Vi är Diakoniaaktivisterna. Vi lämnar avtryck och tror på att en bättre värld är möjlig. Tillsammans förändrar vi världen. Välkommen till vår blogg!

lördag 6 mars 2010

Härska genom att söndra

Rakt österut går färden. Famnade av Andernas massiv når vi krönet på nästan 5.000 meters höjd. Vårt mål är staden La Oroya belägen pa 4 500 meter. Har stöttar Diakonias partnerorganisation Cooperation byns invånare i sin kamp mot gruvbolaget och även den egna regeringen. Staten och kapitalet visar här sitt grymma ansikte. La Oroya har exploaterats av utländska gruvföretag med statens goda minne under ett antal år. Idag klassas staden som en av de 10 mest förorenade städerna i världen när det gäller blyföroreningar. Det har påvisats förhöjda halter av bland annat bly hos barn och ungdomar. De intilliggande bergen är till skillnad från dem vi sett under vår färd helt befriade från växtlighet. Floden, som tidigare rymde fisk och annat liv, forsar nu fram som en brun oaptitlig ström. Föroreningarna finns både i mark, vatten och luft.

Under tidigare år har gruvbolaget hela tiden tagit ut en överproduktion ur gruvan men inte under “de goda prisernas dagar” investerat för framtiden. När sedan lönsamheten minskade fick man svårigheter med finansieringen.

För att kunna fortsätta exploateringen måste hela staden flyttas. (jmf Kiruna) Förhandlingar med lokalbefolkningen har pågått men bolaget, med statens goda minne, vad vi kunde förstå, gör allt för att splittra befolkningen. Här förekommer mutor, hot och våldsinslag som medel för att inte behöva låta den demokrati vi svenskar anser vara en självklarhet komma i funktion. I staden finns en enighet om fortsatt gruvdrift (vilka andra alternativ finns om man vill bo kvar?), men invånarna har rättmätiga krav som de vill ha tillgodosedda. Så får kampen för mänskliga rättigheter ett ansikte där Diakonia finns med genom sin samarbetspartner i denna sega och tuffa kamp som i olika skepnader utkämpas runt om i vår värld.

Med sorg, smärta och trötthet efter denna höghöjdsupplevelse sätter vi oss i bussen för att under fem timmar förflyttas tillbaka via den till bristningsgränsen kurvfyllda väg vi ett antal timmar tidigare transporterats uppför.

I den efterföljande bearbetningen av mötet med ett antal i invånare i La Oroya snurrar tankarna på hur du och jag kan finnas med i denna och andra kamper för överlevnad som utkämpas i avlägset belägna städer, samhällen och byar. Dit där Let`s dance-publiken aldrig tittar in. Dit inte bonden som söker fru åker och letar. Men dit dina och mina pengar, förböner och engagemang på märkliga vägar når.

Gusten Anderzèn, iakttagare fredag den 5 mars.