Burkinaresan, dag 13 Lördag 7/2

För de flesta av oss så innebar denna dag ”Hej då” till våra byar och de organisationer som vi hade varit hos i en vecka. Det var inte lätt att säga ”Hej då!”. Allra helst ville vi säga ”Vi syns snart igen!”. För oss som kommit tillbaka till Ouagadougou redan dagen före fanns det tid för att sova ut, landa och tänka på allt vi sett. Ta en runda på marknaden och vänta på de andra. Hur hade de haft det? Vad hade de gjort? Vilka hade de träffat?

Från olika håll kom grupperna tillbaka till huvudstaden och sammanstrålade på det katolska gästhemmet. Vilken glädje att se de andra! Vad svårt att berätta vad vi hade varit med om! Vi ville bubbla ur oss allt det fantastiska och tuffa som vi själva varit med om och samtidigt ville vi lyssna på vad de andra hade varit med om. Inte en självklar ekvation att lyckas lösa. Framförallt var vi alla ändå glada över att vara hela den stora gruppen tillsammans igen.

Vi hade utvärdering i våra bygrupper och sedan berättade vi något om vad vi gjort för hela den stora gruppen. Direkt efter det bar det av till Diakonias kontor i Ouaga. Det var där vi hade introduktionen till Burkina Faso för minst en månad sedan, kändes det som. Nu var det dags för utvärdering och tack.

Det var bara en fråga om timmar sedan vi sist såg den ur Diakoniapersonalen och den tolk som hade varit med oss i grupperna i byarna. Trots detta var den en otrolig glädje att träffa dem igen. Alla ansikten verkligen lyste av glädje.

Vi, de svenska deltagarna, sade några tankar om hela vistelsen i Burkina Faso. Likaså gjorde Diakonias personal och tolkarna. Något som blev väldigt tydligt var att alla var mycket nöjda med vistelsen och att alla hade lärt sig mycket och fått mycket att tänka mer på. Vi blev också påminda om att det inte var slutet, utan en början: vi ska ju hem och berätta och påverka! Visa för fler att allt hör ihop: utsläpp, klimat, utveckling, levnadsvillkor, folks vardag!

Det hela avslutades ute på gården med snittar, grillspett och några sista glas pressad mango, mums!

Senare på kvällen smakade vi på huvudstadens kulturliv. Vi var ute och dansade. Även nu var tolkarna och Diakonias personal med oss. Tiden gick fort och oj, vad vi dansade. Det hann bli söndag med god marginal innan vi lämnade dansgolvet.

/ Ulrika & Samuel