Rakt österut går färden. Famnade av Andernas massiv når vi krönet på nästan
Under tidigare år har gruvbolaget hela tiden tagit ut en överproduktion ur gruvan men inte under “de goda prisernas dagar” investerat för framtiden. När sedan lönsamheten minskade fick man svårigheter med finansieringen.
För att kunna fortsätta exploateringen måste hela staden flyttas. (jmf Kiruna) Förhandlingar med lokalbefolkningen har pågått men bolaget, med statens goda minne, vad vi kunde förstå, gör allt för att splittra befolkningen. Här förekommer mutor, hot och våldsinslag som medel för att inte behöva låta den demokrati vi svenskar anser vara en självklarhet komma i funktion. I staden finns en enighet om fortsatt gruvdrift (vilka andra alternativ finns om man vill bo kvar?), men invånarna har rättmätiga krav som de vill ha tillgodosedda. Så får kampen för mänskliga rättigheter ett ansikte där Diakonia finns med genom sin samarbetspartner i denna sega och tuffa kamp som i olika skepnader utkämpas runt om i vår värld.
Med sorg, smärta och trötthet efter denna höghöjdsupplevelse sätter vi oss i bussen för att under fem timmar förflyttas tillbaka via den till bristningsgränsen kurvfyllda väg vi ett antal timmar tidigare transporterats uppför.
I den efterföljande bearbetningen av mötet med ett antal i invånare i
Gusten Anderzèn, iakttagare fredag den 5 mars.