Burkina Faso-resan: dag 4, Torsdag 29/1
En vit höna= hjärtats glädje
Dagen inleddes med att de flesta fördelade sin packning, en del att lämna i Ouaga och en del att ta med till Gourzi. En buss packades sen minst sagt proppfull och vi avverkade en ca två timmar lång resa norrut. Eftersom packningen tog för mycket plats fick några inte rum i bussen utan fick istället en fyrhjulsdriven resa fylld med bl.a. samtal om landets filmfestival, korruption, organisation av landet och utbildningsprojekt tillsammans med Tidiani från Diakonia och två av tolkarna. 
Framme i Gourzi välkomnades vi av en grupp glada kvinnor. Det visade sig att de hade väntat på oss sedan tidig morgon och känslorna kring detta blev en blandning av tacksamhet och förundran. De hade tagit sig 5km för att se oss och väntat sedan kl. 8 på morgonen och vi pratade med dem i kanske fem minuter!
Vi gick sedan till fots och besökte borgmästarens kontor. Hyllorna med födelseattester och äktenskapsbevis var spännande och vi fick en genomgång av hur de uppfattade situationen i området. Decentraliseringen pågår fortfarande, men de nya politiska enheterna saknar ekonomiska resurser…
Efter en trevlig lunch höll AMR (en av Diakonas partners) en spännande introduktionskurs om Burkina som kan sammanfattas som ”norms are different, but only attitudes are important”. Vi pratade bl.a. om respekt för äldre och auktoriteter samt vikten av solidaritet och religion.
Begreppet ”Nassarah” introducerades om betyder ”Den vite”. Vi visste redan att vi var vita, men vi fick höra vad en Burkinabé lägger in i begreppet: vi är gående apotek, rika, kan allt osv osv. Inte chockerande, men ändå skrämmande att höra från en person på plats.
Vi åkte så till Gourzis hövding, ”elefantkungen” Naaba Wobgo. Vilsna svenskar som vi är hade vi svårt att veta hur vi skulle bete oss. Påven på väggen, en skrikande höna i bakgrunden och en badboll med långben på i taket gjorde kanske inte saken bättre… Kungen kom in och viskade till sina undersåtar och vi lyssnade ivrigt! När artighetsfraserna avtagit något dök hönan upp igen och hamnade den här gången hos Julia. En vit höna= hjärtats glädje. Julia fick extra Afrikapoäng och vi fick oss ett gott skratt!
Vi blev ännu mer insatta i den traditionella hövdingakulturen då vi besökte en kröningsplats. Många riter och offer sker där (som tur är har man numera slutat offra människodelar!).
En lång och väldigt händelserik dag gick mot kväll. Kvällen avslutades med en härlig middag under en stjärnklar himmel med syrsor som spelade i bakgrunden. Sen var det dags för dans! Vi släppte alla hämningar och vädrade de stela svenska benen!
Karin och Patrik
Inlägg
