På schemat idag stod relax, shopping och forumteater. För många av oss har dagen inneburit ett bra tillfälle att handla på oss saker som minnen inför hemfärden. Det gavs också tillfälle att bygga en gnutta på brännan som hittills knappats infunnit sig, antingen vid poolen eller på Ouagadougous gator!
Grupp Niessega har idag gjort staden tillsammans en sista gång innan gruppens splittring. Dagen tillbringades med tolken Amido som lunchsällskap och personlig shoppingguide. Han och de andra tre tolkarna har inte bara hjälpt oss med den språkliga översättningen utan de har också tolkat den Burkinska kulturen.
Något som slagit oss sedan återkomsten från byarna är att skillnaderna mellan oss och våra tolkar inte är särskilt stora. Våra liv ser ganska lika ut, i alla fall om man jämför med tolkarnas liv och bybornas. Det är märkligt hur otroligt stora skillnaderna kan vara mellan människor som bor bara några timmar ifrån varandra. Tolkarna, som alla är unga studenter från huvudstaden, blev nästan lika förundrade som vi, över hur verkligheten i byarna ser ut. Som Kayaogruppens tolk Fanta uttryckte det: ”I will tell everyone I know about the reality of our country. I could never have imagined this and I will never forget it.”
Under Niessegagruppens lunch med Amido frågade de vad som är viktigast för honom att skicka med om sitt hemland till våra vänner i Sverige. Han svarade; ”Jag tänker Burkina Faso som en bil fylld med bränsle. Men Bilen har en dålig chaufför, som varken har körkort eller lyssnar på sina medpassagerare. Jag pratar inte om en enskild ledare utan om hela ledarskapet i landet ”.
Dagen fortsatte att fylla oss med tankar och funderingar då vi senare fick chansen att se en forumteater om klimatet i Burkina. Efter teatern fick publiken tillfälle att kommentera, agera och ge egna förslag på alternativa lösningar. Tolken Alidou höll sig som vanligt framme. Med våra kära tolkars hjälp hängde vi med skapligt i handlingen och merparten av oss lyckades hålla oss vakna…
Till slut kom så det slutgiltiga avskedet av våra nyfunna burkinabeiska vänner Diakoniapersonalen och tolkarna. Känslor av tacksamhet för en fantastisk tid, sorg över att lämna ett land och ett folk som satt tydliga spår och en stark förhoppning om att ses igen fyllde oss den sista natten under Burkina Fasos stjärnhimmel.Sara och Liza
Inlägg
