Vad tror du att kvinnor i en fattig förort till Lima frågar oss besökare?
- Jo, de undrar vad vi anser om de länder som inte stod upp för ett progressivt klimatavtal i Köpenhamn?
Vi var snabbt överens om att många av de frågor vi kämpar för är lika och vi är invävda i liknande kamp för en rättvis utveckling och ömsesidigt beroende, trots att vi lever under ganska olika förhållanden. Det känns betryggande att veta att runt om i världen finns det tusen och åter tusen människor som ställer samma fråga, och vi som var del av de 100 000 personerna i manifestationerna i Köpenhamn i december motsvarar antagligen endast en bråkdel av de som stödjer radikala åtaganden runt om i världen, även i en förort till Lima. De är väl medvetna om den påverkan som en anonym västerländsk livsstil skapat.
Diversitet var annars ett ord som användes för att beskriva Peru vid dagens introduktion till Diakonias arbete. Något som stämmer för både ekosystem, kultur och geografi – och dessa är intrikat sammanvävda. Men det är en diversitet satt under hot från många håll.
En mycket givande inzoomning om Diakonias nya strategi för att möta biståndsprioriteringar i form av plattformar inledde dagen – med peruanska prioriteringar som gender, MR, demokrati och socio-ekonomisk utveckling inklusive miljö. Dessa teman speglas även i resans upplägg för denna vecka i Peru.
Idag var fokus gender – men med kopplingar till alla de övriga områdena. ”Fattigdomen i Peru har ett kvinnligt ansikte” sa företrädaren för en av Diakonias partners och hänvisade till den machokultur, diskriminering och utmaningar som möter en stor del av Perus befolkning dagligen. Fattigdom i form av många lager av diskriminering, inte minst gäller det dem som står upp för förändring. Men de starka, agitoriska och kämpande kvinnornas tro på förändring gick inte att ta miste på, inte heller de resultat som exempelvis nätverket för kvinnliga myndighetspersoner resulterat i: 2 616 stycken kvinnor finns nu på ledande positioner på distriktsnivå, 441 på provinsnivå och 1 som regional ordförande. I större delen av de 23 regionerna finns liknande nätverk för kvinnligt ledarskap, kunskapsutbyte och utbildning tack vare stöd från bland andra Diakonia.
Våra partnerorganisationer Flora Tristan och Calandria bidrog med sina erfarenheter om organisering av kvinnor och kvinnligt deltagande, bland annat i lokala budgetprocesser, medan ett 15-tal mindre medlemsorganisationer mötte oss i norra Limas utkanter. En kvinna från Cuzco som var medlem i nätverket och företrädare för ursprungsbefolkningens landsbygdskvinnor talade om de jordskred som nyligen skedde i regionen som moder jords hämnd för det vi utsätter henne för. Det är rättigheter och verktyg vi behöver för att hantera detta, inte nödlindring. Andra talade om det faktum att ca 20 procent av befolkningen är undernärd och i vissa regioner lever 75-80 procent av människorna på gränsen till extrem fattigdom – detta i ett land som internationellt klassas som ett medelinkomstland.
Trots framgångar verkar det långt kvar att färdas för att nå rättvisa och jämlikhet. Imorgon ger vi oss ut på färd genom öknen längs Stilla havet.
Ingela Svedin
onsdag 3 mars 2010
Tusen och åter tusen människor ställer samma fråga
Etiketter:
biståndsprioriteringar,
Lima,
MR demokrati,
Peru,
Stilla havet,
ursprungsbefolkning