Så var festivalen igång!
Efter att ha klurat lite med hur vår utställning skulle upp, blev vårt tält riktigt fint och trivsamt. Och redan första kvällen, i onsdags, kom flera nyfikna ungdomar in och läste på utställningen och testade både labyrint och gnuggisar. Jag undrar om det inte faktiskt spreds ett rykte om de där gnuggisarna för de går åt som smör i solen.
Men den första ”riktiga” festivaldagen var ju igår, torsdag, och vi fick hälsa Elin välkommen till vårt lilla gäng (jag, mikael, liv).
Vår första gäst var en kille som visste ganska mycket fakta och jag kände mig faktiskt ganska ställd då han kunde så många namn på människor och vapenvilor och hela tiden frågade ”varför?”. Det var inget annat att göra än att erkänna att jag faktiskt inte visste svaren på det han frågade, och hjärtligt bjuda in honom att komma och lyssna på Joakim W som ska komma och tala ikväll. En annan gäst var en ungdomsledare som kom med sina kids och sa till oss ”berätta för dem om Diakonia”, och det gjorde vi minsann.
Det känns bra att få ha vår utställning i Världens Tält i år. Det känns som att det blir lite lättare för folk att våga komma och titta och fråga och testa grejorna vi har, jämfört med att ha utställningen utomhus. Det är också många som kommer och sitter på vår kudd-grupp.
Liv, Mikael och jag hade ett litet seminarium/samtal igår kväll, om att engagera sig. Det kom 13 stycken sugna tonåringar som ville få tips om hur man kan engagera sig, och Liv pratade också om varför man bör engagera sig. Mikael hörde några prata efteråt och vårt betyg blev att det var trivsamt. Kul. Vi fick också två eventuella nya medlemmar var till Göteborgsgruppen och Sthlmsgruppen. Också kul.
Ja, vår känsla när vi gick hem till Götabro för att sova på natten, alldeles genomskrattade i våra kroppar efter en timme med improteater, var ”vilken härlig och bra dag det har varit!”