(att vi valt varsin tonart att förgylla sången med kan vi förhoppningsvis träna bort till nästa års kampanjsång)
Det finns lika många möten med människor som historier att berätta från sommarens turné, men särskilt en tänkte jag lyfte upp här.
Under Frizon hade vi ansvar för en workshop i Världens tält, några av deltagarna ser ni på bilden ovan. Vi pratade om skatteflykt och skulle på ett pedagogiskt sätt leka att vi var "länder". Varje land fick själva fördela sina resurser, i form av 20 godisbitar, på olika områden. Plötsligt visade det sig att ett av länderna var ett rikt land medan övriga var fattiga länder. I smyg började det rika landet att plocka godis från de fattiga länderna och därefter godtyckligt ge tillbaka någon enstaka godis till ett "kulturprojekt" eller dylikt. Godis som togs från de fattiga länderna skulle symbolisera skatteflykt. Reaktionen från medspelarna som representerade de fattiga länder var plötslig: "Men hallå! Vad gör ni? Så kan ni ju inte göra." Förvirrat tittade medspelarna på lekledaren frågade "Får man verkligen göra så här?" Och svaret blev att ja, det får man tyvärr. Att skatteflykt är som ett spel där deltagarna spelar utifrån olika villkor blev märkbart tydligt. Och hur orättvist det är än tydligare. Som en deltagare uttrycket det: "Vad förnärmad jag blir!" Ser vi på riktigt hur orättvist det är, sporrar det oss att vilja förändra. Spelreglerna behöver ändras!
"Kom igen nu Anders Borg och bli vår Robin Hood!" I höst kommer finansministern än en gång få höra sången ljuda då vi lämnar över fotoalbumet från sommarens kampanj. Då vet att han också att vi är många som bryr oss om att få ett slut på skatteflykten!
Inlägg
