Dagarna här går väldigt fort och är väldigt långa på samma gång. Det händer så otroligt mycket och mina känslor pendlar hela tiden. Idag har varit en sådan dag.
Vi var uppe i ottan för att ta oss till Betlehem och vara med Erika på EAPPI vid checkpointen. Bara att vara uppe tidigt är en omvälvande upplevelse för mig, men det är ingenting emot att vara med och titta på deovärdiga förhållanden som människor måste vara med om för att ta sig till sitt arbete. Checkpointen öppnar 04.00 och då är många redan där eftersom de får jobb dag för dag och måste vara på plats tidigt för att få arbeta. Sedan vallas människor i trånga gångar för att sedan behöva gå igenom metalldetektor och när man väl kommit igenom det så behöver man visa arbetsintyg och id-kort och låta scanna av sin hand. Ovärdigt.
Att vara med och se detta gjorde mig väldigt arg, frustrerad, ledsen. Det enda som gav lite tröst är att höra EAPPI berätta om hur de arbetar där och på många andra ställen i Palestina. Jag är väldigt imponerad av allt de gör. Om du vill ha mer info, så kolla deras svenska hemsida här.
Efter detta hårda uppvaknande var vi i Betlehem. O Betlehem du lilla stad är en ganska stor stad med mina mått mätt och framförallt en väldigt härlig sådan. Jag och många med mig var förvånade över hur härlig staden var och hur gott det var att vara där. Efter att ha smyg-shoppat lite gick vi till en luthersk kyrka och firade gudstjänst på arabiska. Trots att vi bara kunde få ut några få ord från predikan ("Jesus", "också" och "äta" bland annat) så kände jag mig ganska som hemma. Det var ganska samma som hemma. Framförallt nattvarden var helt naturlig att dela med mina arabisktalande systrar och bröder. Kyrkkaffet var dock lite annorlunda. Arabiskt kaffe och mingel. I like!
Här lyssnar vi intresserat på vad vår guide har att säga om kyrkan:
Här säger traditionen att Jesus föddes:
Efter det åt vi billig och god falafel på stan, shoppade ännu fler sjalar innan vi åkte vidare. Då åkte vi för att titta på konst på muren. Muren är byggd för Israels säkerhet. Det som gör det märkligt är (bland annat) att den står på palestinsk mark. Inte på den gröna linjen, som är gränsen mellan Israel och Palestina, utan ofta en bra bit in på palestinsk mark. Det är inte okej! Här skiftar mina känslor mellan förvåning över att det faktiskt händer och ilska över att det händer. Jag kan liksom inte riktigt ta in att det står en mur mellan människor. Men jag vet att det gör det. Jag har sett det.
När vi hade inte bara tittat på konsten utan också skapat lite egen åkte vi till herdanas äng, alltså där man tänker sig att herdarna fick det glada budskapet om att Jesus var född. Visste vi att det finns tre sådana ängar. Man har alltså lite olika bild av var det hände. Vi var alltså vid en av dem. Efter glitter-chocken i födelsekyrkan var det väldigt befriande att komma till grottan där man sa att herdarna var. Det var en grotta. Inget glittrande. En julkrubba i trä och lite bänkar. Där satt vi och hade en fin stund tillsammans, sjungande Stilla natt.
Så för att summera:
Lång dag. Mycket känslor. Bra dag.
Inlägg
