Det var väldigt varmt och svettigt bakom masken men roligt med all uppmärksamhet det gav.

Under eftermiddagen hann vi cykla för att få en skopa glass, slumra en stund i solen och dricka rättvis juice. Allt detta för att orka med att samla in så mycket namn som möjligt under kvällens partiledartal. Mitt i vimlet av folkmassan i Almedalen stod självaste talaren i egen hög person; Mona Sahlin. Jag var lite nervös men tog mig mod att gå fram och fråga om en underskrift. Hon tyckte att det var BRA mål vi hade men kunde ej av principskäl skriva under. Det räckte för mig. Just nu lyssnar jag på hennes tal och hoppas på ett tal där miljöfrågan är i fokus. Kvällen tar absolut inte slut här. Visby är full av aktiviteter en kväll som denna.

Hett i Almedalen

Känns som vi redan börjar bli varma i kläderna här på Almedalsveckan och namnunderskrifterna till Countdown to Copenhagen fortsätter att rulla in. Härligt! Vår aktivisttrupp förstärktes idag av Oskar från Jönköpingsgruppen, som själv är gotlänning. Känns som en resurs, då vi vimsat bort oss innanför ringmuren ett antal gånger... =)


Dagen började med att lyssna på en debatt om hur näringslivet med flera bemöter klimatfrågan. Spännande att se hur så många olika typer av företag, myndigheter och andra organisationer har börjat tänka i de banorna, för klimatfrågan är het här i Almedalen!
Vi passade på att gå på teaterföreställningen Bitterfittan Airlines, som tog upp frågan om jämställdhet i relationer och i samhället. Var enligt mig klockren. Denna heta dag unnade vi oss ett dopp i havet, vilket var isande men uppfriskande, innan vi fortsatte att samla in namnunderskrifter i klockkostymerna. Får mest positiv respons, men vissa underskrifter får man kämpa för.
Vi höll till vid den stora scenen och lyssnade på Maud Olofssons tal och även hon lyfte upp frågan om jämställdhet och poängterade att klimatfrågan är enormt viktig. Så har varit ett återkommande tema idag, vilket både jag och resten av diakoniaaktivisterna har uppskattat.

Ska nu ladda inför ännu en kul och lärorik dag här i Almedalen!

Första dan i Almedalen

Jag var förväntansfull att vara här men lite osäker på vad jag skulle vänta mig. Vilka skulle vara där? Vad pratar man om? Vad har man på sig?
Med mig var Cissi från Stockholmsgruppen som visade sig vara en Almedalsveteran så hon skingrade dimman. Sent på natten anslöt Frida från Jönköpingsgruppen.
I morse strålade solen och gav vi oss ner på stan och var med på Diakonias seminarium om Kapitalflykt. Penny från Diakonias kontor presenterade en rapport om det och sedan diskutera några politiker och Sidas generalsekreterare. Kapitalflykt är verkligen en viktig fråga för utveckling som inte uppmärksammats särskilt mycket. Hoppas att det blir mer av det nu.
Efter det drog vi på de snygga klockkostymerna och gick omkring i hamnen och samlade namnunderskrifter för Diakonias klimatkampanj. Jag och Cissi blev även intervjuade av finsk tv.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag blev utfrågad om klimat i internationella heta stolen. Han var helt överens med oss om att finansiering för klimatfinansiering ska göras utöver biståndsbudgeten. Härligt! Hoppas att han kan övertyga resten av alliansen om det också!

Vår första Almedalsdag kan sammanfattas med sol, massor av seminarier att försöka välja bland, intresserade människor och ganska många stora, lurviga varma hundar.

Dagen är inte slut – ikväll ska vi gå på Rättvisemärkts mingel och smaka på goda schyssta snacks…

Tror du på mänskligheten?

Jag har för första gången varit i Stockholms konserthus! Inte särskilt märkvärdigt kan tyckas. Och nej, det är det faktiskt inte. Inte alls, om jag ska vara ärlig. Men tillfället som förde mig dit var sannerligen märkvärdigt. Häftigt och känslosamt. Glädjande och förhoppningsfullt.

Som numera Diakonia-anställd fick jag chansen att överta en biljett till utdelningen av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, ALMA-priset. Och anledningen till det var att pristagaren var Tamer Institute, en av Diakonias partner i Palestina, så några på kontoret hade fått inbjudningar. Tamers barnlitteratursprogram fyller en mycket betydelsefull roll i ett samhälle där våld är vardag. Genom översättning och distribution av barnböcker på arabiska, läs- och skrivgrupper och mycket annat får de palestinska barnen chans att möta en annan värld. En värld utan bomber och granater. Pippi, Mio min Mio och Alfons har hittat hem även på Västbanken och i Gaza.

Det var en häftig känsla att sitta mitt bland personer som varit med och startat upp verksamheten och stöttat den till att bli vad den är idag. Stoltheten och glädjen var påtaglig. Glädjen för deras skull, för att ett litet barnboksprojekt har vuxit så pass att de där och då fick ta emot världens största barnlitteraturpris. Men också min egen glädje och stolthet över att få arbeta åt en sådan fantastisk organisation som kan göra detta möjligt. En organisation som faktiskt gör skillnad.

En av kvinnorna som tog emot priset ursäktade sig för att hon ville läsa upp något som kanske inte var riktigt passande. Och så läste hon en dikt skriven av en 13-årig palestinsk tjej. Den var skriven på ett så moget och vackert sätt att jag förvånades över att författaren var så ung. Ja, den var vacker, men också sorgsen och grym.

En strof löd: I no longer believe in humanity.

13 år gammal. Och redan tappat tron på mänskligheten. Då är det något fel på världen. Allvarligt fel.

Tamer Institute kan inte bringa fred i Israel och Palestina. Men de kan i alla fall ge barn verktygen för att kunna uttrycka de känslor som bubblar och rör om i deras själar. Och inte minst stimulera deras fantasi.

När jag tänker efter tror jag faktiskt inte att det går att förgöra människor som har fantasin nära till hands.

Klockan bara rusar fram

Löparfesten Vårruset turnerar nu landet runt, den 26 maj var det Stockholms tur att vara värd och hela 15000 tjejer samlades. Vi i Stockholmsgruppen tog naturligtvis tillfället i akt, gled i våra kära klockdräkter och spred ut oss över startområdet.

Att springa klädd så här var helt klart en ny upplevelse. Det är inte allför lätt att röra sig genom folkhav när man är dubbelt så bred som i vanliga fall. Ska man springa om någon blir det till att springa i sidled för att kunna passera. Att använda armarna gick ju inte heller, så nog tog det mer i benen än vad jag hade tänkt mig, tur att klockorna inte väger mer! Men här klagas inte, jag slapp ju frysa i alla fall, och var så varm och go om magen hela loppet!

Efter målgången varvade vi picknick med att traska runt och samla namnunderskrifter. Många glada och intresserade skrev gärna på, bland dem både Peter Siepen och Blossom Tainton. Dessutom lyckades vi få Peter Siepen, som var konfrancier för evenemanget, att läsa upp vårt budskap i högtalarna – snacka om bra! Mycket bra aktion – nöjd var ordet (trots en del träningsvärk dagen efter)!

(Skriven av Sara Wallin publicerad av Ellie)