Anders Borg - bli vår Robin Hood!

Anders Borg – bli vår Robin Hood! Ge tillbaka skatten till de fattiga.

Det kommer vara Diakoniaaktivisternas budskap då vi i sommar beger oss ut på festivalturné med en utställning om skatteflykt. I en mer eller mindre portabel Sherwood-skog kommer människor kunna lära sig hur skatteflykt går till, varför det är ett hinder för utveckling, fixa Robin Hood-stilen till Anders Borg och fota sig till ett fotoalbum vi ska ge till finansministern i höst.

Beräkningar visar att fattiga länder förlorar ungefär 160 miljarder dollar varje år i rena skatteintäkter, på grund av att företag på olika sätt undviker att betala skatt. Hade pengarna istället satsats på fattigdomsbekämpning skulle de kunna rädda livet på 350 000 barn som idag dör före fem års ålder på grund av fattigdom.

I och med finanskrisen har världens politiker börjat få upp ögonen för problemen med skatteflykt. USA röstade 2010 igenom en lag som syftar till att öka insynen i företagen och på så vis försöka minska skatteflykten. Den har dock inte börjat implementeras ännu och stora oljebolag försöker försena processen. 

Ett liknande direktiv är också på gång inom EU, som beräknas röstas igenom i EU senare i höst. Det är ett oerhört viktigt steg på vägen. Men som EU-förslaget ser ut just nu kommer det inte vara tillräckligt för att stoppa skatteflykten. Det gäller till exempel inte alla sektorer utan endast skogs- och utvinningsindustrin. Dessutom kräver inte lagen att företagen redovisar all den finansiella information som behövs för att stoppa skatteflykten. Därför vill vi uppmana och peppa svenska politiker att göra mer. Därför vill vi att Anders Borg tar på sig hatten och blir vår Robin Hood!

Under sommaren kommer Diakoniaaktivister besöka Peace & Love, Almedalen, Urkult och Frizon. Håll utkik här på bloggen för att läsa mer om våra äventyr!

Vill du också vara med oss att bekämpa skatteflykt? Gå då in på Finn skatten och släng iväg ett mejl till Fredrik Reinfeldt.

Vad är skatteflykt och varför är det ett problem för fattiga länder? Läs mer här.

Internationella dagen för FN:s fredsbevarare

Idag är det den internationella dagen för FN:s fredsbevarare med temat "fredsbevarande och partnerskap". I nuläget finns cirka 120.000 fredsbevarare som jobbar för Fn. De blå hjälmarna består av både kvinnor och män. Idag hyllar FN:s generalsekreterare Ban Kin Moon även de 112 fredsbevarare som förlorat sina liv under sina fredsbevarande tjänster år 2011. Det internationella samfundet anser att det är viktigt att erkänna de arbete och uppoffringar som gjorts av fredsbevarare runtom i hela världen.

 
I Kongo-Kinshasa befinner sig 18.000 fredsbevarare sedan år 1999. Trots utplaceringen av soldaterna så har MONUSCO (FN:s fredsbevarande styrka i Demokratiska Republiken Kongo) fått mycket kritik när det gäller de pågående väpnade konflikterna i Kivuprovinsen, en konflikt som pågått i över ett decennium och som dels under år 2008 var ett mycket uppmärksammat ämne i media, det skrevs särskilt mycket om de massiva våldtäkterna mot civila i området (Något som tyvärr än idag sker i de östra delarna av Kongo i Kivuprovinsen).

 MONUSCO:s militära talesman Mactor Diop menar att fokus bör riktas mot insatser som görs av fredsbevararna och Kongos försvarsmakt i kampen mot beväpnade grupper. Vidare jämför han Afghanistan med Kongo och menar att Afghanistan som praktiskt taget är tio gånger så litet än Kongo-Kinshasa har i nuläget 20.000 fredsbevarare på plats medan Kongo-Kinshasa enbart har 18.000 fredsbevarare. Diop förklarar vidare att bristen på fredsbevarare i Kongo leder till att väpnade grupper passar på att kränka de mänskliga rättigheterna i de områden där säkerhetsstyrkorna inte finns.
 
  Något annat som är viktigt att ta upp är att det inte är alla människor i Kongo-Kinshasa som har koll på vad MONUSCO:s arbete går ut på, därför är det extra viktigt att organisationen har en bra kommunikation med civilbefolkningen!

Anders Borg - bli vår Robin Hood!

Sommarkampanjen tjuvstartade i fredags morse utanför Riksdagshuset då ett gäng aktivister samlades för att sjunga om skatteflykt för Anders Borg. Finansministern skulle på ett möte med EU-nämnden för att prata om frågan inför den kommande omröstningen i EU-parlamentet. Aktivister från Uppsala och Stockholm tog tillfället i akt för att peppa ministern att göra mer i frågan!

Vi hade precis samlats på Mynttorget när Anders Borg kom gåendes, och lite tagna på sängen av hans tidiga ankomst lyckades vi ändå få på några hattar och köra vår ramsa:

”För att fattigdomen ska få ett slut
måste du lägga ner mer krut,
på att stoppa skatteflykt
- pengar som rika länder knyckt,
för ett värde tio gånger mer
än det bistånd vi ger!”

Borg lyssnade på hela ramsan leendes innan han gick in på mötet. Mer förberedda var vi däremot när finansmarknadsminister Peter Norman kom gåendes och han fick höra hela vår fina Robin Hood-sång! Detta fick även övriga riksdagsledamöter som skulle på mötet bl.a. Anna Kinberg Batra.

Kolla in ramsan här

Och kika på DN bloggen: Epsteins STHLM

Ät upp maten!

Det första tema som stockholmsgruppen tog sig an under vårterminen var matsvinn.

Efter att ha läst på om ämnet och diskuterat aktionsstrategi tryckte vi upp material och hörde av oss till några butiker för att höra om de var intresserade av att ha oss stående i deras foajé för att informera kunderna om hur mycket av den mat de bär hem från affären som enligt statistiken hamnar i soporna.

Den butik som tackade ja till erbjudandet var Coop Forum i Bromma Blocks. Lördag den fjortonde april var vi därför ett gäng som trotsade snön som tycktes falla ihärdigare än någonsin just den dagen och åkte ut till butiken iklädda våra Diakonia-tröjor.

Väl på plats dukade vi upp kaffe som vi kokat och tagit med oss och kakor som några av oss aktivister bakat. En aktivistträff hade vi ägnat åt att tillverka magneter med tips på hur vi med enkla medel kan ta till vara på den maten vi köper. Dessa, och flygblad med information om hur mycket mat som faktiskt slängs, delade vi ut till de kunder som passerade oss under förmiddagen.

Trots att många kunder tycktes ha bråttom var det många som stannade för att ta en kopp kaffe och prata om varför vi slänger så mycket mat och vad vi kan göra åt saken. Många som inte hade tid att stanna och prata fick ändå information att ta med sig och begrunda hemma.

För att kunderna redan på långt håll skulle se vad aktionen ville förmedla hade vi byggt upp en liten installation med intentionen att illustrera hur stor del av maten vi köper hem som hamnar i soptunnan.

Sammanfattningsvis upplevde vi att det här blev en trevlig aktion och att den inte krävde mer jobb att genomföra än att vi skulle kunna tänka oss att göra om den i en annan butik. Ämnet kommer att forstätta vara aktuellt och tåls att tas upp fler gånger!

Vi får inte glömma att tacka också

Det har varit riksstämma och ungdomsmöte i Vännäs. 300 kristna ungdomar på en och samma plats. Ett perfekt forum för Diakonia att synas och höras på. Därför fick jag åka till Någonting större, som aktivist, och stå i montern i matsalen samt hålla i en workshop med den lilla, nätta rubriken "Förändra världen". Workshopen drog ett 20-tal personer; från de yngsta tonåringarna till unga vuxna. En härlig skara människor, som alla visade engagemang i och intresse för att förändra världen. En härlig skara människor - som jag snabbt fick förstå aldrig hade hört talas om Diakonia. Följande frågor poppade upp från de yngre tonåringarna strax innan vi skulle börja:

- Vad betyder Dikonia?
- Har det något med diakoner att göra?
- Vad är en diakon?

Jag blev något mållös. Jag har nog aldrig ens funderat över varför Diakonia heter just Diakonia. Och vad är en diakon egentligen? Mitt spontana svar blev efter lite hummande och mumlande "ööh, typ en kristen kurator". Alltså en människa som hjälper en annan människa. Utifrån det drog vi slutsatsen att Diakonia heter som det heter för att det är människor som hjälper människor. Vilket ju vore en ganska logisk slutsats, eller hur? Speciellt med tanke på vår slogan: Människor som förändrar världen.

I denna fantastiska skara tonåringar fanns bland annat Edith med pigga ögon och en gul godisklubba i munnen. Hon hade kommit till workshopen för att hennes vänner hade gått dit. Hon hade aldrig tidigare hört talas om Diakonia. När jag frågade hur det kan komma sig att det fortfarande finns så många människor som lever i fattigdom räckte hon försynt upp handen och svarade enkelt:

- För att det är ojämt fördelat?

 Ja, precis så är det (plus att vi lever i en värld med komplexa system och korrupta människor)! I slutet av workshopen, när jag frågade om det fanns några funderingar efter det vi pratat om, räckte samma, fina tjej upp handen igen.

- Vi kan be för allt det goda som görs, sa hon och log det raraste leende jag sett på länge! Så sant. Det sker ju faktiskt otroligt mycket gott, tack vare Diakonia och människor som förändrar världen. Det är värt att komma ihåg - och att tacka Gud för!

Emma Färdeman
Göteborgsgruppen

I lördags träffades diakoniaaktivisterna i Lund på Mårtenstorget för en insamling till Diakonia! Det bjöds på gott kaffe och otroligt goda kakor! Tack till er som baka! Regnigt var det denna gråa dag men vi trotsade vädret och gick till och med en runda för att försöka få fart på insamlingen! wohoo! (Måste säga att rundan gick ganska snabbt då regnet bestämde sig för att ösa ner just då!). Vi fick ändå in en del och känner oss nöjda med dagen! Ha en härlig Valborg diakoniaaktivister! (Hoppas på bra väder!!!)  

Svenska vapen dödar

I fredags (20 april) dödade jag fem personer - fem gånger om! Som tur var uppstod de varje gång och kunde fortsätta gå, andas, skratta och leva. Så är det inte när det är på riktigt, där borta, någonstans där vi inte kan se det. I länder där människor alltför ofta ligger täckta av vita lakan mitt på gatan. Länder som köper vapen av Sverige.

När jag gick på Liljeholmens folkhögskola fick jag bekanta mig med begreppet “att lära med kroppen”. Då handlade det om att fasta. Nu skjöt jag på folk. Inte på riktigt, men ändå. Bara att sikta på jämnåriga, att se deras kroppar genom ett litet hål ovanpå leksaksgeväret jag höll i, fick mig att reagera. Det kändes så fel. Så otäckt. Är det så här det är? 

Vapen skulle inte få finnas, om jag fick bestämma. Och då har jag aldrig personligen behövt uppleva krig, eftersom jag lever i ett land där det har varit fred i över 200 år. Samtidigt är detta fredliga land störst i världen (per capita) när det gäller vapenexport (!) Ingenting att skryta med direkt...
För att uppmärksamma det här och för att väcka något slags engagemang och opinion i frågan anordnade vi aktivister, tillsammans med Kristna Freds, en så kallad Die-In på Kungsportsplatsen i Göteborg. Mitt på stan en fredagseftermiddag. Mitt i hem-efter-jobbet-nu-är-det-helg-rusningen. Några sprang förbi. Andra stannade. Några tyckte vi var mer eller mindre knäppa. Andra stöttade oss och kom med uppmuntrande kommentarer. 

Vi symboliserade alltså svensk vapenhandel genom ett tyst rollspel där åskådarna fick följa ett vapen från tillverkare till militär via en svensk och en utländsk statstjänsteman. Sedan skjöts det på statister, som föll ihop och blev täckta med vita lakan av en sjuksköterska. 

Denna aktion följdes upp av en temakväll i Betlehemskyrkan på måndagskvällen med rubriken “Varför vapen?” Ett 50-tal personer kom. Det blev fika, livemusik av vår egen Johan Landström, föredrag av Martin Smedjeback - ickevåldsutbildare och engagerad i svenska fredsrörelsen - samt samtal och diskussion om svensk vapenexport. En fråga som diskuterades var huruvida Sverige egentligen behöver en vapenindustri och ett försvar över huvud taget.
  
De som närvarande under kvällen var eniga om att någonting behöver göras: Sverige kan inte fortsätta sälja vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter och stödjer diktaturer! Därför skrevs det under kvällen på två namninsamlingar: en för Kristna Freds och deras engagemang i Arms Trade Treaty, samt Svenska Freds missförtroendeförklaring mot svensk vapenexport.
  
Under kvällen samlades det även in pengar till Diakonias arbete i Burkina Faso. Det var med glädje och tacksamhet vi kunde sätta in 836 kronor på Diakonias katastroffond!

Ett stort till alla som på olika sätt deltog under de två evenemangen!
Det är människor som förändrar världen!

Emma Färdeman,
Göteborgsgruppen