Äntligen bilder från föreläsningen : "Vem tjänar på konflikten i Kongo?" !

Samanfattning av evenemanget : Vem tjänar på konflikten i Kongo? ( Västerkyrkan 4 april)

Måndagen den 4 april fick vi besök från den kongolesiske missionären Josef Nsumbu som höll en inspirerande och lärorik föreläsning om det politiska läget i Demokratiska Republiken Kongo. Vi fick även en historisk inblick på landet där kolonialism, befrielsekrig och omvärldens inblandning bland annat togs upp. Vi fick också ta del av Josef Nsumbus egna erfarenheter i landet och i slutet av föreläsningen fanns det tid för en frågestund!

Trots Kongos alla naturtillgångar så finns en omfattande fattigdom bland en stor del av människorna i landet idag och även om det officiellt är fred i Kongo så pågår det fortfarande strider i östra delen.

Det blev en trevlig kväll och vi hoppas på en fredlig och demokratisk utveckling i Kongo!

Ett varmt tack till Josef Nsumbu och alla som deltog!

(Bilder från evenemanget kommer inom kort

Ett TV-tips

I första avsnittet av SVT:s nya programserie Världens händelser berättar Diakonias medarbetare Magnus Walan om Nelson Mandelas frigivning och kampen mot apartheid. Se programmet! Inte bara för att få veta mer om spelet bakom kulisserna kring apartheids avskaffande och Sveriges roll i det hela utan kanske främst för att få höra programmets och Magnus slutkläm (spoiler alert!):

Det var inte de högt uppsatta politikerna eller prästerna som fick apartheid att falla. Det var alla människor, som vi inte vet namnet på, som protesterade, engagerade sig, sa ifrån och aldrig gav upp.

Amen på den.

Det finns många som kämpar!

Idag är det varmt och dammigt här i Beit Sahour, en stad precis utanför Betlehem på Västbanken, Palestina. Jag har nu, efter några veckors praktik här, kommit fram till att uttrycket ”aprilväder” skulle fungera även här, tempraturen har varierat väldigt. Antagligen tittar vårblommorna fram hemma i Sverige nu och även här blommar det. Jag njuter av röd vallmo, blommande mandelträd och av tanken på att det skulle vara möjligt att palla en apelsin direkt från trädet. Vilket jag ju självklart inte gör, men tänk tanken!

Läste just i Khuluma, Diakonias nyhetsbrev, om de människor som ständigt lever i konflikt och hur många som verkligen kämpar på olika sätt för att skapa fred och rättvisa. Det känns nära här när jag har min praktik på en liten organisation på Västbanken. Israel/Palestina konflikten har nästan blivit utnött i våra öron, en situation som är så svår att greppa och svår att se något slut på. Filosoferar en aning över namnet på Diakonias nya kampanj ”Rättvisa i Konflikt” och vad det kan innebära. I situationen här känns namnet rätt, för trots att en konflikt fortsätter länge så strävar och kämpar männsikor självklart för fred men kankse ännu mer för rättvisa i konflikten.

Under mer än två veckors tid har ett tält funnits på torget i Betlhem, sedan en demonstration hölls för enighet hos det Palestinska folket. ”Unity tent” kallar de unga fredsaktivister som varit där och sovit där dessa veckor. ”Hur ska vi kunna sluta fred med Israel om vi inte ens kan enas i vårt eget folk?” Sa en av killarna i tältet, log stort och la till att de skulle vara kvar på torget tills detta enande sker. Idag besökte jag ett dagcenter för äldre här i Beit Sahour. De gamla tanterna och farbröderna samlas där på dagarna för att prata, spela kort och delta i olika aktiviteter. De visade bland annat upp bilder från en fredmarsch de hållt under förra året, på korten såg jag de gamla med käpp i ena handen och plakat i andra. De skrattade och pladdrade på vid minnet av marschen och såg på med stolta ögon.

Jag ville dela dessa berättelser för att återigen ge mig själv och kanske någon mer en liten boost av hopp. Det finns konflikter som pågår över generationer men det finns också människor som kämpar och som aldrig slutar kämpa. Det är en styrka och en kraft värd att beundra och inspireras av.

Fredrika, Diakoniaaktivist Jönköping

Välgörenhetsgala

Lördagen den 19 februari anordnade Jönköpingsaktivisterna en välgörenhetsgala med syftet att samla in pengar till översvämningarnas offer på Sri Lanka. Från början hade idén om en gala varit ganska liten och vi hade en blygsam förhoppning att vi skulle skramla ihop ett tjugotal gäster men vi märkte ganska snart att intresset för ett sådan typ av tillställning blev stort. Ett Facebookevent blev publicerat och inom ett par veckor hade gästantalet stigit upp till 90! Helt galet! Vi hade förmånen att hålla till i en av Fjällstugans, Andreasförsamlingens, lokal och den blev välfylld, gästlistan fick till och med utökas under kvällens gång. Inför kvällen hade det bakats, handlats, filmats, ringts efter sponsorer, ordnats med spotifylistor och livemusik. Tanken med kvällen var att få ordna en rolig gemenskapskväll, göra Diakonia känt bland våra vänner och bekanta och samtidigt få chansen att göra en insats för Sri Lanka. Att ha klädkod ”kostym” verkade uppskattat bland gästerna och vi försökte betona att gästerna inte fick inhandla en sprillans ny utstyrsel inför kvällen utan om så måste, gå till en second handbutik eller låna en kompis skjorta eller klänning. Vilken stämning det blev att se så många uppklädda, fina unga människor göra entré på den röda mattan som lagts ut vid dörren! Kvällen bjöd på mingel, vegetarisk minibuffé, info om Diakonia och deras arbete i Sri Lanka, skämtsamma filmklipp om hur det är att vara aktivist i vardagen, livemusik och dans. Dessutom hade vi turen att få några sponsorer till kvällen vilket gjorde att vi bland annat kunde lotta ut en ryamatta och ljuslyktor och auktionera ut gymkort och bokhyllor. Tillsammans med inträdesavgift, lotteripriser och auktionsbud landade slutligen resultatet strax över 14 000 kronor, hoppas att Diakonias samarbetspartner kan finna någon nytta med det! Vi som aktivistgrupp tycker att det var fantastiskt roligt att arrangera en sådan här afton och vi är otroligt tacksamma över att så många hade intresse av att bidraga till insamlingen.

Carin Leandersson/Diakoniaaktivisterna Jönköping

Ny grupp i Umeå!

Jag klättrar upp på snödrivan framför anslagstavlan. Jag håller andan några ögonblick och försöker lägga lika mycket vikt på båda fötterna. Snön verkar hålla. Jag ställer mig på tå och trycker med ena vanten upp Diakoniaplanschen ovanpå en gammal salsaaffisch. Med andra handen försöker jag nita fast den med häftpistolen. Inget händer. Försiktigt släpper jag greppet för att försöka igen. Pang! En nit flyger iväg som en projektil, studsar mot anslagstavlan och försvinner ut på cykelvägen bakom mig. Jag rycker skrämt till och snön bestämmer sig för att jag har stått där länge nog. Mina för stora vinterkängor och resten av mig hamnar plötsligt en halvmeter längre ner, hjälplöst klängande för att hålla mig fast i anslagstavlan. Snöig, men inte modlös, kravlar jag mig upp. Ett nytt försök med den livsfarliga häftpistolen. Pang! Ännu en nit flyger okontrollerat iväg. Pang! Pang! Pang! Jag stirrar misstroget på det som jag trodde var ett kontorsredskap men som tydligen är ett avancerat vapen i min hand. Du har gjort ditt, bestämmer jag. Jag hoppar ur snön och hämtar plan B i min ryggsäck: en ask vanliga nålar.

Nöjt fäster jag upp affischen med nålarna istället. Grymt snyggt! Jag rycker till när jag hör ett lågt rassel. Skit! Hundratals små knappnålar utspridda i en snödriva. Smart, Johanna, smart … Jag suckar och plockar av mig vantarna. Folk som går förbi tittar misstänksamt på mig där jag sitter och plockar iskalla, snöiga nålar en efter en ur snön. Men affischen är i alla fall på plats. Ett steg närmre den första norrländska Diakoniaaktivistgruppen.

Jag heter Johanna och jag och min syster Helena tänkte försöka starta en aktivistgrupp här i Umeå där vi bor. Första mötet blir på måndag (31 januari) och då hoppas vi att många nya, aktivistsugna människor dyker upp ;)

På tal om klimatångest...

Man kan lätt bli nedslagen, nästintill lamslagen. Kunskap kan både ge och ta energi och visst tänker jag ibland att det är kört. Svenska Dagbladet har just avslutat en intressant artikelserie på temat klimatångest, ett relativt nytt begrepp som ändå tydligt visar vår ökade oro för vår värld. Jag bor och pluggar i Jönköping och har valt att engagera mig i Diakonias aktivistgrupp i stan. Att få vara en del av något större och träffa andra som vill lära sig mer om världen och dessutom väcka frågor hos andra är för mig ett sätt att hantera oron och ilskan kring vad som händer i världen. Rättvisor och orättvisor. Människors olika villkor. Klimatförändringar.

Under våren i år passade vi på att ta upp klimatfrågan i samband med Earth Hour. På västra torget i Jönköping mötte vi då en man som bestämt uttryckte att han minsann inte brydde sig, ”kom tillbaka när Visingsö börjar sjunka” ropade han efter oss. Jag kände mig både arg och besviken men kanske ännu mer peppad att försöka påverka. Vi har ett ansvar och för mig handlar det också om kärlek. Kärlek och respekt för andra människors liv och verklighet. Kan jag göra något så vill jag det!

Själv kan det vara svårt att få utlopp för sin oro, så är det nog med klimatångest som med annan ångest. Att göra något tillsammans är därför det bästa tips jag kan ge. Jag tror det behövs människor som vågar vara lite obekväma. Låt inte klimatångesten bli något som lamslår dig.
Bättra att reagera: agera!