Det där med handel, ja...

Igår sände SVT:s Korrespondenterna ett program om svensk utrikeshandel, och frågan om handel kan bedrivas till vilket pris som helst. Är det rätt att bedriva handel med diktaturer som är kända för sina kränkningar av de mänskliga rättigheterna? Programmet visar handelsminister Ewa Björling som är på promotingresa till Libyen tillsammans med några svenska företag. Svenska Rymdbolaget är ett av dem, som är lite sugna på att sälja luftburen övervakningsutrustning till den libyiska regeringen, så de bättre ska kunna övervaka flyktingarna som försöker fly till Europa från deras stränder. Snällt av dom. Och Ewa lovar hjälpa dem med direktkontakter till den libyiska militären. Snällt av henne.

Ju längre programmet håller på desto mer står det klart för mig att trots att de är på samma resa så verkar inte handelsministern och företagen vara särskilt överrens om vem som ska sköta vad. Björling tycker att det är bra att svenska företag etablerar sig i diktaturer eftersom de är så bra när det gäller mänskliga rättigheter. Jaså, Ewa? Det hade jag ingen aning om. För lite senare i programmet säger Mattias Sjöborg, VD:n för det svenska investmentbolaget Plena Capital: "Vi håller på i en helt annan division. Vi sköter våra bolag och vad dom gör uppe på politisk nivå det är nåt helt annat." Med andra ord: det där med mänskliga rättigheter, det är politikernas jobb. Det kanske är en befängd tanke, kära handelsminister Björling, men om du nu tycker att svenska företag är så himla "bra på mänskliga rättigheter" - hade det inte då varit åtminstone lite smart att haft med något av de företag du pratar om på resan, som faktiskt ser det som en del i sitt uppdrag att främja de mänskliga rättigheterna? Och inte företag med herr Sjöborg i spetsen, som skuffar över det ansvaret på politikerna. Bara en tanke...

Nej, för mig står klart att Björling är naiv och Sjöborg efter sin tid. Sjöborg verkar inte ha fattat att man som företag faktiskt har ett ansvar. Och att det går att kombinera business med ansvar för de mänskliga rättigheterna. Det kallas för socialt företagande. Eller sunt förnuft, om man så vill. Men det kanske både han och Ewa Björling glömde hemma i Sverige?


Vill man se ännu fler förbluffande bortförklaringar finns även Rapports inslag från igår om programmet. Tystnaden som följer på journalistens frågor till Rymdbolagets representant måste tillhöra TV-historiens längsta. Vilket visar att svenska företag, i alla fall inte Rymdbolaget och med all säkerhet inte många andra heller, inte alls är världsbäst på att inkludera mänskliga rättigheter i deras verksamhet, vilket Björling gång på gång tar upp som ett argument för att bedriva handel med Libyen. Vilken sagovärld lever hon i egentligen?