Första dagen i motsättningarnas och falafens land!

Idag vaknade vi av en strålande sol ovanför Jaffaporten i gamla stan, Jerusalem. Det är en nästan overklig känsla att befinna sig i sådana historiska miljöer och samtidigt lära sig allt mer om den nutida situationen i det heliga landet. För det märks verkligen hur religionerna bokstavligt trängs bredvid varann. På marknaden ligger ikoner och kippor intill varann, på gatorna går en slöjbeklädd muslimsk kvinna förbi en grupp judar klädda med hattar och lockar och från taket av Swedish Christian Study Center ser vi den västra muren, klippmoskén och uppståndelsekyrkan tätt placerade.

Dagen har varit full med intryck och många känslor har väckts. Vi har besökt Diakonias regionkontor i Jerusalem och har fått inblick i hur den internationella humanitära rätten fungerar, villket hjälper oss att förstå varför Israels bosättningspolitik är illegal. Ibland när man nämner Israel/Palestina konflikten så riskerar man tyvärr att hamna i en evig debatt på religiösa och känslomässiga grunder vilket tar bort fokuset från det faktum att Israel bryter mot folkrätten.

Vi besökte FNs palestinska flyktingorgan UNRWA och fick sedan åka ut till Walajeh village, som är ett litet palestinsk samhälle. Walajeh kommer att drabbas hårt av den framväxande muren som slingrar sig fram i det palestinska landskapet och skär av kommunitionerna till deras arbetsplats, skola och sjukvård. Vi fick förmånen att träffa Omar, en pappa till tre små söner, den yngsta var bara två år. Omar och hans familj bor i ett hus som ligger på den linjen där muren vart tänkt att byggas. Han har hotats av de israeliska myndigheterna ett flertal gånger, de har bl. a. konfiskerat hans id-kort, vilket har gjort honom arbetslös. Att se en människa bli fråntagen sin inkomst, sin frihet och sin värdighet var väldigt jobbigt. Man såg verkligen den förtvivlan och maktlösheten han kände inför sin situation. Men Omar var också en modig man som också stod upp sin familj, sitt ursprung och sin värdighet. Efter att ha vunnit mot myndigheterna i rätten står hans hus kvar och muren måste byggas en bit bort. Straffet för Omar och hans familj är elektriskt stängsel runt deras trädgård och ett fortsatt indraget id-kort.

Under en telefonkonferens tidigare på dagen med Al Mezan, Diakoniapartner på Gaza, beskrev en sin situation så här; "It´s more a crisis of dignity than a crisis of food." Och den känslan av fråntagen värdighet är bestående under dagen.

Imorgon ska vi fokusera på judendomen och dess historia och det blir intressant. Tanken på att historien liknar nutiden är inte långt borta..