Vi är Diakoniaaktivisterna. Vi lämnar avtryck och tror på att en bättre värld är möjlig. Tillsammans förändrar vi världen. Välkommen till vår blogg!

söndag 26 oktober 2008

Gräv där du står!

Att gå på gudstjänst kan i värsta fall vara en segdragen plåga med tråkiga psalmer och högdragna ord som inte alls har någon mening eller betydelse för mig i mitt liv just nu. I bästa fall kan det vara som idag. Ord och berättelser som fyller varje besökare med inspiration och kampvilja. En resa runt jorden på två timmar som engagerar och får det att spritta i fötterna. Men också upprör och får en att börja gråta.

Musiken av Zifa med musiker och kör tog mig och de församlade till Kongo, och för en gångs skull var det inte bara kören och musiken som svängde. Vi lyssnare kunde inte annat än att svänga med, sjunga ut och klappa händer.

Predikan med Diakonias direktor Bo Forsberg tog mig till Nehemjas Jerusalem, jag fick träffa baptistpastorn i San Salvador och den burmesiska flyktingen i Thailand. I jämförelse med dom blir mitt engagemang rätt fjuttigt. Jag riskerar inte livet, som baptistpastorn i dåtidens diktatur i El Salvador, när jag jobbar för rättvisa. Jag har inte utsatts för så hemska saker som den burmesiska flyktingen, som tillfångatogs, våldtogs och tvingades slava åt militären. Tvingades bära vapen med namnet ”Carl Gustaf” och en svensk flagga på. Jag undrar vad kungen har att säga till sitt försvar, när han gör sig känd i världens krigshärdar som den som sätter sitt namn på vapen som dödar tusentals civila. Jag önskar att han och hela den svenska vapenindustrin hade suttit tillsammans med oss i kyrksalen och gråtit över den burmesiska kvinnans historia, som jag gjorde. Och skämts. Skämts in i ben och märg, som jag gjorde.

När tårarna hade torkat fylldes mitt inre istället av inspiration. En glödande vilja att gräva där jag står. Tänka globalt, agera lokalt. Göra det jag kan för göra världen hel igen. Och aldrig låta pessimisterna och gnällarna trycka ner mig! Världen är full av djupt engagerade människor som arbetar mot förtryck och fattigdom, och för en värld där alla människor kan leva ett värdigt liv i frid. Den vissheten fyller mig med kampvilja och inspiration. Och det nätverket av människor får jag vara en del av. Och du med!

lördag 18 oktober 2008

Instämmer med föregående talare

Ja! Precis så! (Du bör läsa det senaste inlägget av Maria G innan detta om inte denna inledning ska uppfattas som lite tagen ur luften.)

I aktivistgruppen i Uppsala har höstens första möten inletts med lite pappersprasslande och orden "ja alltså vi har några förfrågningar att ta ställning till här då va..." Eftersom jag själv nyligen avgått som en av dem i gruppen med snäppet mer koll än de andra kan jag inte helt och hållet redogöra för alla besök gruppen gjort på sistone, men vet t ex att
- några av gruppens aktivister besökt Missionskyrkans internationella grupp och att de bl a hade med sig några schyssta värderingsövningar
- en (eller flera?) skolor i Västerås i veckan fått besök av en (eller flera?) aktivister som talat sig varm (eller varma?) för global rättvisa
- det precis i detta nu pågår en gospelhelg där aktivistgruppen är representerad med information och agerar allmänt levande bevis för att det finns de som vill förändra världen
- någon liten ort söder om Uppsala ska få besök en helg framöver

När vi sitter där och hör de prasslande papprena och alla förfrågningar är det kanske lätt att känna att vi inte hinner med allt; några har under höstens början fått nej. Men framförallt tycker jag att vi ska känna hurra! Det finns intresse för de frågor vi jobbar med! Folk bryr sig och det finns ett behov av människor som oss, som vill fundera tillsammans med andra på hur vi kan ordna lite global rättvisa.

Ja. Jag ville alltså bara hålla med.

torsdag 16 oktober 2008

Låt er icke luras!

Hörde på ett inslag om bloggare på radio häromdagen. Där sas att den som inte uppdaterar sin blogg på en vecka förlorar de flesta av sina läsare. Främst snackade dom om storbloggare som Blondinbella och såna med 100 000-tals läsare, så det kanske inte går att applicera på denna lilla blygsamma blogg. Men dock, detta skulle innebär att vi nu skulle ha minus ett antal läsare, eftersom inget hänt här på över en månad. Jag tänker att detta kräver en förklaring.

Tystnaden skulle kunna tolkas som att inget händer på aktivistfronten. Skriver du inte, så finns du ju inte. Men inget kunde vara mer fel! Faktum är att jag sällan har skådat en så aktiv aktivisthöst som denna! Och då har jag ändå upplevt hela 3 st, vilket får ses som många i sammanhanget. Härom helgen samlades ett 25-tal aktivister för en uppstartshelg i Kungsbacka-trakten. Det fantastiska var att en mycket stor del av dessa var för mig alldeles nya ansikten. Vilket innebär att vi växer! Enormt! Nya grupper har startats i Örebro, Jönköping och Borås och Stockholm nystartar med ny kraft och energi. Fantastiskt!

För oss i Göteborg duggar engagemangen tätt. I lördags snackades det för tonårstjejer i Fiskebäck. I måndags for undertecknad till Jönköping för att Diakonia-informera lärarstudenter. Ett Diakonia-nedslag i Johannebergskyrkan genererar många aktiviteter - förra veckan en workshop, ikväll en träff med scouterna och nästa helg vankas konsert där aktivister minglar och raggar förändringsfaddrar. Om några veckor intar vi Pussel i Betlehemskyrkan. Utställningen reser runt till olika församlingar och visar upp sig.

Ja, som ni märker, listan över aktiviteter blir ganska lång. Och då är detta endast ett urval av Göteborgsgruppens aktiviteter. Därav tystnaden på bloggen. Vi har helt enkelt inte tid att uppdatera er om allt som händer.