Vi är Diakoniaaktivisterna. Vi lämnar avtryck och tror på att en bättre värld är möjlig. Tillsammans förändrar vi världen. Välkommen till vår blogg!

torsdag 24 december 2009

God jul!

Köpenhamnsmagplask till trots, nu är det jul. Ta't lugnt och umgås med familjen. Och tack till alla er som köpt en eller flera rättigheter i julklapp. Tack vare er kan fler få en godare jul.

lördag 19 december 2009

Besvikelse

Jag känner mig besviken. Världen misslyckades med att enas om ett avtal som bromsar klimatförändringarna och ger människor möjligheten att lyftas ur fattigdom. Alla vi som engagerat oss i klimatfrågan har rätt att vara besvikna nu, tycker jag. Många har satsat väldigt mycket och den globala klimatrörelsen har åstadkommit ett stort tryck. Även om vi är besvikna måste vi komma ihåg att det vi gjort har ett stort värde. Vi har satt klimatförändringen på agendan. Vi har ökat människors kunskap och intresse. Vi har inspirerat människor att förändra sin egen livsstil och påverka sin omgivning. Och – vi kommer att ändra de globala strukturerna också! Men det tar tid och kräver uthållighet. När svt rapporterade om vår tågresa tyckte jag att de satte en lite märklig rubrik. De skrev ”kristet kamptåg för klimatet”. Men kanske hade de rätt. Att ändra världspolitiken gällande klimatet är en kamp, och den är inte över än.
Klimatförändringen är en fråga på liv och död.


300 000 människor dör varje år till följd av klimatförändringens effekter. Och många fler hålls kvar eller pressas tillbaka i fattigdom och hunger. Igår lyssnade jag på Diakonias partnerorganisationer PACJA, ett nätverk av afrikanska organisationer. De var så klart väldigt missnöjda med COP15. Dels på grund av resultatet (eller snarare brist på resultat). Besvikelsen är också stor på att konferensen inte varit folkligt driven, och knappast ens regeringsdriven. PACJA menar att det som drivit förhandlingarna är egoism från de rika ländernas sida. Jag förstår deras frustration. Tänk dig själv hur jobbigt det måste vara att åka tillbaka hem till ett land där stora delar av befolkningen lider under klimatförändringens torka, stormar, översvämningar och sjukdomar och säga till sina medborgare att tyvärr, det blev inget avtal. Eller som för Tuvalus president. Han ska åka hem nu och berätta för sin befolkning att tyvärr kommer deras land att försvinna i havet, för världen lyckades inte enas. Usch!
PACJAs policyhandläggare Isaiah Kipyegon förde fram vikten av att vi, medborgare och organisationer i västländer, fortsätter att pressa våra regeringar i klimatfrågan. Han är tydlig på en punkt. Det är inte ok att vi uppmanar folk att släcka lampan och ta bussen och sen slappnar av. Vi MÅSTE fokusera på att påverka våra regeringar på alla tänkbara sätt.
Jag föreslår följande handlingsplan nu:
1. Ta julledigt och vila
2. Släck lampan, cykla och ät vegetariskt för att ditt eget liv blir mer harmoniskt så
3. Fortsätt engagera dig för ett rättvist klimat så att världen blir en bättre plats
Det tänker jag göra, i tur och ordning. Men först ska jag baka pepparkakor!

fredag 18 december 2009

"You're sexy, you're cute, take off that riot suit!"

Sedan jag kom hem från Köpenhamn har jag satt mig ner och läst helgens tidningar och relevanta bloggar för att få en bättre överblick av helgens händelser i Köpenhamn, både de jag deltagit i och de jag inte var i närheten av. Aldrig har det varit så spännande att läsa tidningen och ta del av annan media. Det är många bilder som visas och många olika uppfattningar om saker och ting som sker i Köpenhamn just nu. Jag försökte skapa mig en helhets bild och kände mer och mer att jag ville vara där och fortsätta vara en del av engagemanget på plats. Jag blev speciellt inspirerad och upprymd av att läsa gårdagens artikel i DN om "reclaim the power" demonstationen utanför Bella Center i onsdags. Arlikel sa att det hade varit lite oroligt och att polisen stod där beträdda på det värsta:

"300 meter bort stod fyra stora bussar och väntade, för dagen med texten ”Poloiti” i fören och på sidorna. Men bussarna behövdes aldrig. Plöstligt, på en given signal, tog alla poliser av sig hjälmarna och satte på sig de vanliga skärmmössorna. Poliserna började le och småprata.
Demonstranterna skanderade: ”You’re sexy, you’re cute, take off the riot suit.” (Ni är sexiga, ni är söta, ta av er kravallutrustningen.)

Poliserna tog inte av sig mer än de redan gjort, men demonstranterna fick i samlad tropp lämna området och gå in mot city igen."

Jag blev så glad åt påhittigheten hos de konfrontativaickevåldsdemonstranterna och hade velat sett denna aktion med egna ögon. Så jag började söka efter youtubeklipp som visade de leende poliserna och de skanderande aktivisterna. Jag hittade massvis med klipp från den demonstrationen, men modet sjönk sakta och glädjen och inspirationen sinade i takt med antalet klipp jag kollade igenom...

Jag hittade ickevåldsdemonstranter som skanderade olika budskap, de flesta vilka jag kunde sympatisera med, men inga leende poliser. Jag hittade batonger som slog och tårgas som kastades mot demonstranter som ropade "we are peaceful, why aren't you?" (vi är fredliga, varför är inte ni det?) och "this is what democracy lookes like" (detta är hur demokrati ser ut).

I en annan del av artikeln som jag citerade ovan stod det:
"Climate Justice Action hade proklamerat att demonstrationen skulle vara ”konfrontativ men utan våld”. Det låter oförenligt men visade sig vara möjligt att genomföra. Inte en sten kastades mot poliserna." När jag läste detta innan jag såg klippen tänkte jag: klart att man kan vara konfrontativ och ändå agera utan våld! Folk har så många fördomar mot aktivister. Klippen visade att aktivisterna klara av kombinationen konfrontativ och ickevåld, men inte polisen.

Jag har aldrig varit och är fortfarande inte emot poliser. Jag har sympatiserat med dem och försökt tänka mig in i hur svårt det måste vara för poliser i vissa situationer. De är bara människor, de blir stressade och rädda som alla andra och ovanpå det ska de upprätthålla ordningen. Så det är med blandade känslor jag skriver det här. Jag är frustrerad (och som Eve skrev tidigare kanske man inte ska blogga just då, men å andra sidan...). När demonstranterna skanderade "this is what democracy looks like" menade de att demokrati är yttrandefrihet och folkets makt, att de förkroppsligade demokrati. Men sen blev det lite absurt. Är demokrati att statliga myndigheter slår ned människor som bara står där och uttrycker sin åsikt...?

Man kan ha olika åsikter om demonstranter och poliser. Och nu insåg jag just att jag själv gör det jag tyckte var dumt att media gör: lägger fokus helt fel - på demonstationer och sammandrabbningar. Det är ju inte det Köpenhamnsmötet handlar om! Men hur ska vi lyckas få fram förändringarna? Politikerna på klimatmötet verkar inte lyckas så bra just nu... De ska representera folket men vi känner oss inte representerade. Folket gör sina röster hörda genom namnunderskrifter, brev, insändare, aktioner och demonstationer i Köpenhamn men också på otaliga andra platser runt om i världen. De kan inte säga att de inte har hört oss och de får inte ignorera oss! Så visa oss nu hur demokrati ser ut!

torsdag 17 december 2009

Slaveriet avskaffades

Efter många turer är förhandlingarna i Bella center nu tillbaka på två spår; ett om förlängning av Kyotoprotokollet och ett om de långsiktiga åtagandena. Mycket tid har förlorats i dispyter om detta och andra formfrågor. EU anklagar nu de fattiga länderna i G77 och Kina för att de orsakat denna försening och eventuella kollaps. Det är absurt. Det G77 har efterfrågat är ganska basic. Att förhandlingarna ska följa den plan som gjordes upp på mötet i Bali om hur de skulle ske, att texter och underlag ska distribueras i förväg m.m. Alla som har varit med i en förening av något slag förstår att det är helt rimliga saker att be om. De rika länderna å andra sidan har tillgång till vetenskapen och vet vad som behövs för att hålla temperaturen under två grader. De vet också att de har ansvar för de utsläpp som skett och möjligheten att minska nu. Det är på grund av att de inte kommer till mötet med löften om radikala utsläppsminskningar hemma och finansiering för anpassning och minskningar i fattiga länder som vi inte har ett utkast till avtal just nu.
De flesta organisationsrepresentanter var avstängda från Bella center idag. Jag gick bort till Klimaforum. Sist jag var där stod det en ledsen pingvin utanför, idag var det en ledsen älg! Jag gissar att världens största koncentration av djurkostymer just nu finns i Köpenhamn. Jag har sett fåglar, björnar, nåt oidentifierbart prickigt och isbjörnar så klart. Inne på Klimaforum lyssnade jag på ett seminarium som var ganska spretigt men tog upp en intressant jämförelse. Talaren jämförde klimatkrisen med slaveriet. Då var det ett överutnyttjande av mänsklig energi i form av slavars arbete, nu handlar det om energi från fossila bränslen. Avskaffandet av slaveriet började också med människors övertygelse att det var moraliskt fel. Enligt talaren var det ca 300 företag som kontrollerade slavhandeln, liksom det (också enligt henne, jag har inte kunnat kontrollera detta) är ca 300 företag idag som står för 78 % av världens utsläpp av växthusgaser. Det finns alltså flera likheter. Slaveriet avskaffades genom att man 1) tog bort subventionerna, 2) gjorde verksamheten illegal och 3) skapade subventioner för andra sektorer som de tidigare slavhandlarna kunde engagera sig i istället. Skulle vi kunna använda samma tre åtgärder för att stoppa fossila bränslen? Vad tror du? Kanske. Hur som helst är det nyttigt att påminna sig om att dåliga system som verkat helt omöjliga att rubba faktiskt har förändrats förr. Och det kan ske igen.
Kvällen avslutades på en ceremoni för klimataktivister. Det var massor av ljus, tal och musik. Flera av talarna sa att vad som än händer på förhandlingarna så har en ny global rörelse för ett rättvist klimat fötts i Köpenhamn. Jag tänker vara med i den. Vill du?

KLimaträttvisa lyser

How low can you go?

Till alla oss som tyckte det var tråkigt att lämna Köpenhamn i söndags, kommer här ett litet filmtips att värma sig med i snöyran: http://www.youtube.com/watch?v=P26zDBAlTOw

Ja ni, world leaders? How low can you go?

Inte så lågt, verkar det som just nu.

onsdag 16 december 2009

Nattmössor och klimatpengar i Bella center

Jag hade hört historierna från kaoset vid Bella center; folk som köade i sju timmar utan att komma in, poliser som helt tappat kontrollen, människor som nästan kollapsade av kylan och andra som försökte höja stämningen genom att börja spela upp desperata teaterscener och låtsas att de var klimatflyktingar som köade till ett läger.
Jag tänkte att förberedelse är bästa försvar och gick upp tidigt så att jag hängde på låset när frukosten började serveras. Jag klädde mig med underställ, yllestrumpor och tålamod för att klara köandet och packade matsäck och vatten för att hålla mig pigg.
Tunnelbanan till Bella center gick galant och framme där hade polisen styrt upp köandet genom att släpa dit tonvis med kravallstaket som de ställt upp i labyrinter runt t-banan. Som när man köar till bergodalbanan på tivoli ungefär. Skillnaden var att det var vinter, klockan var 7.30 och det var alldeles mörkt. Och en lite annan målgrupp. Hur som helst tog kön bara 30 minuter och vips var jag inne och började dagen med en riktigt äcklig kaffe, vilket kändes som en hanterbar utmaning med tanke på vad jag väntat mig.
Här inne pågår förhandlingar i plenum och massor av olika samtal för diverse grupper. Förutom formella delegationer finns möten för massor av lustiga förkortningar. Vad sägs om att gå på möte med YUONGOs (Youth non-governmental organisations), IPOs (Indigenous peoples organisations), TUNGOs (Trade union non-governmental organisations), BINGOs (Business and industry non-governmental organisations) eller ENGOs (environmental non-governmantal organisations).
Inga NGO-representanter släpptes in i plenum men jag satt och kollade vid en tv när det som kallas ”high level segment” började. Då är det presidenter, premiärministrar och andra ministrar som säger sitt. Jag hörde G77-ländernas representant Sudan, Afrikanska Unionens Etiopien, de minst utvecklade ländernas Lesotho och Andreas Carlgren på EU-uppdrag. Alla utvecklingsländerna var rätt så tuffa i sina krav. Med rätta. Klyftan mellan rika och fattiga känns enorm. Och processen för förhandlingarna är superrörig. Ingen verkar kunna hänga med i turerna, inte ens ordföranden själv.
Läs mer om förhandlingarna på www.diakoniablogg.se
Vi gjorde i alla fall en aktion idag, om finansieringsfrågan. Flera EU-länder som lovar klimatpengar tänker ju ta ”gamla” pengar som de redan lovat en gång till bistånd och packa om dem i en ny klimatpåse. Det är så klart helt värdelöst. De behövs ju fortfarande till mänskliga rättigheter, demokrati, sjukvård med mera. Därför krävde vi i vår aktion ny klimatfinansiering utöver biståndspengarna. Det är fascinerande hur mycket press det är här. Så fort man gör en sån liten grej kommer massor av kameror rusande.

Utanför Bella center var det också action med stormningsförsök. Vi som var där inne märkte dock inte av det. Trots det var det skönt att bege sig hemåt i kvällningen, en av fördelarna med att vara NGO. Delegationerna stannar kvar och har nattförhandlingar. Det är andra natten i rad. Jag undrar vad de förväntar sig lösa på natten när förhandlingarna på dagtid stundtals låter som om de pratar i sömnen?

Till i-ländernas politiker i Köpenhamn

Förmodligen bör man inte blogga när man är arg, men jag måste kanalisera min ilska och min besvikelse någonstans! Aldrig har avståndet till Köpenhamn känts längre bort som när jag i skrivande stund befinner mig i Stockholm. Aldrig har avståndet till er politiker känts mer distanserat... Det är med spänning jag följer med i rapporteringen från klimatmötet, men också med besvikelse över att ni, ni världens ledare, är så tama.

När jag ser er politiker slår det mig: ''Tänk att dessa är utvalda att representera oss medborgare?'' Det är nog många med mig som inte känner sig representerade... Sprickan mellan utvecklingsländer och industriländer tycks bli allt vidare. Jag känner med utvecklingsländernas delegater. De drabbas ju idag! Bilden av de kraftigt undernärda barn jag såg i Burkina Faso sitter etsad på närhinnan för alltid! Den förtvivlan hos bönderna som inte kan odla på grund av torkan som följer på klimatförändringarna ekar i mig. Och industriländerna som bär ansvaret, ni, vi, gör ingening...

Och även om mina ord bara kommer eka i ett tomt cyberspace vill jag uppmana er politiker till sans! Skit i alla politiska spel och all rädsla för ekonomiska problem som kommer följa i klimatavtalets fotspår! Jag tror på att vi kommer skapa innovativa och klimatsmarta lösningar. Både i går och idag har nyheterna berättat om uppfinningar på exempelvis Chalmers som stöder den tesen. Jag är mer rädd för vad som kommer hända om vi inte gör något drastiskt! Om vi föreställer ett värsta tänkbara scenario så kommer ekonomin vara det sista vi oroar oss för, tro mig.

Jag uppmanar er politiker till ett rättvist klimatavtal och jag uppmanar er att agera nu!

MVH
Evelina

tisdag 15 december 2009

Dagen efter

Helgen var fantastisk med toppenstämning. Från frukostaktionen på Mynttorget, den långa och härliga tågresan med alla glada och förväntansfulla aktivister, till demonstrationen med tiotusentals andra engagerade och den fantastiska manifestationen när Desmond Tutu lämnade över en halv miljon namnunderskrifter till chefen för FNs klimatkonvention. Stämningen var på topp och helgen försvann på ett kick. När aktivisterna lämnat Köpenhamn i söndags kväll infann sig en konstig tomhet. I ett och ett halvt år har jag jobbat med att planera helgen tillsammans med mina europeiska kollegor och göra det möjligt för Diakonias aktivister att vara med. Och så var det helt plötsligt över. Lite dagen efter-stämning blev det allt.

Hur som helst, förhandlingarna går nu in i sin intensivaste fas, strax innan politikerna kommer hit. Tyvärr är det inte så lätt att följa dem. Igår skedde förhandlingarna bakom stängda dörrar i Bella Center så de representanter från organisationer som var inne kunde inte vara med. Många kommer inte ens in. Jag pratade med volontärer från Svenska kyrkan som är här. De hade köat i sju timmar utanför Bella Center utan att komma fram till registreringen! De fick vända tillbaka. Och det är inte ensamma. Frustrationen är mycket stor bland organisationsföreträdare som rest till Köpenhamn från när och fjärran och nu inte kommer in till förhandlingarna.

Jag var en sväng på Klimaforum, mässan i centrala Köpenhamn som är öppen för allmänheten, och där är det full fart. Programmet är minst sagt brokigt med representanter för allt från Via Campesinas småbönder och Tuvalus ungdomsorganisation till ”hotade Tibetanska nomader” och miljövänliga byggnader. Utanför hoppade en ledsen pingvin hopprep. Ibland är det inte helt enkelt att hänga med i budskapet, men engagemanget är det inget fel på.

En ledsen pingvin fångar stämningen i förhandlingarna.

Kontrasten mellan helgens stora engagemang och ärliga önskan om en bättre värld och den ineffektivitet och egoism som präglar förhandlingarna nu är slående. Politikerna har en tuff uppgift framför sig när de kommer hit i slutat av veckan.
Imorgon ska jag försöka komma in i Bella Center med hjälp av en lånad ”andra-ackreditering” som nu behövs och att snällt köa. Imorgon kommer också de mer våldsamma aktivisterna som kampanjar med sloganen ”Never trust a cop” försöka inta Bella, dock med betydligt aggressivare metoder. Vi får se vem som lyckas…

söndag 13 december 2009

Yes we can!





Stämningen på rådhusplatsen var full av kämparglöd och glädje långt innan mannen, som vi alla väntat på, dansade ut på scenen. När han väl uppenbarade sig fick han hela publiken att dansa med, en bedrift av en man som börjar närma sig de 80. Den otroliga tajmingen och karisman hos en av världens största moraliska auktoriteter får publiken att jubla gång efter gång. Den vi talar om är naturligtvis den oefterhärmliga Desmond Tutu. Ja, som ni märker har vi alla blivit lite förälskade.

Det är väl inte alltför konstigt. Mr Tutu lyckades inspirera oss alla till att orka fortsätta bry oss, orka fortsätta påverka beslutsfattare, orka tro på ett förändrat klimat. Och detta ska vi göra tillsammans, YES we can! Yes WE can! Yes we CAN!

Tvärtemot vad man kan tro är inte klimatkämpandet slut i och med den stora demonstrationen. Idag skedde det som vi alla kämpat för. Idag lämnade nämligen Desmond Tutu över Countdown to Copenhagens alla 512 894 namnunderskrifter över till chefssekreteraren för FN:s klimatkonvention, Yvo de Boer. En halv miljon! Fatta! Yvo de Boer är visserligen ingen politiker, men han är den som ska få politikerna att göra de som de ska göra.

När namnöverlämningen var avklarad ville Desmond Tutu dansa vidare med Outlandish, även fast han borde ha tagit sig vidare till Vår Frue kirke och delta i den ekumeniska gudstjänsten. Trots dansen hann han dit före drottning Margrethe. Vi dansade dock lite för länge och fick se gudstjänsten på storbildsskärm från Universitetshallen alldeles bredvid.

När klockorna ringde skyndade vi vidare för att hinna med vårt fina museitåg från 60-talet. Här sitter vi nu och minns att vi faktiskt kan och det kan ni med.

/Uppsalagruppen

There is no planet B











"What do we want? - Climate justice! When do we want it? - Now!"

Det var en skön känsla av inspiration som spreds i min kropp när vi igår samlades vid Vor Frue Plads, här i Köpenhamn, inför den stora demonstrationen. Människor från olika länder som alla varit engagerade i Countdown to Copenhagen-kampanjen. Nu var det äntligen dags! Plakat med kampanjens slagord "Hög tid för klimaträttvisa" på en mängd olika språk hade trycks upp. Så började den långa färden mot Bella Center, där förhandlingarna äger rum. Hur många som totalt gick i demonstrationen har jag dålig koll på men en massiv folksamling var det i alla fall. Det var häftigt att stå mitt i denna folkhop och visa att vi är många som kämpar för klimaträttvisa!


På vår aktion på Mynttorget i fredags blev jag intervjuad av SVT. De frågade om vad jag egentligen trodde att jag skulle åstadkomma genom att åka till Köpenhamn. Tror jag verkligen att jag ska kunna påverka? Jag svarade nåt om att vi kanske inte kommer uträtta underverk, men att man ändå måste visa att vi bryr oss och att frågan om klimaträttvisa är så pass viktig att den inte kan negligeras. Hade jag hunnit tänka efter lite hade jag också svarat att det egentligen är lite lustigt att det är jag som ska behöva försvara mitt engagemang. Det enda säkra sättet man kan vet att man inte kan påverka något är ju att sitta hemma i soffan och inte göra nånting. Men det behöver aldrig förklaras eller försvaras. Istället är det vi som faktiskt vill göra något åt orättvisor, som ibland beskrivs som lite naiva och konstiga.
Själv tycker jag det borde vara tvärtom. Att de som inte bryr sig, inte tror på att förändring är möjlig, inte vill göra något för en bättre värld som borde få förklara sig för SVT:s journalister. För, som ett demonstrations-plakat så tydligt uttryckte det: There is no planet B. Vi har bara en jord. Och den kan vi inte kompromissa med. Det var det alla tusentals demonstranter igår ville visa.

fredag 11 december 2009

Vakna!


-Får jag bjuda på en pepparkaka? Ett leende på det och samtalet kom snabbt igång kring varför vi stod där på Mynttorget, iklädda morgonrockar, pyjamas och klockdräkter, ackompanjerade av Söderkårens musikkår.

Vi var ett ändå förhållandevis morgonpiggt gäng som möttes upp på Mynttorget vid åttasnåret för att bjuda på kaffe, pepparkakor och väcka Stockholmarna ur både natt- och klimatslummer. Banderollen hölls uppe och pinsen och flyersen delades flitigt ut. Som en extra krydda på moset direktsändes aktionen av SVT och vi fick positiv respons både från TV-tittare och kaffesugna människor på väg till jobbet.

Efter aktion tågade vi i samlad trupp till Clara kyrka där biskop Hans-Erik Nordin från Strängnäs stift höll i en sändningsgudstjänst. Han pratade om skapelsen som det första i Bibeln och uppmuntrade oss till fortsatt engagemang både i Köpenhamn och i framtiden.

Då Diakonia och Svenska kyrkan har chartrat ett tåg som ska köra oss från Stockholms Central till Malmö Syd var det ett utmärkt tillfälle att göra ytterligare en aktion på Centralen innan tågets avgång. Vi samlades runt ”spottkoppen” och på ett givet klockslag ringde allas mobiltelefonalarm varefter vi frös i 2 minuter. Alarmet var för att återigen uppmärksamma uppvaknandet och de två minuterna för de 2 grader som vi måste hålla uppvärmningen under. Runt omkring oss började folk fundera på vad som hänt och här kom våra kära klockdräkter väl till pass med sitt tydliga budskap!

Nu sitter vi samlade på tåget på väg ner till Nässjö för att hämta upp sörlänningarna. Det stickas, vilas, diskuteras klimat och mumsas på den vegetariska tacobuffén, allt för att samla krafter till morgondagens stora demonstration!

SVT:s Rapport filmade vår aktion på Mynttorget och avresan mot COP 15 och Köpenhamn

Sveriges Radios Människor och tro intervjuade Diakoniaaktivisten Cecilia Andersson på perrongen

Läs på Diakonias webb om vad vi ska göra på plats i Köpenhamn

torsdag 10 december 2009

Möte med Maud




Det har gått ett år sedan startskottet för Countdown to Copenhagen gick av för oss aktivister! Då gick vi en klimatinformatörsutbildning och sedan dess har vi varit i Burkina Faso, hållit i otaliga presentationer och workshops och genomfört aktioner på stan. Målet har varit opinionsbildning och insamlamde av namnunderskrifter. Vi har visat på att konsekvenserna av att ett varmare klimat drabbar fattiga människor främst. Ett år och nu i helgen är det den stora finalen i Köpenhamn.

Kanske kan dagens händelse rubriceras som upploppet om vi fortsätter att använda sport-termer. Jag ingick i en delegation med Magnus och Bosse från Diakonia och våra kollegor i Svenska kyrkan som besökte Näringsdepartementet och Maud Olofsson. Vi lämnade namnunderskifterna och tryckte på att 25000(!) svenskar är måna om att förhandlingarna i Köpenhamn ska leda fram till ett avtal där rättvisetemat och fattiga människors rätt till utveckling ska bejakas!

Maud var medgörlig, men samtidigt fokuserad på att det är ett politiskt spel, man ger och tar och ingen vill ge före någon annan... Var modig!, tyckte vi. Vi har tillsammans med 25000 svenskar förväntningar på vår regering. Step up!

Namnen har överlämnats, nu laddar vi för helgen och till alla aktivister och till er andra rättvisekämpar kan jag hälsa att av alla som satt i rummet graderades vi högst, vi unga aktivister alltså! Våra röster betyder något och det är vi som ska leda Sverige i framtiden!

Nu ska väskan packas inför Köpenhamn och där och då ska vi manifestera: DET ÄR HÖG TID FÖR KLIMATRÄTTVISA!

tisdag 8 december 2009

Klimathotet: Bluff eller inte?

De senaste dagarna har jag debatterat med s.k. klimatskeptiker. Så här inför Köpenhamn har debatten hettats upp något. Hackers har tagit sig in på University of East Anglias klimatforskningsenhet och stulit ca 3000 dokument och 1000 mail som klimatforskare skickat till varandra. Bland dessa mail finns exempel på när klimatforskare kallar klimatskeptiker för idioter, försöker hindra klimatskeptiska artiklar med dålig vetenskaplig kvalitet att slinka igenom ”peer review”, och kallar en temperaturrekonstruktion för ett ”trick”.

Detta är de bevis som krävs för att stödja tesen om att hela klimathotet är en konspiration, tydligen. Mängder av klimatskeptiska bloggar världen över säger i varje fall det. Men att några forskare försökt hindra dåliga artiklar och benämnt en modell för ”trick”, vilket enligt bloggen
RealClimate är en term UEA:s forskare använder som synonym till ”bra sätt att hantera problem” snarare än bluff, är knappast ett underlag för en konspiration. Det enda man kan bevisa är att vissa forskare betett sig dumt och uttryckt sig slarvigt, som UNT skriver:

De senaste veckorna har stort medialt buller åstadkommits av det så kallade Climategate, ett läckage av interna mejl mellan forskare vid University of East Anglia som sägs ge underlag för påståenden om att klimathotet är överdrivet och att olika resultat och analyser manipulerats för att motsvara det som anses vara politiskt korrekt. En del målar upp bilden av en stor konspiration i syfte att med klimatet som ursäkt motivera statskontroll över ekonomin och människors vardagsliv.Det finns inga rimliga belägg för sådana påståenden. Tidningen The Economist, som ingen skulle drömma om att anklaga för att försöka underminera marknadsekonomin eller den personliga friheten, gör i förra veckans nummer en utförlig genomgång av de mejl som läckt ut.De visar, enligt tidningens vetenskapsredaktion, att klimatforskare är ungefär som alla andra - de uttrycker sig ibland ogenomtänkt, blir irriterade när något inte utfaller som förväntat, slänger ibland i väg ohållbara påståenden eller anklagelser mot kolleger. Men de deltar inte i någon konspiration för att dölja sanningen.Inte heller är dessa eller andra forskare överens på alla punkter. För en del debattörer tycks just detta vara beviset för att klimathotet är påhittat - ungefär som om den eviga diskussionen om Karl XII:s död skulle vara ett belägg för att kungen överhuvudtaget inte stupade vid Fredrikshald och kanske inte ens har existerat.

Och bloggen Uppsalainitiativet, som är en blogg som bemöter klimatskeptikers argument, skriver:

Det handlar alltså om komplicerade vetenskapliga processer som avhandlas mellan forskare, vars förförståelse är stor och som – eftersom det rör sig om privat kommunikation – uttrycker sig betydligt slarvigare än de gör när de vänder sig till allmänheten. Men några bevis för forskningsfusk finns alltså inte i det material jag hittills sett. Av förståeliga skäl har jag inte läst orginalmaterialet.Däremot framgår tydligt hur störda och missnöjda forskarna är över somliga så kallade "skeptikers" upprepade krav på att få tillgång till forskningsmaterialet, och att de diskuterar hur de ska kringgå dessa krav. Om detta utgör ett brott mot den brittiska Freedom Of Information Act (ungefär motsvarande den svenska offentlighetsprincipen) tvivlar jag på, men jag är osäker.Vad som dock är ställt utom tvivel är att dataintrång är ett allvarligt brott. Fördömanden av detta har lyst med sin frånvaro i klimathotsförnekarnas kommentarer. Det konsensus som finns inom klimatvetenskapen att de pågående klimatförändringarna till huvudsak är orsakande av mänskliga aktiviteter stöds av flera oberoende kedjor av belägg. Att ett antal forskare inom en av dessa kedjor misskrediteras ändrar inte detta.Huruvida det verkligen har förekommit några oegentligheter har redan blivit en bisak. Affären har fått genomslag i mainstreammedia och allmänhetens reaktion är förstås i linje med klimathotsförnekarnas agenda: Mer förvirring och tvivel.

torsdag 3 december 2009

"Bistånd funkar inte" - Jo, om man satsar på det

Jag forskar om biståndskritik och biståndskritikskritik genom mitt projektarbete i skolan. Jag började med att läsa ett gäng biståndskritiska böcker och artiklar och har nu gått över till texter som bemöter kritiken. Vad har jag då kommit fram till så här långt? För det första att biståndskritik är mycket viktigt och behövs. Man måste uppmärksamma när biståndsformer inte fungerar för att kunna motverka framtida problem. Det är naivt att säga att bistånd alltid fungerar i alla lägen. Målet med biståndet är ju att det inte ska behövas, det får man aldrig glömma bort. Och det är uppenbart att olika situationer behöver olika sorters bistånd – om man matbombar ett land för länge kommer den lokala produktionen av livsmedel slås ut t ex.

För det andra har jag kommit fram till att biståndskritiker som menar att allt bistånd är dåligt är ute och cyklar. Låt mig förtydliga: Ingen (utom måhända nazister) hävdar att exakt allt bistånd är dåligt. Få kritiserar humanitärt bistånd, dvs. att ge mat och mediciner till folk som drabbats av ett krig eller en naturkatastrof. Det man kritiserar är utvecklingsbistånd, även kallat långsiktigt bistånd, dvs. att bygga skolor, sjukhus och ge bönder bättre jordbruksredskap etc. Inte för att man anser att sånt är dåligt, utan för att man anser att bistånd är fel väg att gå, de flesta biståndskritiker menar att handel leder till bättre resultat än bistånd. Man brukar peka på att länder som under åren fått flera miljarder bistånd inte har blivit så mycket rikare. Även om mödra- och barnadödligheten gått ner och läskunnigheten gått upp globalt sett finns det många områden där det inte hänt någonting, trots att de fått en massa bistånd.

Resonemanget faller dock på att orsaken till att vissa områdens utveckling stagnerar snarare är för lite bistånd än för mycket. Att bistånd har lyft många ekonomier på fötter, t ex Tyskland efter andra världskriget, är ett faktum. Det vi lätt glömmer bort, och det många inte känner till (däribland jag innan jag började med mitt projektarbete), är att vi ger sjukt lite bistånd idag. Vadå, miljarder kronor varje år kan man väl inte kalla lite? Jo, i förhållande till alla andra monetära strömningar som sker i u-länderna. Kampanjen Helpsweden.org (som har världens klockrenaste hemsida) uppmärksammar att den fattiga världen ger mer pengar till den rika världen än tvärtom, bl a genom u-ländernas enorma skulder till de rika länderna pga lån forna diktatorer tog för att bekosta lyx och krig, orättvis handel såsom orättvisemärkta plantage och vägran att ta emot u-länders varor samtidigt som man konkurrerar ut deras lokala varor, samt att många högutbildade åker till väst och jobbar där istället för att gynna sitt eget lands arbetsmarknad. De miljarder u-länderna förlorar på detta sätt överstiger de miljarder de får i bistånd. Inte undra på att vissa områden inte utvecklas.

Det finns många fler invändningar mot kritiken – att man inte bör förvänta sig att bistånd leder till tillväxt när en stor del av biståndet inte är ämnat att göra det t ex – men det tar vi i en senare bloggpost. Avslutningsvis vill jag säga att handel är en nödvändig del för ett u-lands utveckling - men knappast den enda, och orättvis handel är förödande för ett u-lands ekonomi: särskilt om det kombineras med minskat bistånd.