Sverige stoltserar ofta med att vi ger en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) i bistånd. Och visst, det är mer än vad de flesta länder ger. Få når upp till FN:s vädjan om 0,7 procent av BNI. Tyskland till exempel ger 0,37 procent och USA 0,16. Men samtidigt är det missvisande att påstå att vi ger mycket i bistånd. Sanningen är att vi inte ger något bistånd alls.
Ett argument mot bistånd som ofta används är att det finns många exempel på länder som fått miljarder i bistånd men där tillväxt uteblivit. Flera biståndskritiska artiklar, bloggposter och böcker har påpekat detta. Biljoner kronor har betalats i bistånd under årens lopp, ändå har tillväxten i stort sett stått still i Afrika söder om Sahara (SSA) med flera länder. Det man då inte tänker på är att bistånd är en av flera monetära strömmar mellan nord och syd. Och faktum är att det är en oerhört liten sådan.
2008 gick 36 miljarder dollar i bistånd till SSA. Lika mycket pengar betalade regionen till den rika världen i räntor och avbetalningar och genom de vinster utländska företag som jobbar där kammade hem. Så här har det alltid varit, miljarder har strömmat åt ”fel håll” i form av skulder, orättvis handel och arbetskraft (många välutbildade u-landsinvånare flyttar till väst). Sammanlagt övergår dessa summor biståndet till u-länderna. Inte undra på att de inte utvecklas.
Kampanjen Helpsweden.org har försökt uppmärksamma detta men det är fortfarande många som inte vet om det och det är allt för ofta frånvarande i biståndsdebatten. Egentligen är det underligt att man även oberoende av kunskapen om att de fattiga ger mer till oss än vi till dem försvarar att vi ger en procent av BNI. Den rika världen där Sverige ingår innehar 20 procent av jordens befolkning men förbrukar 80 procent av dess resurser. En ynka procent av vårt rikedomsberg är inte mer än en droppe i havet jämfört med tredje världens alla behov, ja, inte ens det med tanke på att den procenten äts upp igen.
Sanningen är att vi behöver ge minst 10 procent av BNI för att biståndet ska få någon effekt, helst 20 procent. Detta måste naturligtvis innebära rejäla nedskärningar på lyx, kultur och annat vi egentligen inte behöver, det vore befängt att hävda att vi kan utjämna klyftorna i världen utan att försaka något själva.
Dock är ett sådant statligt tionde inte särskilt realistiskt i dag, inget av de politiska blocken har det på sin agenda och det lär ta lång tid innan de har det, om de någonsin kommer att ha det. Det vi kan göra i dag är att köpa Rättvisemärkt för att motverka orättvis handel, trycka på politikerna att avskriva den fattiga världens skulder, själva ge så mycket vi bara kan och be för de fattiga. Samt vara medvetna om detta när folk säger att bistånd inte fungerar.
Inlägg
