Att påminna och själv bli påmind

På lördagsmorgonen den 28 mars 2010 samlades vi för att äta frukost ihop. Trängdes gjorde vi i en liten mysig etta. Att ha en aktivistgrupp är väldigt mysigt. Vi skulle ut på stan, en aktion inför kvällens Earth Hour var planerad men inte riktigt organiserad än. Med frallor i magen, kartong, pennor och mer eller mindre galna tips inför den släckta timman kommer man långt. Förmiddagens Jönköpingsbor som lockats ut av marknaden på västra torget fick påminnas om att det skulle släckas mellan 20.30 - 21.30. Värmeljus och roliga tips delades ut och vi mötte många härliga människor och en och annan nyfiken hund.

Att själv påminna och uppmana folk kan ibland vara lätt. Att dessutom vara en i en grupp gör det hela ännu lättare. Efter att vi varit inne på Friskis & Svettis gick vi förbi en mamma och hennes dotter. Vi stannade och frågade om de ville ha ett värmeljus och kollade om de hört att det var Earth Hour på kvällen. Flickan sträckte sig och tog ett värmeljus och frågade ”Varför ska man släcka alla lampor då?”

Det tog några sekunder innan jag kom på vad jag skulle svara. Under de sekunderna slog tanken mig. Varför gör jag detta? Varför ska vi släcka lamporna?

En enkel fråga. En tjej som istället för att bara ta emot ljuset, nicka och säga att ”ja, de skulle släcka” eller skaka på huvudet och ignorera, ställde en enkel fråga. Precis rätt fråga. När jag så fick svara var det för mig inte mitt svar som var det viktiga utan hennes fråga. Vilken möjlighet det är att få vara med och påverka. Vilken glädje det är att få möta människor och vad utvecklande det är att få ställas till svars ibland. Att få stanna upp och i den enklaste av frågor få klarhet i varför man gör det man gör. Att påminna och att själv bli påmind!