God jul!

Köpenhamnsmagplask till trots, nu är det jul. Ta't lugnt och umgås med familjen. Och tack till alla er som köpt en eller flera rättigheter i julklapp. Tack vare er kan fler få en godare jul.

Besvikelse

Jag känner mig besviken. Världen misslyckades med att enas om ett avtal som bromsar klimatförändringarna och ger människor möjligheten att lyftas ur fattigdom. Alla vi som engagerat oss i klimatfrågan har rätt att vara besvikna nu, tycker jag. Många har satsat väldigt mycket och den globala klimatrörelsen har åstadkommit ett stort tryck. Även om vi är besvikna måste vi komma ihåg att det vi gjort har ett stort värde. Vi har satt klimatförändringen på agendan. Vi har ökat människors kunskap och intresse. Vi har inspirerat människor att förändra sin egen livsstil och påverka sin omgivning. Och – vi kommer att ändra de globala strukturerna också! Men det tar tid och kräver uthållighet. När svt rapporterade om vår tågresa tyckte jag att de satte en lite märklig rubrik. De skrev ”kristet kamptåg för klimatet”. Men kanske hade de rätt. Att ändra världspolitiken gällande klimatet är en kamp, och den är inte över än.
Klimatförändringen är en fråga på liv och död.


300 000 människor dör varje år till följd av klimatförändringens effekter. Och många fler hålls kvar eller pressas tillbaka i fattigdom och hunger. Igår lyssnade jag på Diakonias partnerorganisationer PACJA, ett nätverk av afrikanska organisationer. De var så klart väldigt missnöjda med COP15. Dels på grund av resultatet (eller snarare brist på resultat). Besvikelsen är också stor på att konferensen inte varit folkligt driven, och knappast ens regeringsdriven. PACJA menar att det som drivit förhandlingarna är egoism från de rika ländernas sida. Jag förstår deras frustration. Tänk dig själv hur jobbigt det måste vara att åka tillbaka hem till ett land där stora delar av befolkningen lider under klimatförändringens torka, stormar, översvämningar och sjukdomar och säga till sina medborgare att tyvärr, det blev inget avtal. Eller som för Tuvalus president. Han ska åka hem nu och berätta för sin befolkning att tyvärr kommer deras land att försvinna i havet, för världen lyckades inte enas. Usch!
PACJAs policyhandläggare Isaiah Kipyegon förde fram vikten av att vi, medborgare och organisationer i västländer, fortsätter att pressa våra regeringar i klimatfrågan. Han är tydlig på en punkt. Det är inte ok att vi uppmanar folk att släcka lampan och ta bussen och sen slappnar av. Vi MÅSTE fokusera på att påverka våra regeringar på alla tänkbara sätt.
Jag föreslår följande handlingsplan nu:
1. Ta julledigt och vila
2. Släck lampan, cykla och ät vegetariskt för att ditt eget liv blir mer harmoniskt så
3. Fortsätt engagera dig för ett rättvist klimat så att världen blir en bättre plats
Det tänker jag göra, i tur och ordning. Men först ska jag baka pepparkakor!

"You're sexy, you're cute, take off that riot suit!"

Sedan jag kom hem från Köpenhamn har jag satt mig ner och läst helgens tidningar och relevanta bloggar för att få en bättre överblick av helgens händelser i Köpenhamn, både de jag deltagit i och de jag inte var i närheten av. Aldrig har det varit så spännande att läsa tidningen och ta del av annan media. Det är många bilder som visas och många olika uppfattningar om saker och ting som sker i Köpenhamn just nu. Jag försökte skapa mig en helhets bild och kände mer och mer att jag ville vara där och fortsätta vara en del av engagemanget på plats. Jag blev speciellt inspirerad och upprymd av att läsa gårdagens artikel i DN om "reclaim the power" demonstationen utanför Bella Center i onsdags. Arlikel sa att det hade varit lite oroligt och att polisen stod där beträdda på det värsta:

"300 meter bort stod fyra stora bussar och väntade, för dagen med texten ”Poloiti” i fören och på sidorna. Men bussarna behövdes aldrig. Plöstligt, på en given signal, tog alla poliser av sig hjälmarna och satte på sig de vanliga skärmmössorna. Poliserna började le och småprata. Demonstranterna skanderade: ”You’re sexy, you’re cute, take off the riot suit.” (Ni är sexiga, ni är söta, ta av er kravallutrustningen.)

Poliserna tog inte av sig mer än de redan gjort, men demonstranterna fick i samlad tropp lämna området och gå in mot city igen."

Jag blev så glad åt påhittigheten hos de konfrontativaickevåldsdemonstranterna och hade velat sett denna aktion med egna ögon. Så jag började söka efter youtubeklipp som visade de leende poliserna och de skanderande aktivisterna. Jag hittade massvis med klipp från den demonstrationen, men modet sjönk sakta och glädjen och inspirationen sinade i takt med antalet klipp jag kollade igenom...

Jag hittade ickevåldsdemonstranter som skanderade olika budskap, de flesta vilka jag kunde sympatisera med, men inga leende poliser. Jag hittade batonger som slog och tårgas som kastades mot demonstranter som ropade "we are peaceful, why aren't you?" (vi är fredliga, varför är inte ni det?) och "this is what democracy lookes like" (detta är hur demokrati ser ut).

I en annan del av artikeln som jag citerade ovan stod det:
"Climate Justice Action hade proklamerat att demonstrationen skulle vara ”konfrontativ men utan våld”. Det låter oförenligt men visade sig vara möjligt att genomföra. Inte en sten kastades mot poliserna." När jag läste detta innan jag såg klippen tänkte jag: klart att man kan vara konfrontativ och ändå agera utan våld! Folk har så många fördomar mot aktivister. Klippen visade att aktivisterna klara av kombinationen konfrontativ och ickevåld, men inte polisen.

Jag har aldrig varit och är fortfarande inte emot poliser. Jag har sympatiserat med dem och försökt tänka mig in i hur svårt det måste vara för poliser i vissa situationer. De är bara människor, de blir stressade och rädda som alla andra och ovanpå det ska de upprätthålla ordningen. Så det är med blandade känslor jag skriver det här. Jag är frustrerad (och som Eve skrev tidigare kanske man inte ska blogga just då, men å andra sidan...). När demonstranterna skanderade "this is what democracy looks like" menade de att demokrati är yttrandefrihet och folkets makt, att de förkroppsligade demokrati. Men sen blev det lite absurt. Är demokrati att statliga myndigheter slår ned människor som bara står där och uttrycker sin åsikt...?

Man kan ha olika åsikter om demonstranter och poliser. Och nu insåg jag just att jag själv gör det jag tyckte var dumt att media gör: lägger fokus helt fel - på demonstationer och sammandrabbningar. Det är ju inte det Köpenhamnsmötet handlar om! Men hur ska vi lyckas få fram förändringarna? Politikerna på klimatmötet verkar inte lyckas så bra just nu... De ska representera folket men vi känner oss inte representerade. Folket gör sina röster hörda genom namnunderskrifter, brev, insändare, aktioner och demonstationer i Köpenhamn men också på otaliga andra platser runt om i världen. De kan inte säga att de inte har hört oss och de får inte ignorera oss! Så visa oss nu hur demokrati ser ut!

Slaveriet avskaffades

Efter många turer är förhandlingarna i Bella center nu tillbaka på två spår; ett om förlängning av Kyotoprotokollet och ett om de långsiktiga åtagandena. Mycket tid har förlorats i dispyter om detta och andra formfrågor. EU anklagar nu de fattiga länderna i G77 och Kina för att de orsakat denna försening och eventuella kollaps. Det är absurt. Det G77 har efterfrågat är ganska basic. Att förhandlingarna ska följa den plan som gjordes upp på mötet i Bali om hur de skulle ske, att texter och underlag ska distribueras i förväg m.m. Alla som har varit med i en förening av något slag förstår att det är helt rimliga saker att be om. De rika länderna å andra sidan har tillgång till vetenskapen och vet vad som behövs för att hålla temperaturen under två grader. De vet också att de har ansvar för de utsläpp som skett och möjligheten att minska nu. Det är på grund av att de inte kommer till mötet med löften om radikala utsläppsminskningar hemma och finansiering för anpassning och minskningar i fattiga länder som vi inte har ett utkast till avtal just nu.
De flesta organisationsrepresentanter var avstängda från Bella center idag. Jag gick bort till Klimaforum. Sist jag var där stod det en ledsen pingvin utanför, idag var det en ledsen älg! Jag gissar att världens största koncentration av djurkostymer just nu finns i Köpenhamn. Jag har sett fåglar, björnar, nåt oidentifierbart prickigt och isbjörnar så klart. Inne på Klimaforum lyssnade jag på ett seminarium som var ganska spretigt men tog upp en intressant jämförelse. Talaren jämförde klimatkrisen med slaveriet. Då var det ett överutnyttjande av mänsklig energi i form av slavars arbete, nu handlar det om energi från fossila bränslen. Avskaffandet av slaveriet började också med människors övertygelse att det var moraliskt fel. Enligt talaren var det ca 300 företag som kontrollerade slavhandeln, liksom det (också enligt henne, jag har inte kunnat kontrollera detta) är ca 300 företag idag som står för 78 % av världens utsläpp av växthusgaser. Det finns alltså flera likheter. Slaveriet avskaffades genom att man 1) tog bort subventionerna, 2) gjorde verksamheten illegal och 3) skapade subventioner för andra sektorer som de tidigare slavhandlarna kunde engagera sig i istället. Skulle vi kunna använda samma tre åtgärder för att stoppa fossila bränslen? Vad tror du? Kanske. Hur som helst är det nyttigt att påminna sig om att dåliga system som verkat helt omöjliga att rubba faktiskt har förändrats förr. Och det kan ske igen.
Kvällen avslutades på en ceremoni för klimataktivister. Det var massor av ljus, tal och musik. Flera av talarna sa att vad som än händer på förhandlingarna så har en ny global rörelse för ett rättvist klimat fötts i Köpenhamn. Jag tänker vara med i den. Vill du?

KLimaträttvisa lyser

How low can you go?

Till alla oss som tyckte det var tråkigt att lämna Köpenhamn i söndags, kommer här ett litet filmtips att värma sig med i snöyran: http://www.youtube.com/watch?v=P26zDBAlTOw

Ja ni, world leaders? How low can you go?

Inte så lågt, verkar det som just nu.

Nattmössor och klimatpengar i Bella center

Jag hade hört historierna från kaoset vid Bella center; folk som köade i sju timmar utan att komma in, poliser som helt tappat kontrollen, människor som nästan kollapsade av kylan och andra som försökte höja stämningen genom att börja spela upp desperata teaterscener och låtsas att de var klimatflyktingar som köade till ett läger.
Jag tänkte att förberedelse är bästa försvar och gick upp tidigt så att jag hängde på låset när frukosten började serveras. Jag klädde mig med underställ, yllestrumpor och tålamod för att klara köandet och packade matsäck och vatten för att hålla mig pigg.
Tunnelbanan till Bella center gick galant och framme där hade polisen styrt upp köandet genom att släpa dit tonvis med kravallstaket som de ställt upp i labyrinter runt t-banan. Som när man köar till bergodalbanan på tivoli ungefär. Skillnaden var att det var vinter, klockan var 7.30 och det var alldeles mörkt. Och en lite annan målgrupp. Hur som helst tog kön bara 30 minuter och vips var jag inne och började dagen med en riktigt äcklig kaffe, vilket kändes som en hanterbar utmaning med tanke på vad jag väntat mig.
Här inne pågår förhandlingar i plenum och massor av olika samtal för diverse grupper. Förutom formella delegationer finns möten för massor av lustiga förkortningar. Vad sägs om att gå på möte med YUONGOs (Youth non-governmental organisations), IPOs (Indigenous peoples organisations), TUNGOs (Trade union non-governmental organisations), BINGOs (Business and industry non-governmental organisations) eller ENGOs (environmental non-governmantal organisations).
Inga NGO-representanter släpptes in i plenum men jag satt och kollade vid en tv när det som kallas ”high level segment” började. Då är det presidenter, premiärministrar och andra ministrar som säger sitt. Jag hörde G77-ländernas representant Sudan, Afrikanska Unionens Etiopien, de minst utvecklade ländernas Lesotho och Andreas Carlgren på EU-uppdrag. Alla utvecklingsländerna var rätt så tuffa i sina krav. Med rätta. Klyftan mellan rika och fattiga känns enorm. Och processen för förhandlingarna är superrörig. Ingen verkar kunna hänga med i turerna, inte ens ordföranden själv.
Läs mer om förhandlingarna på www.diakoniablogg.se
Vi gjorde i alla fall en aktion idag, om finansieringsfrågan. Flera EU-länder som lovar klimatpengar tänker ju ta ”gamla” pengar som de redan lovat en gång till bistånd och packa om dem i en ny klimatpåse. Det är så klart helt värdelöst. De behövs ju fortfarande till mänskliga rättigheter, demokrati, sjukvård med mera. Därför krävde vi i vår aktion ny klimatfinansiering utöver biståndspengarna. Det är fascinerande hur mycket press det är här. Så fort man gör en sån liten grej kommer massor av kameror rusande.

Utanför Bella center var det också action med stormningsförsök. Vi som var där inne märkte dock inte av det. Trots det var det skönt att bege sig hemåt i kvällningen, en av fördelarna med att vara NGO. Delegationerna stannar kvar och har nattförhandlingar. Det är andra natten i rad. Jag undrar vad de förväntar sig lösa på natten när förhandlingarna på dagtid stundtals låter som om de pratar i sömnen?

Till i-ländernas politiker i Köpenhamn

Förmodligen bör man inte blogga när man är arg, men jag måste kanalisera min ilska och min besvikelse någonstans! Aldrig har avståndet till Köpenhamn känts längre bort som när jag i skrivande stund befinner mig i Stockholm. Aldrig har avståndet till er politiker känts mer distanserat... Det är med spänning jag följer med i rapporteringen från klimatmötet, men också med besvikelse över att ni, ni världens ledare, är så tama.

När jag ser er politiker slår det mig: ''Tänk att dessa är utvalda att representera oss medborgare?'' Det är nog många med mig som inte känner sig representerade... Sprickan mellan utvecklingsländer och industriländer tycks bli allt vidare. Jag känner med utvecklingsländernas delegater. De drabbas ju idag! Bilden av de kraftigt undernärda barn jag såg i Burkina Faso sitter etsad på närhinnan för alltid! Den förtvivlan hos bönderna som inte kan odla på grund av torkan som följer på klimatförändringarna ekar i mig. Och industriländerna som bär ansvaret, ni, vi, gör ingening...

Och även om mina ord bara kommer eka i ett tomt cyberspace vill jag uppmana er politiker till sans! Skit i alla politiska spel och all rädsla för ekonomiska problem som kommer följa i klimatavtalets fotspår! Jag tror på att vi kommer skapa innovativa och klimatsmarta lösningar. Både i går och idag har nyheterna berättat om uppfinningar på exempelvis Chalmers som stöder den tesen. Jag är mer rädd för vad som kommer hända om vi inte gör något drastiskt! Om vi föreställer ett värsta tänkbara scenario så kommer ekonomin vara det sista vi oroar oss för, tro mig.

Jag uppmanar er politiker till ett rättvist klimatavtal och jag uppmanar er att agera nu!

MVH
Evelina