Den optimala hållbara konsumtionen

Nu ska jag konsumera på ett hållbart sätt. Jag ska köpa julklapp till min syster. Det är verkligen tidigt att köpa julklapp men det beror på att vi ska använda den redan i början av november. Funderar på att försöka konsumera hållbart överlag när det gäller presenter framöver.
Jag ska köpa en danskurs till oss så att vi kan skaka loss när min syster hälsar på. Jag tror att det är en present som är vänlig mot miljö, människor och klimat. Varför:

Det är ingen pryl som kan ha tillverkat av något ämne som skadar naturen.
Det är inget som transporterats = inga koldioxidutsläpp.
Den kräver inte massa onödiga, miljöfarliga förpackningar eller omslagspapper som man ändå slänger sedan.
Den ger lön till en danslärare och några musiker, men troligen ingen stor vinst som går till någon rik knösus.
Man blir glad av att dansa!
Man bränner några kalorier också!
Lokalen har ingen airkondition = ingen överdriven energiåtgång + det blir varmt och känns lite som om man var i något varmt afrikanskt land!
Man kan åka dit med cykel eller kollektivtrafik = inga onödiga avgaser smutsar ner stan.

Summa summarum, den ultimata hållbara miljö- och människovänliga presenten, tror jag.

Fundera över vad du brukar ge folk i present. Ger du bort en massa koldioxidutsläpp, eller besprutningsmedel, eller dåliga arbetsvillkor till dina vänner och familj? Inte så snällt, kanske!
Det finns schyssta alternativ – köp rättvisemärkta rosor, eller varför inte plocka en egen bukett vid vägkanten. Tillverka egna kort av miljövänligt papper. Köp rättvise- och kravmärkt choklad eller snygga ekologiska kläder. Det finns massa olika märken nu! Eller gör som jag, ge en upplevelse som ni gör tillsammans.

Kom ihåg - det bästa du kan ge är vänskap, kärlek och en kram!

Diakonia på Crossnet

Nästa vecka kommer Crossnet att ha tema: världen. Det kommer då att finnas en liten artikel som kommer handla lite om Diakonia. Detta händer genom en intervju som skedde efter att jag blivit uppringd av en kille som kommit i kontakt med Diakonia genom att vi varit och undervisat på StepOut-kurs. Man kan redan nu gå in på crossnet.se och klicka sig fram till tema-sidan. Men det är alltså först nästa vecka som Diakonias namn kommer synas där.

Vi kräver insyn!

Världens första Diakonia-Uppsala-aktivistgrupps-aktion har nu genomförts! Igår eftermiddag stod några av oss utanför Naturkompaniet i Uppsala och delade ut informationsblad om hur svårt det varit för Rena Kläder att få något grepp om under vilka arbetsförhållanden Fjällrävens produkter tillverkas. Just igår släpptes nämligen en rapport om tre svenska klädföretags etiska arbete – en rapport Fjällräven inte velat delta i.
Tidigare på dagen hade Henrik, som genom Svenska Kyrkans Unga är engagerad i Rena Kläder och också var den som anordnade aktionen, varit inne på Naturkompaniet och överlämnat ett exemplar av rapporten samt en utdelningslapp. Själv funderade jag lite nyfiket vad de anställda i butiken tänkte när majoriteten av deras kunder just denna stund kom in i butiken läsandes på en liten lapp med rubriken ”Fjällräven Underkänt”…

Spännande under aktionen var att studera olika sätt att förmå förbipasserande att verkligen ta emot vår lappar. Minst tre olika stilar kunde konstateras:
- Stil 1: Le stort, placera sig på behörigt avstånd från den eventuella mottagaren och mycket artigt fråga ”Får jag ge dig en sådan här?” och försiktigt föra lappen i riktning mot personen. Underförstått budskap: ”Jag vill hemskt gärna ge dig en lapp och jag kommer bli jätteledsen om du inte tar emot den.” Resultat: Ganska bra!
- Stil 2: Le lite lagom, placera sig på den exakta punkt där mottagaren (i det här fallet finns inget val) tänkt ta sig förbi dig och väldigt hurtigt säga ”Varsågod!” samtidigt som lappen liksom snärtas fram. Underförstått budskap: ”Du kommer inte förbi utan att ta den, det blir smärtfriast för oss båda om du bara gör det.” Resultat: Också bra!
- Stil 3: Få ett telefonsamtal, placera sig bakom en stor blomkruka och föra ett samtal under i princip hela aktionen. Underförstått budskap: "Mina medaktörer är lite pinsamma." Resultat: Sådär.

100 lappar delades ut, några små korta diskussioner fördes och förhoppningsvis kan detta vara ett steg mot att få Fjällräven och andra företag att bli mer öppna för oberoende kontroller. Nästa gång du vill handla en sån där söt ryggsäck, passa på att fråga lite hur den egentligen tillverkats.

Ps. Läs mer och ladda ner rapporten på www.renaklader.org Ds.

VAR MED OCH FÖRÄNDRA VÄRLDEN!

Mikael är med i Diakonias aktivstgrupp. På bilden ser du hur han får ett tacksamhetsarmband av Diakonias partner som arbetar med konfliktlösning i Kenya.

Vill du också göra något åt läget i världen?

Välkommen till vår informationsträff om Diakonias aktivistgrupp i Stockholm 1 oktober 18.30

Diakonias aktivistgrupp inbjuder till information och engagemang

Kom till vår informationsträff och få reda på:
- Vad är Diakonia?
- Vad gör en aktivistgrupp?
- Hur kan vi påverka?

Välkommen den 1 oktober kl. 18.30!
Plats: Andreaskyrkan, Högbergsg. 31, T-bana Slussen

/Diakoniaaktivisterna Sthlm

För mer information om Diakonia och aktivistgrupper se www.diakonia.se.
För frågor om träffen kontakta Sara på saranillapersson@yahoo.se,
0709-82 15 17.

Regeringen tar biståndspengar till annat

Nu har regeringen presenterat sin budget och det visar sig att de kommer att "fuska" med biståndet.

Regeringen säger att de vill höja kvaliteten i biståndet, och det är så klart jättebra. Men hur ska det gå till när man fortsätter ta pengar ur biståndsbudgeten till annat?

En procent av Sveriges inkomster går till bistånd. Det är 32 miljarder. Av dessa tas 2,5 miljarder till flyktingmottagning och 500 miljoner till skuldavskrivningar.

Det är så klart otroligt viktigt att anvätta pengar till flyktingmottagning, jag är den första att skriva under på en human flyktingpolitik och bra villkor för de som söker asyl i Sverige. Men, för den sakens skull så kan man inte ta biståndspengar till det. De måste gå till att utrota fattigdomen, där det behövs som mest.
Skulderna ska också avskrivas men jag tycker att Sverige har råd att göra det utan att norpa av biståndsbudget. Det blir ju som att ge bistånd till oss själva, verkar konstigt för mig.

Fair fashion?

Igårkväll invigdes utställningen ""Fair fashion?" på Världskulturmuséet i Göteborg, en utställning om den globala klädindustrins baksidor. Några av oss från aktivistgruppen var där och kollade in modeshowen och lyssnade på rättvis spoken word-DJ. Personligen var jag inte särskilt imponerad av showen, blev mest bara irriterad på att tjejerna skulle vara så himla sexiga och killarna så coola (jag hoppas det fanns någon slags tanke med det, men jag tvivlar...), och att en av tjejerna envisades med att dra upp sin redan korta klänning alldeles för långt, stup i kvarten. Det jag däremot blev mäkta imponerad över var den massiva folkmassan som hade anlänt. Hela entrén till muséet var smockat med folk! Varhelst man kunde se minsta gnutta av "scenen" (som inte heller hade anordnats på bästa sätt, men strunt i det) stod och satt människor i långa rader. DET var imponerande! Det händer grejer på klädfronten, det kan man ju lungt konstatera. En utställning som för några år sedan förmodligen inte ens skulle bli av, eller gömmas undan på något litet alternativt museum någonstans, görs nu på ett av Göteborgs största museum och drar galet mycket folk. I like!

Mellanösterndag i Göteborg

Nyss hemkommen från en Mellanösterndag i Betlehemskyrkan, där delar av vår utställning nu befinner sig. Dagen kallades för Mellanösterndag, men handlade egentligen endast om Israel/Palestina, men inbjudna gäster från Bilda, SIRA (Swedish International Relief Association) som driver en skola i Betlehem för barn med inlärningssvårigheter, samt en palestinskfödd kvinna som nu jobbar på Lärarhögskolan i Stockholm. Vi var inte så många som var där och lyssnade, ca 25, men många verkade vara väldigt intresserade av och engagerade i Israel/Palestina-frågan. Medelåldern låg väl runt 50, så jag och Rebecca utmärkte oss inte bara pga våra Diakonia-tröjor. Jag blir alltid lika glad när jag inser att det faktiskt finns en hel massa engagerade 40-plusare också. Det är så lätt att tro att det bara är "vi unga" som vill förändra världen, när det mestadels bara är dom jag omger mig med.
Vi fick bra tillfälle att berätta lite om utställningen och om oss, vad vi gör och vilka vi är, och dom verkade gilla det vi gjorde. En äldre dam sa till mig att visst finns det hopp för världen när det finns så många engagerade unga. Definitivt!, sa jag och log.

Vi fick höra om många bra utbyten mellan Sverige och Palestina, som berörde mig. Desto mer ledsen blev jag när dom sa att möjligheterna för unga israeler och palestinier att träffas är desto mindre. Viljan finns där men hindren är många. Tanken på att det ibland är lättare för en palestinier att komma i kontakt med en svensk än med en israel gör mig så vansinnigt arg. Hur ska det kunna skapas fred om inte folk från båda sidorna får träffas och inse att dom på "andra sidan" är lika mycket människa som jag, inte bara terrorister eller ockupanter? Det finns dock undantag, t.ex. en organisation för föräldrar, palestinska och israeliska, som förlorat sina barn i konflikten. Sånt gör mig lika vansinnigt glad som jag förut var arg och gör att jag lätt kan stämma in i den äldre damens hoppfulla framtidstro.