Ge pengar till välgörenhet - gratis!

Här är lite tips för dig som vill ge till välgörenhet men inte har några pengar att ge:

- Använd sökmotorn Growyn istället för Google. Ju mer du använder Growyn desto mer pengar ger Growyns annonsörer till Naturskyddsföreningen och Barnens Regnskog. Sök dig till en bättre miljö!

- Spela spel på Freerice.com. På Freerice finns spel som tränar dina kunskaper i geografi, engelsk grammatik, historia etc. Varje gång du svarar rätt på frågorna fylls en skål på med ris. När du spelat klart kommer sponsorerna bidra med så mycket pengar att några får äta så mycket ris som du spelat ihop. Spela dig till en mättare värld!

- Gå in och klicka på The Hunger Site eller Klimatbalans. Det är precis samma princip här: ju fler som besöker sidan och klickar på knappen, desto mer pengar ger sponsorerna till välgörenhet. Tar inte mer än tre sekunder och är helt gratis. Klicka dig till en bättre värld!

Är Diakonia en pro-palestinsk organisation?

Så fort en biståndsorganisation blandar sig i politiskt uppstår arga reaktioner. Man tycker att hjälporganisationer bara ska ägna sig åt att hjälpa de fattiga, inte ställa sig frågan ”varför är folk fattiga?” och försöka påverka politiker att fatta beslut från de fattigas perspektiv. Om en biståndsorganisation sysslar med sådant får den mycket skit för det.

Diakonia är fast övertygade om att man måste försöka ändra på förtryckande och fattigdomsskapande system om man är en organisation som bekämpar fattigdom och förtryck. Därför har man flera gånger kritiserat myndigheter och militärer när de förvärrat situationen för fattiga människor. Inte minst i mellanöstern. För inte så länge sedan kritiserade den israeliska NGO-monitor Diakonia för att vara israelfientlig och bara ta palestiniernas part i konflikten. Liknande saker har jag hört från flera sionister, både judiska och kristna.

Allra senast hörde jag detta från en kommentar på bloggen Dessa mina minsta bröder, en blogg som uppmärksammar palestiniernas, och särskilt de kristna palestiniernas, situation och manar till fred i Mellanöstern. På blogginlägget ”Kristen extremism” skrev signaturen Hans:

Diakonias osmakliga kampanj om att Ta ställning för människorna [dvs. Var går
gränsen?, min anm.] sågades brett i Sverige.
Kampanjen antyder att man
inte ser israelerna som människor, eftersom den så tydligt tog ställning för det
palestinska och arabiska våldsbudskapet, och mot Israels rätt att existera i
säkerhet.
Diakonia är idag altmer marginaliserad och alltfler kyrkor vill
lämna eländet.

Joakim Wohlfeil som jobbar på Diakonia svarade på den kommentaren:

Diakonia gör inget som inte våra ägare (5 svenska frikyrkor) bett oss om, när det gäller kampanjen ”Vart går gränsen”, så beslutades uppdraget först enhälligt av vår styrelsen där alla berörda samfund ingår. Inget samfund har varit missnöjt med utfallet.

Kampanjen blev för övrig en stor succe. De 2-3 personer som hörde av sig och sa de skulle sluta ge pengar till Diakonia, visade sig vara samma namn som brukar höra av sig till biståndsorganisationer och säga man skall sluta ge pengar när man säger nåt om Israel som de inte gillar, ingen av dessa har tidigare varit givare. Däremot tillkom det många nya givare.
Ca 25 personer reagerade negativt på kampanjen och skrev brev till både kyrkor och tidningar. Av dessa var det ett 10-tal som tyckte kapanjen var för Pro-israelisk och tyckte den hade för lite fokus på palestininernas historia, ca 15 tyckte istället den var för pro-palestinsk.
Det kan vara värt att nämna att flera av de som hade velat ha en mer pro-israelisk kampanj var rasister med kopplingar till ex. Sverigedemokraterna som menade att man skulle stödja Israel så inte muslimerna snart tar över Europa….

Så, nån ”sågning” finns nog mest i vissa skribenters fantasi, och som det redan påpekats blev det lite tragokomiskt med angreppen på annonserna. Samma personer som tyckte texten ”ställ dig på människornas sida” var nedvärdernade på de annonser som hade en palestininer på bilden, reagerade inte negativt när det var en israel på bilden. [...]

Problemet är att många Kristna fastnat i liberalteologiska villoläror där tron på evangeliet blir underordnad en dyrkan av den värdsliga staten Israel. Vad man egentligen gör är att man göder extremister på båda sidor. En ytterligare närmast bisarr effekt av dessa villoläror blir att de kristna palestininerna uppfattas som nån slags problem bara genom sin existens. Samtidigt så berör detta i högre grad lite äldre människor, medan yngre oavsett samfund ofta strävar efter ett bredare förhållningssätt och inte minst vill träffa och veta mer om våra kristna bröder/systrar i området.

En sak som stämmer är dock att det är svårare att komma ut i media med kritik mot andra aktörers MR-brott. Diakonia var exempelvis enda organisation i Sverige som föreslog att EU borde ställa krav på palestininerna i EU-förhandlingarna, en nyhet som endast ett fåtal tidningar tog upp, medan när Diakonia riktade samma krav på förhandlingarna med Isarel så blev det en stor nyhet.

Nästa vecka har Diakonia fått hedersuppdraget att vara med och ordna en studieresa för europeiska ledare inom bistånds och MR-organisationer för att just visa på de Israeliska perspektiven av konflikten och där vi exempelvis jobbar med Isareliska UD och militären. Det betyder inte att vi delar allt de säger, men eftersom Diakonia är en av de få aktörerna som har förtroende från både Israeliskt och Palestinskt håll (vi jobbar dock aldrig med Hamas) så kan vi också göra dessa sorters projekt.

En uppmuntran...

Jag vet att det kan kännas tungt ibland att försöka påverka människor i sin omgivning, det känns som att det inte går att göra några större förändringar. Därför kan det behövas lite uppmuntran och bevis på att det går att göra saker.

Jag spenderar höstterminen i England, närmare bestämt på University of East Anglia utanför Norwich och vad är det då som man kan inspireras av här?

Jo, bland annat att:

-Norwich är en rättvisemärkt stad, man kan tycka vad man vill om det, men Fairtrade-loggan syns ofta och i många olika sammanhang –det är mycket lättare att köpa rättivemärkta varor i England än i Sverige.


-man får rabatt i vissa affärer om man har med sig en tygkasse att stoppa varorna i och inte tvingas använda miljöfarlig plast!



Och studenter på UEA har lobbat för rättvise- och internationella frågor en längre tid vilket resulterat i att:

-Universitetets affärer och caféer säljer så mycket rättvisemärkt och ekologiska varor som möjligt, det innebär allt från matvaror och kläder till pappersmaterial.

-Nestlé-produkter säljs inte alls i affärer och caféer på campus eftersom de anses vara producerade på oetiska grunder.

-studentkorridorerna runt campus tävlar om vilka som kan spara mest energi och vara mest miljövänliga.

(Förutom det som nämnts ovan så har såklart skolan också en miljöpolicy om t.ex. energisparåtgärder och återvinning mm.)

Allt detta alltså tack vare att studenter och andra har varit ihärdiga och jobbat för frågor som de tycker är viktiga och därmed har de lyckats inspirera andra! Imponerande eller hur?!

Det går att genomföra förändringar!

/Karin


Självklart finns det även mycket annat kvar att göra här för en bättre och rättvisare värld, så även här har engagerade människor nåt att förändra!

Inspirerande aktivisthelg

I helgen var ett 40-tal aktivister från runt om i landet på plats i Stockholm för att bli informerade, inspirerade och aktiverade av varandra, några på kontoret och några utifrån. Gamla veteraner blandades med många nya och några mittemellan gamla aktivister. Vi fick leka och lära känna varandra och brainstorma och utforma ideér till aktioner, workshops, insändare och insamlingsarbetet. Vi fick gå på (mestadels) intressanta seminarier i ABF-huset om klimatförändringarna och ta del av förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet av vår vän från svenska kyrkan. Dessutom förbereddes och inspirerades vi inför vår egen insats med Count Down to Copenhagen-gänget under Köpenhamnsmötet. En mycket lyckad helg! Tack alla som var med! På återseende i Köpenhamn :)

Kräv rättvisemärkt elektronik!

Den 4 september publicerades en insändare som jag skrivit i DN där jag hänvisade till en artikel i Södra Afrika (OBS: länken visar bara en del av artikeln) som handlar om att kassiterit, kobolt och andra mineraler och metaller bryts av tvångs- och barnarbetare som knappt får någon lön i livsfarliga gruvor i östra Kongo och omkringliggande länder. Inte nog med det: Mineralfyndigheterna är den främsta anledningen till de otaliga krig i regionen som har skördat flest offer sen andra världskriget jämfört med andra konflikter. Lokala rebelledare och milisgrupper vill kontrollera gruvorna för att kunna sälja de dyrbara mineralerna och metallerna till – just det – oss. Kassiterit och kobolt är viktiga beståndsdelar när man producerar bärbar elektronik: Mobiltelefoner, laptops, digitalkameror, mp3-spelare o. dyl. Med andra ord: våra hi-tech-grejor bidrar till afrikaners lidande och död.
I min insändare uppmanade jag därför till att resurser ska spenderas på att identifiera varifrån metallen kommer ifrån när man producerar bärbar elektronik. Detta är svårt i dagsläget, det kongolesiska tennet som kommer från kassiterit smälts samman med tenn från t ex Brasilien som grävts fram under schysstare förhållanden. Men med ökad övervakning går det att spåra vilka mobiler och datorer som är garanterat fria från skit och som man kan sätta en fairtrade-logga på.

Ärligt talat trodde jag att jag mest skrek ut i tomma luften, jag har aldrig hört talas om några som krävt rättvisemärkt elektronik. Men nu har jag upptäckt att det finns fler än jag som uppmärksammat detta, bl a inga mindre än Sveriges Kristna Råd! Inför kyrkornas globala vecka som de anordnar 15-22 november har de startat en kampanj för rättvisemärkta mobiler.

De skriver några saker som jag inte visste innan, t ex att vi i Sverige köper 3 000 000 mobiler per år och att massor av de mobilerna inte återvinns, vilket är mycket farligt för miljön (en del av kampanjen går ut på att samla in massa mobiler för att återvinna dem).

Organisationen Global Reporting har också uppmärksammat frågan om rättvisemärkta mobiler, och internationellt finns organisationen Make IT Fair som brinner för den här frågan. Vi måste fortsätta uppmärksamma de miserabla förhållandena i Kongos gruvor – många personer känner inte till dem – så att rättvisemärkta mobiler och datorer blir verklighet en dag. Gud vet hur många av våra mobiler som bidragit till lidande. Eftersom 49 % av all världens kobolt finns i just Kongo är antalet förmodligen fruktansvärt högt.

Kvarnen 2009

Vi har varit med om göra Tämta, utanför Borås 8 gånger så stort. En ort på 300 har ökat med 2100 personer då SMU i Västra Götaland har haft distriktscoutlägeret KVARNEN.

Till en kvarn kommer spannmål som förädlas och lämnar kvarnen med nytt värde. Så hoppas vi att det också ska vara med lägret Kvarnen. Människor från olika håll träffas, lär sig, utvecklas. Man reser härifrån rikare både som Diakonia aktivist och som scout!















Vi har hållit i workshops dagligen under veckan som gått, totalt 8 varje dag.Vi har träffat fantastiska ungdomar som har på ett enkelt sätt fått simulera hur orättvis världen kan vara. Vi har diskuterat och kommit fram till grymma idéer på hur vi människor kan förändra. Borde vi inte alla, Reinfeldt med andra lyda scouters lag!

1 En scout söker sin tro och respekterar andras
2 En scout är ärlig och pålitlig
3 En scout är vänlig och hjälpsam
4 En scout visar hänsyn och är en god kamrat
5 En scout möter svårigheter med gott humör
6 En scout lär känna och vårda naturen
7 En scout känner ansvar för sig själv och andra

Ungefär det roligaste debattinlägget hittills

Guldbitarna i SVT:s tablåer är ofta kortfilmerna. De man bara råkar se utan att man hade planerat det. Och som ger det där lilla extra åt tillvaron. Som den som gick nyss: Vänstra med ansvar.com (eller cheatneutral.com), det roligaste inlägget i klimatdebatten jag sett och hört på länge. Den går som följer:

2 killar startar en hemsida: Cheatneutral.com. Den går ut på att man kan betala dem för att man är otrogen, så går de pengarna till en som är trogen. På så vis ökar inte den totala mängden otrohet i världen och man kan sluta ha dåligt samvete.

Korkad tycker alla, naturligtvis. Så kan man ju inte göra.

Grejen är bara att det redan görs. Fast inte när det gäller otrohet, utan koldioxidutsläpp. Betala för dina utsläpp (otrohet) för att någon annan, någon annanstans inte ska släppa ut (vara otrogen). Men där höjs inga ögonbryn och ingen viskar "idioter", lite subtilt. Det är tydligen ok.

Men vi kan inte köpa oss ur klimatkrisen. Vi kan inte fortsätta med vår koldioxidbaserade livsstil och dämpa våra dåliga samveten genom att betala andra för att kompensera för dem. Det håller inte, det fattar ju en 3-åring. Vi behöver politisk vilja och handling. Vi behöver människor som sätter press på politikerna att fatta de rätta besluten.

I dagarna tog regeringen Reinfeldt över ordförandeklubban i EU. Upp till bevis, Reinfeldt. Upp till bevis.