En dag i Tel Aviv - staden som aldrig sover

Idag lämnade vi det mysiga och originellt dekorerade hotellet New Imperial för att placera oss på ett nytt hotell något kvarter bort i Jerusalems Gamla Stan. Efter att ha lämnat av våra väskor (som visserligen blivit snäppet tyngre med de souvenirer vi köpt!) var vi nu påväg söderut mot Sderot. Efter en och en halv timmes resa är vi framme i Sderot, en stad nära gränsen till Gaza. Där möts vi av
Ronni, en av de människor som vardagligen lever under press.

Staden Sderot är fylld av bunkrar emot missiler och bomber ifrån Gaza. Vi besökte en park där man med mening format bunkrarna till lekfigurer så att barnen direkt kan springa in i bunkrarna så fort larmet går, vi såg även en skola som helt och hållet var gjord som en bunker så att barnen kan sitta kvar och "ostört" fortsätta med det dem gör.

Nu stod vi där, alla sexton, ett par meter bort ifrån gränsen. På andra sidan muren skymtade Gaza. Jag tror att vi alla tyckte det var väldigt underligt. Underligt att stå på en plats som man tidigare sett på TV och kanske till och med aldrig kunnat tänka sig att man någonsin skulle besöka.

Ronni som var vår guide i Sderot fick ännu en gång gruppen att ta sig en funderare om konflikten. Dels pratade Ronni om att man inte bör välja sida och att man måste förstå att alla kommer från olika bakgrunder.

Nästa och sista stopp för dagen var Tel Aviv. Plötsligt kommer vi till en stad med höga skyskrapor, hav, vit sand, solstolar, mode och uteserveringar. Den moderna storstaden blir en helt annan syn än den vi stött på de senaste dagarna. I Tel Aviv ser man även människor med olika bakgrunder som till exempel afrikaner och asiater.
I Jerusalem går man förbi en rabbin med stor svart hatt samtidigt som man i Tel Aviv sitter vid havet och ser ett homosexuellt par sitta och småprata och njuta av den otroliga utsikten. I kontrasternas land är det lätt att bli förvirrad.